© Svenska Akademien. SAOB spalt: P2122; tryckår: 1954
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
PROV prω¹v, n., äv. (numera bl. i bet. ⁵, om varuprov: i sht provbit l. provstycke o. d., vard.) r. l. f. l. m. (UPplDomb. 3: 142 (1586; i bet. 1 g a), HINDE Byvall– 92 (1927; i bet. 5)); best. -et, ss. r. l. f. l. m. -en; pl. = l. (numera bl. i bet. 5, om varuprov o. d. ofta) -eri2 (förr möjl. äv. att hänföra till sg. prova) ((†) prouen BtAboH 1. 5: 21 (1678).-; förr äv. PROB, n. l. r. l. f. l. m.; best. -et, ss. r. l. f. l. m. -en; pl. -er; förr äv. PROBE, f.; best. -en; pl. -er; förr äv. PROVA, f.; best. -an; pl. -er (se van). ( pro (i bet. 3 c)1591–1599. prob 1592–1789. probe 1556–-1592. proben, sg. best. 1556–-1650. prober, pl. 1556. probet, sg. best. 1587. prov (-of, ofl) 1614 osv. prova (-flu-) 1582–1614. prover, pl. 1583 osv.)
[jfr ä. d. prov, prob, (sen)lat. pr– nor. prov (i bet. 2); av mlt. prove resp. (i formerna probe, prob) t. probc, molsv. eng.
Proof o. fr. preuve; av senlat. proba, till lat. probare, god- känna, pröva (se PROBERA). – Jfr PROBA, sbst.¹, PROVA, v., PRÖVA, sbst. o. v.]
[PROV 1]
1) praktiskt försök som anställes för att utröna ngts beskaffenhet l. funktionsduglig. het l. användbarhet o. d.; ofta om dylikt försök som göres med en mindre kvantitet av ett ämne, i sht för att utröna, vilka beståndsdelar som ingå i ämnet; ofta liktydigt med: experiment l. analys. Anställa, göra, ut- föra, företaga ett prov (med, förr äv. på ngt). Aställa prov med en ny maskin l. en ny till- värkningsmetod. Provet utföll till belåtenhet. HT 1.009, s. 173 (1636). Wedh Siösijdan är och så arbetat oppå att sinda Salt . . proben är gjordh och god funnen. RARP 3: 166 (1641). Samma dag giorde Mr le Maitre . . sina prof på den invention han påfunnet med geswinda skått. KKD 8: 60 (1711). Sedan . . alkemisten . . företagit åtskilliga prof med vätskan, som för tillfället fanns i retorten, förklarade han (osv.). RYDBERG RomD 323 (1874, 1892). BOLIN VFöda 169 (1933). – – jfr BELASTNINGS-, BÖJNINGS-, DEGEL-, DRAG-, ELD-, FALL-, GUDSDOMS-, GULD-, HAMMAR-, HÅLLFASTHETS-, HÅRDHETS-, JÄRN-, KONTROLL-, KRYMP-, KVALITETS-, MALM-, MARSVINS-, MATERIAL-, METALL-, MJÖLK-, SILVER-, SYN-, VATTEN-PROV m. fl. – särsk.
[PROV 1.a]
a) () kontrollerande undersökning av en uträknings riktighet, med användande av en annan räknemetod l. dyl.; jfr PROBA sbst.¹ ¹ slutet. AURELIUS Räkn. C 1 a (1614). MEURMAN (1847).
[PROV 1.b]
b) handlingen att gm utfrågning, föreläggande av vissa uppgifter o. d. söka utröna ngns kunskaper l. (yrkes)skicklighet o. d.: äi'. konkret(are), om den förelagda uppgiften; utan bestämd avgränsRing från c; jfrf. Muntligt, skr–t- 1igt prov. Qvlägga, fullgöra (i sht förr äv. göra) prov. Genomgå, 1tndergå, underkastas ett prov. Xnställa prov med ngn, i ett ämne. För an- ställning fordras godkänt prov i maskinskriv- ning. Prov för idrotts-märket i guld. L. PAULINUs GOTHUS Arch. 63 (1630). Dominus Thomas . . hafuer giordt sitt prob, både in lectione theologica, logica et rethorica. HALL KultInt. 39 (i handl. –-. 1632). På den klassiska linien (ha gm 1862 års stadga för studentexamen) tvänne skriftliga prof . . tillkommit, nämligen det matematiska arbetet och öfversättningen till franska eller tyska. PedBl. 1875, s. 35. Mästare som upptogos i . . (ämbetet) efter vissa avlagda prOv. AMBROSIANI SvSkråömb. 3 (1920). – jfr AVGÅNGS-, BEHÖRIGHETS-, DISPUTATIONS-, DOMKAPITELS-, EXAMENS-, GESÄLL-, INTRÄDES-, KATEDER-, KOMPETENS-, KUNSKAPS-, MAGISTER-, MOGENHETS-, MÄSTER-, TESTNINGS-, UPPSATS-, SCOUT-, YRKES-, ÄMBETS-, ÖVERSÄTTNINGS-PROV m. fl. – särsk. (†) i uttr. göra prov av sin lärdom, avlägga lärdomsprov. ANNERSTEDT UUH Bih. 1: 235 (i hondl. fr. 1625).
[PROV 1.c]
c) förhållandet att man låter ngn på försök (under en kortare tid, tillfälligt, men i övrigt under ungefär vanliga förhållanden) utföra ngt, t. ex. att uppehålla en befattning l. utföra en viss, till befattningen hörande syssla, l. att ngn på försök osv. utför ngt, t. ex. sätter en maskin l. dyl. i funktion l. brukar en viss vara, l. låter ngt fungera l. ha sin gång o. d. i syfte att utröna hans skicklighet l. förmåga resp. dess beskaffenhet l. funktionsduglighet l. för att se hur ngt utfaller; särsk. dels i uttr. på prov, förr äv. på ett prov l. till (ett) prov, dels ss. förled i ssgr; jfr b, f, g B. Antaga ngn, tjänstgöra på prov. Taga ett mindre parti av en vara på prov. Kan lät henne på prov laga maten under en dag. Gå prov (ngt vard.) , göra provtjänstgöring. SSthmTb. 1: 51 (1592). Thetta köpet skall stå ett åår först till proof. HALL KultInt. 35 (i handl. fr. 1631). Och meente Prästerskapet, att dhe tullerne bevilljades på en proff. RP 3: 8s (1633). Til ett proff predikar om fredagh nästkommande (Katarina Bjelkes predikant Sveno). HALL KultInt. 92 (i handl. fr. 1639). En . . Gåsse bör . . til det minsta En månad vara på prof (i boktryckeri). PH 5: 3303 (1752). En ny elementar-skola . . inrättades på prof i hufvudstaden. GEIJER I. 4: 351 (1838). Den soIa utskrivits (från ungdomsfängelse) på prov skall stå under till- syn. SFS 1935, s. 667. – jfr FÖRELÄSNINGS-, JAKT-, LEVERANS-, LÄRAR-, PREDIKO-, UNDERVISNINGS-PROV m. fl. – särsk.
[PROV 1.c.α]
α) (numera knappast br.) kyrkl. i uttr. predika prov, provpredika. WIDEGREN (1788). HAGSTRÖM Herdam. 1: 154 (1897). OSTERGREN (1935).
[PROV 1.c.β]
β) (numera bl. tillf.) om försöksdrift i en hytta l. om skördande av säden på en mindre del av en åker l. tröskande av en mindre vantitet säd för att få fram det ungefärliga värdet av avkastningen från hyttan l. åkern osv. Åkermarken är temblig god, så att efter prob een trafwa råg gif(ve)r t#å skepper. HTSkån. 1: 195 (1658).
[PROV 1.c.γ]
γ)
[jfr motsv. anv. av t. probe]
() uppförande av en teaterpjäs på prov (före det offentliga framförandet), (general)repetition. HovförtärSthm 1772, s. 4010. ATTERBOM Minn. 554 (1819).
[PROV 1.c.δ]
δ) () i uttr. sättas l. stå i prov, om person misstänkt för att vara spetälsk: sättas l. stå under observation; jfr PROBERA 1 b slutet. MURENIUS AV 394 (1658). Därs. 456 (1660: sättess i prooff). Johan som är i rykte för spittelsko, begära slekten at han må stå i proff itt åhr til. Därs. 519 (1662).
[PROV 1.d]
d) förhållandet att Rgn l. ngt försättes l. kommer i en situation l. ett läge varigm beskaffenheten l. kvaliteten l. halten prövas; äv. konkretare, om situationen osv.; stundom närmande sig e; särsk. i vissa stående uttr. (se vidare under f). KOLMODIN AvSp. 1: 20 (1732). Ett overksamt och bragdlöst stillaliggande under nöd och brist är ett svårt prof för en krigshärs goda anda och hållning. MALMSTRÖM Hist. 2: 343 (1863). Komma till korta vid provet. 1Kor. 9: 27 (Bib. 1917). – jfr DYGDE-, ELD-, KARAKTÄRS-, KÄRLEKS-, NERV-, SAMVETS-, TROS-, VÄNSHAPS-PROV m. fl. – särsk. (†) i sådana uttr. som taga ett prov av ngt, pröva ngt; ngt kommer till provs, ngt prövRs. Taga en prob aff vårt rytterijes modh och styrka. AOXENSTIERNA 1: 111 (1627). Derföre kommer det Nu till profs om wij Menniskionnes Son . . bekenna wehle eller förneka. KEMPE Proberugn 39 (1656, 1664).
[PROV 1.e]
e) hård påfrestning, prövande situation l. belägenhet l. händelse, (svår) prövning; numera företrädesvis i vissa uttr. (se under f); jfr d. MURÆUS Arndt 1: A 3 a (1647). Se hvad prof han utstådt. Hans ögon hafva . . mistat sit Lius. MÖRK Ad. 1: 122 (1743). Det har var't hårda prov, sora di har fått gå igenom . . . Det är stora egen- domar, som har gått ifrån dom. LAGERLÖF Kejs. 235 (1914). – – jfr BLODS-, NERV-PROV.
[PROV 1.f]
f) i vissa uttr., vanl. i bildl. l. oeg. anv. l. med mer l. mindre tydlig anslutning till d (l. e).
[PROV 1.f.α]
α) sätta l. ställa ngn l. ngt på prov (förr äv. pa- ett prov), tillf. äv. ställa prov på ngt, förr äv. göra ett prov av ngt, låta ngn l. ngt undergå prov; vanl.: försätta ngn l. ngt l. låta ngn l. ngt komma i en situation l. ett läge varigm beskaffenheten l. kvaliteten l. halten resp. förmågan o. d. prövas, pröva vad ngn l. ngt går för l. duger till; äv.: utsätta ngn l. ngt för hårda prövningar, hårt fresta ngn l. ngt; äv. med bestämning angivande provets svårhetsgrad o. d., i sådana uttr. som sätta l. ställa ngn på ett svårt l. hårt prov o. d. (Folkets) tr1'o . . skulle . . sättias vppå een prob. SCHRODERUS Dress. 255 (1610). At giöra ett Proff aff Konungens Tolamodh. BRASK Pufendorf Hist. 161 (1680). RISELL Vitt. 475 (1722: ställa uppå prof). Gud satte Abraham på prof. Han sade till honom: . . "Tag din son Isak . . och offra honom . . såsom brännoffer . .". 1Mos. 22: 1 (öv. 1893). Den undergivna hustrun, vilken av sin högadlige n1ake sättes på de mest omänskliga prov utan att hennes trohet och undergivenhst brister. MONTELIN VLittH 3: 126 (1933).
[PROV 1.f.β]
β) (numera bl. tillf., arkaiserande) stå provet l. stå ett svårt l. stort prov o. d., förr äv. stå prov l. stå i provet, bestå provet (se y). Lögnen står intet i profwet. GRUBB 585 (1665). Att stndiosi som kunna stå proof skola fa Stipendium för andra. RUDBECK Bref 63 (1670); jfr b. Svitjods folk hade profvet stått (i slaget vid Fyrisvall). MELIN Dikt. 1: 5 (1888). (Hon) kände . . dunkelt, att hon stått ett stort prof och räddat sitt. HALLSTRÖM Than. 150 (19Oo).
[PROV 1.f.γ]
γ) bestå provet l. sitt prov, förr äv. bestå i provet, stå sig i provet, på ett tillfredsställande sätt klara sig igenom provet, vid ett prov l. en undersökning l. i ea situation som ställer ngn l. ngt på prov visa sig uppfylla de krav l. förväntningar som ställts på ngn l. ngt l. hålla måttet, hålla inför påkonimande påfrestningar. DeductJKrabbe B3b (1678: bestå i Proben). Den indelte soldatens pligtkänsla och disciplin skall nog . . bestå profvet. QUENNERSTEDT 1udSold. 18 (1887). 1 nöden prövas vännen, och Johnne bestod provet. TRENTER SomRop. 14 (1944). jfr (†): Hon (dvs. sanningen) best–r i all proff. GRUBB 705 (1665).
[PROV 1.f.δ]
δ) hålla provet (förr äv. hålla prov), bestå provet (se r). SCHRoDERUs Os. 1: 542 (1635). Mot anfall utaf storm den (dvs. flottan) ickr håller prof. LENNGREN (SVS) 1: 115 (1778). Dessa slutsatser hålla . . ej profvet. U VTF 26: 99 (1880). VFl. 1937. s. 42.
[PROV 1.g]
g) i vissa allmännare anv.
