PREDIKA predi⁴ka, äv. prä- (predi'ka WESTE; prädi;ka (uttalas af lägre folket äfv.: prä;dika) DALIN), v. -ade (G1R 1: 254 (1524: predicat. p. pf. sg. m.). Mat. 3: 1 (NT 1526) osv.) ((†) pr. sg. -er LPETRI Wc. 35 (1559): BOLINUS Dagb. 23 (1667); ipf. -te ConsEcclAboP 88 (1657), TOPELIUS Dagb. 3: 384 (1838); sup. -t ConsEccIAboP 301 (1659); p. pf. n. -t BOLINUS DagL. 56 (1670: predigtj). vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.); jfr PREDIKANT. ( pre- 1524 osv. preddiko- (i ssg) 1678 (: Preddikoembetet). præ- 1559–1769. prä- 1546–1787. -dich- 1545 (: prediche, inf).1581 (: prediche salenn). -dichia 1601. -dick- 1547–1735 (: Predickz ords Förhöret). -dig- 1546 (: predige. inf.)-- 1670 (: predigt. p. pf. n.). -dik- (-ii-, -ij-, -j-, -c-) 1524 osv. -dyk- (-ÿ-) 1620–1670 (: Prädÿk Täcken)) [fsv.
predika; jfr d.
prædike, præke, isl.
predika, mlt.
prediken, fht.
predigān, t.
predigen, feng.
predician, eng.
preach, fr.
précher; av lat.
prædicare, förkunna (se
PREDICERA)]– jfr
FÖRE-,
HALV-,
IN-,
PROV-PREDIKA.
[PREDIKA 1]
1) (
†)
utropa (ngt); i uttr. predik a Herrans -namn (jfr 2 a α). Iagh (dvs. Herren) . . wil låta predica Herrans nampn för tigh (dvs. Moses). 2Mos. 33: 19 (Bib. 1541).
[PREDIKA 2]
2) i fråga om budskap från Gud l. religiös förkunnelse o. d. a) (i religiöst spr.) tr.: utropa (ngt) för att göra det (allmänt) känt, förkunna l. (offentligt) framställa l. mana till (ngt) o. d.; numera företrädesvis: förkunna l. lära (Guds ord, evangelium o. d.) vid gudstjänst l. religiös sammankomst. At man widerlegger (dvs. ålägger) alle predicare, at the predica euangelium oc gudz oord al ena. G1R 1: 254 (
1524).
Thz iach sägher idher j mörkreth, thet sägher j liwset. och thet som huiskas idher j örath, thet prediker på taken. Mat. 10: 27 (NT 1526).
Joannes döpte j öknen och predicade bätringenes döpelse till syndernes förlåtilse. Mark. 1: 4 (Därs.). Ingen har väl såsom du
(Kristus) i kraft och väldighet predikat budet om att behandla alla menniskor såsom sin nästa.
WIKNER Tank. 80 (
1872). – särsk.
v1) (†) i uttr.
predika ngns (särsk. herrens) namn (jfr
1, åkalla l. förkunna ngns (Herrens) namn;
predika ngns lov, förkunna ngns lov, prisa l. lovsjunga ngn (Herren). På thet the skola j Zion predica hans
(dvs. Herrens) nampn, och hans loff j Jerusalem. Psalt. 102: 22 (öv. 1536); jfr
OPETRI 2: 423 (
1531).
(Abraham kom) på samma rwm ther han tilförenne hadhe bygdt altaret. Och ther predicadhe han Herrans nampn. 1Mos. 13: 4 (Bib. 1541).
β) i uttr. predika lagen (ngn gg lag), i predikan framhålla nödvändigheten av (bättring o.) att följa de bud o. föreskrifter som Gud givit människorna; ofta bildl. (jfr 6, särsk. i uttr. predika lagen för ngn, förmana ngn, läxa upp ngn, ge ngn en grundlig uppsträckning. Them (som icke kunna "besinna" evangelium) skal man predika laghen före, til thes the warda miwke. OPETRI 2: 88 (
1528).
