PRIMO pri⁴mω l. -mo, stundom ³², oböjl. adj. o. adv. I. [av lat. pro primo]
i uttr. pro primo, för det första. ANDERSSON (
1845).
LANGE InteFlHord 83 (
1951). –
Anm. till
1. Tillf. VrukaS enbart
primo med samIna bet. som
pro primo (jfr lat.
primo, först, i början] .
ÖDMAN VårD 2: 202 (
1883,
1888).
HEDBERG Blomb. 110 (
1953). –fr
DALIN (
1855).
1I. (eg. ablativ av lat.
primus (jfr
MEDIO)]
handel. i början av en viss tidsperiod; vanl. liktydigt med: i början av månaden; särsk. betecknande dels (i fråga om köp) tiden 1–-10 i en månad, dels (i fråga om växlar l. handel med värdepapper) den första (helgfria) dagen i månaden; jfr
MEDIO,
ULTIMO.
NF (
1889).
SvBanklex. (
1942).
1iI. (av it.
primo, (den) först(e), av lat.
primus]
[??.ssg 1]
1) – uttr: primo amoroso, förste älskarg. HEL- LANDER Teat. 152 (
1898).
[??.ssg 2]
2) mus. betecknande första stämman l. diskanten. ENVALLSSON (
1802).
BonnierKL (
1926).