PROFOSS prωfos¹ l. pro-, sbst.², i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.; best. -en; pl. -er (G1R 27: 282 (1557) osv.) ((†)
-ar FinKyrkohSP 2: 95 (
1635),
HOLMSTRÖM Vitt. 215 (c. 1701)).
Anm. Ordet förekom förr stundom i sg. i best. anv. utan slutart.
UpplDomb. 3: 94 (
1541).
SkepCommSkepzb. 1689.
( bro- 1630 (: broposs cafuell) – 1790 (: Regements Broforsen). brå- 1693 (: döds bråfoss). pro- 1535 osv. -fass 1543 (: Profass Stockar). -ffrost 1554. -fooss 1554. -fors (-ss) 1651–1790. -fos (-fh-, -ph-, -å-) 1541 (: profhoses Jern)–1839. -foss (-ph-, -å-, -sz) 1535 osv. -fosse 1640 -fotz (-ph-, -å-) 1564–1598. -poss (-pos) 1630 (: broposs cafuell)–1644. Anm. Ang. formerna -pasath, -possat o. -presat se LANDSPROFOSS anm.) [jfr ä. d. profos, profotz, profatz, d. profos; av mlt. profatze resp. t. profoss; av ffr. provost. av ett vulgärlat. propositus (mlat. propositus), ombildning av lat. præpositus; etymologiskt identiskt med det tidigare inlånade PROST]
[PROFOSS.sbst2 1]
1) (förr; jfr dock a, c) (i kronans l. en stads l. ett härads o. d. tjänst anställd) befattningshavare som hade att sköta vissa polisiära l. fiskaliska uppgifter (jfr GEVALDIGER 1); särsk. om dylik befattningshavare som hade att värkställa ådömda kroppsstraff (särsk. spöstraff); stundom liktydigt med: bödel, skarprättare. UpplDomb. 3: 94 (
1541).
Thet war och öffiwer alt Swerigie bestelt / En hoop Profosser, som war befält, / At the skulle lönligh förhöre, / Om någen talede om hans Maijestädt. HUND E14 369 (
1605).
At H. M:tt haffver förnummit, at uthi Tälie skulle vare en jesuvit, och haffver skickat idagh . . profosser at fånge honom. HT 1920, s.
105 (
1625).
Stadzens Prophoss. SCHMEDEMAN Just. 1278 (
1690).
Bondeståndet . . yrkade . ., at alt gatulopsstraff å landet måtte afskaffas och i stället brukas spöoch rijsslitande, som af profossen borde förrättas. 2RARP 7: 179 (
1734).
ÖSTERGREN (
1935). –jfr
HÄRADS-,
LANDS-,
STADS-PROFOSS. – särsk.
[PROFOSS.sbst2 1.a]
a) militär befattningshavare (av växlande tjänstegrad) som hade att övervaka ordningen vid militärt förband l. på örlogsfartyg, att utföra åtal vid krigsrätt o. att värkställa de ådömda straffen; stundom äv. om militär befattningshavare som hade att sköta proviantanskaffning o. d. (jfr INTENDENT); äv. om uppsyningsman över arbetare vid anläggning hörande till krigsmakten; i fråga om nutida förh. bl. om utländsk militär befattningshavare som har att övervaka militära arrestanter; jfr VÄBEL G1R 10: 51 (
1535).
Prophos för prouianth[et]. ArkliR 1561, avd. 4.
Andhers Jönsson Brofos öfwer Buldans wäfwarne, widh det Kongl. Ammiralitetet. BoupptSthm 1668,
s. 655.
SkepCommSkepzb. 1689 (på örlogsfartyg). (Det) skal . . wara Brofossernes Syssla at låta . . bort sopa . . orenligheten (vid fästningen). ReglRepara
Fästn. 1699, s. A 4 b.
KrigVAH 1810,
s. 138 SvUppslB (
1935).
jfr GENERAL-, KOMPANI-, LANDS-, REGEMENTS-, SKEPPS-, ÖVER-, ÖVERSTE-PROFOSS. särsk. (†) i utvidgad anv.: timmerman vid regemente PFEIFFER (
1837).