Nu har jag predikat lagen för honom. UrFinlH 198 (
1812). Det finns ingen som har predikat lag såsom Jesus.
BESKOW Pred. 372 (
1901).
[PREDIKA 2.b]
b) intr.: tala (offentligt) för att frambära ett budskap från Gud l. för att förkunna religiösa sanningar o. bud; numera företrädesvis: förkunna Guds ord vid gudstjänst l. religiös sammankomst. hålla ett andligt uppbyggelsetal i anslutning till viss bibeltext. Predika i högmässan, i aftonsången. I then tijdhen kom Johannes baptista, och predicade j öknenne. Mat. 3: 1 (NT 1526).
(I Uppsala domkyrka) warder predigt 3 gånger hwar sönda;. BOLINUS Dagb. 56 (
1670).
MALMBERG Åke 16 (
1924). – särsk.
[PREDIKA 2.a]
a) i uttr. predika om (ngt l. ngn). α') tala om (ngt l. ngn) vid religiös förkunnelse l. i en predikan. Philippus kom vthi en stadh j Samarien. och predicadhe för them om Christum. Apg. 8: 5 (NT 1526).
Därs. 28: 31 (
Bib. 1917). β') (†) skämma ut (ngn) i en predikan. Hr Matth. sade, att D. Neostadius hade predikt om honom, Hr Matth. ConsEcclAboP 301 (
1659).
β) i uttr. predika på (ngt). α') (†) i uttr. predika på bättring, i predikan mana till bättring, predika bättring. Det hjelper icke at år ifrån år prädika på bättrir;. NOHRBORG 422 (c. 1765).
β') (†) i predikan vända sig mot l. bekämpa (ngt). Huru offta hafwer jag ock här . . predikat på sabbathens ohelgande. SWEDBERG SabbRo 1653 (
1689.
1712).
DENS.
HoTror § 1 (
1709).
γ) i uttr. predika över (ngt l. ngn). α') predika över en text o. d.. vid predikan behandla en text l. tala i anslutning till en text. Predika över dagens text. MEURMAN (
1847).
SFS 1942,
s. 2003 β') (†)
predika över ngn, hålla likpredikan över ngn.
KOF II. 2: 214 (c. 1655). δ) (
i sht om ä. förh.)
i extas l. dvalliknande tillstånd l. på grund av eemotståndlig sjuklig drift tala för en publik om religiösa ämnen, niana till bättring o. d.; jfr PREDIKO-SJUKA. Sthm DagelGodt 1775 nr, 4
s. 1. Här
(i Skaraborgs län) har jag sjelf sett och hövt dem
(dvs. de predikosjuka) hredika, liggande, med tillslutna ögon, och, såvidt jag kunnat utröna, alldeles känslo- och medvetslösa. JABUTSCH hos
WINGÅRD ChrKyrk. 192 (
1843).
KROOK VäckÖsterL. 1: 60 (
1931).
[PREDIKA 2.c]
c) med innehållsobj. α) (†) med avs. på textställe l. bok i bibeln: behandla (ngt) i en predikan l. i predikningar; hålla predikan över (ngt). LPETRI KO 7 b (
1561,
1571).
De vanliga Sönoch Helgedagars texters predikande och utläggande. BtRStP 1853–54, 7: nr 34, s. 2.
β) med avs. på gudstjänst: hålla predikan vid, förrätta. VDAkt. 1694 nr 692.
(Stadskomministern) predikade Ottesången. Högmessan predikade domprosten.
TEGNÉR (WB) 3: 318 (
1817).
Landsm. 1906,
s. 16 γ (i vissa trakter. vard.) i uttr. predika prov, hålla provpredikan. Doctorn har nu varit i Stockholm och predikat prof i Clara
(kyrka). ROOS FamArkiv 292 (i handl. fr.
1823).
