PRELUDIUM prelɯ⁴dium, n. (WALLQUIST EcclSaml. – 8: 102 (1749 osv.) († r. l. m. l. f. SERENIUS U 3 b (1734)) best. -iet; pl. -ier; förr äv. PRELUD,
n. (NoRDPoRs: (1805)) l. r. l. m. l. f. (– NORRING Väun. 1: 72 (1835)). ( pre- 1761 osv. pree- 1615--18?2. prä- 1708–1771. -lud 1801–1871. -ludium 1615 osv.) [jfr t. Prälud--u":, e–g. preludinm, fr.
Prålude; av mlat. prxludium, till lat. pv:ludere (se PRELUDIERA)] [PRELUDIUM 1]
1) mus. kort I stycke som spelas ss. inledning till ett an tonstycke (särsk. till er1 koral l. fuga); äv. självständigt tonstycke (av liknande art), fantasi o. d. SERENIUS U 3 b (
1734). u spelade orgeln några vackra preludier och gudstjenste började.
ÖDMAN S'årD 2: 154 (
1858).
LINDSTRÖM Kastv. 33 (
1931).
jfr CISS-MOLLS-, KORAL-PRELUDIUM [PRELUDIUM 2]
2) mer l. mindre bildl., om ngt som inl ngt l. utgör en början l. en förberedelse l förarbete till ngt l. som förebådar ngt; för (se d. o.
3; i slit i pl.
PURYGIUS Hi0'Lff 89( Mönstringar äre s–80111 pr:eludier och förespe (till exerc;sen). 1soGÄ'Us Segvrsk. 569 (e. 1700). nlångfaldiga aro de bestyr, som utgöra prseludiet til enhvar längre resn. FRIES Grönl. 1 (
1872).
OLSSON Fröding 249 (
1950).
[PRELUDIUM 2.slutet]
särsk. om ngt som tÅan inledning l. förberedelse till en begäran l. l. ett påpekande l. meddelande (l. annan lig l. skriftlig franiställning).
AGNELL rlta 272 (
1799.
1807).
Som långa preludier icke äro min s-nak. frågar jag er kort och godt: v–ll n bli min hustru? BENEDICTSSON FrunI 1 (1887- börja av ett brev). GIEROW SolLys. 48 (
1925). – i