PROTUBERANS prω¹tuberan⁴s l. prå¹- l. prωt¹- l. prot¹-, l. -tɯ-, l. ⁰¹⁰⁴, r. l. f.; best. -en; pl. -er. ( -ancer, pl. 1837–1852. -ans 1869 osv. -anser, pl. 1860 osv.) [jfr t.
protuberanz, eng.
protuberance, fr.
protub`rance; ytterst till iat.
protuberans, p. pr. av
protuberare, svälla ut, randa s–g, till
pro- (se
PRO-, prefixI). o.
tuber, knöl, utväxt (sc
TUBERKEL). – Jfr
TRYFFEL,
TUVA]
[PROTUBERANS 1]
1) anat. utskjutande parti 1: knölighet på kranium o. d., utväxt, utsprång. WIKSTRÖM Årsb VetA 1837 s. 354.
Bannier–L (
1926).
[PROTUBERANS 1.slutet]
särsk. (Uiera tillf.) bildl., om bildning l. forniation som skjuter upp från –ord- ytan.
SDtL) 1896,
nr 390, s. 9.
(Det tibetunska hög- 1andet är) den största och högsta protuberans, som finnes på ytan af vår planet.
HEDIN GmAs. 1: 2 (
1898).
[PROTUBERANS 2]
2) astr. vanl. molnformig, rödaktig utströmning av glödande väte o. d. från solens kromosfär, bäst direkt synlig vid solförmörkelse. BL 20: 98 (
1852).
TurA 1914,
s. 328.
SvD(B) 1945,
nr 105 s. 4
(i bild). jfr
MOLN-,
SOL-,
VÄTE-PROTUBERANS.
Ssgr (till
2, astr.): –
PROTUBERANS-LINJE.
i pro- tuberansspektrum. HeimdFolk1kr. 8–9: 35 (1893).
–
PROTUBERANS-SPEKTRUM.
spektrum av (sol)protuberans(er). 2NF 26: 316 (
1917).