HERTZBERG Päivärinta 2: 107 (
1884).
δ) (
†)
i uttr. predika nådåret, sköta tjänsten efter en avliden prästman under nådåret. Predika nådåhret för Sahl. Capellanens encka. VDAkt. 1700 nr 179.
Därs. 1711,
nr 204.
3) (†) profetera (ngt); äv. intr. l. abs.
(Jeremia) är dödhen werd, ty han haffuer predicat emoot thenna stadhen.
Jer. 26: 11 (
Bib. 1541;
Bib. 1917: profeterat). Herren halfuer sendt migh. at iagh thetta alt som j hördt haffuen predica skulle. emoot thetta Hwset och emoot thenna stadhen.
Därs. 12 (Bib. 1541;
ännu hos MELIN HelSkr. (
1858);
Bib. 1917 profetera).
[PREDIKA 4]
4) (
†)
utlysa (ngt). Tå troodde the Nineuitiske män vppå Gudh, och läto predica fasto. Jona 3: 5 (
Bib. 1541;
Bib. 1917: lyste ut en fasta).
[PREDIKA 5]
5) i mer l. mindre bildl. anv. av
2(jfr
2 a β.
a) tr., motsv. 2 a. Hvart träd predikar, hvarje blomma / Förkunnar korsets hemlighet. STAGNELIUS (SVS) 2: 286 (
1821).
Mången blind och osalig tro har blifvit predikad med eld och svärd. TEGNÉR WB) 5: 317 (
1825).
[PREDIKA 5.slutet]
särsk.: i tal l. skrift framställa l. utveckla (en lära) l. driva (en sats); (skarpt l. gång på gång) framhålla (ngt för ngn); framställa (ngt) ss. nödvänLligt att iakttaga l. tillämpa l. förvärkliga; mana l. ägga till (ngt); propagera för (ngt).
RA I. 1: 518 (
1547).
O Philosopher! I, som skriken j Mot verldens villor alla dar! / Mon väl den lära J hrediken. / Med mera ljus. mer sällhet har? KELLGREN (SVS) 2: 87 (
1781). Man ansåg, att Ekman hade predikat uppror.
DE GEER Minn. 2: 167 (
1892).
Jag har predikat och predikat, att han inte får prata om folk, så de hör det. SIWERTZ (Varuh. 334 (
1926).
[PREDIKA 5.b]
b) intr., motsv. 2 b. Hela naturen prädikar för oss om en Gud. NOHRBORG 241 (c. 1765).
Den predikar väl, som lefver väl. GRANLUND Ordspr. (c. 1880). [PREDIKA 5.b.slutet]
särsk. α) tala vidlyftigt l. undervisande l. förmanande; (långrandigt) orda l. orera (om ngt); tjata (om ngt); hålla straff- l. förmaningstal; lägga ut texten för ngn).
SCHRODERUS Modersch. G 7 a (
1642). Vilt tu sä länge Predika för migh, / Feeta Örfijlar tå gifwer iagh tigh.
CHRONANDER Bel. 14 b (
1649). När Räfwen Predikar för Gåsen så står hennes Hals i wådha.
GRUBB 591 (
1665).
Högfärd hysa de mest, som mest Prädika mot högfärd. NICANDER GSann. 58 (
1766).
NORDSTRÖM Landsortsb. 30 (
1911). β) (
skämts.)
hålla föredrag; hålla (långrandigt) tal (vid middag o. d.). UngKraft. 1907. s. 53 (
i fråga om nykterhetsföredrag). Ska vi ta oss en grogg i smårummen. medan gubben predikar!
NORDSTRÖM Sönd. 249 (
1910).
γ) (†) skryta, skrävla. En vagnmästare . . predikar ständigt om sina färder. JGOXENSTIERNA Dagb. 133 (
1770).
MEURMAN (
1847).