[PROV 1.g.α]
α) () tankemässig prövning l. bedömning l. granskning; undersökning (i detta ords allmännare bet.). UpplDomb. 3: 142 (1586). Den ransakninghz syn och proff 1 om be(mäl)te rågång hållit. AOxENsTIERNA 2: 220 (1615). Denne Krngh ähr här in i rijket kommen att giöra proff, om har skulle vara några saltbrunnar. RP 7: 547 (1639). För (dvs. före) bönen kan man anställa et prof, huru man användt then förflutna dagen. RÖNIGK Fresenius 281 (1753).
[PROV 6.a.slutet]
särsk. i uttr. ngt står ngn till provs, det står ngn fritt att försöka l. pröva på ngt; jfr 2 f. Det kan stå den till proffz som lust bar försökat. RUDBECK Atl. 2: Föret. 3 a (1689). P) (†) försök (i detta ords allmännare bet.); äv. i uttr. till ett prov, på för- sök; jfr c. RÅLAMB Resa 90 (1658, 1679: til ett Proff). Brigardier Gollowijn har giordt et prof att wilja sig ifrån sin fångenskapp befrija. KKD 1: 258 (1709). y) kontroll l. dyl.; jfr PROBERA 2; i ssgr.
[PROV 2]
2) († utom i c, d) om utfallet av ett prov (i bet. 1) l. ngt som framkommit ss. resultat av ett prov o. d.; äv. om egeaskap l. beskaffenhet l. förmåga l. skicklighet som ådagalagts l. merit som förvärvats vid ett prov. Den prob . . (som triviagkoleläraren), förähn han blifuer antagen, bewijsa skall.
THYSELIUS Bidr. 49 (1637); jfr 1 b, c. storken thade) hos Lejonet, för sina å daga gifne många märkelige prof . . varit antagen till Hof- Medicus. FRESE Sedvl. 65 (1726). (Brunuen) innehåller et fint och flyktigt vatn, som visat goda prOf. HÜLPHERS Norrl. 2: 157 (1775). – särsk.
[PROV 2.a]
a) motsv. I c B, om avkastningen från en hytta vid provdrift l. från en odling l. om en viss kvantitet säd som erhållits vid provtröskning o. d., i sht vid försök gjorda till ledning för uttaxering av en pålaga, särsk. tionde; särsk. (delvis med anslutning till 5) i uttr. taga prov. Anundhsiöö Boerna bleff till hoppa sackfellte för det de icke hafuer tagit proff vtaff kyrckietiend vppå åckerenn, vtaff rogh och kornn.
ÅngermDomb. 11/2 1628, fol. 9. Sedan skall prob (av säden) Tröskas uthi Ländzmans och twenne af Nämbdeus nährwaro samma prob skall straxt till Bookhollaren sändas, att man må wetta på förslag huru mycken Spanmåhl effter Inbärgningen ähr att förwanta. LBeg. 432 (1662). 0fferdalKArk. N I 1, s. 77 (1712). – jfr TIONDE-PROV.
[PROV 2.b]
b) om en guld- l. silverlegerings guldhalt resp. lödighet (som visar sig vid probering).
G1R 26: 235 (1556). (Vi btfalla de"1) som . . medh sådanne slags Wahror aff Vnsegull och Sölfwer handla, och nu aff ringare Prob än tolfflödigt til köps hafwa . . at the (osv.). STIERNMAN Com. 2: 313 (1641). Arbetat silEver håller 12 lod i prof- vet. ZETTERSTEN AnmMynt 77 (1771); jfr 1.
[PROV 2.c]
c) sockerbag. om (den gm vissa prov fast- ställda) konsistensen hos en massa l. lag; numera i sht i ssgr. LINDH HnuszaPot. 278 (1675). Vin- bärsgel` bör tagas till så knappt prof att det nätt och jämnt gel`ar sig. GRAFSTRÖM Kond. 106 (1892). – jfr BRÄCK-, GELÉ-, KARAMELL-, TRÅD-PROV.
[PROV 2.d]
d) arbete som tillvärkats vid ett prov (ss. prov på ngns skicklighet); utom i ssgr numera bl. tillf.; jfr 5. ("fispingarna" utgöra) timbermenens (som dem bygt haffva) första prob. OxBr. 10: 63 (1623). – jfr ARBETS-, GESÄLL-, MÄSTER-PROV n1. fl.
[PROV 2.e]
e) gärning som visar hur ngn är l. dyl.; jfr 3. Onder giör ondt proff. GRUBB 623 (1665).
[PROV 2.f]
f) närmande sig bet.: rön, erfarenhet; jfr 3. Af egit prof . . vet (en prövad dygd) at mänskjor kunna fela. NORDENFLYCHT Turt. 7 (1743).
[PROV 3]
3) († utom i b) ngc som utgör vittnesbörd om l. bevis l. (känne)tecken på ngt; äv. närmande sig (o. stundom svårt att skilja från) 4 l. 5. PERICI Musxus 1: 231 a (1582). På en rätt Christen, är nu itt sådant prof oc wist kenne- tekn: Han sörjer myckit meer för sin Siäl, än som för sin syndighe kropp. #URÄ'Us Arndt 1: 149 (1647); jfr b. Skryta vthan proff troos –ntet giärna. GRUBB 727 (1665). Nu har jag goda prooff at han oskyldig är. LINDSCHIÖLD Gen. D 3 b (1669). Asarna äro prof och klara wittnen til watnens högd. SMEDENBORG RebNat. 1: 12 (1719). För mycken rädhoga . . är altid prof af en liten själ. LAGERBRING 1Hist. 2: 479 (1773). GEIJER I. 5: 395 (1847). – – jfr AVBRAGDS-, KÄNNE-, NÅDE-, YNNEST- PROV m. fl. – särsk.
[PROV 3.a]
a) i vissa numera obr. uttr., delvis i anv. motsv. b.
[PROV 3.a.α]
α)
göra prov att (osv.), visa att (osv.); göra proi' av ngt, visa ngt. Den andra prest- mannen, som . . gjort proff, att han ähr een god kar och prest. RP 7: 525 (1639). Itt . . gott förtroende . ., ther af dhe reda haffwe giordt proff. RARP 8: 48 (1660).
[PROV 3.a.β]
β) till prov, till tecken l. be- vis. De, nemligen, som blifvit med några oroligheter belagde, til prof huru goda Christne de voro. DALIN Arg. 1: 100 (1733, 1754). OSCAR II I. 1: 44 (1858, 1885).
[PROV 3.a.γ]
γ) giva prov av ngt l. att vara ngt, visa sig vara ngt. KURCK Lefn. 191 (1705). Dalekarlarne . . (hava) i förra tider gifvit prof af redelige och ståndagtige Svenska mRn. BSH 3: 208 (1742). stort prof I gett att Satans slägte vara. JGOXENSTIERNA 4: 354 (1815).
[PROV 3.a.δ]
δ) provet visar sig, det visar sig (av erfarenheten). Profvet visar sig, at utan Deputation kunna vij intet förena oss om denna qvsestion. 2RABP I. 2: 115 j1720).
[PROV 3.b]
b) (fullt br.) om handling l. yttring o. d. som ådagalägger viss egenskap l. skicklighet l. förmåga l. visst sinnelag hos ngn; numera företrädesvis i vissa stående uttr., särsk. visa l. ge prov pa ngt; jfr a. Visa prov på mod, sinnesnärvaro. EKEBLAD Bref 1: 261 (1653). Wadköping . . visade prov på en beundransvärd sin- nesnärvaro. BERGMAN Mark. 37 (1919). (på) idrottsplatserna ger industriarbetarna dagligen prov på en kroppslig spänstighet och energi, större kanske än något annat folklagers. SELANDER Modermt 55 (1932). – jfr BARMHÄRTIGHETS-, GRYMHETS-, KRAFT-, KÄRLEKS-, LÄRDOMS-, MANDOMS-, SNILLE-, TACKSAMHETS-, TAPPERHETS-, VÄNSKAPS-, ÖMHETS-PROV m. fl. – särsk.
[PROV 3.b.α]
α) (†) i uttr. prov av l. om l. till ngt l. ngts prov, prov på ngt. HC11H 14: 14 (1660). (Bengt Oxenstierna) som så många prober gifwit hafwer af sin trohet och zele (dvs. nit) för Ed. Kongl. Mä:ts och desz Rikes tjänst. oärs. 3: 99 (1692). Prof till en rätt ånger. HärnösDP 1694, s. 190. De öfver. tygande prof han mig gifvit om sin Redlighet. EHRENADLER Tel. 525 (1723). Den hvars godhets prof jag njutit utan tal. LEOPOLD 1: 491 (1793 1814). TEGNÉR Armfelt 3: 115 (1887).
[PROV 3.b.β]
β) () ab- straktare, i uttr. till prov på l. av ngt, till br– vis l. tecken på ngt, ss. prov på ngt. HSH i: 315 (1727). Hatten tage man af, til prof af vördnad och heder. NICANDER GSann. 31 (1766). AHLMAN (1872: På).
[PROV 3.c]
c)
[jfr eng. proof]
skriftlig vittnesberättelse, skriftligt vittnesmål l. intyg. (Vittnena) witnade och swor på booken, att . . dråpett . . war så til- gångitt, som eth breff förmälte, . . såsom och thett probet förmälthe som schriffuett war i Skara, ther gierningen och dråTitt skedde. TbLödöse 47 (1587). Därs. 434 (1599).
[PROV 4]
4) fall som är representativt för ett visst antal fall, typiskt fall, exempel; numera bl. tillf., med mer l. mindre tydlig anslutning till 3 b l. 5; äv. i uttr. prov på (förr äv. av) ngt. RARP V. 1: 100 (1652). Födas och döö, är hwar dagz proff . . (dvs.j intet är grmeenare, än födas och döö. GRUBB 230(1665). Händer det, som man ock har prof deraf, at kamrarne (i hjärtat) varit tvärt igenomborade. ACREL Sår 134 (1745). Lätt tillgängliga äro prof på n i sjelfva ordspetsen. RYDQVIST SSS 4: 322 (1870). Kläderna, de vandrade från den ena till den andra, det sågo (barnen) ständiga prov på. LAGERLÖF hlårb. 12(1922). Alla kantaternas former finns prov på hos Bach. Röst- Radio 1948, nr 13, s. 10. – särsk. (†) i uttr. ttll prov, till exempel; jfr 5 e. 2SAH 59: 190 (1735). Begreppsbestämningar . . sådana, son2 till prov, följande: "Nomen kallar man hvarje ord, som (osv.)". PIPON SprGr. 1II (1872).
[PROV 5]
5) (enstaka) fören?ål l. viss n?indre del l. kvantitet av ngt som användes för att visa arten l. beskaffenheten l. kvaliteten hos en större mängd föremål av samma slag (som förefinnas l. äro avsedda att tillvärkRs) resp. föremålet l. partiet i dess helhet o. d., provexemplar, provbit, provstycke, provlapp, provparti; jfr 2 a, d, 3, 4. Prov på (äv. av) en vara. Taga prov. Skicka ett prov på utsäde. köpa efter prov. (Gnld- 1mederna – varj-e stad skola kov1ma en gång on4 året till Stockholm) medh enn wijs probe af theris arbethe. PrivSvStäd. 3: 345 (1577); jfr 2 d. Haffuer . . till skickat dhem een liten proff både aff rååkopper och plåter. OxBr. 11: 559 (1628). Eburu han ännu låg på sängen, hade han redan en köpman med profver och en skräddare inne hos sig. TERSMEDEN Mem. 3: 23 (1740). Vid smärre fröpartier kan man utsla fröet på ett rent underlag och efter noggrann blandning taga prof p– flere stäl- len. LYTTKENS Frök. s (1879). Varuprof lior a omslaget bära anteckningen Varnprof eller Prof utan värde. Döss o. LANNGE 686 (1908). (Hon) tappade . . upp prov ur sina (vin-)tunnor. HEDBERG BleknBrud. 74 (1951). – – jfr BET-, BORR-, FRÖ-, FÄRG-, JORD-, LEVERANS-, MALM-, SMAK-, SMÖR-, SPANNMÅLS-, STICK-, TYG-, UTSÄDES-, VARU-, VATTEN-, VIN-PROV m. fl. – särsk.
[PROV 5.a]
a) om litterärt alster, skrift l. dyl.; ofta med mer l. mindre klar bibet. av 3 l. 4; jfr e. Vi hafva nu sett några prof på verser af Hr Tayardens faCon. KELLGREN (SVS) 5: 154 (1788). Dessa sonetter kunna tjena som prof på hvad ypperst Nicander i denna konstform mäktade åstadkomma. SSAH 7: 166 (1892). jfr SKRIFT-, SPRÅK-, STIL-PROV.
[PROV 5.b]
b) (numera bl. tillf.) provtryck (se d. o. 2, provark o. d.; förr äv. liktydigt med: korrektur(avtryck). RUDEECKIUs Dagb. 1T (1621). Uthi det proffuit, Eders höggrefl. Excellence gaff mig i Stockholm, äro månge tryckefel. SCHÜCK VittA 3: 313 (i handl. ––1695).
[PROV 5.c]
c) om en viss del l. kvantitet av ngt l. om ett visst föremål o. d. avsedd (avsett) att användas l. använd (använt) för prov (i bet. 1; provstycke (se d. o. 5. (Vi ha) upburith . . aff vår tro tienere och sölffscriffvere Oloff Knutszon någre prober, som hann udhi bergzlaghen probeve och driiffve lathit haffver. G1R 26: 570 (1556); jfr 2. Om . . (vid reduktionsförsök) sot afsättes på profvet så är detta ett bevis attelden är för mycket rökig. BERZELIUS Blåsr. 27 (1820). Med . . missnöje . . hade . . (läkaren) erkänt, att (Wassemnann-)provet varit reaktionsfritt. HEDBERG Räkn. 9 (1932). jfr BESKICKNINGS-, BLOD-, MJÖLK-PROV m. fl.
