PROTOKOLL prω¹tωkol⁴ l. prå¹- l. prωt¹- l. prot¹-, l. -to- (protokå'll DALIN), n. (SCHMEDEMAN Jnst. 213 (1621) osv.) ((†) m. l. f. LBeg. 33 (1602), CHRONANDER Bel. K 3 a (1649)): best. -et (ss. 2n. l. f. -en); pl. – (PH 6: 4710 (1757) osv.l, i sht förr äv. -er (SCHÜCK VittA 2: Ss 1i handl. fr. 1674). OSTERGREN (1935)). ( proto- 1547 osv. protv- 1670–1674. – Anm. Hos SCHRODERUS Comenius 650 (1639) användes den 1ulat. piura;formen protocoiia) främst det första bladet i en papyrusrulle, av πϱωτο- (se PROTO-) o. κόλλα, lim (jfr KOLLODIUM, KOLLOID, sbst. o. adj.)]

[PROTOKOLL 1]

1) (†) protokollsbok. (Samma brev sändes) till the 17 som förskrifwit ståår – Protocol synnerligen wijdt hwart Slott. G1R 18: 736 (1547); möjl. till 2. Tu är förr i wår (dvs. mittens) Protocols Skriffter. CHRONANDER Bel. K 3 a (1649); möjl. ssg. Protocoll bestående af 4 böcker papper, med hwidt pargamentz b9ndh. VärmlNatLdP 21/11 1685, s. 10. WIKFoRss 2: 337 (1804). 2) uppteckning som enl. lag l. praxis l. på grund av särskilt beslut sker l. skett av (de viktigaste ouiständigheterna vid o.) huvudpunkterna i l. gången av ett (officiellt l. enskilt) sammaRträde l. möte l. en förrättRing l. tävliRg o. dyl. o. som företages l. företagits av en ämbetsman l. funktionär på tjänsteRs vägnar l. av eR för tillfället (av deltagarRa i ett möte o. d.) utsedd persoR; särsk. om dylik uppteckning ss. utarbetad i definitivt skick (i ett antal para- grafer) o. renskriven för justering l. ss. renskriven o. jRsterad. Föra protokoll (över ngt l. vid en förrättni?'g o. d.), se FÖRA 16. hålla (ett) protokoll l. protokollet, se HÅLLA v.¹, ²8 c. justera protokollet, se JUSTERA 1 d. Sätta upp l. upp- sätta (ett) protokoll (över ngt). Sitta vid proto- kollet, föra protokoll(et). Protokoll fört l. hållet vid sammanträde med styrelsen för föreningen – – Protokollet för föregående sammanträde npplästes och godkt-–ndes. Protokollet innehöll tio paragrofer. LBeg. 33 (1602). Uti alla mål, som hos Konangen i stats-Rådet förekomma, skal Protocoll föras. RF 1809, S 9. Jag sitter icke nu vid protokollet i hofrätten. ALMQVIST AmH 2: 153 (1840). Prot1'coll vid Högstsalig Konnng Carl x1v Johans Liköppning . . den 12 Mars 1–. Hygiea 1844, s. 193. (Sekreteraren bör) ge protokollet en formulering som inte går att missförstå. ASTRÖM FörenKunsk. 27 (1940). – – jfr ADELS-, AUKTIONS-, AVSYNINGS-, BI-, BÖRS-, DISKUSSIONS-, FÖRHÖRS-, HOV-, HÄRADS-, INTECKNINGS-, JUSTITIE-, KONCEPT-, KONSISTORIE-, MEMORIAL-, MÄTNINGS-, OBDUKTIONS-, PROST-, RIKSDAGS-, RÅDS-, SAK-, SMÅ-, SNABB-, STATSRÅDS-, TINGS-, VAL-PROTOKOLL m. fl. – särsk. a) i vissa uttr. α) plumpa i protokollet, se PLUMPA I 2 b slutet.

[PROTOKOLL 2.a.β]

β) uppta(ga) l. ta(ga) l. föra (ngt) till protokollet (i sht förr äv. till protokoll l. protokolls, förr äv. i protokoll), förr äv. antaga (ngt) till protokolls, anteckna l. införa (ngt) i protokollet l. i ett protokoll. Reservationen togs till protokollet. (De) bodo . . att . . theres protestation . . måtte föras till protocoll. RP 8: 250 (1640). Til Protocolls var intet at antsga. VDAkt. 1784 nr 411. Ett längre anförande som togs – protokoll. STRINDBERG RödaR 14(1879). Beslutet . . togs . . till protokoll. SvH 8: 145 (1905). BERG Almqvist 161 (1928: tagna till protokolls). γ) säga l. yttra o. d. ngt l. 1/ttra sig l. tala o. d. till pro- tokollet (förr äv. till protokolls), säga osv. ngt resp. yttra sig osv. med avsikt att det sagda skall intagas i protokollet l. protokollföras. 2RARP I. 2: 285(1720). Statsrådet kan undgå ansvar genom att reservera sig till protokollet. SVEDELIUS Statsk. 1: 112 (1868). STRINDBERG Fan. 270 (1907).

