PROSELYT prω¹sely⁴t l. prå¹- l. prωs¹- l. pros¹- (prosely't (mvdj öp(petj o WESTE; -y't DALIN), m.||ig.; best. -en; pl. -er. Anm. I
fl/at. 23: 15 (NT 1526) förekommer den lat. ack.-formen
proseiytum. ( prose- 1526 osv. proso- 1615. prosy- 1748 (: Prosyliteri). -iit (-iijt) 1526–-1757. -iyt 1735 osv.) [jfr t. proselyt, eng. proselyte, fr. pros`lyte; av lat. prose- 1ytus, av gr. πϱοσήλυτος, som har kommit till en plats, nykomling, proselyt, av πϱός, till, mot, fram, o. ἤλυτος, adj. till ἤλυϑον, aorist av ἔϱχομαι, kommer]
[PROSELYT 1]
1) (
†)
fräniling. SCHRODERUS Dict. 154 (c. 1635).
[PROSELYT 2]
2) person som har övorgått till en trosuppfattning l. en (livs)åskådning l. en politisk uppfattning o. d. (från en annan); (nybliven) anhän;are; särsk. i uttr. värva l. vinna, i sht förr äv. göra proselyter, värva l. vinna anhängare. SERENIUS K 2 b (
1734).
Wieselgren var här i staden för några dagar och gjorde proselyter (för nykter- hetsrörelsen), men mig fick han icke. AnderssonBrev- växl. 1: 62 (
1837).
Att islam . . i denna del av Afrika, får långt flera l'roselyter än den kristna läran, står utom allt tvivel. Otter Offlver 197 (
1930).
MARTINSON VägKlockrike 325 (
1948).
[PROSELYT 3]
3) [eg. specialanv. av
2)' (i bibeln samt
rel.- hist.) benämning på hedning (icke–-ude) som övergått till judendomen (i sht inom senjudendomen).
Portens proselyter, se
PORT, sbst.l
1 b slutet.
P'örbnndets l.
rättfärdighetens proselyter, proselyter som helt antagit den judiska tron o. kulten.
. – jfr
PORT-,
RÄTTFARDIGHETS-PROSELYT.
Ssgr (i allm. till
2): –
PROSELYT-ANDA.
(mera tillf.) anda (se ande 5 o. 5 a) l. stämning o. d. som är karakteristisk för proselyt. RosENsTEIN 5: 275 (
1787).
– (
3)
PROSELYT-DOP.
[jfr t. Proselytentaufe]
rel.- hist. (judiskt) dop som jämte omskärelse o. proselytoffer förrättades vid en icke-judes övergång till judendonien. AGARDH BlSkr. 1: 268 (v. 1855).
–
PROSELYT-HEM,
n. om hem för till kristendomen omvända judar. 2NF 18: 680 (
1912).
–
PROSELYT-MAKARE.
[jfr d. proselytmager, t. j'roselytenmacher]
person som (ofta på ett påträngande sätt) försöker värva anhängare för en religiös l. politisk l. annan lära l. åskådning o. d. KELLGREN (SVS) 4: 64 (
1779).
–
PROSELYT-MAKERI ¹⁰¹⁰¹⁴ l. ¹⁰¹-⁰¹². [jfr d. proselytmageri, t. proselytenmacherei; delv;s avledn. av -makare]
(ofta med klandrande innebörd) värvning av anhängare l. proselyter; jfr
-makare.
WULF Köppen 2: xI (
1800).
–
PROSELYT-MAKERSKA.
[delvis avledn. av -makare]
kvinnlig proselytmakare. SAOL (
1900).
– (
3)
PROSELYT-OFFER.
rel.-hist. offerceremoni som förekom vid en icke-judes övergång till judendomen; jfr -dop. NF 13: 322 (
1889).
–
PROSELYT-VÄRVNING.
jfr -makeri. NoRDFoRss (1805).
Avledn. (till
2): –
PROSELYTERI 1o114, n. [jfr t. Proselyterei]
(föga br.) proselytmakeri. HERNLUND Laurel 23 (
i handl. fr. 1748). m;en skulle
ha . .
(större) rätt att antasta folk med proselyteri än med annan närgångenhet.
FRÖDING Eftersk. 2: 41 (
1894,
1910).
–
PROSELYTISERA , v.,
-ing.
[jfr t. proselytisieren, eng. proselytize]
(
föga br.)
värva l. vinna proselyter l. anhängare. (Sekteristerna) hade ej underlåtet at proselytisera. WALLQUIST EvclSaml. l–4: 67 (1788). sultanens proselytiserande. BL 23: 11 (
1856).
–
PROSELYTISK , adj.
[jfr t. proselytisch, fr. pros`lytilue]
(
†)
adj. till proseiyt. Björnståhl Resa 4: 256 (
1782).
–
PROSELYTISM ¹⁰⁰⁴ l. ⁰¹⁰⁴, r. l. m. [jfr t. proselytismus, eng. proselytism, fr. prosèlytisme]
prOselytniakeri, proselytvärvning. SvLittTT 1835,
sp. 700.
BågkLivsintr. 15: 150 (
i handl. fr. 1919).