PROGNOS prognå⁴s l. prO)-, r. l. f.; best. -en; pl. -er. Anm. Ordet brukas i ä. tid i den gr.-lat. formen
prognosis. SPARRMAN Resa 1: 75 (1783; i bet. a). EKBOHRN (
1868).
[jfr t. prognose, prognosis, eng. prognosis, fr. prognose; av lat. prognosis, av gr. πϱόγνωσις, vbalsbst. till πϱογιγνώσκειν, veta i förväg, av πϱο (se PRO-, prefix1) o. γιγνώσκειν, (lära) känna (jfr KUNNA, v.¹). – Jfr DIAGN0S, PROGNOST m. fl.]
förutsägelse om kommande förhållanden l. utveckling, gjord på grundval av mer l. mindre noggranna beräkningar. Ställa en prognos för ngt, förutsäga ngt, ange den sannolika utvecklingen av ngt. GYNTHER ConvHlex. (
1848).
PedT 1898,
s. 311 Redan vid slutet av år 1640 ställde (den danske diplomaten) Vibe . . den i huvudsak riktiga prognosen för kanslerns tillvägagångssätt vid brytningen med Danmark. SvRiksd. I. 3: 231 (
1933).
AutB 1: 631 (
1947). – särsk.
a)
med. o.
veter. bedömande o. angivande på förhand av en sjukdoms sannolika förlopp; äv. om utsikterna till en sjukdoms utveckling i en viss riktning (i sht till bättring); äv. (i skildring av ä. förh.): kunskap l. vetande på förhand om sjukdom med avs. på egenskaper o. förlopp.
TLäk. 1832,
s. 77 I allmänhet är prognosen god (vid narkosförlamning). LbKir. 1: 445 (
1920).
Prognosen omfattar . . icke allenast det som kommer att ske, utan ock det som är och det som varit. TIGERSTEDT MedUtv. 1: 46 (
1923;
om ä. grekiska förh.). HOLMGREN InInvSj. 42 (
1933).
b) meteor. om bedömande o. angivande på förhand av vädrets sannolika karaktär för längre l. kortare tidrymd; förutsägelse om väderlek. CARELL o. EDELSTAM 92 (
1916).
Prognos för marsvädret. SDS 1951,
nr 59 s. 16. jfr
VÄDERLEKS-PROGNOS.
Ssgr: (
b)
–
PROGNOS-CENTRAL,
r. meteor. central för ställande av väderleksprognos(er).
2NF 37: 520 (
1925).
–
PROGNOS-INSTITUT.
jfr institut 1. Tillskapandet av ett prognosinstitut för den intellektuella arbetsmarknaden borde övervägas. RiksdP 1949, 2 K
nr 16, s. 49.
–
PROGNOS-METOD. särsk.
till b. 2NF 37: 520 (
1925).