[PROV 5.d]
d)
ngt som är avsett ss. modell l. mönster l. förebild för ngt. SCHRODERUS Os. 11I. 2: 199 (1635). Tvenne Sokneboer hafva igenom egen öfning lärt förfärdiga Vagnar . . Slädar och dylikt arbete, hälst efter prof. HÜLPHERs Dal. 327 (1762). Framför sig har . . (mattväverskan) en liten mattbit som prov. HINDE Byvallaf. 92 (1927).
[PROV 5.d.slutet]
särsk. (†) bildl.: före- bild, mönster (se MÖNSTER sbst.³, ²); äv. i uttr. ngts prov, mönster av ngt. Grollen . . blef et prof i sitt släkte af all god gång och skickelig- het. DALIN Vitt. 11. 6: 113 (1740). Du sparsamhetens prof. LIVIN Kyrk. 10 (1781).
[PROV 5.e]
e) (numera bl. tillf.) med mer l. mindre klart framträdande abstr. bibet. (motsv. 1, 2, 3 l. 4, i uttr. till prov, förr äv. till ett prov l. till provs, ss. prov. Then tyske snidkere . . må drage till Stocholm och göre ther en kijste till en probe på sitt hand- verke. G1R 26: 765 (1556). Se här vil jag, til prof, meddela d;g utkast til et (riksdagsmemorial). Posten 1769, s. 705. BJÖRNSTÅHL Resa 2: 21 (1773: til profs). ATTERBOM Minnest. 2: 160 (1853).
Ssgr (Anm. Flertalet av de här behandlade ssgrna kunna äv. hänföras till prova, v.):
A
:
(1 c) PROV-ABONNEMANG. jfr -abonnera.
(1 c) PROV-ABONNERA, -ing. abonnera (på er1 tidning o. d., för en kortare tid) på prov. VHem 1925, nr 9, Bil. s. l.
(1 c) PROV-ALARMERING. jfr -1arm. LD 1950, nr 52, s. 2.
– (5) PROV-ALBUM. handel. album innehållande prover l. provkartor. VaruhbTulltaxa 1: 14 (1931).
(1 c) PROV-ANLÄGGNING -'⁰²⁰. konkret. ÖSTERGREN (1935). Soldatinstrinf. 1947, s. 305.
(1 c) PROV-ANSTALT -'⁰². försöksanstalt. BerRevElLärov. 1843, Bil. S., s. 35
PROV-ARBETE -'⁰²⁰.
[jfr t. probearbeit]
[PROV-ARBETE.ssg 1]
1) till 1 c; abstr. 3SAH LIX. 3: 334 (1846).
[PROV-ARBETE.ssg 2]
2) konkret, = prov 2 d. SALBERG Gr. 12 (1696).
[PROV-ARBETE.ssg 3]
3) till 5; konkret NPress. 1894, nr 3, s. 1
(1 c 5 b) PROV-ARK, n.
[jfr t. probebogen]
boktr. ark tryckt ss. prov (dels ss. prov på ett visst värk över huvud ta- get, dels ss. prov endast på trycket); förr äv. liktydigt RIed: korrekturark. AntecknSaml. 278 (1691). (Wis`n) hade glädj en att . . framlägga ett profark af urdboken. SSAH i: 46 (1892). 2NF 32: 821 (1921).
(1 c 5 b) PROV-AVDRAG -'⁰².
[jfr t. probeabzug]
boktr. om avdrag som göres (för att prova, hur trycket blir) före det slutgiltiga trycket; ofta konkret. 2UB 10: 229 (1907).
(1 b) PROV-AVHANDLING. () akademisk avhandling utgörande specinien för viss grad l. befattning. REUTERDAHL Mem. 100 (1858). 2SAH 33: 11 (1861).
PROV-AVTRYCK -'⁰².
[PROV-AVTRYCK.ssg 1]
1) (jfr t. probeabdruck] boktr. till 1 c, 5 b, = -tryck 2. JUNGBERG (1873).
[PROV-AVTRYCK.ssg 2]
2) (mera tillf.) till 5 a, – -tryck 5. 2SAH 29: 29 (1856).
(1 c) PROV-BAK, n.
(1 c) PROV-BAKNING. KIELLBERG KonstnHandtv. Bag. 12 (1753).
(1 c) PROV-BALANS.
[jfr t. probebilanz]
(numera bl. tillf.) handel. 1-åbalans, balansöverslag. JernkA 1835, s. 228. JUNGBERG (1873).
– (5) PROV-BAND.
[jfr t. probeband]
(bok)band som utgör prov på bindning; särsk. bokb. till 5 d. om dylikt band avsett ss. niönster för bindning. MÖLLER (1790).
(1 c) PROV-BELASTA, -ning. i sht tekn. TT 1891, s. 112 (: profbelastningar). Att . . profbelasta en bro. Därs. 1895, Allm. s. 281.
(1,5 c) PROV-BEREDARE. (i fackspr.) person anställd för att utföra provberedning. SFS 1939, s. 362.
(1,5 c) PROV-BEREDNING. (i fackspr.) lieredning (till kroppar l. satser av lämplig form o. stor- lek) av det Inaterial som skall provas. SFS 1919, s. 408.
(1 c) PROV-BESTÄLLA, -ning. handel. på prov göra en mindre beställning av (ngt, i syfte att låta utfallet därav avgöra, om ei1 större beställRing skall göras). LUNDELL (1893).
(1 c) PROV-BIBEL. provöversättning av bibeln. DA 1808, nr 18, s. 5.
PROV-BIT.
[PROV-BIT.ssg 1]
1) till 1, 5 c, – -stycke 5. VetAH 1789, s. 246.
[PROV-BIT.ssg 2]
2) till 5, – -styeke B; särsk. till 5 a, – -stycke B a.ovbit av, äv. på ngt. KELLGREN (SVS) 4: 52 (1779). Några profbitar ur en läsebok. PedT 1897, s. 405.
(1 c 5) PROV-BLAD.
[jfr t. Probeblatt]
[PROV-BLAD.ssg 1]
1) blad (se d. o. 2) som är tillvärkat l. tr] ckt på prov l. som utgör prov på ngt; jfr -ark. VDAkt. 1749, nr 336. (Han) tillverkade . . för riksbankens räkning en mängd profblad till det sedelpapper, som var i bruk under 1830–, 40- och 50-talen. NF 12: 834 (1888). Globen 1922, s. 16 (om blad till en kartatlas).
[PROV-BLAD.ssg 2]
2) (numera bl. tillf.) bildl.; jfr -karta 2. Samma namns olika uttal i olika landskaper lemnar ett profblad på dialekternes egenheter. FRIES BotUtfl. 2: 80 (1850).
(1 c) PROV-BLÅSA, v., -ning. )netall. jfr biåsa, v.² ¹⁴. Bergv. 2: 615 (1752).
(1 ) PROV-BLÄCK.
[jfr t. probenblcch, probierblech]
() provningsredskap bestående av en skaftad plRtta (av järn- l. kopparplåt) försedd njed fördjupningar vari den nialm gjutes som skall provas. WALLERIUs ChemPhys. 1: 35 (1759). DALIN (1855).
PROV-BOK; pl. -böcker.
[PROV-BOK.ssg 1]
1) till 1: bok förd över utförda prov. Tr 1897, K. s. 93. särsk. till 1 b, c. SvScout- ihrb Bibl. 28: 65 (1941; för anteckning av scoutprov).
[PROV-BOK.ssg 2]
2) (numera bl. tillf.) till 1 c, 5: utgåva av bok utgiven på prov; särsk. om provbibel l. prov- psalnibok. Posten 1769, s. 82s.
[PROV-BOK.ssg 3]
3)
[jfr t. probebuch]
handel. till 5,-aibum. TERSMEDEN nIem. 3: 23 (1740).
(1 c) PROV-BORRA, v., -ning. utföra försöks- borrRing; särsk. om bärg- l. markborrning som utföres för att undersöka förekomsten av malm, kol, olja, vatten o. dyl. l. ss. förberedelse till tunnelarbeten o. d. RINMAN 1: 869 (1788). SvGeogrÅb. 1946, s. 126.
(1 c) PROV-BRÄNNA, v., -ing. bränna (ngt) på prov; ofta abs.
[PROV-BRÄNNA.ssg 3.a]
a) motsv. bränna, v. 2. QGENNBRSTEDT Torneå 2: 12 (cit. –-. 1808). Profbränning af amerikanska stenkol. TSjöv. 1901, s.315.
[PROV-BRÄNNA.ssg 3.b]
b) motsv. bränna, v. 3 a. ;'etAH 1803, s. 182 (om tegel- bränning). c) motsv. bränna, v. 3 c, On3 bränn- viRsbränning. CAEHRENSVÄRD Brev 2: 131 (1796).
(1 c 5) PROV-BÄLTE. särsk. skogsv. om provytor (av skog) i form av ett antal parallellt lagda aälten. SkogsvT 1909, s. 206.
PROV-BÄNK.
[PROV-BÄNK.ssg 1]
1) till 1: bank (se d. o. D) använd vid prov. Dxdalus 1931: s. 100.
[PROV-BÄNK.ssg 2]
2) (t) till 1 b: (sitt)bänk (se bänk II) på vilken man sitter vid avläggande av prov; anträffat bl. i bildl. anv. En febersjukdom. hvilken . . kunde sätta mig på profbänken. AFSOLDAN (1869) hos AHO Soldan 373.
– (1) PROV-CYLINDER.
[jfr t. probezylinder]
tekn. cylinder använd vid prov. SFS 1903, nr 67, s. 3.
(1 c) PROV-DAG. särsk. kyrkl. oBi dag för predikoprov. TROMANDER TunkLöj-. 120 (i hon:ll. fr. 1824). BRILIOTH SvKyrkKunsk. 165 (1933).
(1) PROV-DEGEL. ( prov- 1734–1885. prove- 1688)
[jfr ä. dan. o. nor. Provedigel]
() proberd egel; äv. bildl. (Sam- vetet är) wår Hiärtas Profwe-Degel. WARNMARK Epigr. D 3 a (1688). RINMAN 1: 254 (1788). SCHULTHESS (1885).
(1 c) PROV-DIAKON. person som gör provtjänstgöring ss. diakor1 (efter den egentliga elevtiden, före vigningen till diakon). SD(L) 1904, nr 78, s. l.
(1 b) PROV-DISPUTATION. ( prov- 1876. prove- 1661. provs- 1710)
[jfr d. prevedisputots]
() akademisk disputation utgörande specinien för viss grad .l. befattning. HärnösDP 1661, s. 52. WEIBULL (o. TEGNÉR) SUH 1: 248 (1876; efter handl. fr. 1781).
(5 d) PROV-DOCKA, sbst.¹ (sbst.² se prova v., ssgr). (†) modedocka (se d. o. 1 o. 2). Jag undrar hvilken Håf-dame skulle våga sig fram med en olika coöffure och klädnad emnt prof- dåckan. LandtmBrNatKläd. s (1773). Hvarje yngling skulle prunka i dyrbara kläder eller framställa sig såsom en profdocka från Paris. LEIJONHUFVUD Minnesont. 73 (1837).
(1 c) PROV-DOGG, m. (i skolspr., starkt vard., numera mindre br.) lärarkandidat; jfr dogg 4 samt -kandidat, -kisse o. provårs-kandldat. LAURIN 1Minn. 260 (1929).
(1 c) PROV-DRIFT. tekn. försöksdrift. SD(L) 1892, nr 183, s. 9
(1 c) PROV-ELEV. elev antagen på prov; särsk. om elev som tjänstgör på prov på ett lasarett före antagandet till sjuksköterskeelev. AB 1896, nr 228, s. 4.
– (5) PROV-ENLIG.
[jfr t. probegemäss]
handel. i enlighet med ett visst (företett) prov. LAHT 1906, s. 350. Provenlig vara. Såningsmannen 1914, nr 13, s. 10.
Avledn.:
provenlighet , r. l. f. i sht handel. Form 1933, s. 251.
(1 5 c) PROV-EXCISION. ined. utskärande av bit(ar) av en kroppsvävnad (av en tumör l. dyl.) för undersökning. LbKir. 2: 205 (1922).
PROV-EXEMPLAR.
[jfr t. probeexen1- plar]
[PROV-EXEMPLAR.ssg 1]
1) () till 4: typiskt fall l. exempel. Ett .. profexemplar af vår svenska pålitl;ghet och bild- ning. NordT 1884, s. 227.
[PROV-EXEMPLAR.ssg 2]
2) till 5: exemplar som utgör prov (på ngt). Verd. 1886, s. 91.
(1 c) PROV-FART.
[jfr t. probefahrt]
(numera mindre br.) provfärd (i sht med fartyg). Tiden 1848, nr 255, s. 4. HARLOCK (1944).
– (1) PROV-FAST, adj.
[jfr t. probefest]
() som håller provet, tillförlitlig, säker. .3SAH 14: 225 (1838).
(1 c) PROV-FILMA, -ning. jfr filma 3. KREYLANGE KolumbAterk. 107 (1933).
(1 c) PROV-FLYGA, -ning. motsv. flyga 2; dels tr. (med obj. betecknande flygplan), dels abs. l. intr. SvD(A) 1910, nr 188, s. 7.
(1 c) PROV-FLYGARE. person som provflyger flygplan. 2.vF 36: 304 (1924).
(1 c) PROV-FÄRD. färd som göres på prov; särsk.: färd med fordon l. fartyg för att pröva fordonets osv. e;en- skaper, provtur. 2NF 16: 1020 (1912).
(1 c) PROV-FÄRGA, v., -ning. PASCH Årsb VetA 1845, s. 22.
(1 c) PROV-FÖRELÄSA -'⁰⁰²⁰. (jfr -föreläsning] hålla provföreläsning (se d. o. 1). Upsala(A) 1923, nr 110, s. 2.
