PRONOMINAL prωmωomina⁴l l. prωm¹- l. prå¹- l. pron¹- l. -om- l. ⁰¹-, adj.; adv. -T. [jfr t., eng. o. fr.
pronominal, till senlat.
pronominalis, till lat.
pronomen (se
PRONOMEN). – Jfr
PRONOMINELL]
[PRONOMINAL 1]
1) som hör till l. har avseende på l. har karaktären av l. utgör ett pronomen; äv. om adverb (förr äv. konjunktion): som (i vissa avseenden) har samma funktion som ett pronomen. WESTE (
1807).
Den pronominala upprinnelsen (av partikeln er). RYDQVIST SSL 2: 482 (
1860). Pronominala platsadverber: dit, hit, der, här.
KRÆMER EnstafvOrd 69 (
1882).
ÖSTERGREN (
1935).
[PRONOMINAL 2]
2) [jfr motsv. anv. i fr.]
(
†)
om verb: reflexiv. SvEDELIUs FrGr. 36 (
1814).
Ssgr (i allm. till
1; språkv.): –
PRONOMINAL-ADJEKTIV. (
†)
pronomen i adjektivisk funktion.
BOIVIE SvSPr. 18 (
1820).
NoRDvALL Modersm. 46 (
1863).
–
PRONOMINAL-ADVERB.
adverb med samma funktion (i vissa avseenden) som ett pronomen.
(
1860).
–
PRONOMINAL-DEKLINATION. (
†)
ett pronomens kasus- o. numerusböjning. RYDQVIST SSL 2: 617 (
1860).
(
1874).
–
PRONOMINAL-FORM; pl.
-er. pronominal form.
EHTEGNÉR i
SSAH 6: 430 (
1891).
–
PRONOMINAL-KONJUNKTION.
(†) underordnande konjunktion. (
1865).
–
PRONOMINAL-STAM.
pronomin al ordstam. –:
147 (
1874).
– (
2)
PRONOMINAL-VERB.
[jfr fr. verbe pronominal]
(t) re–exivt verb. SvEDELIUs Fr Gr. 37 (
1814).
(
1857).