[PROTOKOLL 2.a.δ]

δ) begära l. få o. d. ngt till protokollet (förr äv. till protokolls), begära att ngt intages resp. få ngt intaget i protokollet. Han fick sitt yttrande till protokollet. Jngen människa begärade om förenämnde discours något til Protocollet. VDAkt. 1792 nr 352.

[PROTOKOLL 2.a.η]

ε) inför (förr äv. för) protokollet l. inför ett proto- koll (förr äv. inför protokoll), angivande att ngn säger l. gör ngt i avsikt att det sagda l. gjorda (omedelbart) skall protokollföras. VRP 26/1 1720. Sedermera Dicterar Herr Kådman Grahn för protocollet (osv.). Därs. 2/12 1732. Eforus äger . . att inför konsistoriets protokoll förordna . . vikarie. StadgLärov. 1878, S 67. (Patkuls) underhandling fördes . . med de danska ministrarne, inför protokoll. CARLSON Hist. 6: 187 (1881).

[PROTOKOLL 2.a.ζ]

ζ) tala l. yttra sig l. fra)nställa en anmärkning o. d. utom protokollet, tals osv. utan att det sagda är avsett att införas i protokollet. Må ej någon vara berättigad at tala utom Protocollet (i riksdagen). RO 1810, S 50. HAGMAN Grundlag. ss (1904).

[PROTOKOLL 5.slutet]

särsk. (mera tillf.) bildl., i sådana uttr. som anmärkning utom pro- tokollet, anmärkning i förbigående, randanmärk- ning. FEILITZEN Hariakult 168 (1874).

[PROTOKOLL 5.b]

b) kortsp. anteckning(ar) om l. redogörelse för ställningen i ett kortspelsparti l. i en serie av dylika partier; äv. om (ofta med särskilda kolumner o. d. för- sett) papper avsett för dylik(a) anteckning(ar). I stället för betalning med ficher föres ett preto- coll, däri personerna antecknas och för hvar och en dess vinst med r och dess förlust med –. HbiblSällsk. 1: 82 (1838). HAGDAHL Fråga 13 (1883). jfr BET-, BRIDGE-, PRIFFE-, SPEL-, VIRA-PROTOKOLL.

[PROTOKOLL 2.c]

c) skjutk. anteckning(ar) om resultat l. poäng erhållna vid (mål)skjutning; äv. om papper avsett för dylika anteckningar. Öfver hvarje skjutserie föres ett protokoll. EldhandvSD-utsk. 1: 43 (1876). Skjutinstr. 2: 93 (1943). jfr SKJUT-PROTOKOLL.

[PROTOKOLL 2.d]

d) (tillf.) bildl. De heliga Urkunderna . . innehålla Protokollerne öfver den Uppfostran Gud gifvit Menskligheten. TEGNÉR (WB) 10: 49 (c. 1830).

[PROTOKOLL 3]

3) polit. dokument l. aktstycke uppsatt i förbindelse med diplomatiska förhandlingar o. dyl. o. innehållande uppgifter om dessas förlopp o. resuttat; äv. om en form för diplomatisk skriftväxling. RP 5: 189 (1635). Protokoll angående avgörande på fredlig väg av internationella tviscer. SvDÅb. 2: 209 (1925). 2SvUppslB (1952).

[PROTOKOLL 4]

4) (†) om examensbetyg. TINGSTADIUS (1792) i 3SAH LXII. 2: 146. Min examen har gått rätt bra. Huru stora mina protokoller äro, vet jag ej ännu. GEIJER I. 1: xx (1806). KyrkohÅ 1910, s. 56. – jfr EXAMENS-PROTOKOLL.

[PROTOKOLL 5]

5) avdelning iaoRi ett lands utrikesdepar- te;uont sotu haadläg–Br ärenden rörande furstehus o. statschefer, formerna för förbindelser med utländska makter o. deras representanter, ceremoniel, diplomaters o. konsulers privilegier m. m. EKSTRAND JordRunt 2: 155 (1944).