(1 c) PROV-FÖRELÄSNING -'⁰⁰²⁰
[PROV-FÖRELÄSNING.ssg 1]
1)
[jfr t. probevorlesung]
föreläsning som hålles ss. prov för erhållande av en befattning (professur, docentur o. d.). PALMBLAD Nom-ge 223 (1846).
[PROV-FÖRELÄSNING.ssg 2]
2) (t) provlektion. ÅbSvUndH 58: 230 (1806).
– (1) PROV-FÖRRÄTTARE. SFS 1916, s. 1077.
– (5) PROV-GARN. WIKFORSS 2: 333(1804).
– (1) PROV-GILL. (Buniera mindre br.) som håller provet, fullgod, godkänn- bar. ADLERBETH HorSat. 155 (1814). OSTERGREN (1935).
– (1) PROV-GILTIG. (numera knappast br.) – -gill. Goda och profgiltiga Sjöur. HÄLLSTRÖM PVetA 1812. s. 45. WoJ (1891).
– (1) PROV-GLAS.
[PROV-GLAS.ssg 1]
1)
[jfr t. probeglas]
provrör (se d. o. 2. LIND 1: 1240 (1749). SFS 1819, s. 231.
[PROV-GLAS.ssg 2]
2) c'ftalm. glasögonglas för användning vid synprov. Hygiea 1896, 2: 129.
(1 c) PROV-GROP. grop gjord vid provgrävning. TT 1899 Byggn. s. 79.
(1 c) PROV-GRÄVA, -ning. gräva i marken för att undersöka markens beskaffenhet l. förekomsteR av mineral l. fornfynd o. d. NORDESVAN Takt. 34 (1884).
(1 g γ) PROV-GULD.
[jfr t. prabegold]
() guld med en viss, av myndigheterna föreskriven guldhalt (för användning vid tillvärkning av guldsa- ker), kontrollerat guld. ZETTERSTEN AnmMynt 81 (1771). TySvOrdb. 1537 (1932).
(1 c) PROV-GÅ, -ende.
[PROV-GÅ.ssg 1]
1) intr.
[PROV-GÅ.ssg 1.a]
a) om fordon l. fartyg: göra eu provtur. 2NF 36: 439 (1924; om undervattensbåt).
[PROV-GÅ.ssg 1.b]
b) (i sht om ä. förh., ngt skämts.) om (en första) promenad som ett nyförlovat par företar (för att ge offentlighet åt förlovningen). BLANCHE Bild. 2: 32 (1864). LINDER Tid. 294 (1924).
[PROV-GÅ.ssg 2]
2) tr., med avs. på klädesplagg o. d.: gå med (ngt) för att prova hur det passar l. gör sig. BERGMAN LBrenn. 65 (1928). De måste ut och provgå sina kostymer. Fatab. 1947, s. 134.
– (1) PROV-GÖRARE. (numera bl. tillf.) person som utför prov. MÖLLER (1790).
– (1) PROV-GÖRING l. -GÖRNING. (numera bl. tillf.) utförande av (ett) prov. CALONIUS Bref 125 (1795).
– (1) PROV-HALTIG.
[jfr t. probehaltig]
(numera bl. i skrift- spr.) som vid prov visar sig uppfylla de krav som ställas på ngts beskaffenhet l. hålla måttet, godkännbar, fullgod; förr äv. oeg. l. bildl.: som håller provet, fullgod; hållbar; jfr -håiiig. Kronans goda och profhaltiga Bränvin. PH 11: 373 (1778). Profhaltig vän. VALERIUS 2: 222 (1837). De skäl, som af Danskarne framdragas . . äro ingalunda profhaltiga. ATTERBOM VittH 220 (1845). SFS 1914, s. 1107. Avled11.: provhaitighet, r. l. f. (numera bl. i skriftspr.) NORDFORSS (1805).
(1 c) PROV-HOPP. i sht sport. hopp gjort på prov (särsk. före en tävling). PåSkid. 1928, s. 220.
– (1) PROV-HYTTA, r. i. f. (i) försöksanläggning (hytta) för utförande av prov. Bergv. 2: 641 (1753). BtBiksdP 1869 I. 1: BerRik. s. 27.
– (1) PROV-HÅL, n. hål gjort för att användas vid prov l. undersökning av ngt. POLHEM Test. 74 (c. 1745). särsk. till 1 c, om (norr)hål i marken för undrrsökning av markens beskaffenhet, förekomsten av mineral o. d. RINMAN 1: 346 (1788).
– (1) PROV-HÅLLIG
[jfr d. proveholdig]
(numera bl. i skriftspr.) provhaltig; företrädesvis oeg. l. bildl.: som håller provet, fullgod; hållbar; jfr -haltig. WALLENBERG (SVS) 1: 98 (1769; biidl.). Objektiva profhålliga bevis. VL 1903, nr 81 s. 2. SvTeolKv. 1939, s. 394 (bildl.).
– (5) PROV-HÄFTE.
[jfr t. probeheft]
häfte (se häfie sbst.³,) avsett ss. prov. DA 1824, nr 106, s. 5.
(1 c) PROV-HÄNGA, -ning. hänga (ngt) på prov; Särsk. om hängning av tavla, i sht vid utställ- ning. Upsala(A) 1937, nr 134, s. 5
– (1) PROV-INSTRUMENT. instrument för provning. TT 1875, s. 68.
– (1) PROV-JOURNAL. för anteckning om Rtförfla prov. SFS 1910, nr 62, s. 7.
PROV-JÄRN.
[PROV-JÄRN.ssg 1]
1) (jfr a. d. proberjä'rn] (†) till 1: sond. BIURMAN FrSpr. 218 (1729).
[PROV-JÄRN.ssg 2]
2) () till 2 a: järn som utgör avkastningen från en hytta o. d. under en kortare tids försöksdrift. HC11H 13:gS (1697).
[PROV-JÄRN.ssg 3]
3) till 5: järn som utgör prov. JernkA 1867, s. 165.
(1 c) PROV-KAKA. bakad på prov. StKokb. 45 (1940).
(1 c) PROV-KANDIDAT. Ijfr t. probe- kandidat] (numera icke i officiellt spr.) lärar- kandidat. BerASvLärM 1869, s. 80.
(1 c) PROV-KANON -kanω²n.
[PROV-KANON.ssg 1]
1) kanon varmed skjutförsök göras. SFS 1897, Bih. nr 9, s. 17.
[PROV-KANON.ssg 2]
2) kanon tillvärkad på prov. KrigS'AH 1889, s. 198.
PROV-KARTA, r. l. f. Ijfr t. probenkarte]
[PROV-KARTA.ssg 1]
1) (Rlera tillf.) till 1 c, 5: karta (se karta sbst.², D) avsedd ss. prov. DAHLGREN till 5: kartong l. pappskiva med därpå fästa prover (särsk. tygprover); äv. dels om dvlika kartonger l. (numera nästan bl.) tapetprover sammanfogade till en bok, dels (i sht förr) om blad l. katalog med avbildningar av olika varuslag. JournLTh. 1810, s. 956 (i bild). Tapeter och Bårder . . Profkartor sändas på begäran. NerAlleh. 1871 nr 53, s. 4. Den af Kircheis utgifna profkartan af fasonvalsar. TT 1875, s. 86. särsk. bildl., om samling av föremål l. fall som utgöra prov på l. äro representativa för ngt. En prov- karta på (äv. av) ngt. MoB 7: 101 (1809). De bredsådda roffälten förete . . oftast en profkarta på alla möjliga i orten befintliga ogräs. ARRHENIUS Jordbr. 2: 249 (1860). Fatab. 1947, s. 17 (: av).
(1 c) PROV-KAST, n.
[PROV-KAST.ssg 1]
1) i sht sport. kast utförr på prov. BALCK 1dr. 1: 434 (1886).
[PROV-KAST.ssg 2]
2) () skjutförsök med kastpjäs (t. ex. mörsare). TÖRNGREN Artill. 3: 77 (1795). SPAK HbFältartili. 190 (1873).
(1 c) PROV-KASTA, v. -ning.
[PROV-KASTA.ssg 1]
1) göra provkast med (ngt); äv. abs.
[PROV-KASTA.ssg 2]
2) () med kastpjäs göra skjutförsök med (ngt).
VetAH 1755, s. 114. Krig VAH 1843, s. 129.
(1 c) PROV-KISSE, m.||ig. (i skolspr., starkt vard.) lärarkandidat; jfr -dogg. SDS 1929, nr 189, s. 4.
(1 c) PROV-KLASS. skolv. skolklass (i skola för sinnesslöa, dövstumma o. d.) vari elever om vilka man är tveksam, huruvida de lämpligen böra sändas till skola l. till asyl, få gå på prov. BtRiksdP 1889, I. 1: nr 31, s. 33.
– (5) PROV-KOFFERT. handel. koffert för prover l. provkollektion. SD(L) 1904, nr 288, s. 1.
(1 c) PROV-KOKA, v., -ning. KrigVAH 1825, s. 65. särsk. (i fackspr.) om sockerkokning utförd ss. prov för att visa ngns skicklighet. PH 10: 197 (1773).
– (1) PROV-KOKILL. bärgv. kokill använd vid prov. JernkA 1854, s. 60. Därs. 1936, s. 138.
(1 c) PROV-KOLA, v., -ning. skogsv. NoraskogArk. 5: 410 (1784).
– (5) PROV-KOLLEKTION. handel. kollektion av prover. TT 1896, Allm. s. 139. särsk. i allmännare l. oeg. anv., om samling av föremål som äro prov på l. representativa för ngt. FinBiogrHb. 2309 (1903).
– (1) PROV-KONST(EN). () konst(en) att prov– l. probera, proberkonst(en). HIÄRNE Suurbr. 17 (1679).
– (1) PROV-KORN. () vid pro?ering av metall: de små runda korn av ren metall som bildas på kapellet (vid kapellprov) l. i degeln; jfr pro- beTkorn. RINMAN JärnH 1063 (1782). HEINRICH (1828).
– (5) PROV-KORT. n. särsk. vid fotografering hos yrkesfotograf: kort som kund erhåller ss. prov. WOJ (1891).
(1 g γ) PROV-KRAN. (jfr t. probehahn] tekn. kran (på ångpanna) som brukas för kontroll av vattenhöjden i pannan. UGGLA Skeppsb. SvFrLex. (1856).
(1 b) PROV-KRIA, r. l. f. skolv. kria skriven ss. prov; jfr -stil 1. SNELLMAN Tyskl. 322 (1842).
(1 5 c) PROV-KROPP. (i fackspr.) kropp (se kropp sbst.¹
[PROV-KROPP.ssg 5]
5) av visst niaterial för användning vid provning av materialet; –fr -stycke 5.
TT 1892, s. 245.
PROV-KRUT.
[PROV-KRUT.ssg 1]
1) () till 1 g r: krut av yiss, föreskriven kvalitet, använt till jäniförelse vid bedömning av annat krut. TÖRNGREN Artill. 1: 20 (1794).
[PROV-KRUT.ssg 2]
2) (numera bl. tillf.) till 5: krut som utgör prov. FRIES Krutlär. 150 (1869).
PROV-KULA, r. l. f.
[PROV-KULA.ssg 1]
1) (förr) fys. till 1: kula använd vid undersökning av elektricitetens fördelning på en laddad ledare. VetAH 1777, s. 73.
[PROV-KULA.ssg 2]
2) (nnmera knappast br.) till 1 g y: (gevärs)kula av föreskriven vigt o. beskaffenhet, modellkula. LINDFoRs (1824). ALM Eldhandv. 1: 241 (1933). jfr: (Sv.) Profkula . . (–-.) Etalon. NORDFORSS (1805).
(1 c) PROV-KUR; pl. -er. särsk. (förr, med.): kur som man lät en sinnessjuk patient genomgå (för att se, om han möjligen kunde botas), innan han för livstiden intogs pa- sinnessjukhus. VeH-öBl. 1835, nr 35, s. 3. 2NF 25: 643 (1916).
– (1) PROV-KÄRL. för användning vid prov. GRAFSTRÖM Kond. 32 (1892).
– (1) PROV-KÖK. kök där niatlagningsprov utföras. RTKatal. 1920, 4: 705.
(1 c) PROV-KÖRA, v., -ning.
[PROV-KÖRA.ssg 2.a]
a) R1otsv. köra, v. 7; dels tr., med obj. betecknande dragdjur, dels abs. l. intr. WRANGEL HbHästv. 765 (1886). LAGERLÖF Jerus. 2: 193 (1902).
[PROV-KÖRA.ssg 2.b]
b) niotsv. köra, v. 8; dels tr., med obj. betecknande fordon, dels abs. l. intr. LEIJONHUFVUD Minnesant. 150 (1838; i bild). Vid besiktning av motorfordon skall fordonet provköras av besiktningsmannen. SFS 1936 s. 1075.
[PROV-KÖRA.ssg 2.c]
c) motsv. köra, v. 12, i fråga om drivandet av en maskin l. fabrik o. d.; dels tr., n?ed obj. betecknande maskin osv., dels abs. l. intr. SD(L) 1895, nr 163, s. s. Det enda bränneri, där man redan börjat profköra för att inom de allra närmaste dagarna kunna igångsätta driften. SDS 1919 nr 92, s. 7. Alla flygbåtarnas motorer provkördes. DN(A) 1833, nr 217, s. l.
[PROV-KÖRA.ssg 2.d]
d) (vard.) provspela (en film); äv. abs. OSTERGREN (1935).
[PROV-KÖRA.ssg 2.e]
e) () bildl., tr., med avs. på klädesplagg; jfr -gå 2. Majoren var . . alltid fint och väl klädd, men såg ändå aldrig ut som om han gick och profkörde nya kläder. NNORRING Skizz. 11. 2: 152 (1845).