[PREDIKA 6]
6) med obj. o. objektiv predikatsfyllnad o. d.: gm predikan (i eg. l. bldl. bem.) bringa (ngn l. ngt i visst tillstånd l. läge o. d.) l. göra (ngn sådan l. sådan). FinKyrkoJiSP 5: 207 (cit. fr. 1669). Jag måtte predika mig allan hes.
SWEDBERG Horor § 3 (1709). För döva öron har jag predikat mig trött. HALLSTRÖM K11 33 (
1918).
[PREDIKA 7]
7) (
†)
i uttr. predika ngn i tron, övertyga ngn (om ngt felaktigt); låta sig predika i tron att osv., (felaktigt) låta övertyga sig om att osv. G1R 17: 97 (
1545).
(Daljunkaren) drog så till Frw Ingegiard . .: predicade och henne i trone. SVART G1 106 (
1561).
Särskilda förbindelser:
–
PREDIKA FÖRE . (
†)
till 2 a, 5 a slutet: predika (ngt) för (ngra) l. vid predikan undervisa (ngra) om (ngt); äv. bildl. (Tiggarmunkar) the ther löpa skulle hws fråå hws, lära och predika them lögn och bedragerij fore som gudz ordh och sannindena icke anamma wiile. OPETRI 1: 504 (
1528).
KyrkohÅ 1909,
MOA. s.
73 (
1539).
jfr förepredlka.
–
PREDIKA IN . (
†)
till 2, 5 a slutet, 7: gm predikan (i eg. l. bildl. bem.) inpränta (ngt i ngn l. i huvudet på ngn o. d.); intala (ngn ngt). Elliest prediche the honum well szå mykett in, att han (osv.). G1R 1i: 113 (1545). BJÖRNSTÅHL Resa 1: 442 (
1772).
BOSTRÖM 3: 282 (
1864).
jfr in-predika.
Ssgr (i allm. till
2 b. Anm. Åtskilliga här behandlade ssgr, särsk. av typerna
B–D, torde eg. ha bildats till det numera föråldrade
predika, sbst.. ehuru de av nutida språkkänsla anslutas till predika, v.):
A (numera bl. i -
stol):
–
PREDIK-SYSTER. (
†)
dominikannunna. LAGERERING 1Hist. 2: 799 (
1773).
B
(
†):
–
PREDIKA-STOL,
se predlkstol.
C
(
†):
–
PREDIKE-TÄCKE.
(predik- 1670. predike- 1654–1667) (†) predikstolskläde? KlädkamRSthm 1654: s. 231.
Därs. 1670,
s. 368 –
PREDIKE-ÄMBETE,
se D. :
–
PREDIKO-ANLAG ~⁰². jfr
anlag II 5 b. 2VittAH : 409 (
1802 1808).
–
PREDIKO-ARBETE ~⁰²⁰. särsk. († mer l. mindre konkret: (skriven l. tryckt) predikan, predikosamling o. d. SvMerc. V. 2: 235 (
1759).
ATTERBOM PhilH 29 (
1835).
–
PREDIKO-BEGÅVNING.
2NF 8: 91 (
1907).
–
PREDIKO-BITRÄDE ~⁰²⁰. konkret; jfr biträde 5. (Kyrkoherden) skulle hålla sig predikobiträde. Uppl FmT 1: 157 (
1871).
–
PREDIKO-BOK; pl. -
böcker. ( predik- 1709. prediko- 1737–1828) (
†)
bok innehållande en samling predikningar. SWEDBERG Ungd. 479 (
1709).
HEINRICH (
1828).
–
PREDIKO-BRODER.
( predik- 1773. predike- 1773. prediko- 1807 osv.) [PREDIKO-BRODER.ssg 1]
1) [fsv. predika brodhir] (
om ä. förh.)
predikarbroder, dominikanmunk. Predik-Bröderne eller Dominicanerne i Lund. LAGERBRING 1Hist. 2: 453 (
1773).
2NF 28: 777 (
1918).