EKBOHRN (
1868).
[PROFOSS.sbst2 1.b]
b) (
†)
i uttr. riksens l. Kungl. Maj:ts profoss, direkt under Kungl. Maj:t lydande profoss; särsk. om dylik profoss med uppgift att vara allmän åklagare. Kong:e M:ttz profoss Peder Gadd . . (anklagade) Hans Wåghals för thet han . . hadhe . . hyst och fridett . . Michel Sigfridzson som slogh Tommes Gulssmedh ihiäll. HH XIII. 1: 27 (
1562).
HUND E14 439 (
1605). jfr
RIKS-PROF0SS. [PROFOSS.sbst2 1.c]
c) i jämförelser l. oeg. l. bildl. (jfr 2); särsk. om person som utdelar kroppsliga bestraffningar. PERICI Musæus 1: 21 b (
1582).
STRINDBERG TjqvS 2: 45 (
1886).
SWENSSON Willén 154 (
1937).
[PROFOSS.sbst2 2]
2) (
†)
bärgv. bildl., om instrument av visst slag för lös görande av fastnad bärgborr, borrnyckel. RINMAN 1: 174 (
1788).
Ssgr (till
1; om ä. förh.):
A
:
–
PROFOSS-BOJA.
sjöt. fotboja för förbrytare på skepp; särsk. i pl. RÖDING 1: 412 (
1794).
JUNGBERG (
1873).
–
PROFOSS-BOSTÄLLE ~⁰²⁰. särsk. till 1 a. LdVBl. 1838,
nr 7, s. 3.
–
PROFOSS-DRÄNG.
( profoss- 1671. profosse- 1670) (
†)
biträde åt profoss. BtFinlH 2: 354 (
1670).
Därs. 362 (1671).
–
PROFOSS-HUSTRU.
( profosse- 1713) hustru till profoss. VDAkt. 1713,
nr 72.
–
PROFOSS-JÄRN.
( profoss- 1560. profosses- 1541-–1564) (†)
bojor med vilka profoss belade fånge. UpplDomb. 3: 98 (
1541).
HH XIII. 1: 167 (
1564).
–
PROFOSS-KARL.
( profoss- 1651. profosse- 1651. profosses- 1541) (†)
biträde åt profoss. UpplDomb. 3: 117 (
1541).
GullbgDomb. 22/2 1651.
–
PROFOSS-KAVEL. (
†)
ett slags kavle l. yxa som en profoss bar ss. ämbetstecken. NorrlS 10: 9 (
1630).
–
(1 a) PROFOSS-LITS. (
†)
kordong l. snodd hörande till en profoss' ämbetsdräkt. DA 1771,
nr 31, s. 3.
Därs. 1824,
nr 8, s. 3.
–
PROFOSS-LÖJTNANT. (
†)
en profoss' närmaste man o. ställföreträdare. HovförtärSthm 1592 B,
s. 95 –
PROFOSS-OSTRON.
[anledningen till benämningen oviss]
(
†)
ett slags stora bohuslänska ostron. WINGÅRD Minn. 4: 79 (
1847).
ÅSTRAND 2: 159 (
1855).
–
(1 a) PROFOSS-REGEMENTE. (
†)
== -kavel. ArkliR 1549, avd. 2.
Därs. 1553, avd. 3.
–
PROFOSS-STOCK. (
†)
== -kavel. HH 1: 26 (
1543).
–
PROFOSS-TJÄNARE. (
†)
== -karl. KyrkohÅ 1920–21, s. 277 (
1616).
–
PROFOSS-TJÄNST.
( profoss- 1684 osv. prorosse- 1711) tjänst ss. profoss. GenMRulla 1684,
s. 284 Göra profosstjänst. ÖSTERGREN (
1935;
äv. bildl.).
–
PROFOSS-ÄMBETE. (
†)
jfr -tjänst. G1R 26: 626 (
1556).
B
(†):
C
(†):