PRICK prik⁴, sbst.¹, r. l. m.; best. -en; pl. -ar, äv. (numera bl. i Finl., vard.; förr äv. att hänföra till sg. pricka) -or (ReglLootzInsp. 1696, s. B 3 a, BERGROTH FinlSv. 63 (1916)) ((†) -er (möjl. äv. att hänföra till sg. pricka) FoRsIUs Min. 87 (c. 1613), VDAkt. 1674, nr 11); förr äv. PRICKA, sbst.¹, r. l. f.; pl. -or l. -er (se ovan); l. (efter prep. till, uppfattat ss. böjningsform av prick resp. pricka; se 1 3) PRICKA prik³a², sbst.², förr äv. PRICKE l. PRICKO, oböjl. sbst. (se anm. under 1 nedan). ( prick (prich, priick, prik) 1526 (: prik) osv. -pricka 1669–1788. – efter prep. till (i bet. 1 3): pricka 1526 osv. pricke 1527–1674 (i vers, rimmandc med icke). pricko 1737–1743) 1.

[fsv. til prikka (i bet. 3, prikkor, pl. (i bet. 2; PMSkr. 296, 479); jfr d. prik, nor. prikk; av lt. l. ä. t. prick, motsv. holl. prik; jfr äv. dels (med samma bet.) feng. prica, pricca, eng. prick, dels (med bet.: spetsigt föremål, stång med spets o. d.; jfr 1I) isl. prika, mlt. pricke, holl. priktke), t. pricke, eng. prick; samhörigt med (möjl. urspr. vbalsbst. till) PRICKA, v. 1.

Anm. Formen pricka i uttr. tillprtcka har sannol. bildats i analogi med sådana uttr. som till handa, till väga, till hopa o. d., möjl. direkt efter (en icke uppvisad) lt. förebild to pricke (se ANF 5: 336 (1889)); jfr mlt. pricke, adv., till punkt och pricka, noggrant.– Jfr PRICK, adv., PRICKA, adj., PRICHIG] 1) figur l. märke som gstadkommes därigm att ett spetsigt föremål (särsk. en skrivpänna) tryckes mot en yta (utan förfiyttning i sidled), punkt; särsk. om dylik l. liknande figur som användes vid skrift l. i tryck ss. del av vissa bokstäver (t. ex. av i l. ö). Sätta en prick. Siu aff forschriffune bokstäffuor (i wnäaöetet) plegha stundom haffua en prick i sigh. OPETRI 4: 555 (c. 1535). Såsom man eij heller får å ä och ö lempna vthan sijne wanlige Prickar. WALLENIUS Proj. A 3 a (1682). (Att i fonetiskt äaöet använda) i och j med prickar. DANELL SvLjudl. 1II (1911). – jfr I-, MEDEL-PRICK. – särsk. a) om prick l. liknande tecken (t. ex. en "kråka") använd (använt) fqr att utmärka l. markera ngt l. ss. speciell beteckning tör anmärkning av ngt slag; äv. i utvidgad l. bildl. anv., om anmärkningen. Med en prick i brädden utmärkte (han) de ord, som voro honom obekante. ÖDMANN AnvSkrift. 75 (1822). Revisorernas prickar eller märken i böckerna och på handlingarna . . böra (alltid) göras med anilin eller bläck. HondInd. 805 (1927). – Särsk. a) (i skolspr.) – fråga om anmärkning i skola (för okunnighet, ouppmärksamhet l. dyl.). LAURIN 1Hinn. 13C (1929). B) sport. i fråga om markering av fel o. d. vid idrottstävling: minuspoäng, straffpoäng. DN(A) 1928, nr 317, s. 14. Arne Qaint, som motorcyklade runt femtonmilabanan på blott nio prickar. SDS 1951, nr 293, s. 9. jfr TIDS-PRICK. b) (vard. o. i vitter stil) om pricken över bokstaven i, i vissa bildl. uttr.; särsk. i uttr. sätta, vara, utgöra, sakna osv. pricken över i, stundom på i l. i-et o. d., se 1, sbst. 1 c. – särsk. a) (mera tillf.) om ngt som utgör en extra finess l. piffighet l. spets l. touche. VRYDBERG i GHT 1856, nr 164, s. 2. Ett pianopositivs långsläpiga toner sätta melankoliens prick öfver det hela (dvs. bnllret i London). VALLENTIN London 531 (1912). B) (†) i uttr. sätta prick över i, vara ytterst punktlig. DALIN (1855). c) spelt. om vissa märken på biljardbordets skiva; äv. oeg., om de små plattor som i senare tid ersatt de ursprungliga märkena; jfr 2. Hbibl- Sällsk. 