[PREDIKO-BRODER.ssg 2]
2) kyrkl. lekman utbildad för att biträda prästen l. prästerskapet i en församling med predikande, själavård o. undervisning. BRILIOTH SvKyrklKunsk. 198 (
1933).
–
PREDIKO-DAG.
( predike- 1590–1732. prediko- 1885 osv.) (ngt ålderdomligt)
dag då predikan hålles (i kyrka o. d.), helgdag. SynodA 2: 24 (1585:. JOHANSSON RödaHuv. 1: 156 (
1917).
–
PREDIKO-EXEMPEL. särsk.
om berättelse som användes ss. . exempel i den medeltida predikan; jfr exempelpredikan. SCHÜCK Shaksp. 1: 71 (
1916).
–
PREDIKO-FÖRBEREDELSE ~⁰²⁰⁰. jfr
förberedelse 3 a β.
3SAH 25: 332 (
1913).
–
PREDIKO-FÖRHÖR. (
förr)
efter gudstjänst anställt förhör, vari (de yngre bland) åhörarna utfrågades om predikans innehåll. PH 2: 1229 (
1735).
BRILIOTH SvKyrkKunsk. 261 (
1933).
–
PREDIKO-GÅVOR, pl.
(predike- 1805.
prediko- 1766 osv.)
jfr gåva, sbst. 2 b. RYDÉN Pon toppidan 72 (
1766).
–
PREDIKO-HJÄLP.
hjälp som en prästman får att fullgöra sin predikoskyldighet; äv. konkret: predikobiträde. SynodA 1: 462(1769).
WIESELGREN Bild. 267 (
1884 1889;
konkret). MOBERG Rid 87 (
1941).
–
PREDIKO-HUS.
(om ä. förh. i Finl.) kapell (i avsides liggande del av ett pastorat); jfr kapell sbst.¹, ¹. VDAkt. 1710,
nr 66 (i handl. fr.
Åbo konsistorium).
RAMSAY VägvFinl. 107 (
1895).
–
PREDIKO-KONCEPT.
jfr koncept 2. Posten 1769,
s. 560 –
PREDIKO-KONDITION.
(tillfällig) anställning ss. predikobiträde. HAGSTRÖM Herdam. 1: 488 (
1897).
–
PREDIKO-LOKAL,
r. (icke av kyrka bestående) lokal där predikningar bruka hållas (l. där predikan vid ngt visst tillfälle hålles). LUNDIN NSthm 213 (1888).
–
PREDIKO-MUNK.
(predik- 1773–1819. predike- 1635–1761. prediko- 1802 osv.) (
om ä. förh.)
== -broder l. SCHRODERUS Os. III. 1: 196 (
1635).
FoF 1943,
s. 44 –
PREDIKO-ORD.
( predike- 1620. prediko- 1620–1851. prediks- 1734–- c. 1820) (†)
om ngt (i sht ställe i bibeln) som utgör texten för en predikan; äv. allmännare, om ngt som yttras i en predikan. WALLIUS JEriksson 37 (
1620).
Skol-ungdomen, som efter Aftonsångens slut borde infinna sig i Gymnasii huset, att för nägon Lärare redogjöra för prediksord. FALLÉN Biogr. 8 (c. 1820).
PALMBLAD Nov. 4: 15 (1851).
–
PREDIKO-PROV.
prov som ngn avlägger på sin förmåga att predika. [PREDIKO-PROV.ssg 2.a]
a) om dylikt prov avlagt av prätstkandidat. ÅbSvUnH 68–69: 312 (1784). SPF 1824,
s. 305 [PREDIKO-PROV.ssg 2.b]
b) om dylikt prov som sökande till l. aspirant på en prästerlig tjänst avlägger vid gudstjänst i den församling vartill tjänsten hör. WALLQUIST EcclSaml. 1–
4: 289 (
1789).
SFS 1922,
s. 747 –
PREDIKO-RESA,
r. l. f. företagen för predikningar på ett antal platser. NF 4: 1168 (
1881).