PROV-LADDNING. till 1(c): laddning (se 1adda, v. 2 a) använd vid l. på prov. HOLMBERG Artill. 2: 108 (1882).
– (5) PROV-LAGER, n.
[jfr d.provelager]
handel. iager av (varu)- prover; äv. om (tillfällig l. permanent) utställning av dylikt lager. TT 1871, s. 51. AHRENBERG StRätt 5 (1899).
Ssg:
provlager-mässa, r. l. f. (jfr d. provemesseÅ hanäel. handelsmässa med utställning av prov pa haudelsartiklar. HandHantv. Hand. 3: 32 (1934).
PROV-LAPP, r. l. m.
[PROV-LAPP.ssg 1]
1) (mera tillf.) till I, 5 c: lapp (särsk. tyglapp) som aHvändes vid prov av ngt slag; särsk. om tyglapp varpå man syr för övning, sylapp. CAEHRENSVÄRD Brev 2: 29 (1795). TT 1876, s. 278. Att börja (lära 1innesömnad) med små provlappar. Verd. 1887, s. 168.
[PROV-LAPP.ssg 2]
2) till 5: lapp (särsk. tyglapp) som utgör prov på ngt, tygprov o. d.; jfr -stycke B. CALONIUS 4: 338 (1787). (Majorskan är ledsen att tygerna) alls intet se ut i stycke. som i proflapp. KNORRING Skizz. 11. 2: 9 (1845). ÖSTERGREN (1935).
(1 c) PROV-LARM. larm som slås för provande av larmanordning l. för övning o. d. SD(L) 1904, nr 99, s. 5.
PROV-LAST.
[PROV-LAST.ssg 1]
1) tekn. till 1 c: last (se iast sbst.,–
[PROV-LAST.ssg 2]
2) varmed ngt belastas vid provbelastning.
SFS 1919, s. aas.
[PROV-LAST.ssg 2]
2) till 5: last (se iast sbst.²,
[PROV-LAST.ssg 1]
1)
som utgör prov på en ev. följande större sändning av ngt. TT 1898, Allm. s. 155.
(1 c) PROV-LEKTION. (prov- 1843 osv. prove- 1621)
[jfr t. probelekti"n]
skolv. lektion som hålles ss. prev; särsk. dels um prov för viss examen l. befattning, dels (förr) om vissa lektioner som lärarkandidat höll (ss. prov) inför provårsföreståndare (rektor) o. handledare.
ANNERSTEDT UUH 1: 164 (i handl. fv. 1621). SFS 1912, s. 355.
– (5) PROV-LEVERANS.
[jfr t. probe- 1ieferung]
leverans som avser att utgöra prov på ev. följande leverans(er). ZILLIACUS Stämpl. 40 (1922).
(5 d) PROV-LINNE. sömn. jfr 1inne 4 samt -skjorta. LUNDIN KvSlöjd 74 (1899).
(1 c γ) PROV-LJUS, n- (†) ljus för anväudning vid teaterrepetitioner-? HovförtärSthm 1755, s. 3841. Därs. 1772, s. 2946.
PROV-LÅDA, r. l. f.
[PROV-LÅDA.ssg 1]
1) (numera bl. tillf.) till 1: låda anvand vid prov. RINMAN JärnH 290 (1782). TT 1884, s. 78.
[PROV-LÅDA.ssg 2]
2) (förr) till 1 g r: låda för förvaring av provpänningar (se -pänning 1). STIERNMAN Com. 3: 253 (1664). RINMAN 1: 298 (1788).
[PROV-LÅDA.ssg 3]
3)
[jfr t. probe- kiste]
(numera bl. tillf.) handel. till 5: låda for förvaring o. transport av prover. JUNGBERG (1873).
PROV-LÄNGD.
[PROV-LÄNGD.ssg 1]
1) (i fackspr.) till 1, 5 c: ett prov. styckes (se -stycke
[PROV-LÄNGD.ssg 5]
5) längd; äv. konkret, om avmätt längd av ngt, använd ss. provstycke.
TT 1898, M. s. 54.
[PROV-LÄNGD.ssg 2]
2) () konkret, till 1 c P,2 a: längd (se d. o. s) vari antecknats resultaten av de till ledning vid tiondens uttaxering företagna proven. HärnösDP 1694, s. 205.
(1 c) PROV-LÄRLING. () lärling (antagen på prov). DA 1771, nr 252, s. 4
(1 c) PROV-LÄSA, -ring. särsk. (†) i1jtr.: hålla provlektion; ss. vlialsbst. -ning äv. kon- kretare: provlektion. BerUjpfostrUom. 1813, Bil. I, s. 61 (: prof-läsningar). BelRevElLärov. 1825 s. 65. SCHULTHESS (1885).
(1 c) PROV-MALA, -ning. BONSDORFF Kam. 433 (1833).
(1 c) PROV-MARSCH. marsch vars utförande utgör ett prov. Krig VAT 1845 s. 499.
– (1) PROV-MASKIN. (jfr nor. provemaskin] (numera mindre br.) tekn. provningsmaskin. FRIES Krutlär. 140 (1869). JernkA 1877, s. 78.
(1,5 c) PROV-MATERIAL. (i fackspr.) material som är föremål för provaiag l. som skall provas. JernkA 1932, 2: 136.
– (1) PROV-METOD. JernkA 1932 2: 188.
(1 c) PROV-MIDDAG. särsk. : middag tillagad ss. prov på ngns skicklighet i matlagning (särsk. i hushållsskola o. d.). GJEHRENSVÄRD Dagb. 1: 9 (1776).
– (1) PROV-MJÖLKA, -ning. 1ant. (i samband med mjölkning) företaga vissa kontrollprov av en kos mjölkav- kastning, med mätning l. vägning av nijölken o. kontroll av mjölkens fetthalt o. d. HforsD 1875, nr 343 s. l.
Ssgr (lant.l:
provmjölknings-bok; pl. -böcker. bok vari resultaten av provmjölkningar antecknas. LAHT 1898, s. s. -Åournai. jfr
provmjölknings-bok. LAHT 1883, s. s.
PROV-MODELL. (jfr t. probe- modell]
[PROV-MODELL.ssg 1]
1) till 1 c: på prov gjord modell av ngt.
2NF 24: 54 (1916). 21 till 5 d: modell avsedd l. fastställd ss. förebild. PH ö: 3542 (1753).
[PROV-MODELL.ssg 1.slutet]
särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om officiellt fastställd modell av klädedräkt l. klädesplagg. 2RA 3: 1220 (1734).
(5 d) PROV-MUNDERING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) mundering fastställd ss. förebild (vid tillvärkning l. inköp av munderingspersedlar). 2RARP l. 2: 363 (1720).
(1,5) PROV-MYNT, n. mynt tillvärkat ss. prov; förr äv. (till 1 g r) om officiellt kontrollerat mynt använt ss. jämförelseobjekt vid provning av andra mynt. NORDFORSS (1805). HECKSCHER SvEkonH 1: 230 (1936).
– (1) PROV-MÅLTID -⁰² äv. -²⁰.
[jfr t. probemahlzeit]
särsk. (med.): på särskilt sätt sammansatt måltid som ges en patient vid undersökning av hans mat- smältning. ArsbSabbatsbSj-ukh. 1891, s. 31.
(1 g γ) PROV-MÅTT.
[jfr t. probemass]
() likarmått, justerings- mått, etalong; jfr prober-mått. VDAkt. 1736, nr 5. WoJ (1891).
(1 c) PROV-MÄLD. jfr -mala. FJELNER Typ. 76 (1921; i bild).
PROV-MÄTA, -ning. särsk. skogsv. ss. vbalsbst. -ning, till 1 c: uppmätning av utvalda delar av en skog l. ett virkesparti för uppskattning av virkets kvantitet l. beskaffenhet. KINMAN Guttenberg 51 (1890).
(1 c) PROV-MÖBLERA, -ing. Fornv. 1934, s. 276.
(1 c) PROV-NATT.
[jfr t. Probenacht]
(i sht om ä. förh.) natt som en nattfriare tillbringar hos föremålet för frieriet. FLODSTRÖM SvFolk 367 (1918).
– (5) PROV-NUMMER.
[jEr t. probenummer]
Rummer av en tidning, avsett ss. prov. .3SAH XLV11I. 2: 125 (1841).
(1,5 c) PROV-OBJEKT. (i fackspr.) förem–.l som (skall) underkastas prov; jfr -stycke 5. NF 10: 1570 (1886).
(1 c) PROV-ODLA, -ing. ss. vbalsbst. -ing äv. koukret. ENEROTH Pom. 2: 49 (1866). Att profodla sockerbetor. SD 1892. nr 349 s. 3.
(1 c) PROV-OMRÖSTNING -⁰²⁰. LUNDIN NSthm 182 (1888).
(1 c) PROV-ORDER. handel. jfr -beställa. LUNDBLL (1893).
– (5) PROV-PAPPER. (numera föga br.) papper som utgör prov, pappersprov. COllMedP 1'/i 1686. KlädkamllSthm 1716 C s. 6.
– (5) PROV-PARTI. jfr parti 3 a. NerAlleh. 1871, nr 53 s. 4.
PROV-PENNING, se -pänning.
(5 d) PROV-PERSEDEL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -munderIng. PH 5: 3604 (1754).
(1 c) PROV-PLÖJA, v., -ning; -are. särsk. (lörr) i fråga om plöjningstävlan. VexjöB. 1847, nr 41, s. 1. Profplöjning och kreatursskådning skola den 11 nästk. Oktober hållas vid Klörup. Snällp. 1848, nr 35, s. l. Tiden 1848, nr 273, s. 4 (: profplö–are). HELLSTRÖM NorrlJordbr. 305 (1917).
(1 c) PROV-PREDIKA. jfr -predikan. RRYZELIUS Ant. 65 (c. 1750).
(1 c) PROV-PREDIKAN.
[jfr d. preveprxdiken, t. probepredigt]
predikan soRi hålles ss. prov; vanl. om fullständig gudstjänst (med predikan o. altartjänst) som sökande till vissa prästerliga tjänster ha att förrätta ss. prov för tjänstens erhållande. Kålla, förr äv. göra DrovPredikan. HALL KultInt. 51 (i handl. fr. 1632). LReg. 259 (1679: giöra profpre- dijkan). SDS 1953, nr 63, s. 2.
(1 c) PROV-PREDIKANT. person (präst) som håller provpredikan. Kalla (ngn till) l. begära fjärde provpredikant, kalla ngn som icke uppförts på förslag till viss prästerlig tjäast att hålla provpredikan (varigm denne, om han prövas behörig, uppföres på förslaget). VDAkt. 1731, nr 395. SFS 1934, s. 1124.
(1 c) PROV-PREDIKARE. (mera tillf.) -predikant. SvD(A) 1925, nr 15, s. 4.
(1 c) PROV-PREDIKNING. –– -predikan; i sht i pl. KOT 3: 301 (1685).
(1 c) PROV-PRÄST. (numera bl. tillf.) provpredikant; förr äv. i uttr. fjärde provpräst, fjärde provpredikaRt. VDAkt. 1736, nr 459. Så har största dehlen af Församblingerna tänckt begära honom till den 4de ProfPrästen. Därs. 1749, nr 462. ANDRÆ Söderblom 41 (1931).
(1 c) PROV-PSALM. religiös dikt på prov brukad ss. psalm. GT 1788, nr 81, s. 3.
(1 2 c) PROV-PSALMBOK -⁰², äv. -²⁰. icke definitivt fastställd, på prov sammanställd o. använd psalmbok. SynodA 1: 440 (1764). 1814 års profp:almbok. 3SAH n. . 421 (1887
(1 c) PROV-PUNKTERA d. jfr -punktion LbInternMed. 2: 1199 (1918).
(1 c) PROV-PUNKTION.
[jfr t. probepunktion]
med. punktion som man gör för att undersöka förekomsten resp. beskaffenheten av ett exsudat l. beskaffenheten av en kroppsvävnad (t. ex. benmärg). WRETLIND Läk. 7: 125 (1899).
(1 c) PROV-PÅLE.
[jfr t. probepfahlÅ Zyggn. p–le som man vid grundundersökning slår ned i mjuk l. sumpig mark för att prova, hur långt ned marken är mjuk osv.
ROTRSTEIN Byggn. 363 (1859).
(1 c) PROV-PÅLNING. byggn. nedslagning av provpålar. TT 1899, Ailm. s. 114.
– (5) PROV-PÅSE. påse för prov(er). TT 1894, K. s. 23.
PROV-PÄNNING.
[PROV-PÄNNING.ssg 1]
1) (förr) till 1 g r: särskilt kontrollerat (blind)-mynt avsett att användas vid kontroll o. justering av andra mynt. Civjnstr. 110 (1723). RINMAN 2: 415 (1789).
[PROV-PÄNNING.ssg 2]
2) () till 1 c, 5: mynt tillvärkat ss. prov, provmynt. HALLENBERG Myntcab. 224 (1804; bet. något oviss).
[PROV-PÄNNING.ssg 3]
3) till 5 (c): niynt uttaget ss. prov för undersökning ur en mS'nipost. RiksdRevStatsv. 1896, s. 235.
PROV-RESA, r. l. f.
[PROV-RESA.ssg 1]
1) (mera tillf.) till 1 b, c: resa för avläggande av prov l. hållande av provpreclikaR l. dyl. BECKMAN Främl. 95 (1885). PedT 1898. s. 329.
[PROV-RESA.ssg 2]
2) till 1 c: resa som göres på prov med ett fartyg l. fordon, i sht för att prova fartyget osv. TERSMEDEN Mem. 1: 120 (c. 1780). NILSSON Skeppsb. 94 (1932).