2: 97 (1839). 2NF 8: 3r9 (1904). – jfr BILJARD-, KARAMBOLL-, KAROLINA-PRICK. 2) allmännare, om en figur som mer l. mindre liknar en prick (i bet. 1, liten rundad (stundom upphöjd) plätt l. fiäck l. dyl. Öghat . . är sammansatt aff monga hinnor . . ochhaffiua en liten prick vthi sich, then man kallar, Ögnasteen. OPETRI 3: 521 (c. 1540). Pontica, är en Edelsteen, som i sijn färgho, är bestänckt roedh gyllene prickar. FoEsIUs Hin. 122 (c. 1613). Til färgen var . . (strandkålsnasken) på bara ryggen gröngul, med täta, fina, svarta prickor. KALM VgBah. 94 (1746). En jätterosett av mauvefärgat siden med ärtgröna prickar. VeckoJ 1952, nr 35, s. 41. – jfr FLUG-, HARTS-, STÄNK-PRICK m. fl. – särsk. a) spelt. om de figurer på ett spelkort som ange kortets valör; äv. med särskild tanke på poängvärdet. STRAND Tidsfördr. 1: 46 (1763). Spelet ("tjugonio") gäller att ta hem så mycket som möjligt i stick och prickar. WERNER o. SANDGREN Xortox. 11 (1949). b) (tillf.) bildl.: (liten) fiäck, "klick". Hvilken skönhet får ej någon prickl CVASTRANDBERG 5: 190 (1862). 3) (specialfall av

[PRICK.sbst1 2]

2) ' om den lilla runda, svarta figuren i mitten på en måltavla; äv. oeg., ss. beteckning för den punkt I. plats där man bör träffa (mitt i mål l. dyl.) vid beskjutning av ngt. Douglas knappt spänt bågens stål / Och träffat taflan med sin blick, / Förr'n pilen satt i taflans prick. ARNELL Scott Sjöfr. 170 (1829). OSSIANNILSSON Ork. as (1907). – särsk. a) – uttr. träffa prick l. pricken; jfr e slutet. BERNDTSON (1880). Strix 1900, nr 36, s. 5. b) i uttr. skjuta rick, med ett skott träffa prick; stundom -. 0.: skjuta till måls (mot ngn l. ngt); jfr c. KrigVAH 1893, s. 120 Han spände bågen och sköt prick. SIWERTZ Varuh. 66 (1926). c) (ngt vard.) prickskott. Nio prickar på tio skott! OSTERGREN (1935). I det ögonbliok kulan lämnade handen kände han på sig att det skulle bli prick. NILSSON HistFärs 62 (1940). d) (jfr b] (ligt vard.) i uttr. kasta prick tpå ngt), kasta till måls (mot ngt), med stenar l. dyl. försöka träffa ngt. Kasta prick på en tomflaska. FOGELSTRÖM MötSkymn. 6e (1952). e) (vard. o. i vitter stil) i bildl. uttr. som beteckna att ngn med ett yttrande träffar just det rätta l. "slår huvudet på spiken" o. d. Sällan hade . . (svaren) träffat rakt i pricken. SWENSSON WillÉn 205 (1937). särsk. i uttr. trdaa prick l. pricken (jfr a). DAHLGREN Moreto 5 (1873). JANSON CostaN 1: 28 (1910: träBade pricken). Byggmästare . . (N. N.) har . . träffiat prick med sin salva mot byggbyråkratien. SvD(A) 1935, nr 168, s. 3. 4) (mera tillf.) minimal del av (ytan av) ngt; plätt. WECKSELL SDikt. 241 (1861). Dante inser nu klart, att hvarenda prick i himmelen är ett paradis. 2SAA 50: 396 (1875). Vår lilja prick af verldsalltet. WIESELGREN Hvirfl. 2: 127 (1891); jfr 5. 5) ytterst litet föremål (eg. så litBt att det sett mot bakgrunden liknar en prick). Jorden, ehuru hon allenast är en liten prick i jemnförelse emot de öfrige himmelske kroppar. NOHRBORG 92 (c. 1765). Jag försäkrade att det var en stor skilnad emellan . . (kommendantens) lilla Prick (dvs. fästningstornet) och Bergett Etna. CAEHRENSVÄRD Brev 1: 34 (1781). PT 1912, nr 21r A, s. 3 6) (vard.) ss. en allmän, skämtsam personbeteckning (med vag .betydelse), kurre, prisse o. d.; oftast i förb. med ett adj. som närmare karakteriserar personen, t. ex. en glad, livad, lustig, rolig, hygglig, konstig prick. Landsm. gVH1. S: 32 (1900; studentuttryck fr. Uppsala). En baron . . en snäll och treflig gammal prick. ELGSTRÖM Fatt. 116 (1912). – jfr HEDERS-PRICK. 