© Svenska Akademien. SAOB spalt: P1719; tryckår: 1954
(Observera att webbversionen av SAOB på http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 11/9 2014). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningsformer av uppslagsorden.)
PRELUDIUM prelɯ⁴dium, n. (WALLQUIST EcclSaml.8: 102 (1749 osv.) († r. l. m. l. f. SERENIUS U 3 b (1734)) best. -iet; pl. -ier; förr äv. PRELUD, n. (NoRDPoRs: (1805)) l. r. l. m. l. f. (– NORRING Väun. 1: 72 (1835)). ( pre- 1761 osv. pree- 1615--18?2. prä- 17081771. -lud 18011871. -ludium 1615 osv.)
[jfr t. Prälud--u":, e–g. preludinm, fr.
Prålude; av mlat. prxludium, till lat. pv:ludere (se PRELUDIERA)]
[PRELUDIUM 1]
1) mus. kort I stycke som spelas ss. inledning till ett an tonstycke (särsk. till er1 koral l. fuga); äv. självständigt tonstycke (av liknande art), fantasi o. d. SERENIUS U 3 b (1734). u spelade orgeln några vackra preludier och gudstjenste började. ÖDMAN S'årD 2: 154 (1858). LINDSTRÖM Kastv. 33 (1931). jfr CISS-MOLLS-, KORAL-PRELUDIUM
[PRELUDIUM 2]
2)
mer l. mindre bildl., om ngt som inl ngt l. utgör en början l. en förberedelse l förarbete till ngt l. som förebådar ngt; för (se d. o. 3; i slit i pl. PURYGIUS Hi0'Lff 89( Mönstringar äre s–80111 pr:eludier och förespe (till exerc;sen). 1soGÄ'Us Segvrsk. 569 (e. 1700). nlångfaldiga aro de bestyr, som utgöra prseludiet til enhvar längre resn. FRIES Grönl. 1 (1872). OLSSON Fröding 249 (1950).
[PRELUDIUM 2.slutet]
särsk. om ngt som tÅan inledning l. förberedelse till en begäran l. l. ett påpekande l. meddelande (l. annan lig l. skriftlig franiställning). AGNELL rlta 272 (1799. 1807). Som långa preludier icke äro min s-nak. frågar jag er kort och godt: v–ll n bli min hustru? BENEDICTSSON FrunI 1 (1887- börja av ett brev). GIEROW SolLys. 48 (1925). – i
Ssg (till 1 ins.):
PRELUDIE-SPEL.