PROPAGANDA prω¹pagan³da² l. prå¹- l. prωp¹- l. prop¹-, äv. ¹⁰⁴⁰ (--ånnda DALIN), r. l. f.; best. -an; pl. (föga br.) -or (WINGÅRD Minn. 8: 80 (1848), ÖSTERGREN 11935; sällsynt)). (jfr t. o. eng. propaganda, fr. propagaude; av nylat. Propaganda (i uttr. congregatio de propaganda flde, namn på den under l. nämnda organisationen), gerandivform av lat. proPagare, utbreds, fortplanta (se PROPAGERA)]

[PROPAGANDA 1]

1) (år 1622 instiftad) organisation (med säte i Rom) för romersk-kstolsk mission bland hedningar o. kättare; särsk. i sg. best.; i sht förr äv. i obest. form i best. anv. (liksom vid egennamn). BJÖRNSTÅHL Resa 1: 342 (1772). Propaganda och penitenzieria och archiverna skola befinna sig der Påfven vistas. (RYDBERG o.) TEGNÉR Engelhardt 3: 348 (1837). KyrkohÅ 1917, s. 380.

[PROPAGANDA 2]

2) (†) förening l. sammanslutning l. g1-upp av personer som värkar för utbredande av vissa religiösa l. (i sht revolutionära) politiska l. sociala id`er l. läror. CRUsENsToLPE CritNatRePr. 1 (1830). Baptistiska n1issionärrr, som äro besoldade af en propaganda i hufvudstaden. AGARDH BlSkr. 1: 263 (c. 1855). Ekbohrn (1904).

[PROPAGANDA 3]

3) värksamhet (i tal l. skrift) l. åtgärd för att utbreda vissa ti sht politiska) id`er l. åsikter l. läror o. d.; agitation; påvärkan (i viss riktning) av människors beteende; äv.: värksamhet för att förmå ngn att köpa en viss vara o. d.; reklam; äv. konkret(are): skrift l. tal o. d. som innehåller uttryck för dylik vörksamhet; ofta med klandrande innebörd: lögnaktig l. snedvriden upplysning. Göra l. driva propaganda för ngt, försöka vinna anhängare för ngt, ivrigt värka för ngt; (sträva att) utbreda l. hamra in en åsikt o. d. SNELLMAN Tyskl. 216 (1842). KelÅgren . . (börj-ade) att göra propaganda för dansk litteratur. LIDFoRss UtrikI-yer s (1901). Till . . direkt propaganda rSknar man . . de fyra reklammedlen: kataloger, brosc12yrer prospekt och reklambrev. HandJnd. ;69 (1926). Propagandan är den totala statens kanske viktigaste livsyttring. SvTeolKv. 1933 s. 329. Den enda internationellt gångbara formen av propaganda är saklig upplysning och korrekt nyhetsförmedling. GHT 1943 nr 36 s. 12. Du hörde väl s– vackert grevinnan tala om mej – rena propagandan! ISEBORG Bara en malaj 35 (1945). –jfr HETS-, KOMMUNIST-, KRIGS-, KULTUR-, LÖGN-, MORMON-, NYKTERHETS-, VAL-PROPAGANDA m. fl. – särsk. polit. i uttr. handlingens propaganda, (försök att väcka uppmärksamhet för politiska krav gm) terrordåd. EkonS 1: 197 (1891). PT 1900, nr 201, s. 2. jfr HOLM BevO 94 (1939).

Ssgr (i allm. till 3):

– PROPAGANDA-APPARAT. jfr apparat 2 b. DN(A) 1929, nr 321, s. 6

– PROPAGANDA-ARBETE -⁰²⁰. jfr -värksamhet. KARLGREN Bolsje1-Ryssl. 81 (1925).

– PROPAGANDA-ARTIKEL. tidnings- l. tidskriftsartikel som gör propaganda för ngt. BJURMAN sStatsm. 93 (1935).

– PROPAGANDA-AVDELNING -⁰²¹. jfr avdeining 3 d. ÖsTERGREN (1935).

– PROPAGANDA-BILD. bild varmed man gör propaganda l. reklam för ngt.

– PROPAGANDA-BLAD. jfr biad 2. SvSlöjd FT 1931, s. 27.

– PROPAGANDA-BROSCHYR. jfr -skrifl. Fennia XL(1. 1: 19(1921).

– PROPAGANDA-BYRÅ -⁰² l. -²⁰; pl. -er. byrå som levererar propagandamaterial.

– PROPAGANDA-CENTRAL, r. central för propagandavärksamhet. 2NF 33: 140 (1921).

– PROPAGANDA-CHEF.

[PROPAGANDA-CHEF.ssg 1]

1) till 1: chef för den katolska missionsorganisationen ("propagandan"). Homs propagandachef. SvD(A) 1924, nr 69, s. 3

[PROPAGANDA-CHEF.ssg 2]

2) till 3: chef för (stats l. förenings l. företags o. d.) propagandavärksamhet.

– PROPAGANDA-DAG. (tillf.) dag då förening l. politiskt parti o. d. ågnar sig åt att göra propaganda.

– PROPAGANDA-DEPARTEMENT. (om utländska förh.) jfr departement 1 o.

– PROPAGANDA-FILM. jfr film 2. RING KollprFilm 27 (1928).

– PROPAGANDA-FRAS, r. jfr fras sbst.¹, ².

– PROPAGANDA-FRIHET -⁰², äv. -²⁰. frihet att driva propaganda. SvD(A) 1925, nr 94, s. 14.