– (5) PROV-RESANDE, n2.ll;g. Ljfr t. probenreisende(r)Å (ngt v;:rd.) han- delsresande, reseagent. OSTERGREN (1935).
– (1) PROV-RESULTAT. resultat av ett prov. Verd. 1892, s. 107.
(1 c) PROV-RIDA, -ning. dels tr. (med obj. betecknande häst o. d.), dels abs. l. intr. SvTyHlex. (1851). HULTMAN Vild. 185 (1907).
– (5) PROV-RIKTIG. handel.-eniig. ÖSTERGREN (1935).
(1 c) PROV-RITT.
[jfr t. proberitt]
KrigVAT 1852, s. 664.
(5 d) PROV-ROCK. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -mundering. LMil. 3: 4Ss (1694).
– (1) PROV-RUM, sbst.¹ (sbst.² se prova, v. ssgr). tekn. rum där prov med ngt utföres. TT 1895, M. s. 80.
(1 c 5 c) PROV-RUTA, r. l. f.
[PROV-RUTA.ssg 1]
1) (i fackspr.) provyta som har fornien av en ruta. LAHT 1911, s. 21.
[PROV-RUTA.ssg 2]
2) provstycke (se d. o. 5) av glas i form av en ruta. RINMAN JärnH 661 (1782).
– (5) PROV-RYTTARE.
[jfr d.
Preverytter, t. proben- reiter, probenrsuterl] (vard. skämts.) handelsresande. SvT 1852, nr 274, s. l. EDQVIST Musik 146 (1946).
– (5) PROV-RYTTERI ¹⁰¹⁴, äv. ⁰¹⁰⁴.
[till -ryttare]
(vard., skämts.) en handelsresandes försäljningsvärk- samhet. SD(S) 1901, nr 529, s. 3.
(1 b) PROV-RÄKNING.
[jfr d. proveregning]
skolv. skriftligt räkneprov. Verd. 1890, s. 291.
– (1) PROV-RÖR. I) (tillf.) vanligt rör använt vid prov av ngt slag. VetAH 1783, s. 194 (om ett böjt, i båda ändar öppet glas). Q)
[jfr d. proveror]
ett i ena ändan tillslutet glasrör med tunna våggar, använt vid kemiska o. fysikaliska experiment o. prov o. d. ss. behållare för den vätska l. massa som undersökes l. provas o. för odling av bakteriekultur. AHB 26: 10 (1869). Tuberkelbacillerna kunna fås att växa i provrör. WESTERGREN LungSj. 190 (1932).
Ssgr (till -rör 2):
provrörs-barn. (nytt ord, ngt vard.) barn som avlats gm konstgjord sädesöverföring (seminering). DN(A) 1947, nr 336, s. 3. WERNSTEDT (1951).
provrörs-hållre, r. l. m. jfr hållare 3. ScoutmagSthmPostkal. 1918 s. 16.
provrörs-ställ. AlnarpIuvB 1592, s. 12.
– (5) PROV-SAMLING. samling av prov(er). sSAH XLVIII. 2: 253 (1843). Fatab. 1933, s. 324.
(1 c) PROV-SCHAKT. (i fackspr.) sChakt som upptages för undersökning av markens beskaffenhet l. före- koRisten av mineral l. fornfynd o. d. Fornv. 1917, s. 102.
– (1) PROV-SEDEL. (i fackspr.) skriftligt intyg om värkställd provning o. därvid erhållna resultat. STIERNMAN Com. 3: 249 (1664).
(1 c) PROV-SEGLA, -ing. sjöt.
[PROV-SEGLA.ssg 1]
1) segla med ett fartyg "för att prova det; dels tr. (nied obj. betecknande fartyg), dels abs. l. intr.
SFS 1840, nr 4, s. 59.
[PROV-SEGLA.ssg 2]
2) (tillf.) intr.: tjänstgöra på ett fartyg på prov. Jag skulle in vid flottan; profseglade som extra- kadett. STRINDBERG Kamm. 2: 55 (1907).
Ssgr (till -segla 1):
provseglings-journal. (förr) journal för antecknande av de vid provseglingen gjorda rönen; motsv. (i fråga om nutida förh.): besiktningsrapport. TERSMEDEN Mem. 6: 191 (1787). -tur; pl. -er.
(1 c) PROV-SEGLATS.
[ifr nor. proveseilas]
provsegling l. provtur med ett fartyg. ANCKER Has1und Zaj. 176 (1934).
PROV-SERIE.
[PROV-SERIE.ssg 1]
1) till 1: ser:e av prov. SFS 1916, s. 1078.
[PROV-SERIE.ssg 2]
2) till 5: serie av prover. Tr 1882, s. 91.
PROV-SIDA.
[PROV-SIDA.ssg 1]
1) (numera bl. tillf.) till 1 b, 5 a: skrivsida som utgör prov på ngns skick- 1ighet i välskrivnin g. BerRevElLärov. 1832, s. 35.
[PROV-SIDA.ssg 2]
2)
[jfr t. probeseite]
boktr. till 5 b: trycsida som utgör tryckprov. 2SAH 58: 264 (1882).
(1 g γ) PROV-SILVER.
[ifr t. probesilberj (t) silver med en viss, av ni?'n- digheterna föreskriven silverhalt (för användning vid tillvärkning av silverföremål), kontrollerat silver.
AHB 8: 63 (1857). TySvOrdb. 1837 (1932).
(1 c) PROV-SITTA, -ning.
[PROV-SITTA.ssg 1]
1) på prov sitta i l. på en sittmöbel, särsk. för att prova möbeln; ofta tr., med obj. betecknande möbeln.
NAUMANN GranskKr. 1: 40 (1872). Hans provsatt fru Thimlins länstol. HEDBERG Häx. 366 (1950).
[PROV-SITTA.ssg 2]
2) sitta på prov som modell. OSTERGREN (1935).
(1 c) PROV-SJUNGA, -ning. särsk.
[PROV-SJUNGA.ssg 1]
1) intr.: sjunga för att ge prov på sin sångförmåga. HEDBERG SvOperasång. 72 (1885).
[PROV-SJUNGA.ssg 1.slutet]
särsk. i fråga om prov för klockartjänst. VDAkt. 1797, nr 42. SvEcclT 1844, s. 53.
[PROV-SJUNGA.ssg 2]
2) tr.: sjunga (en sång l. psalm o. d.) på prov. ATTERBOM Siare 3: 457 (1844).
(5 d) PROV-SKJORTA.
[jfr t. probehemd]
särsk. sömn. om skjorta använd att ta mått efter, när mau syr skjortor. AUERBACH (1913). VårkatalNK 1917, s. 25.
(1 c) PROV-SKJUTA, -ning.
[jfr t. probeschiessen]
[PROV-SKJUTA.ssg 1]
1) skjuta med ett skjutvapeR för att prova vapnet o. lära känna dess skjutegenskaper l. för att prova skottladdningen; skjuta in ett skjutvapen; dels tr. (med obj. betecknande vapnet l. skottladdningen), dels abs. l. intr. Yrovskjatning av l. meZ ett s–utvapen.
PH 9: 283 (1770).
[PROV-SKJUTA.ssg 2]
2) gm beskjutning prova motståndskraften hos (harnesk, plåt o. d.). Bergv. 1: 302 (1681).
[PROV-SKJUTA.ssg 3]
3) intr.: skjuta provskott (vid tävling o. d.); äv. med innehållsobj. AUERBACH (1913).
[PROV-SKJUTA.ssg 4]
4) () ss. vbalsbst. -ning, skjuttävling. Ar 1303 hölls i dåvarande fria riksstaden Zürich en profskjutning af skyttar. KrigVAT 1850, s. 355. WOH (1904).
Ssg (till -skjuta 1):
provskjutnings-bana, r. l. f. VFl. 1907, s. 131.
(5 d) PROV-SKO, r. l. m.
[PROV-SKO.ssg 1]
1) (numera bl. om ä. förh.) skotyp fastställd ss. förebild (vid tillvärkning l. inköp av skor). PH 6: 3565 (1756).
[PROV-SKO.ssg 2]
2) sko som län?nas till sko- n1akare att ta mått efter vid beställning av skor. WRANGEL Blåögda 35 (1908).
PROV-SKOLA. r. l. f.
[PROV-SKOLA.ssg 1]
1) () till 1 (b): skola där ngns begåv- niRg l. kUnskaper prövas; äv. bilcll. RUDER Försl. 11 ()741). Lidandet är den oumgängliga profskolan till högskolan derofvan. WINGÅRD 2: 429 (1843).
[PROV-SKOLA.ssg 2]
2) till 1 c: försöksskola (avsedd för prövning av nya undervisningsmetoder). Sta- tens provskola, Nya elementarskolan i Sthm (1827–1950). LittBl. 1838, s. 15.
(1 c) PROV-SKOTT. (prov- 1685 osv. prove- 1559–1685)
[jfr t. probe- schuss]
[PROV-SKOTT.ssg 1]
1) skott som avskjutes vid provskjutning (För att pröva vapnets l. skottladdningens egenskaper l. motståndskraften hos ett harnesk l. för inskjutning o. d.). ArkliR 1559, avd. 3. ALM Eldhandv. 1: 211 (1933).
[PROV-SKOTT.ssg 1.slutet]
särsk. (†) abstraktare, övergående i bet.: provskjutning. GRUNDELL AulArtill. 2: 35 (c. 1695). Chapnian . . ska nn göra profskätt med ett slags Cannoner. CAEHRENSVÄRD Brev 1: 76 (1782). PALMSTIERNA Artill. 112 (1872).
[PROV-SKOTT.ssg 2]
2) sport. skott som en tävlande i en skjuttävling tillåtes skjuta på prov vid tävlingstillfället omedelbart före tävlingen. EldhandvFältart. 1887, s. 67.
PROV-SKRIFT.
[jfr t. Probeschrff]
[PROV-SKRIFT.ssg 1]
1) till 1 b: skriftligt prov; numera bl. (föga br.) konkret, om skriftligt arbete (skoluppsats, översättningsövning o. d., förr äv. akademisk avhandling) som ngn författat ss. prov på sin skicklighet l. sina kunskaper; jfr -skrivning. LINDESTOLPE Frans. 3 (1713; om akademisk avhandling). LärovKomBet. 1884s5, 1: 25 (om provskrivning i skola). HARLOCK (1944).
[PROV-SKRIFT.ssg 2]
2) (numera föga br.) till 5 a: handstilsprov. LINDFORS (1824). HARLOCK (1944).
(1 b) PROV-SKRIPTUM. tföga br.) jfr -skrift 1. FALLÉN Biogr. 5 (c. 1820). ÖSTERGREN (1935).
PROV-SKRIVA.
[PROV-SKRIVA.ssg 1]
1) skolv. till 1 b: avlägga skriftligt prov; deltaga i provskrivning; företrädesvis ss. p. pr. VDAkt. 1779, nr 296.
[PROV-SKRIVA.ssg 2]
2) till 1 c: på prov skriva med (skrivniaskin o. d.).
(1 b) PROV-SKRIVNING. skolv. skriftligt prov, "skriv- ning"; äv. konkret(are), om den förelagda uppgiften l. det författade arbetet; jfr -kria, -stil 1. VDAkt. 1779, nr 296. Profskrifningar böra ske både på Svenska och Latinska språken. BetUnd. 1828, s. 89. Provskrivningar i svenska . . voro framlagda till påseende (vid examen). LINDER Tid. 250 (1924). Ssgr (skolv.): provskrivnings-dag. FedBl. 1875, s. 120. -vakt. vakt som hålles vid provskriv- ning; äv. konkret, om den vaktande. UNNERSTAD Snäckh. 37 (1949).
(5 d) PROV-SKURA, r. l. f. () Profskura kallas vid myntverk en utfilad tolk af järn, som nyttjas til mått på den tjocklek af olika sorter mynt, hvartil skenorne til myntplattar skola valsas. RINMAN (1789).
(1 c) PROV-SKÖTERSKA. (numera mindre br.) provsyster (på sjukhus). BtRiksdr 1901, 10Hufvudtit. s. 16. 2NF 25: 718 (1916).
(1 c) PROV-SMAKA, -ning. prova (ngt) gm att sniaka på det, avsmaka; äv. allmännare: smaka på l. äta resp. dricka av (ngt); äv. abs. SvTyHlex. (1851). GADOLIN Ostalp. 42 (1932).
(1 c) PROV-SMAKARE. person med uppgift att provsmaka ngt (t. ex. vin). SCHULTHESS (1885). ÖSTERGREN (1935).
(1 c) PROV-SMIDE. PH 6: 4655 (1757).
(1 c) PROV-SMIDNING. JernkA 1817, 1: 39.
(1 c) PROV-SMÄLTNING. särsk. (tekn.) om smältning på prov av malm l. glas o. d. HC11H 12: 88 (1697). EIDEM ÄGlasH 135 (1912).
(1 c) PROV-SPELA -ning. spela på prov.
[PROV-SPELA.ssg 1]
1) i fråga om spel med musikinstrument.
[PROV-SPELA.ssg 2.a]
a) intr.: spela för att ge prov på sin spelskicklia,het; särsk. i fråga om prov för organistbefattning. PALMBLAD Nov. 4: 118 (1845, 185i). (Sökanden till organistbefattningen) profspelar vid morgondagens högmessa. PT 1907, nr 244 A s. 3.
[PROV-SPELA.ssg 2.b]
b) tr., med avs. på musikinstrument l. komposition o. d. Denna (dvs. ett musikstycke) skulle . . profspelas. PALMBLAD Nov. 1: 11 (1840). KyrkohÅ 1935, s. 141 (1924; med ars. på orgel).
