PRINCIP prinsi⁴p (prinnsi'p ell. pränngsi'p DALIN), r. l. m. ((†) n. BOTIN Hem. 1: 146 (1755), LYSANDER Almqvist 70 (1878)); best. -en ( ss. n. -et) ; pl. -er; förr äv. PRINCIPIUM, n.; best. -iet; pl. -ier. ( -cip (-sip) 1767 osv. -cipe 1734–1823. cipium 1698 (: principier, pl.), 1729– 1837) 1) (företrädesvis i vetenskapligt fackspr., i sht i skildring som återger ä. tiders uppfattning) ngt som utgör den yttersta grunden l. orsaken till ngt l. den källa varifrån ngt kan härledas (äv. i uttr. reell princip); äv. konkret(are), dels om ämne varav ngt i yttersta hand uppkommit, dels Om kraft l. makt l. element l. faktor som är upphovet l. grundeD l. drivkraften till ngt l. som förorsakar ngt, värkande kraft; stundom med mer l. mindre klar bibet. av 3 (l. 4). Det ondas princip. BIURMAN Brefst. 164 (1729). Den kraften som i förening med några andra utgör . . rätta principen til den Antifebrila och Toniska värkan (hos kina). VetAH 1800, s. 27- En reel princip . . är ett verkligt ting eller ett väsende, som genom sin kraft eller egenskap gifver ursprunget till ett annat. LINDBLOM Log. 293 (1836). Hos menniskan kämpa oupphörligt tvenne principer, det sinnliga. och dst andliga. AGARDH BlSkr. 2: 100 (1837). Liksom den absoluta värmen (elden) är principen till allt varmt, så är den absoluta sanningen principen till allt sannt. BOSTRÖM 2: 36 (1838). Dualismen antager tvenne eviga principer, vanligen .en god och en ond. NORBECK Theol. 5 (1866). Den onda principens representant i min vårld. LIDMAN Lågan 195 (1952).– jfr KUNSKAPS-, LIVS-, MATERIAL-, REAL-, UR-PRINCIP. – särsk. a) (numera knappast br.) om person som utgör den dominerande l. ledande kraften i ett visst företag l. den som fyller en viss funktion. 3SAH LIX. 3: 216 (1839). Fru Berg var den ledande principen – alla anordningar (till fosterdotterns bröllop). BENEDICTSSON Peng. 119 (1885). LUNDEGÅRD Stormf. 11 (1893). b) (†) säte l. organ (för ngt). Stora hjernan är (enl. Flov- rens) sätet för sensationen, för minnet . . (osv.), men är icke immediata (dvs. omedelbara) principet för muskelrörelserna. FLORMAN Anat. 2: 279 (1830). 2) (numera bl. i skildring som återger ä. tiders uppfattning) konkret: beståndsdel, element; särsk. dels om element som är bärare av vissa egenskape-r, dels om de enklaste delar l. komponenter varav ett ämne består, grundämne. PARTEDI (1729) hos LÖNNBERG Artedi 52. Hvad principier består Aloe utaf. . . (Svar:) af principio gummoso och resinoso. HdlCollMed. 10/10 1750. Så tyckes häraf vara klart, det Qvicksilfver, Bly och Silfver åga enahanda Principier; men skilnaden bestå i delarnas Proportion och Connexion. WALLERIUS GhemPhys. Ij. 3–S: 428 (1768). Iatrokemiens anhängara . . påstod, att människokroppen var uppbyggd av de tre s. k. principema: salt, svavel och kvicksilver. BOLIN KemYerkst. 2t (1942). 3) grund (se GRUND sbst.¹, ¹II 3, 5), grundide, grundtanke; grundsanning; huvudlinjo i ett visst system; bärande ide; sats, lag l. formel som uterger en grundide l. grundsanning l. ett fundamentalt sakförhållande, grundsats; i sht förr ofta i uttr. ideell princip; ofta svårC att skilja från 4; jfr äv. 1. RIDDERMARCK Alm. 1698, s. 33. De första tiders Mästare ha begynt alt ting efter en enfaldig practigue, utan mathematiska, mechaniska och physicaliska principier. POLHEM Bet. 1: 38 (1721); jfr f. En moral, som är grundad på Christendomens högsta principer. AGARDN ThSkr. 2: 16(1842, 1856). Archimedes' princip. FOCK 1Fys. 107 (1853). Princip är den högsta satsen i Systemet, som äger omedelbar visshet och ur hvilken, såsom den yttersta grunden, Systemets alla öfriga satser äro härledda, d. ä. Systemets grundsats. AFZELIUS Log. 68 (1864). Ett material kan ordnas efter mer än en logisk princip. LARSSON Kunsk. 100 (1909). CASSEL TeorSocEkon. 33 (1934). – jfr DIS-, POSITIONS-, FORMAL-, FÖRNUFTS-, GRUND-, HUVUD-, INDELNINGS-, KARDINAL-, KAUSALITETS-, KLASSIFIKATIONS-, KONST-, LEGITIMITETS-, MATERIAL-, MORAL-, NATIONALITETS-, OCKUPATIONS-, STATS-, STIL-PRINCIP m. fl. – särsk. a) i uttr. i princif (äv. i l. till sin prin- cip), med hänsyn till principerna, i principiellt avseende; äv. närmande sig bet.: väsentligen, i huvudsak; numera i sht med anslutning till b l. C. STAGNELIUS (SVS) 4: 326 (c. 1820: i sin princip). De till sin princip regala rättigheterne. NORDSTRÖM Samh. 1: 312 (1839). Planen, enligt hvilken jägaretruppen skulle ställas på värfvad fot, men underhållas af befolkningen, godkändes i princip. SCHYBERESON FinlH 2: 230 (1889); jfr c. Framställningen av socker ur sockerbetan och sockerröret är i princip lika. BOLIN VFöda 60 (1933); jfr b. b) om det som utgör den bärande idBn i konstruktionen av en apparat l. mekanism l. dess användning l. i en teknisk procedur o. d.; jfr a. EDELCRANTZ Telegr. 