7) bildl., ss. beteckning för en ytterst liten (minsta tänkbara) del l. detalj av ngt (särsk. av ngt skrivet l. sagt); ofta i negerad sats l. negerat uttr., särsk. i uttr.,icke en prick, icke det minsta grand, icke ett dugg, icke ett jota l. dyl.; utom i e numera bl. i anv. med tydlig anslutning till 1. Han hade icke ändrat en prick i sitt jnanuskript. Till thes ath himmelen ooh jordhen förgåås, wardher ey förgången then minste bokstaffuen, ey heller en prik aB laRhen, förra än thet är alt skeedt. Hat. 5: 18 (NT 1526); jfr 1. Jag . . kan försäkra at döden skal vara mig kärare ån at förlora en pricB af Edert benägna förtroende. 2RARP 11: 122 (1739). Utan att afvika en prick ifrån sanningen. STIERNSTOLPE DQ 4: 34i (1819). Grimbcrg VärIdH 10: 516 (1941). –särsk. a) (†) i uttr. till tden) m–nsta prick, (in) till l. i minsta detalj; till punkt och pricka; fullständigt, uttömmande; i varje punkt l. avseende; i förb. med negation: (icke) på någon punkt l. i ngt avseende, (icke) det minStä grand, (inte) ett dugg; jfr g. Han ther til inthet brwtsligh ä'r j nogon motte til then minsta prich. G1R 4: 124 (1527). Hon vil jemt se den egna nyttans delar / Och ärans mål upfylt til m–nsta prickFABRICIUS Amar. s (c. 1740). FABRICIUS Hud 279 (1858). b) (†) i uttr. till sista pricken l. yttersta prick l. alla prickar o. d., fullständigt; – varje avseende; till punkt och pricka; jfr g. G1R 5: 52 (1528: til yterste prik). Til alla prickar bestrida Prosectors sysslan. LINNE Bref l. 1: 70 (1756). Att . . (civilministern) hållit sitt ord till sista pricken. Samtiden 1874, s. 441 c) (t) i uttr. till en prick l. till prickten) till l. i minsta detalj; i varje avseAnde, tili punkt och pricka, noggrant, noga; i förb. med negation: (icke) på ngn punkt l. i ngt avseBnde; (icke) det minsta grand, (inte) ett dugg; jfr g. L. PAULINUS GOTHUS ThesCat. 11 (1631). Tf märck nu här till prick, j Hur Sönderdelning ekall inrättas eflter Skick. TrenchierB 1 (1696). Det ailla de lärdt utan til, men icke til en prick rätt förstådt. GRUBB SanfBer. 17 (1721). Känna alla bivägar tilj pricken. CHYDENIUS 98 (1765). d) (numera föga br.; se dock B) i uttr. på en prick, på pricken, exakt, precis o. d. Allt skall vara noga på en prick. SNOILSKY 4: 66 (1887). Alltsamman stämmer på en prick. SYLWAN Kellgren 136 (1912). ÖSTERGREN (1936; "mindre vanl."). – Särsk. α) (†) i detsamma, prompt l. dyl. När thet är thenne hår, så finnes then andra ther, på en prick, til at lägga sig vth för honOm. ÖSTERLING Ter.3: 5i (1708). β) (mera tillf.) == e -B. Om det inte skulle vara så på en prick inomhus. WÆRN-BUGGE Bruksb. 157 (1925). e) (ngt vard. fullt br.) i uttr. på pricken, med en överensstämmelse l. noggrannhet l. precision som sträcker sig till varje minsta detalj- l. är absolut, exakt, precis. Baruk visste på pricken, hvad en Platon . . i handskrift var värd. RYDBERG Ath. 122 (1859). Föreläsaren, som på pricken känner publikens smak. SvD(A) 1929, nr 335, s. 13. innan jag hunnit halvvägs (med att bestämma meri- dianhöjden) räcker kaptenen . . fram sitt resultat, som naturligtvis stämmer på pricken. WILHELM AMKatt 283 (1938). – särsk. a) i fråga om ett bestänit fixerande av ngt (med angivande av exakta detaljer, bestämda uppgifter o. d.); motsatt: på ett ungefär. (Jag) kan . . inte på pricken säga när det första korståget började. HEDENSTIERNA Marie 255 (1896). MALMBERG Äke IO (1924). B) övergående i bet.: perfekt (i alla avseenden), "på kornet". FAHLCRANTZ Kyrkoh. 