© Svenska Akademien. SAOB spalt: P1847; tryckår: 1954
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
PRIMUS pri⁴mus, sbst.¹, m.||(ig.) o. oböjl. adj.; ss. sbst. best. -en, i best. anv. äv. utan slutart.; pl. (föga br.) -ar. Anm. Ss. adj. användes ordet numera bl. i vissa lat. uttr., t. ex.: primus motor, betecknande ngn l. ngt som utgör den förnämsta drivkraften till l. vid ngt. HimHavJord 2: 198 (1926). SvFolket 8: 287 (1939); primus inter pares, om person som är den främste i en krets av i övrigt –ämställda, den främste bland likar; särsk. använt om ärkebiskopen ss. den förnämste bland biskoparna. (av lat. prinus, (den) först(e), till stammen i PRIOR. – Jfr PRIM sbst.², PRIM-, PRIMA, sbst. o. adj. PRIMADONNA, PRIMARIE, PRIMAT, sbst.¹-², PRIMIGEN, PRIMITIER, PRIMITIV, adj., PRIMO, PRIMULA, PRIMÖR, PRINCIP, PRINS, sbst.¹ m. fl.] 1. (†) adj.: förste; jfr anm. ovan.
[PRIMUS.sbst1 1]
1) som är primus (se 1I a) bland promovenderna vid en promotion. Primus Doctor. WALLQUIST EcclSaml. 14: 51 (1693).
[PRIMUS.sbst1 2]
2) i ämbets- o. tjänstetitlar, = PRIMARIE I. Primus Theologiæ Lector. Skolordn. 1693, s. B 3 a. Primus Collega (har i lön) 70 dal., Secundus Collega sammaledes. ALOFÆUS BorgdGymn. 40 (1804; om förh. 1689). II. sbst.: person som i ett l. annat avseende är den förste l. främste i en viss grupp l. krets av personer.
[PRIMUS.sbst1 2.a]
a) (om ä. sv. förh. l. om förh. i Finl.) vid doktors- l. magisterpromotion: den bland prOmovenderna som erhållit högsta betyget o. därför promoveras först.
GEIJER I. 1: Xv1 (1802). SvUppslB (1934).
[PRIMUS.sbst1 2.b]
b) (utvidgad anv. av a] sport. vid simpromotion: den bäste av de manliga simmare som för första gången fullgjort magisterproven; jfr PRIMA sbst. 7 a. TIdr. 1896, s. 444. Landsm. XVIII. 10: 55 (1901).
[PRIMUS.sbst1 2.c]
c) i skola o. d.: bäste l. främste eleven i en klass (i ä.tid ofta med placering ss. nr I i skOlrummet); Blev som utexamineras ss. den främste l. bäste i sin klass. ÅbSvUndH 68–69: 442 (1776). (Han? var primus i vår klass under alla de sista skolåren. HinnSvLärov. 1: 165 (1926). Vi 1947, nr 6, s. 5 (om #icka).
[PRIMUS.sbst1 2.d]
d) (mera -tillf.) i allmännare l. bildl. anv. AHNFELT HofvLif 3: 103 (i handl. fr. 1799). Det svenska landskapsmåleriets primus. PAULI Ungd. 38 (1925).
Ssgr: (I 1, II a)
PRIMUS-DOKTOR. (i Finl.) promovend som promoveras till doktor ss. primus. Hufvudstadsbl(A) 1936, nr 135, s. 3.
(I 1, II a) PRIMUS-MAGISTER. (i Finl.) jfr -doktcr. Hufvudstadsbl(A) 1936, nr 135, s. 3.
Avledn.:
PRIMUSSKAP , förr äv. PRIMISKAP, n. (numera knappast br.) till 1 1, II a: förhållandet ätt vid en promotion vara primus, ställningen I. rangen ss. primus vid en promotion. LAGUS Retlyren 35 (1884). DAHLGREN SGktprö 1: 219 (1911).