Ssgr (i allm. till 2):

A

:

– PROTOKOLL-BOK, se B.

– (5) PROTOKOLL-CHEF. ( protokoii- 1945 osv. protokoiis- 1941–1944) chef för "protokollet" inom ett utrikes- departement. SvStatskal. 1941, s. 82.

– PROTOKOLL-FÄSTA. (protokoii- 1921 osv. protokolls- 1935) med avs. på beslUt o. d.: protokollföra. 2NF 33: 140 (1921).

– PROTOKOLL-FÖRA, -ing. ( protokoii- 1794 osv. protoko118- 1715–1935)

[med avs. på bildningen jfr bok-föra, diarie-föra]

införa l. inta l. anteckna o. d. (Rgt) i ett protokoll; föra protokoll över (ngt); äv. i p. pr. o. p. pf. i adjektivisk anv.; jfr protokoIiera. protokoll-rörande. CAVALLIN Herdam. 3: 277 (i handl. fr. 1715). Detta aldrig protokollförda regeringssammanträde. SSAH LIl. 2: 584 (1941).

– PROTOKOLL-FÖRANDE, m.||ig. (protokoii- 1826–1896. protokoIis- 1791–-1935) (numera föga br.) protokollförare. PH 15: 30 (1791). Protokollsutdrag undertecknas af protokollsföranden "enligt protokollet". SFS 1896 nr 61: 8. 11. ÖSTERGREN (1935).

– PROTOKOLL-FÖRARE. ( protokoll- 1934 osv. protokolls- 1825–-1943) person som har till uppgift (l. yrke) att föra protckoll vid sammanträde(n) l. rättegång(ar) l. förrätt- ning(ar) o. d.; stundom (motsatt: sekreterare) med (nier l. mindre) nedsättande bibetydelse, om person som icke har inflytande på (de protokoll- förda) förhandlingarna, utan endast registrerar dessa; jfr protokollist. Krig(-AH) 1825. s. 64. SCHÜCK VittA 7: 13 (1943).

särsk. kortsp. till 2 b: person som för spelprotokoll. LINDSKOG Spelb. 28 (1847).

– PROTOKOLL-JUSTERARE,

– PROTOKOLL-JUSTERING,

– PROTOKOLL-SEKRETERARE, se B.

– PROTOKOLL-SKRIVARE. ( protokoll- 1950 osv. protokolls- 1950 osv.) protokollförare.

– PROTOKOLL-SKRIVNING. protokollföring. SCHWARTZ Pos. 232 (1863).

– PROTOKOLL-SPRÅK. (protokoll- 1816 osv. protokolls- 1895–1902) språk varpå protokoll avfattas; äv. – -stil 2. Fin–iogrHb. 36 (1895). Diskussions- och protokollsspr–k. FoU 16: 63 (1902).

särsk. (†) till 4: språk varpå examensbetyg avfattas. SÖDERHJELM Brytn. 63 (1901).

– PROTOKOLL-STIL. (protokoll- 1888 osv. protokolls- 1796–1847)

[PROTOKOLL-STIL.ssg 1]

1) (†) om tydlig skrivstil använd vid utskrivning av protokoll. DA 1808, nr 41, Bih. s. 8. Renovering af Domböcker . . med vacker Protokollsstil. VexjöBl. 1847 nr 6, s. 4

[PROTOKOLL-STIL.ssg 2]

2) (sakligt refererande) stil som användes i l. är utmärkande för proto- koll. CALONIUS Bref238 (1796).

– (jfr 2 b β) PROTOKOLL-TAGEN. p. adj. (föga br.) tagen till protokollet. AB 1898, nr 76 A, s. 3

– (2 b) PROTOKOLL-VIRA, r. l. f. (protokoll- 1885 osv. protokolls- 1888) kortsp. ett slags vira varvid protokoll över betar o. d. föres. LEVERTIN Konfl. 153 (1885).

A

– PROTOKOLLS-ANTECKNING -'⁰²⁰. 2SAH 58: 282 (1882).

– (jfr 1) PROTOKOLLS-BOK; pl. -böcker. (protokoll- c. 1655–1939. protokolls- 163j osv.) bok vari protokoll (övep sammanträde l. rättegång l. förrättning o. d.) införes. RUDBECKIUS MemPubl. 7 b (1637).

– PROTOKOLLS-BORD. bord (i sht i domstolslokal) vid vilket en protokollförare l. sekreterare har sin plats. LEIJONHUFVUD ntinnesant. 61 (1837).