[PROV-SPELA.ssg 2]
2) i fråga om teaterspel o. d.
[PROV-SPELA.ssg 2.a]
a) intr.: spela för att ge prov på sin spelskicklighet. ESTLANDER 11Årt. 1: 253 (1919).
[PROV-SPELA.ssg 2.b]
b) tr., med avs. på teaterpjäs l. film o. d. HENRIKSSON Tyskl. 166 (1901).
[PROV-SPELA.ssg 2.b.slutet]
särsk. (†) till I c y, om repetition. SCHULTHESS (1885).
[PROV-SPELA.ssg 3]
3) i fråga om idrottsspel; dels: spela (en match) på prov; dels: spela i (en lokal) l. på (en idrotts- plats) för att prova lokalens osv. egenskapen; äv. abs. l. iatr. ÖSTERGREN (1935).
– (1) PROV-SPÅN. ()
[PROV-SPÅN.ssg 1]
1) ngt varigm ngn prövas, prov; äv. om resultatet av ett dylikt prov. Sådan prof-spåner sattes för de Gräker och andra ige- nomgå. RUDBECK Atl. 1: 559 (1679). Hvar:ill likvähl nödigt finnes att något Profspån af mig läm- nas, huru vida iag utj Praxi medica kan hafva auancerat. HdlCollMed. 21/1 1721.
[PROV-SPÅN.ssg 2]
2) försöksobjekt, "försökskaninr. Att han nu icke ville "blifva en profspån för (överfältläkaren) Bjerk`ns nya försök". QUENNERSTEDT Torncå 2: 27 (cit. fr. 1808).
PROV-SPÅNA, r. l. f. (i fackspr.) till 5 (c): spåna som utgör prov på ngt; särsk. oRi spåna av mynt, uttagen för undersökning av myntets metallhalt. SFS 1910, nr 62, s. 15.
– (5) PROV-STAM.
[jfr t. probestamm]
skogsu. = -träd. JernkA 1851, s. 352.
PROV-STAV. särsk. (i fackspr.) till 1, 5 c: stavformigt provstycke (se d. o. 5). TT 1902. M. s. 111. 2NF 36: 926 (1924).
PROV-STEN. ( prov- 1614 osv. prove- 1582–-1769)
[PROV-STEN.ssg 1]
1) (jfr d. prevesten, t. probestein] () till 1: probersten, prö- vosten. Linc. (1640). När den glimmande metallen på profstenen förd, eij visar sin rätta (halt). VRS 22/4 1738 SCHULTHESS (1885) särsk. bildl. (jfr prober-sten 1 slutet, prövosten); äv. i sådana uttr. som provsten på l. för l. av ngt l. ngts provsten, pröva l. sätta l. föra l. riva (ngn l. ngt) på prov- sten(en) (delvis med hänsyftning på olika sätt för proberstenens användning; se vidare under prober-sten o. prövosten). PERICI Musxus 1: 249 a (1582). WExIoNIUs Vitt. 407 (1689: på . . profvesten . . rifvas). CARL XII Bref 293 (1703: sat på profv- steen). Penningar voro rätta profstenen af en uprigtig vänskap. HSH 34: 185 (c. 1730). Den högste nyttigt fann, at mig på prof-sten föra. KOLMODIN QvSp. 2: 332 (1750). Att sanningens profsten är att tåla löjet. LEOPOLD 6: 340 (c. 1820). En regerings omsorg om afsättningen af landets produkter är i sjelfva verket profstenen på dess vishet. AGARDH (o. LJUNGBERG) 11. 2: 191 (1856).
[PROV-STEN.ssg 2]
2) (numera bl. tillf.) till 5: sten sona utgör prov på ngt, stenprov. Bergv. 1: 634 (1723). FISCHERSTRÖM 1: 463 (1779).
– (1) PROV-STICKA, r. l. f.
[jfr d. pro'vestikke]
() slagruta. NSvBibl. I. 2: 238 (1762).
– (5) PROV-STICKARE, r. l. m. (i fackspr.) redskap (ett slags lång o. smal sked) varmed prov uttages ur en säck o. d. ÅSTRAND (1855).
PROV-STIL. särsk.
[PROV-STIL.ssg 1]
1) skolv. till I b: stil skriven ss. prov, skriftligt prov. Verd. 1885, s. 165.
[PROV-STIL.ssg 2]
2) (†) till 5 a: prov på handstil, stilprov. PH 6: 4228 (1756).
– (1) PROV-STOCK. (förr) bärgv. anordning föT provning av järns hållfasthet. TINMAN JärnH 942 (1782). HECKSCHER SvEkonH 1: 494 (1936; om förh. på 1600-talet).
– (1) PROV-STOLPE. telegr. telefon- l. telegrafstolpe med anordning som gör det Inöjligt att bryta o. prova telefon- resp. telegrafledningens förbindelse åt båda hållen. NYSTRÖM Telegr. 73 (1869).
– (1) PROV-STRECK.
[jfr d. prnvestreg]
(†) streck draget på probersten (vi(l probering av guld l. silver). RINMAN 2: 328 (1789).
särsk. bildl.: prov l. exenipel l. dyl. Specilegium Antiquitatis eller Prof-strek af forna Tidens Skat. jfr ll: 144 (c. 1718; skrfttitel).
(1 5 c) PROV-STRIMLA, r. l. f. (i fackspr.) provstycke (se d. o. 5) i form av en strimla. JernkA 1881, s. 162. SFS 1916, s. 1084.
– (5) PROV-STUFF. (nnmera mindre br.) bärgv., miner. mineral- l. bärgartsprov, stuff. RINMAN 2: 1054 (1789). SPF 1858, s. 19. Fennia V111. 3: 92 (1893).
PROV-STYCKE. ( prov- 1589 osv. prove- 1697)
[jfr d. prove- stykke, t. probest'ick]
[PROV-STYCKE.ssg 1]
1) () till 1, abstr.: prov; äv. bildl. BERCRELT Pest0rs. B 7 b (1589). Wi weta, thet watnet snarast fryser i stenkäril, som ock med klara rön och profstycken försökt är. BLOCK MotalaStr. 79 (1708). Mitt profstycke på ärans bana aflade jag vid stångebro. SPARRE Frisegl. 3: 21L 11832).
[PROV-STYCKE.ssg 2]
2) till 1 b, c, 2: ngt som utgör resultatet av ett prov (t. ex. mästar- l. gesällprov) l. är prov på ngns skicklighet; utom i konkret anv., om vad som förfärdigats vid ett prov, numera lil. tillf., arkaiserande. Jag . . fann wid min 18 års ålder, 1675, den lägenhet i Stockholm, at wisa mine prof-stycker (i fortifikationsvetenskapen) för . . Grefwe Dahlberg. HC11H i: 146 (1715). Twenne lare gåssar . ., som sina åhr uthlärdt, och till gesäller blifwit antagne, och skickelige befundne sedan dhe behörigen skohla u12wist profst+cken. KlädkamRSthm 1716 C s. 39. Lärlingen är berätt–gad stt iulösa provstycket till ett pris, motsvarande . . (vissa) kostnader. FFS 1923, s. 395.
[PROV-STYCKE.ssg 3]
3) () till 3: handling o. d. som utgör bevis på l. vittnesbörd om ngt. BLOCK Pr"9a. 137 (1708). (planens utförande) var . . ett profstyckc af hjeltemodet, som ej svigtar under olyckans slag. 2SAH 60: 137 (1883). 41 (nuaiera bl. tillf.) till 4: exempel, fall l. dyl. Mot förmodan finna vi här äfven ett och annat profstycke af urskog. SANTESSON Sv. 25 (1887).
[PROV-STYCKE.ssg 5]
5) (i sht i fackspr.) till 1, 5 c: stycke av ngt som är föremål för provning l. är utvalt (o. särskilt berett o. format) för att underkastas prov av ngt slsg; jfr -bit 1, -kropp, -ruta 2, -stav, -strimla, -stång 2, -ämne 1; utan bestämd avgränsning från 6. RINMAN JärnH 207 (1782). Provstycken av valsat järn uttagas i regel så, att sträckprov kunna utföras parallellt med och böjningsprov vinkelrätt mot valsningsriktningen. SFS 1919, s. 328. B) till 5: stycke som utgör prov på ngt: jfr 5. Linc. (1640: under specimen). Profstycken ha blifvit meddelade af en grof porphyr-art. HISINGER Ant. 6: 12 (1837).
[PROV-STYCKE.ssg 5.slutet]
särsk.
[PROV-STYCKE.ssg 5.a]
a) till 5 a: del av en (skriftlig l. muntlig) framställning som utgör prov på framställningen; (ställe i l. stycke ur ett) litterärt värk som utgör prov på ngns författarskap l. visst slag av litteratur. SAHLSTEDT TuppSag. 47 (1759). De första profstyckena af "Frithiofs saga". STURZEN-BECKER 1: 39 (1845 1861). De få profstycken af svensk prosaepik, som äro kända från tiden före 1730. EICHHORN Stud. 1: 91 (1869). SFS 1906, nr 10, s. 13.
[PROV-STYCKE.ssg 5.b]
b) (numera knappast br.) till 5 d: prov avsett ss. mönster l. förebild. BC71H 4: 26 (1697). Det H. K. May:t i nåder täckes gilla oc stadfästa ett vist profstycke af kläde eller boy till beklädnirgarne. 2BARP 6: 549 (1731). Frey 1844, s. 153.
PROV-STÅNG.
[PROV-STÅNG.ssg 1]
1) (enst., t) till 1, bildl., om Riedel att pröva l. utröna ngt; jfr -sten 1 slutet. En . . profstång at utröna fattigdomen med. SvhIerc. V. 1: 144 (1759).
[PROV-STÅNG.ssg 2]
2) (i fackspr.) till I, 5 c: provstycke (se d. o. 5) av metall l. dyl. i form av en stång. RINMAN Jernförädl. 330 (1772).
PROV-STÄLLE.
[PROV-STÄLLE.ssg 1]
1) till 1: ställe där prov utföres l. där ngt pro- vas. SoldatinstrSign. 1945, s. 60.
[PROV-STÄLLE.ssg 2]
2) (niera tillf.) till 5 a: ställe i l. stycke ur skrift o. d., som utgör prov på skriften osv. Phosph. 1811, s. 126. – (1 g r,
(5 d) PROV-STÄMPEL. (jfr d. provesten1Pel, t. probestenpel] (numera bl. i skildring av ä. förh.) stämpel på ngt, utvisande att det provats (o. därvid god- känts) l. att det godkänts ss. prov l. förebild, kon- trollstämpel; jfr prober-stämpei. GenMRulla 1684, s. 58. Svi=apSÅ 1926, s. 23.
(1 c) PROV-SYSTER.
[jfr t. probeschwester]
[PROV-SYSTER.ssg 1]
1) benämning på sjuksköterskeelev under den sista delen av hennes praktiska tjänstgöring (tredje året); äv. om elev vid diakonissanstalt på ett motsvarande utbildningsstadium. SCHULTHESS (1885). SJÖVALL o. HÖJER 282 (1929).
[PROV-SYSTER.ssg 2]
2) novis (se d. o. 1). ÖSTERGREN (1935).
(1 c) PROV-SÅ, v., -ende, -ning. Hb Trädg. 1: 21 (1872).
(1 c) PROV-SÅDD. äv. konkret, om vad som såtts. Utsäd T 1904, s. 23.
(1 c) PROV-SÅGA, -ning. skogsv. såga på prov, särsk. för att prova sågen l. den lämpliga tiden för sågning av ngt l. (vaRl.) för att utröna kvantiteten l. beskaffenheten av försåg- ningen; dels tr. (med obj. betecknande såg l. träd o. d.), dels abs. l. intr.; oftast ss.vbalsbst. -ning. Skogsv T 1906, s. 6.
(1 c) PROV-SÅNGARE. (numera bl. tillf.) person som provsjuI;ger (t. ex. för kantorsbefattning). VDAkt. 1779, nr 315. Därs. 1800, nr 25.
PROV-SÄNDNING.
[jfr t. probesendun?Å I) till 1 C. MorgT 1897,
nr 71, s. 3. särsk.: radioutsändning på prov. En provsändning från Prsgs nya (radio-)sändare. SvDtL) 1926, nr 21, s. 10. 2) till 5: sändning av prover; vanl. konkret: sändning bestående av prover l. utgörande prov på ev. följande sändningar. BtRiksdP 1883, I. 1: nr 41, s. 51.
– (5) PROV-TAGA, v. (i skriftspr.) uttaga prov nr l. taga prov på (ngt). SFS 1919, s. 407. Bensinen provtogs. TT 1941, Allm. s. 189.
– (5) PROV-TAGARE, m.||ig., om sak r. l. m.
[jfr t. probenehmer]
[PROV-TAGARE.ssg 1]
1) person som utför provtagning (se d. o. 2. EKENBERG (o. LANDIN) 307 (1890).
[PROV-TAGARE.ssg 2]
2) redskap för uttagning av prov ur ngt. LB 3: 123 (1902). jfr sädes-provtagare.
PROV-TAGNING.
[PROV-TAGNING.ssg 1]
1) (mera tillf.) till 1 b: avläggande av prov. 2NF 25: 588 (1916). Provtagning för sim- borgarmärket. UNT 1935 nr 151 s. 7.
[PROV-TAGNING.ssg 2]
2)
[jfr t. probenahme]
till 5: handlingen att taga prov på l. uttaga prov ur ngt. ÅSTRAND (1855). Af säd sker proftagning säkrast medelst en Sädesproftagare. LYTTKENS Frök. S (1879).