26 (1796). Fig. 8 åskådliggör schematiskt polarimeterns princip. SMITH Org Kemi 11 (1938). c) om den teoretiska grundvalen l. de allmänna grunderna l. (huvud)riktlinjerna för utformningen av ngt praktiskt (t. ex. en lag l. reform l. dyl.); motsatt: praktisk utformning l. tillämpning, detaljutformning; jrr a. Tvistefrågan gälde icke rigtningen men hastigheten, icke principen men dess tillämpning i det verkliga lifvet. 2SAH 2: 18 (1887). Diskussionens vågor gingo höga . . . Det var principer det gällde och inläggen voro ofta . . fria från verklighetens tryck och praktikens föroreningar. SIWERTZ JoDr. 52 (1928). d) (mera tillf.) om ngt mer l. –indre konkret l. en egenskap o. d. som representerar en viss prlncip l. vissa principer; jfr 4 b. LYSANDER RomLittH 6(1858; am kr–tendomen). De införde (i konsten) en ny sammansatt princip, nemligen Ovalen. ESTLANDER Konstb 7 (1867). Att göra enkelheten . . till en princip. SvSlÅdFT 1926, s. 39 e) (†) i pl., om de första o. enklaste (grundläggande) satserna rörande l. grunddragen av en vetenskap l. konst, ngts (förstä grunder (se GRUND sbst.¹, ¹r 1 d s B-), "elementa". Herr Parloup underrättar . . dem, som åstunda låta sig informera uti Dansa och Fäckta, at de kunna få Principer hos honom. DA 1771, nr 1as, s. 4 Lära de första principerna af en vettenskap. NoRDF0RsS (1805). NF (1889). f) (†) med bibet. av l. övergående i bet.: uppfattning, åsikt, id–, mening. De hyste falska Principier om ångan. TRIEWALD Eldmachin 7 (1734). Han har de principer i hiärnan, som jag tror, Gnd förlåt mig, icke hin .. har hört talas om. DALIN Arg. 2: 294 (1754– uppl- 1733: principier). BRING Rask 1II (1837). g) (†) närmande sig bet.: (principiell) synpunkt. Utaf hvad orsak hemmans klyfningar ån i förra tider kunna vara förbudne, äro de likvål nu ur ett annat principe tillåtne. BOTIN He". 1: 146 (1755). LILJECRONA RiksdKul. 53 (1840). 4) grundsats l. allmän regel 8om utgör rättesnöret fö.r det praktiska handlandet l. förfarandet i ett visst fall l. avseende, flormativ regel, levnadsregel, niaXim; jfr 3. Ha principer. Handla efter l. följa en viss princi. Det var en princip hos honom att aldrig be om pänning- hjälp. Han hade gjort till princip att (osv.). Det stred mot hans principer att handla på kredit. En man alldeles utan princifer. Fasta, goda, sunda, förnuftiga principer. Sunda Principier lagde, så uti Öfwerhetz Personers, som Meniga Almogens Hjertan och Sinnen, är then bästa Securitet för Lag Och Stadgar. BLOCK Progn. Dedik. 10 (17os); jfr 3. Clerus antog vissa principer til . . ("riksdagspänningarnos"? utgörande för framtiden. WALLQUIST EcclSaml. 1–4: 260 (1789). De christne Philosopher hafva mästadels antagit denna satsen til den första moraliska Princip: Befordra din lycksalighet. WULF Käppen 1: 136 (1799). Jag har mina principer (sade baronen). Och när baronen hade sina principer, var det omöjligt att rubba honom en tum. GEIJERSTAM ScklMänn. 93 (1899). Det har alltid varit min princip att så litet som möjligt uppskjuta ett oundvikligt obehag. KLINCKOWSTRÖM Minn. 1: 299 (1933). Därest vid prövning av ärende (i pensionsstyrelsen) angående pension . . sättes i fråga att frångå av styrelsen förut tillämpad princip, skall ärendet anmälas för generaldirektören. SFS 1934, s. 811– jfr ANCIENNITETS-, BEFORDRINGS-, FÖRHANDLINGS-, HUVUD-, LIVS-, MAJORITETS-, MORAL-, OFFICIAL-, RÄTTS-, SKOGSRÄNTE-, STRAFF-, TVÅNGS-, UNDERVISNINGS-PRINCIP m. fl. – särsk. a) i uttr. av pr4nesp, i enlighet med en princip; av principiella skäl. KELLGREN (SVS) 8: 202 (1781). WÄGNER Norrt. si (1908). Han talade av princip endast katajanska. EDQVIST AngelTer. 51 (1953). b) (mera tillf.) om egenskap 1: dyl. som representerar en viss princip; jfr 3 d. LEOPOLD 2: 138 (1801, 1815). Egenkärlek var principen för hans handlingssätt. CAVALLIN (1876). c) (†) närmande sig bet.: metod, sätt. De Ryska principerna att föra krig. ROSENSTEIN 3: 413 (1790). 5) (i skildring av ä. förh.) elliptiskt för: principskola. PAULI Ronstn. 43 (1913). CEDERSTRÖM Hinn. 274 (1913).