– PROTOKOLLS-CHEF, se A.

– PROTOKOLLS-DEPUTATION(EN). statsv. (under frihetstiden existe- rande) riksdagsutskott med uppgift att granska hovrätters, konsistoriers, kollegiers o. andra myndighetors protokoll. HusgKamRSthm 1741–42, s. 337.

– PROTOKOLLS-ENLIG. som är i överensstämmelse med protokollet l. ett protokoll. AUERBACH (1913).

– PROTOKOLLS-EXTRAKT. (i snt i fackspr.) protokollsutdrag. RARP 12: 65 (1675).

– PROTOKOLLS-FÄSTA,

– PROTOKOLLS-FÖRA,

– PROTOKOLLS-FÖRANDE,

– PROTOKOLLS-FÖRARE, se A.

– PROTOKOLLS-FÖRFALSKNING. TEGNER (lVB) (: 251 (1831).

– PROTOKOLLS-GRANSKARE. (tillf.) protokollsjuste- rare, justeringsman. NerAlleh. 1886, nr 54, s. 4.

– PROTOKOLLS-GRANSKNING. REUTERsKlöLD Grundlog. 176 (1924).

– PROTOKOLLS-JUSTERARE. ( protokoll- 1950. protokolls- 1906 osv.) person som utsetts att justera ett protokoll, justeringsman. KLINT (1906).

– PROTOKOLLS-JUSTERING. (proto- koll- 1935–1950. protokolls- 1789 osv.) jfr justera 1 d. HT 1902, s. 249 (1789). Bäst är om alla, som varit med om att fatta ett beslut, få vara med om protokolljusteringen. ÅSTRÖM FörenKunsk. 31 (1940).

– PROTOKOLLS-KANSLIST. (för)-) kansl. kanslist med uppgift att handha statsrådsprotokollen inom nedre justitierevisioReR. InstrJustRev. 1'/2 1801, S 6.

– PROTOKOLLS-KONT0R. (förr) kansl. kontor inom nedre justitie- revisionen, där ärenden rOrande av protokollssekreterarna förda protokoll handlades. InstrJustRev. 1'/2 1801 Q 6.

– PROTOKOLLS-KUNGÖRELSE -'⁰²⁰⁰. (kung1ig) kungörelse innehållande föreskrifter för domstolarna om protokollföring o. d. SFS 1947, s. 2013.

– PROTOKOLLS-LISTA, r. l. f. (i fackspr.) i kommandokonselj använd förteckning över de föredragna ären- dena, med anteckning vid varje ärende om det beslut som fattats. MALMGREN Förf. 1: 122 (1929).

– PROTOKOLLS-LÖSEN. lösen (se d. o. 1 2 b) som erlägges för utfående av en avskrift av l. ett utdrag ur protokoll från en myndighet o. d. BoupptBasbo 1758.

– PROTOKOLLS-ROTEL. (förr) kansl. liggare vari uppgifter infördes av en protokollssekreterare ang. förda protokoll. InstrJustRev. 1':'2 1801, Q 6.

– PROTOKOLLS-SEKRETERARE. (protokoll- 1713–1855. proto- kolls- 1713 osv. -sekreterare 1713 osv. -sekter 1935 (angivet ss. somtalsspråk)) jur. (tjänstetitel för) sekre. terare i nedre justitierevisionen, med uppgift att i högsta domstolen föranstalta om skriftväxling, ombesörja kallelser av parter o. d., förr äv. att föra protokoll i högsta domstolen samt i stats- rådet, då frågor om nåd i brottmål behandlades där; äv. om sekreterare vid hovexpeditionen; förr äv. (till 1875) om i det kungliga kansliet an- ställd (i ett statsdepartement tjänstgörande) sekreterare med uppgift att föra protokoll i rådet l. konseljeR l. kabinettet o. d. HC12H 3: 138 (1713). En så kallad Protokollssekreterare för Protokollet (i högsta doautolen). SCHREvELIUs CivPr. 65 (1853). SvStatskal. 1939, s. 64 (vid hovexpeditionen).

– PROTOKOLLS-SKRIVARE,

– PROTOKOLLS-SPRÅK,

– PROTOKOLLS-STIL, se A.

– PROTOKOLLS-TJÄNSTGÖRING -'⁰²⁰. tjänstgöring vid protokollet l. ss. protokollförare. SFS 1901, nr 103, s. 11.