–
PREDIKO-RUM,
n. (predike- 1682. predlko- 1700 osv.) [PREDIKO-RUM.ssg 1]
1) (
†)
ställe där ngn predikar. (Jesus) instälte sig frivilligt på . . (Johannes') prediko- och döpelse rum. BÆLTER JesuH 2–
3: 7 (
1756).
[PREDIKO-RUM.ssg 2]
2) lokal för predikningar; numera nästan bl. ngn gg i uttr. (ut)nyttja l. använda o. d. (ngt) till predikorum; äv. om rum där prästkandidater få öva sig att predika. KOF 3: 116 (
1682).
CORNELL Gotik. 79 (
1935).
–
PREDIKO-SAL.
(predik- c. 1660–1720. predike- 1581. prediko- c. 170O osv.) (i sht om ä. förh.) sal för predikningar; predikolokal; förr äv.: kyrksal (i slott o. d.). VinkällRSthm 1/1 1581.
Dagen 1898,
nr 136: s. 2.
–
PREDIKO-SAMLING.
bok vars innehåll utgöres av en samling predikningar; postilla. GT 1788.
nr 47, s. 3.
KyrkohÅ 1937,
s. 297 –
(2 b δ) PREDIKO-SJUKA. (
i sht om ä. förh.)
(med kramp l. dvala förenad) oemotståndlig, sjuklig drift att tala för en publik om religiösa ämnen, mana till bättring, sjunga psalmer o. d. VexjöBl. 1842,
nr 29, s. 1.
FrÅdalFjäll 1928,
s. 122 -
–
PREDIKO-SKYLDIGHET.
~¹⁰², äv. ~²⁰⁰. med prästerlig tjänst i en försaraling förenad skyldighet att predika. Uppehålla )nns predikoskyldighet. WINGÅRD 2: 392 (
1842).
–
PREDIKO-SPRÅK.
dels: språk; som användes vid en predikan l. predikningar, dels (o. i sht): språk (stil) som är utmärkande för predikningar l. för ngh ss. predikant. Reminiscenser ur bibelprosan och predikospråket. Uppl. 2: 510 (
1908).
–
PREDIKO-STEN. (
om ä. förh.)
Kyrkostenar eller predikostenar . . hvarmed förstås sådana stenar på hvilka de första kristna lärarne (i Sverige) uppstigit, för att predika för den omkringstående menigheten. PrestHist. 14 (
1854).
–
PREDIKO-STIL.
( predike- 1805. prediko- 1802 osv.) jfr -språk, -sätt. 2VittAH 8: 420 (
1802,
1808).
(Sven Lidmans) predikostil. GHT 1950,
nr 241, s. 8.
–
PREDIKO-STUND.
( predik- 1711. predike- 1696–1715. prediko- 1687 osv.) [PREDIKO-STUND.ssg 1]
1) tillfälle då l. sammankomst vid vilken predikan hålles. SCHMEDEMAN Just. 1151 (
1687).
Anordnandet av offentliga predikostunder och enskilda uppbyggelsemöten. UNT(A) 1920,
nr 7661, s. 1.
[PREDIKO-STUND.ssg 2]
2) (
†)
tillfälle då ngn predikar. ANNERSTEDT UUH Bih. :,: 9 (
i handl. fr. 1696).
–
PREDIKO-STÅND (ET). (†) prästämbete(t ). WALLIUS 2Likpr. 143 (
1628).
Det H(eliga) Predijkoståndet. VDAkt. 1686,
nr 212.
–
PREDIKO-STÄLLE.
(predike c. 1690. prediko- 1784–1788) (†) plats där (gudstjänst med) predikan brukar hållas. FinKyrkohSP 2: 135 (c. 1690).
Oldendorp 2: 151 (
1788).
–
PREDIKO-TEXT.
(bibel)text som är avsedd att behandlas i predikningar l. som behandlas i viss predikan. MÖLLER PredSätt 55 (
1779).
