PRIMARIE prima⁴rie l. ⁰³⁰², oböjl. adj. o. sbst. m.||(ig.);
ss. sbst. best. -en; pl. -er; l. PRIMARIUS prima⁴rius l. ⁰³⁰² oböjl. adj. o. sbst. m.; ss. sbst. best. -en, i best. anv. dock vanl. utan slutartikel; pl. -arier. ( -arie 1769 osv. -arius 1650 osv.) 1. (om ä. förh.; se dock slutet) adj.; i ämbets- o. tjänstetitlar: som utgör den främste l. har den förnämsta rangen l. har ställning ss. chef i en grupp av ämbets- l. tjänstemän av visst slag, förste.
SWEDBERG Schibb. 291 (
1716).
Primarius Lectorn i Hernösand, Mag. Peter Holmbom. GT 1788,
nr 43, s. 3.
Primarie Theologiä' Professoren och DomProsten Thorsander. UAcadCotal. 1836, h.-t.
s. 41.
SkrPEkbund 128 (
1911). – särsk. (äv. om nutida förh.) i uttr. pastor primarius l.
primarie pastor, se
PASTOR PRIHARIUS: 1I. sbst.
1) (primarius) (om ä. förh.) ämbets- l. tjänsteman som utgjorde den främste l. hade den förnämsta rangen l. ställningen ss. chef i en grupp av ämbets- l. tjänstemän av visst slag. Presteskapet
(sände) it vtskåt till Nobiles, i hwilket vtskåt war D. D. Jahannes Terserus primarius.
HSH 22: 94 (
1650).
Theologiska Faculteten. Dom-Prost, Hr Doctor, Christian Wåhlin, Primarius, Theol. Professor. SvNorStatscal. 1816,
s. 173 2) (primarie) (om ä. förh.) om elev vid kadettskola.
[PRIMARIE .a]
a) elev som var primus i sin klass. GRIPENBERG Kadettk. 145 (
1912).
[PRIMARIE .b]
b) (duktig) elev med befogenheter som ungefär motsvarade ordningsmannens i en klass. OXENSTIERNA Kad.41 (
1843).
EKSTRAND Karlbg 235 (
1937).
[PRIMARIE 3]
3) (
numera nästan bl. i formen primarie)
mus. person som utför första stämman (särsk. spelar första fiolen) i en kanimarmusikensemble. JournLTh. 1812,
nr 8, s. 4.
NutHusL -1920,
s. 6
Ssgr (†):
– (
1)
PRIMARIE-INGENJÖR.
förste ingenjör. HistAlm. 1789,
s. 61
SvKrigCivCal. 1799,
s. 91 – (
1)
PRIMARIE-KIRURG.
förste kirurg.
SvLäkH Ir. 1: 497 (
1823;
om förh. c. 1715).