152 (1907). Olof Molanders regi var på pricken. DN(Aj 1930, nr 1, s. 11. f) (†) i det adverbiellt brukade uttr. var prick, fullkOmligt, exakt. Han (fick) wth sin Bodzdeel hwar pryk lyka mykett Emoth sina giffte s+strer. VDAkt. 1662, nr 111. g) (†) i uttr. med formell anslutning till uttr. till (punkt och) pricka (se 3); särsk. till punkt och prick, till punkt och pricka; till minsta (punkt och) pricka, = a; till yttersta pricka, till var nogaste pricka, = b. Til hwar nogaste pricka. PFEIF DeHabitu 183 (1713). Alt hvad som imedlertid var giordt, under Hans May:tz borto-varande, frågade Han ut, til yttersta pricka. NORDBERG C12 2: 667 (1740). (Jesus) har din sak gjort fyllest god, / Til hvar en punkt och pricka. RUTSTRÖM SionNSång. gS: 9 (1778). Han . . visste aIltid till punkt och prick hvad han och alla sndra borde göra eller låta bli. KNORRING Tozp. 1: 176 (1843). BtHforsH 1: Föret. 2 (1905). – särsk. – förb. med negation: (icke) på någon punkt l. i minsta mån l. på något sätt l. dyl. Jag .. som aldrig vet mig vpsåteligen mina höga Förmän til pricka hafva förolämpat. VDAkt. 1757, nr 516. Aldrig skall, hvarcken Herr Probsten Wiesel eij heller Herr Baron Kosskull till minsta pricka kunna bevisa, at iag (osv.). Därs. 1760, nr 556. 3) 1817] i uttr. till (punkt och) pricka o. d., med en utförlighet l. fullständighet l. noggrannhet I. precision l. överensstämmelse som sträcker sig till varje minsta detalj l. är absolut; exakt, precis, i varje detalj; förr äv. med tanke mera på totaliteten än på detaljerna: fullständigt, alldeles, totalt (se särsk. a 5, b r); jfr 7 g.

[PRICK.sbst1 3.a]

a) (numera bl. arkaiserand e) i uttr. till pricka. OPETRI 1: 516 (1528). Kong:e Ma:tt . . kam (icke) til priicke vethe alle lägenheter, anthen vedh gräntzen eller i Rydzlandh. G1R 25: 395 (1555). Nu finne vi . ., at til pricka blifvit upfyldt alt det, som i gamla Testamentets skrifter .. finnes vara förutsagt. NOHRBORG 95 (c. 1765). Ingen människa . . kunde ju till pricka förutse alla tillfälligheter i denna ovissa, hala värld. AHNLUND AOxenstierna 178 (1940). – särsk. a) (†) ss. bestämning till ord med bet.: skildra, berätta, uppräkna o. d., med tanke på skildringens osv. utförlighet o. noggrannhet i detaljerna; jfr 5. RA 1. 1: 397 (1544). Til pricka vprekna sina hemliga synder. FALCK Und. 109 b (1558). (inge Michelson) förtalde rätt till pricka alt thet Tyrannij som Konung Cristiern i Stocholm . . bedriBuit hade. SVART G1 16 (1561). IHRE (1769). b) (†) i fråga om precision med avseende på läge l. tid. Hans nådis sändingebudt .. kunde . . ecke framkomma för motwäder skul till pricke på förstämde tijdt. G1R 4: 3i9 (1527). (Kompass-)Nålen . . var ganska qvick, at til pricka, efter minsta rubbning, återtaga sit rum. VetAH 1777, s. 275 y) (†) i fråga om ett bestämt fixerande av ngt, med angivande av exakta, precisa detaljer, precisa uppgifter o. d.; motsatt: på ett ungefär. OPETRI 1: 52 (1526). At til pricka säga, huru många menniskor skulle kunna nähra och föda eig uti nogot upgifvit stycke land. BERCH Hush. 26 (1747). CHYDENIUS 300 (1766). b) (†) betecknande fullBörande av ngt med stor noggrannhet: noga; jfr q. G1R 29: 792 (1559). (Några adelsmän) hafwa noga öfwerseedt och till pricka examinerat Sec: Johann Larssons Retninger. RARP 3: 372 (1644). LIND (1749). –) (†) på ett bindande, till alla delar giltigt sätt, till full evidens l. dyl. SwarBaHanif 16X, s. G 4 b. Förgäfves söker du bevisa oss til pricka, I At Folk i Månan bor. LENNGREN (SVS) 2: 88 (1793). 