–
PREDIKO-TIMME l.
-TIMMA . (
†)
[PREDIKO-TIMME.ssg 1]
1) tid som en predikan tager i anspråk. LPETRI KO 8 a (1561,
1571).
Posten 1768,
s. 26 [PREDIKO-TIMME.ssg 2]
2) tillfälle då predikan hålles. CAVALLIN Herdam. 2: 318 (cit.fr.
1686).
–
PREDIKO-TON -tω²n. (predik- 1794–1809. predike- 1805. prediko- 1805 osv.) [PREDIKO-TON.ssg 1]
1) till 2 b: sätt att framsäga l. föredraga en predikan; särsk. pregnant, om släpande, entonigt dylikt föredragssätt; äv. i utvidgad anv. om släpande, entonigt föredragssätt i allm. (Skådespelaren) föll alltför ofta in i predikoton. CLIVIJN (1805) hos HJÄRNE DagDrabbn. 166.
WIFSTRAND AndlTal. 69 (1943). [PREDIKO-TON.ssg 2]
2) bildl., till 5 b α: docerande, mästrande ton. HASSELROTH Campe 278 (1794). Det finnes ingenting, man inom fantasiens alster skyr så, som en abstrakt sats, framhållen med predikoton eller pedantiska later. 3SAH 16: 236 (1901).
–
PREDIKO-TUR.
[PREDIKO-TUR.ssg 1]
1) predikoresa. DN 1898, nr 10086 A,
s. 2 Jag var . . sjutton år och brukade följa . . (läsarpredikanten) på hans predikoturer uppåt landet. STOCKENSTRAND Utv. 7 (
1907).
2) schema för de till en församling l. ett pastorat o. d. hörande prästernas fallgörande av sin predikoskyldighet (vid olika gudstjänster o. i olika gudstjänstlokaler); vart särskilt av en prästs åligganden enligt detta schema.
KyrkohÅ 1927, s. 76 (1766). Amiralitets-pastorn (uppgör). vid hvarje års början, den för samma år gällande prediko- och vecko-touren. SFS 1826 särskBl.
s. 203. Predikoturer.
LD 1950,
nr 232 s. 2
(rubrik).
–
PREDIKO-UTKAST ~⁰² l. ~²⁰. utkast till predikan. IT 1791.
nr 79, s. 1
–
PREDIKO-VAN.
van att predika. –
PREDIKO-VANA.
Han har stor predikovana. –
PREDIKO-VÄRKSAMHET ¹⁰², äv. ~²⁰⁰. NF 13: 162 (1889).
–
PREDIKO-ÄMBETE ~⁰²⁰. ( predika- 1529–1596. predike- 1545–1805. prediko- 1530 osv.) [PREDIKO-ÄMBETE.ssg 1]
1) tjänst l. värksamhet som består i predikande; prästämbete; numera nästan bl. ngn gg (ålderdomligt) i sg. best. med generell bet.: prästämbetet; förr äv. om enskild prästerlig befattning, prästsyssla, prästtjänst. G1R 6: 154 (
1529). Han kan vara en god predikant och kan med tiden emploijeras til et predikoembete, men
(osv.). ConsAcAboP 12: 221 (
1728).
Om Invigning till Prediko-Ämbetet. Hb. 1811, s. 164
(kapitelrubrik). [PREDIKO-ÄMBETE.ssg 2]
2) (
†) konkret, i sg. best. ss. beteckning för prästen (kyrkoherden) i en församling (i hans egenskap av själasörjare l. officiell myndighet).
(Den sjuke som fick besök av prästen) tacka Gudh, at han fick predikoembetet til sig.
VDAkt. 1654,
nr 49.
Därs. 1792,
nr 403.
–
PREDIKO-ÖVNING.
övning i predikande; i sht konkretare, i pl. LAGERSTEDT SvUppfH 28 (
1903).
E
(
†):