– (2 b) PROTOKOLLS-TRIKTRAK. (förr) spelt. ett slags triktrak varv1d protokoll fördes över spelarnas ställning. WILSON Spelb. 249 (1888).

– PROTOKOLLS-UTDRAG -'⁰². (bevittnad) avskrift av en del av ett protokoll, innehållande ett beslut i en viss fråga o. d., som sändes till l. (ofta niot erläggande av en särskild lösen) kan erhållas av myndighet l. person l. grupp av personer o. d. med särskilt intresse för ifrågavarande beslut. Begära l. få l. utfärda protokollsutdrag (på ett beslut l. angående ngt). 2RARP 16: 539 (1747). ASTRÖM FörenRunsk. 25 (1940).

– PROTOKOLLS-VIRA, sr A.

– PROTOKOLLS-VIS, adv. i form av l. gni (anteckning i) ett protokoll. OSTERGREN (1935).

Avledn. (till 2):

– PROTOKOLLARISK ¹⁰⁰⁴⁰ l. ⁰¹-, adj.

[jfr t. protokollarisch, fr. protocolaire]

(i fackspr.) som överensstämmer med ett protokoll l. som utmärkes av protokollföring; särsk. i uttr. muntligt protokollarisk, om process l. förhand- lingssystem: som utmärkes av omedelbart protokollförda muntliga förhandlingar. NordT 1885, s. 247. Förhandlingssättet – första –nstans är muntligt protokollariskt. HERNBERG Rättsh. 499 (1922).

– PROTOKOLLATION ¹⁰¹⁰⁴ r.

[till protokoliera]

(i fackspr.) protokollering. KALLENBERG CivPr. 138 (1917). jfr improtokollation.

– PROTOKOLLERA , v., -ing; jfr protokollation.

[jfr t. protokollieren, eng. protocol, mlat. protocollare]

(i sht i fackspr.) protokollföra (agt), taga l. föra (ngt) till protokollet; äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: protokollförd. STIERNMAN Riksd. 147 (1540). Något protokolleradt aftal hade icke träffats mellan . . (utrikesministern) och norska regeringen. AB 1900, nr 127 A, s. 2 1 I häradsrätt (är) förfarandet . . muntligt ehuru protokollering sker. flIinnesskr77.34Lag 2: 1142 (1934). särsk.

[PROTOKOLLERA.avl 2.a]

a) (†) intr.: föra protokoll(et). RP 14: 395 (1650). HJELT Medicinalv. 2: 528 (i handl. –– 1794). särsk. i uttr. protöollcra om n–t, föra protokoll över ngt, protokollföra Rgt. ÅbSvUn'lH 62:38 (1683). Det äv . . protocollerat om den Oenighet som miu . . Bönh–llning skali hafva –stadkommit emellan denne . . Församl–n–s Ledamöter. KyrkohÅ 193?, s. 213 (1782). HYLTEN-CAVALLIUS Vär. 2: 319 (1868; efter handl. fr. 1628).

[PROTOKOLLERA.avl 2.b]

b) (†) i uttr. vara protokol- 1e)-ad för ngt l. ngn, i ett protokoll stå nämnd l. beskvlld för (att vara) ngt resp. stå beskvlld för net med avs. på ngn. ConsEcclAboP 60 (1657). Gab- r–el liVallen–us . . är för en ähretinf protocollerat. ConsAv–1boP 4: 434 (1678). C I (†) ss. vbalsbst. -ing, konkret, – protokoll 3. SvT 1852, nr 168, s. 2. ä) (†) post. protokollEöra (avgående l. ankommande) postlörsändelsor. BtBiksdP 1870, l. 1: nr 32, Försl- Poststadg. s. 91. GEIJER Postj-ö–/. (1890).

Särsk. förb.:

– protokollera in . (+l – inprotokonera. SERENIUs (1741). BERNDTSON (1880). –

– PROTOKOLLISERA , v., -ing.

[jfr eng. protocoli=e]

(föga br.) pro- tokollera. CAVALLIN (1876). Kyrkohf 1902 s. 98.

– PROTOKOLLIST ¹⁰'1, m.l ig.

[jfr t. protöollist, eng. protöolist]

(i sht i fackspr.) protokollforare; av. bildl. RP 1: 74 (1628). TEGNÉR (1VB) 5: 527 (1825; bildl.). En protokollist, sysselsatt med att skriva ut ett fullständigt protokoil. HT 1938, s. 44.

Ssg:

– protokollists-ämbete. (i) i uttr. gö?-a protokollists- ämbete, fungera ss. protokollist. RP 16: 647 (1656).