PRIM- pri³m-.

[ytterst till lat. primus, -(den) först(e) (se PRIMUS sbst.¹,), l. till böjningsform därav]

ssgsförled; eg.: i ett l. annat avseende utgörande den förste resp. det första.

Ssgr:

– PRIM-CITTRA. (jfr -viniin] (†) mus. cittra varmed man spelar första stämman l. melodistämman; jfr diskant-citt– PriskurBDahlgrsnAB 1895, s. 11 2NF 5: 360 (1906). –-

– PRIM-FAKTOR, r. l. m.

[jfr t. prinfaktor, eng. prime factor]

[PRIM-FAKTOR.ssg 1]

1) mat. varje primtal varmed ett givet tal är jämnt delbartBJÖRLING Alg. 1: 34 (1861).

[PRIM-FAKTOR.ssg 2]

2) bildl., om deenklaste faktorer vari ngt kan uppdelas. (Honj uppdelade . . tillvaron i primfaktorer. ARoNs ON SlunpMyndl. 253 (1922).

– PRIM-ROT.

[jfr d. primrod]

bot. en plantas första rot som uppkommit ur groddroten, huvudrot. BotN 1884, s. 60

– PRIM-SIGNA, -signing.

[fsv. primsigna, brimsigna; jfr d. primeigne, isl. primsigna, eng. prime-sign; till mlat. prima signatio, primsignina]

[PRIM-SIGNA.ssg 1]

1) (om medeltida förh.) göra korstecken över (odöpt person) ss. en preliminär invigningsåtgärd före l. ss. förberedelse till hans slutgiltiga upptagande i den kristna församlingen gm dopet; särsk. om den ceremoni varigm en vuxen person (hedning) preliminärt invigdes till kristen. BJÖRNER Norn. 2 (1737). "Jag är icke döpt, höga Zoe", – svarade Kåre, -endast primsignad . .". LÖNNBERG Kåre 79(1887). BRANTING TextilSUd 133 (1920).

[PRIM-SIGNA.ssg 2]

2) (†) allmännare: göra - korstecken över (ngt), korsteckna. LMil. 2: Föret. 43 (1764).

– PRIM-TAL.

[jfr t. primzahl]

mat.

[PRIM-TAL.ssg 1]

1) helt tal som är jämnt delbart endast med talet 1 o. sig självt (äv. benämnt absolut primtal). VetAH 1785, s- 112.

[PRIM-TAL.ssg 2]

2) i pl., i uttr. var-c relativa l. sinsemellan privital, om två l. fler; tal: icke ha ngn annan gemensam faktor är talet l. 1921–22, primtals- tviiiing, r. l. m. om vart o. ett av två primtal med differensen två (t. ex. 17 o. 19). 2SvUppslB (1952).

– PRIM-VIOLIN.

[jfr t. primgeige; av ital- violino primo]

(numera föga br.) mus. första fiol. PT 1897, nr 132, s. 3. SvL–pslB (1934).