PRIMUS pri⁴mus, sbst.¹,
m.||(ig.) o. oböjl. adj.; ss. sbst. best. -en, i best. anv. äv. utan slutart.; pl. (föga br.) -ar. Anm. Ss. adj. användes ordet numera bl. i vissa lat. uttr., t. ex.: primus motor, betecknande ngn l. ngt som utgör den förnämsta drivkraften till l. vid ngt. HimHavJord 2: 198 (1926). SvFolket 8: 287 (
1939); primus inter pares, om person som är den främste i en krets av i övrigt –ämställda, den främste bland likar; särsk. använt om ärkebiskopen ss. den förnämste bland biskoparna. (av lat.
prinus, (den) först(e), till stammen i
PRIOR. – Jfr
PRIM sbst.²,
PRIM-,
PRIMA, sbst. o. adj.
PRIMADONNA,
PRIMARIE,
PRIMAT, sbst.¹-²,
PRIMIGEN,
PRIMITIER,
PRIMITIV, adj.,
PRIMO,
PRIMULA,
PRIMÖR,
PRINCIP,
PRINS, sbst.¹ m. fl.]
1. (†) adj.: förste; jfr
anm. ovan.
[PRIMUS.sbst1 1]
1) som är primus (se 1I a) bland promovenderna vid en promotion. Primus Doctor. WALLQUIST EcclSaml. 14: 51 (
1693).
[PRIMUS.sbst1 2]
2) i ämbets- o. tjänstetitlar, = PRIMARIE I. Primus Theologiæ Lector. Skolordn. 1693, s. B 3
a. Primus Collega (har i lön) 70 dal., Secundus Collega sammaledes. ALOFÆUS BorgdGymn. 40 (
1804;
om förh. 1689).
II. sbst.: person som i ett l. annat avseende är den förste l. främste i en viss grupp l. krets av personer. [PRIMUS.sbst1 2.a]
a) (om ä. sv. förh. l. om förh. i Finl.) vid doktors- l. magisterpromotion: den bland prOmovenderna som erhållit högsta betyget o. därför promoveras först. GEIJER I. 1: Xv1 (1802).
SvUppslB (
1934).
[PRIMUS.sbst1 2.b]
b) (utvidgad anv. av a] sport. vid simpromotion: den bäste av de manliga simmare som för första gången fullgjort magisterproven; jfr PRIMA sbst. 7 a. TIdr. 1896,
s. 444.
Landsm. XVIII. 10: 55 (
1901).
[PRIMUS.sbst1 2.c]
c) i skola o. d.: bäste l. främste eleven i en klass (i ä.tid ofta med placering ss. nr I i skOlrummet); Blev som utexamineras ss. den främste l. bäste i sin klass. ÅbSvUndH 68–69: 442 (
1776).
(Han? var primus i vår klass under alla de sista skolåren. HinnSvLärov. 1: 165 (
1926).
Vi 1947,
nr 6, s. 5
(om #icka). [PRIMUS.sbst1 2.d]
d) (mera -tillf.) i allmännare l. bildl. anv. AHNFELT HofvLif 3: 103 (
i handl. fr. 1799).
Det svenska landskapsmåleriets primus. PAULI Ungd. 38 (
1925).
Ssgr: (I
1, II a)
–
PRIMUS-DOKTOR. (
i Finl.)
promovend som promoveras till doktor ss. primus. Hufvudstadsbl(A) 1936,
nr 135, s. 3.
–
(I 1, II a) PRIMUS-MAGISTER. (
i Finl.)
jfr -doktcr. Hufvudstadsbl(A) 1936,
nr 135, s. 3.
Avledn.:
–
PRIMUSSKAP , förr äv.
PRIMISKAP, n. (
numera knappast br.)
till 1 1, II a: förhållandet ätt vid en promotion vara primus, ställningen I. rangen ss. primus vid en promotion. LAGUS Retlyren 35 (
1884).
DAHLGREN SGktprö 1: 219 (
1911).