5) (†) med tanke företrädesvis på fullstandigheten av ngt: helt, fullkomligt, fullständigt, till ful10 l. dyl. Kan tu migh hielpa förgätthet icke, / Itt ordh kan bestållat til pricke. GEVALIENSIS Jos. 22 (1601). Sonu på skåde-speel man offta märka plär: / Först hufvud, sedan bröst, sen syns en man til pricka. TRUDEEN Vitt. 171 (1702). När alla omständigheter til pricka betracktas, så finner man (osv.). VetAH 1741, s. 154 – särsk. a") i uttr. tömma l. dricka (ut) till pricka, dricka ur fullständigt, tömma i botten. LUCIDOR (SVS) 39 (c. 1670). De Män, som - - / Tömma Bolkar vth til pric4a. ACHRELIUS Hor. A 2 a (c. 1680). BELLMAN (BellmS) 2: sa (c. 1767, 1791). d') till sista man. SYLVIUS Mornay 608 (1674). r') i fråga om betalning l. leverans av ngt: till sista öret resp. fullt ut. Hwad Rö och Hafra anbelangar, ther Bonden icke skulle förmå och mäckta sådant så til pricka effter Ordinantien vthgifwa. STIERNMAN Com. 4: 169 (1677). SWEDBERG Lefv. 430 (1705, 1729). Betala til pricka sin skuld. WIDEGREN (1788). d) (†) just, precis. Ack arma flicka! j At dig bedra, det är til pricka / Alt hvad som denna junekern vil. LENNGREN (SVS) 1: 344 (1781). ENVALLSSON Bob. S (1788). g) (†) övergående i bet.: perfekt (i alla avseenden); jfr b. (Lagsagorna) som icke lätteligen kunna så til pricka af enom skötas. GUSTAF II ADOLF 10 (c. 1620). b) i uttr. till punkt och pricka. BRENNER pijn. 36 (1727). Jag hotade honom med allehanda straff, om han ioke fullgjorde mina befallningar till punkt och pricka. CARLSTEDT Her. 1: 119 (1832). Nog känner jag till punkt och pricka exercisreglementet. WINGÅRD Hinn. 1: 16 (1846). Beskrifningarna på . . (en viss person) stämma till punkt och pricka in på de om tjufven å sistnämnda plats. VL 1897, nr 186, s. 4. Den framställning, som herr Ekman lämnade, bekräftar till punkt och pricka herr Lindmans framställning. SvD(A) 1932, nr 192, s. 4. – särsk. a) (†) ss. bestämning till ord med bet.: skildra, berätta o. d., = a a. LIDFORSS Da 1: 34 (1888). b) (†) betecknande att en viss benämning anvQndes med fullt fog. Den som alltid nytter är / . . fr en skälm till punkt och pricka. BELLMAN 1: 239 (1788). r) (†) allesammans. Botten. Nå, ä' vi nu alla församlade härl Qvitten. Till punkt och pricka. HAGBERG Shaksp. 1: a6 (1847). S) (†) övergående i bet.: perfekt (i alla avseenden); jfr a 8. Altifrån sidstberörde tid intill Julii månadz början 1758 förrstått till punct och pricka, Gudi ära, utan ringaste defect, hela Pastors syslan i Ölmstad. VDAkt. 1760, nr 62. c) (†) i det adverbiella uttr. punkt ochpricka. ASScF 10: Minnestal 1: 5 (1872, 1875). d) (†) i uttr. från punkt till pricka, = a a. jag måste från punkt till pricka beskrifva alltihop. AGEIJER (1847) i Solnedg. 4: 100. 1I. sjöt. (mindre) sjÖmärke bestående av en upprättstående, vanl. förankrad stång, antingen försedd med tecken av ngt slag, t. ex. en kvast l. tvärsin l. dyl., l. utan ngt tecken (slätprick), avsett att utmärka grund l. farled o. d. 1itsåtta prickar. ReglLootzInsp. 1696, s. B 3 a. Alla grund i Farvatn böra med Remmare och Prickor af Lotsar och Skärgårds Bönder utmärkas. LandtmFörordn. 85 (1765). Skutor sonu svänga kring skär och prickar. KARLFELDT FlBell. 61 (1918). – jfr BALLONG-, FLAGG-, GRUND-, KON-, KRYSS-, KVAST-, NORD-, OST-, RUSK-, SJÖ-, SKÄRGÅRDS-, SLÄT-, SYD-, UTSJÖ-, VINTER-, VÄST-PRICK m. fl.