Ssgr (till -tagning 2, 1 fackspr.):
provtagnings-apparat. jfr -instrument. ÖSTERGREN (1935).
provtagnings-bevis. jfr -intyg. SFS 1916, s. 1192.
provtagnings-borr. för användning vid provtagning. KemT 1910, s. 13.
provtagnings-instrument. jfr prov-instrument. SFS -1916, s. 1203.
provtagnings-intyg. intyg om värkställd provtagning o. därvid erhållna resultat. JernkA 1900, Bih. s. 4.
provtagnings-kärl. jfr prov-käri. S4S 1910 Bib. nr 76, s. 25
provtagnings-rör. jfr prov-rör 2. ÖSTERGREN 11935).
(1 b) PROV-TAL. skolv. räkneuppgift vid provräkning. MinnSvLärov. 2: 127 (1928).
– (5) PROV-TAVLA, r. l. f. (numera bl. tillf.) bildl., – -karta2 sintet. KNORRING Cous. 2: 15 (1834). En . . pruvtavla av en mångfald av impulser och påverkningar i vår byggnadskonst. SvFolket 13: 345 (1940).
PROV-TECKEN. (prov- 1848–1873. prove- 1755) ()
[PROV-TECKEN.ssg 1]
1)
[jfr t. probexeichen]
till 1 g y, 5 d, – -stämpel.
JUNGBERG (1873).
[PROV-TECKEN.ssg 2]
2) till 3: tecken, vittnesbörd, bevis. OELEBICH 552 (1755). (Firandet av minnesfester) synes . . vara ett proftecken att . . (samtiden) sjelf glädjes åt det hugstora, som våra fäders flydda slägtea manat fram i dagen. Tiden 1848, nr 24, s. 2.
(1 b) PROV-TEMA. (numera mindre br.) skolv. tema för prov- skrivning; provstil. Verd. 1883, s. 217. ÖSTERGRBN (1935).
(1 g γ) PROV-TENN.
[jfr t. Probezinn]
() tenn med en viss av myndigheterna föreskriven halt av rent tenn (för användning vid tillvärkning av tennföremål), kontrollerat tenn. GNEBERG Karmarsch 2: 60 (1859). SCHULTHESS (1885).
– (1) PROV-TID. (prov- 1738 osv. prove- 1654–1661)
[jfr t. probezcit]
tid för ett visst prov. TT 1895, M. s. 57. särsk.
[PROV-TID.ssg 2.a]
a) () till 1 b: specimineringstid. AB 1894, nr 49, s. 3. STS 1908, nr 135, s. 15.
[PROV-TID.ssg 2.b]
b) till 1 c: tid under vilkeu ngn gör provtjänstgöring l. är anställd på prov l. går prov l. dyl. HärnösDP 1661, s. 42. EkonS 2: 340 (1898).
[PROV-TID.ssg 2.c]
c) (mera tillf.) tilj 1 c: tid för vilken en bestämmelse o. d. är antagen pa prov. ANNBRSTEDT UUH Bih. 4: 382 (i handl. fr. 1776).
[PROV-TID.ssg 2.d]
d) () till 1 c b: tid varunder ngn som var misstänkt för att vara spetälsk stod under observation o. d. MURENIUS A)- 280 (1654).
(1 c) PROV-TJÄNST. tjänst som ngn bestrider på prov. Ekon? 2: 595 (1902).
(1 c) PROV-TJÄNSTGÖRA -⁰²⁰, -ing. TjReglArm. 1889, s. 235 (: proftjenstgöring). SFS 1894, nr 106, s. 2.
PROV-TRYCK.
[jfr t. probedruck]
[PROV-TRYCK.ssg 1]
1) tekn. till 1: tryck varmed en ångpanna belastas vid prov, provningstryck. FRYKHOLM Angm. 103 (1881).
[PROV-TRYCK.ssg 2]
2) boktr. till 1 c,5 b, i fråga om boktryck o. d.: avtr?'ck som göres l. tages före det slutgiltiga trycket; förr äv. liktydigt med: korrektnr(avtryck); konkret o. abstr. NORDFORSS (1805). Han erbäller nu mina anmärkningar vid proftrycken till Diplomaiarium. AHNFELT Rääf 296 (i haudl. fr. 1827). HantvB l. O= - 528 (1937).
[PROV-TRYCK.ssg 3]
3) konst. till 1 c, 5 b, om avtry-ck av en ännu icke definitivt färflig etsnings- l. gravyr- plåt, gjort till vägledning för det fortsatta ut- arbetandet, arbetstryck; konkret o. abstr. LOVÉN Dante 1: LXXIX (1856).
[PROV-TRYCK.ssg 4]
4) till 5, konkret: tryck som utgöres av bilder av handelsartiklar: avsett ss. prov. Firmans katalog utgöres af ett prydligt arbete med proftryck i olika färger utvisande materielens användning. MeddSlöjdF 1893, s. 94.
[PROV-TRYCK.ssg 5]
5) (tillf.) till 5 a, konkret: tryck(alster) som utgör prov på en skrift l. bildmaterial o. d. SP 1792, nr 90, s. 3.
(1 c) PROV-TRYCKA. -ning. särsk. (tekn.): på prov utsätta (ngt) för ett visst tryck; jfr -tryck 1. TLev. 1908, nr 15 A. s. 4. –
PROV-TRÅD.
[PROV-TRÅD.ssg 1]
1) el.-tekn. till 1 (g y), om isolerade, klena koppartrådar inlagda i elektriska kablar för mätändamål (t. ex. kontrollmätning av mätspänningen i tryckpunkter), mättråd. AUERBACH (1913). FörslElektr0rdl. (1931).
[PROV-TRÅD.ssg 2]
2) tekn. till I, 5 c, om de trådar som uttagas bland trådarna i en stållina för att underkastas prov.
JernkA 1888, s. 11.
PROV-TRÄD. (jfr d. provetrx] särsk. skogsv. till 5, om enstaka träd i ett trädbestånd, vilka utväljas l. uttagas på visst sätt ss. prov på trädbeståndet i dess helhet (för undersökning o. uppskattning av höjd, ålder, tillväxt o. d.). Skogvakt. 1893, s. 132.
(1 c) PROV-TRÖSK. (jfr t. probedruschj (†) provtröskning; äv. om den kvantitet säd som skördats för provtröskning. WESTE (1807). DALIN (1855).
(1 c) PROV-TRÖSKA, v., -ning.
[Åfr t.probedreschenj tröska en mindre kvantitet säd från eH odling för att därigm få fram eu ungefärlig uppgift om den samlade avkastningens storlek; särsk. (förr) om dylik tröskning utförd av myndighetsperson till ledning vid beräkningen av vissa lltlagor, särsk. tionde (jfr prov 2 a); dels tr., dels abs. l. intr.; ofta ss. vbalsbst. -ning. LReg. 409 (
1662). Han (hade) Droftröskat en del råg. TERsMEDEN nIe'n. 6: 151 (1787). Man räknade säden på åkern proftröskade samt beräknade tionden der- efter. LIGNELL Dal 1: 306 (1851; om förh. På 1600-talet).
Avledn.:
provtröskare , m. (numera bl. tillf.) person som utför provtröskning; särsk. (förr) i fråga om provtröskning (utförd av myndighets- person) till ledning vid beräkningen av tionde o. d. BROMAN Giys. 2: 66 (c. 1730). Prof-Tröskaren och vice Länsmannen Eric Alander, som år 1770 profvat i 5 Socknar. DA 1771 nr 146, s. 3.
(1 c) PROV-TRÖSKE. () provtrösknin g. LMil. 2: 259 (1689).
PROV-TUNNA, r. l. f. ()
[PROV-TUNNA.ssg 1]
1) till 1: vid visst prov (av malm) använd tunna. RINMAN JärnH 81 (1782). JernkA 1819, s. 11.
[PROV-TUNNA.ssg 2]
2) till 5: tunna säd, uttagen ss. prov på säden. PH 6: 3660 (1755).
(1 c) PROV-TUR; pl. -er. tar (färd) med fordon l. fartyg, särsk. för att pröva fordonets osv. egenskaper. RAMSTEN 34 (1866).
Ssgr:
provturs-fart. fart uppnådd vid prov- tur. WRANGEL SvFlBok 198 (1898).
provturs-hastighet. jfr -fart. VFl. 1917, s. 103.
– (1) PROV-UGN. () ugn aRvänd vid brännings- o. smältningsförsök, försöksugn. VetAH 1803, s. 181.
(1 c) PROV-UNDERSÖKNING -⁰⁰²⁰. En . . provundersökning rörande Sveriges import. SvGeogrÅb. 1934 s. 151.
(1 c) PROV-UNDERVISNING -⁰¹²⁰. skolv. undervisning på prov; särsk. (förr) om dylik undervisning av lärarkandidat som räknades ss. prov på hans undervisningsskicklighet; motsatt: övningsundervisning; jfr -1ektion. BtBiksdP 1874, l. 1: nr 1 B;l. nr 7 a s. 24.
– (5) PROV-UTSTÄLLNING. () utställning l. varumässa. Sv- TyHlex. (1551). AHLMAN (1872).
(1 c) PROV-VAGN.
[jfr t. probewagen]
(Eörr) oregistrerad bil som prevkördes (försedd med särskild skylt med rubriken "provvagn"). AUERBACH (1913). SFS 1915, s. 434.
(1 c) PROV-VAL, n.
[jfr d. provevalgl preliminärt val som företages (före det slutgiltiga valet) för att utröna stämningen bland de väljande.
HELLBERG Samtida 11: 51 (1873). Provval av biskop på Got- land. SDS 1951, nr 30, s. s.
(1 c) PROV-VASKA. -ning. RINMAN 2: 718 (1789). Dä'dalus 1936, s. 47.
– (1) PROV-VIKT.
[jfr t. probegewicht]
(numera knappast br.) probervikt. WESTE (1807). 2VittAH 19: 259 (1850). jfr ÖSTERGREN (1935; utan angiven bet.).
(1 c 5 a) PROV-VISA, f. (†) visa skriven på prov l. avsedd ss. nrov på ngns diktning. Ellofva Andelige Prof- Visor. TIÄLLMANN (1692; boktitei).
(1,5) PROV-VÄGA, -ning. väga en ss. prov utvald mindre kvantitet av (ngt) l. ett ss. Vrov utvalt föremål bland (en grRpp föremål); förr äv. allmännare (till 1 g r): kontrollväga. KIELLBERG KonstnHondtv. Bag. 10 (1753). (–örfattaren har) anställt öfver 20 profvägningar på åtskilliga sorter Svenska Bergmalmer af olika beskaffenhet. RINMAN JärnH SO (1782). Att jag vid sista prof-vägningen höll runda 11 Pund. 3SAH XLV1. 2: 181 (1833). SFS 1910, nr 62, s. 7.
(1 c) PROV-VÄLJA. (mera tillf.) förrätta provvai av (ngn); äv. abs. Uppsala universitet provväljer ärkebiskop. SvD(A) 1931, nr 260, s. 5.
– (1) PROV-VÄTSKA, r. l. f. (†) vätska använd vid prov, särsk. för att därmed jämföra annan vätska. BERZELIUS Kemi 5: 1042 (1828). LEUFVENMARK Vin. 2: 65 (1870).
(1 c 5) PROV-VÄVARE. person som väver (nya) textilartiklar på prov. InkBeskattnNorrk. 1907, s. 70.
(1 c 5) PROV-VÄVERSKA. jfr -vävare. Form 1938, s. 73.
(1 c 5) PROV-YTA.
[jfr t. pvaberäche]
(i fackspr., särsk. skogsv.) 1uindre areal av ett n?arkoniråde Ined viss vegetation, utlagd l. utvald för undersökningar rörande markonirådets vegetation, särsk. uppskattning av virkestillgången o. dess tillväxt på ett skogsområde. BtRiksdP 1896, 7Hufvnd- tit. s. 43.
Ssgr (i sht skogsv.):
provyte-taxering l. provyts-taxering. 2NF 2–: 1082 (1917).
provyte-undersökning. Skogsv T 1906, s. 193.
(1 c) PROV-ÅKA, v., -ning. provköra 1ued (fordon); äv. ats. l. intr. TT 1894, M. s. 64.
PROV-ÅR, se d. o.
(1 c) PROV-ÄKTENSKAP -⁰¹². äktenskapsliknande samliv på prov. HEDBERG Häx. 315 (1950).
PROV-ÄMNE.
[PROV-ÄMNE.ssg 1]
1) (i fackspr.) till 1, 5 c: provstycke (se d. o. 5. SFS 1897 Bih. nr 18, s. 3.
[PROV-ÄMNE.ssg 2]
2) skolv. till 1 c: skolämne vari lärarkandidat ggr provår. SFS 1875, nr 41 s. 5.
(1 c) PROV-ÄTA, -ning. dels tr., dels abs. l. inti-. Provät å Svea Matsalar Drottninggatan 3. Ufl-T 1933, nr 198, s. 2 (annons).
(1 c) PROV-ÖVERSÄTTNING -¹⁰²⁰. icke definitivt fastställd, på prov gjord översättning (i sht av bibeln l. bibel- bok). WALLERIUS Tank. Föret. 3 b (1776).
A
(†):
PROVE-DEGEL,
PROVE-DISPUTATION,
PROVE-LEKTION, se A.
(1 c b) PROVE-ORDNING. ordning l. stadgar rörande tiondeprov. MURENIUS A V 399 (1658).
PROVE-SKOTT,
PROVE-STEN, se A.
(1 d,e) PROVE-STUND. prövo- stund. MURÆUS Arndt 2: 443 (1648).
PROVE-STYCKE,
PROVE-TECKEN,
PROVE-TID, se A.
(1 c) PROVE-VIN. vin för avsmak- ning? VinkällRSthm 1571, s. 9 a. Därs. 1580.
A
(†):
PROVS-DISPUTATION, se A.