– PROPAGANDA-INSTITUT. jfr institut 1. SvD(B) 1945, nr 152 s. 2.

– PROPAGANDA-INSTITUTION. institution med uppgift att driva l. organisera propaganda(värksamhet). Form 1932, s. 151.

– PROPAGANDA-KAMPANJ. jfr kampanj, sbst.– 3 a. GlIT 1946, nr 61, s. 9

– (1) PROPAGANDA-KARDINAL. kardinal som är ledare för den katolska missionsorganisationen ("propagandan"). UNT 1929, nr 10275, s. 4.

– PROPAGANDA-LITTERATUR. litteratur l. skrifter o. d. innehållande propaganda. 2?-F j2: 1090 (1921).

– PROPAGANDA-LÖGN. osann l. falsk i1ppgift som (avsiktligt) sprides i propagandasyfte.

– PROPAGANDA-LÖPNING. sport. tävling i löpning som anordnas ss. propaganda för idrotten. 1drBl. 1924, nr 74, s. 6.

– PROPAGANDA-MAKARE. propagandist. SILFvERsToLPE Boleslowsk 4 PolskRytt. 186 (1933).

– PROPAGANDA-MAN; pl. -män. propagandist; äv. om försäljare som gör propaganda för ett (affärs)företags produkter o. d. GHT 1943 nr 98, s. S. 2SvUppslB 19: 1245 (1951).

– PROPAGANDA-MATERIAL. jfr -litteratur. Jo HNSSON Essad Kauk. 133 (1931).

– PROPAGANDA-MEDEL. medel för drivande av propaganda. Bokannonserna i de dagliga tidningarna hava . . blivit allt mera använda som propagandamedel. OLDENBURG Bok 146 (1923).

– PROPAGANDA-METOD.

– PROPAGANDA-MINISTER. (om utländska förh.) minister (se d. o. 3 a) som har till uppgift att organisera en (diktatur)stats (inrikes o. utrikes) propaganda. BJURMAN 3Statsm. 215 (1935).

– PROPAGANDA-MINISTERIUM. (om utländska förh.) jfr -minister. SvD(Aj 1933, nr 71, s. 12.

– PROPAGANDA-MÄRKE. nlärke (se märke sbst.¹, ² f) som användes ss. reklam l. propaganda för en viss vara l. för en viss åskådning o. d. NordBoktrK 1914, s. 278.

– PROPAGANDA-MÄSSA, r. l. f. jfr mässa 5.

– PROPAGANDA-MÄSSIG. PAULSSON NArkit. 10 (1916).

– PROPAGANDA-MÖTE. jfr möte B. SvDÅb. 11: 26 (1934).

– PROPAGANDA-ORGAN. jfr organ 4 d. HÖGLUND Branting 1: 135 (1928).

– PROPAGANDA-ORGANISATION. jfr organisation 3. SvD(A) 1933, nr 225, s. 5.

– PROPAGANDA-RESA, r. l. f. resa som företäges i propagandasyfte l. varui1der det drives propaganda. 2NF 34: 8uppl. 489 (1922).

– PROPAGANDA-SKRIFT. skrift som innehåller propaganda. 2NF 30: 373 (1920).

– PROPAGANDA-SYFTE. i uttr. i, äv. för propagandasyfte. 2NF 37: 640 (1925). HÖGLUND Brantiug 1: 516 (1928: för).

– PROPAGANDA-SÄKER. oemottaglig för propaganda. DN(B) 1953, nr 136, s. 9.

– PROPAGANDA-TALARE. SILFVERSTOLPE Bo(esla1vski PolskBytt. 186 (1933).

– PROPAGANDA-TEKNIK. teknik vid drivande av propaganda. GHT 1944, nr 263 s. 12.

– PROPAGANDA-TIDNING. jfr -blad, -organ.

– PROPAGANDA-TRUPP. mil. särsk. i pl., om trupper med uppgift att gm propaganda påvärka fiender o. civilbefolkning i ett besatt område. 2Sv Upl'slB (1952).

– PROPAGANDA-TRYCK. jfr -skrifl. GHI- 1945, nr 65, s. 9.

– PROPAGANDA-TURNÉ. jfr -resa. 2NF 36: 652 (1924).

– PROPAGANDA-TÄVLING. sport. jfr -löpning. 1drBl. 1924 nr 70 s. 7.

– PROPAGANDA-UTSTÄLLNING -⁰²⁰. i fackspr. utställning där det göros propaganda för ett visst levnadssätt l. för en viss estetisk uppfattning, t. ex. i fråga om bostadsinredning o. d. Form 1933, s. 169.

– PROPAGANDA-VECKA, r. l. f. vecka under vilken propaganda- l. reklamkampanj genomföres. SvD(A) 1921, nr 305, s. 5.

– PROPAGANDA-VÄG.

[PROPAGANDA-VÄG.ssg 1]

1) i uttr. z propagandavag, 1 fråga om propaganda. GUMMERUs JägAktiv. 29 (1927).

[PROPAGANDA-VÄG.ssg 2]

2) i sg. best. i adverbiell anv.: gm propaganda. (G. 1) ägnade vintern (1542–43) åt att propagandavägen söka påverka övriga delar av Sveriges allmoge att förbli honom trogen. SvFolket 3: 28 (1938).

– PROPAGANDA-VÄRKSAMHET -¹⁰², äv. !!-'200. OLDBNBURG Bok 146 (1923). SFS 1940, s. 123.

– PROPAGANDA-VÄSEN. om (eu stats o. d.) propagandaorganisation(er). ÖSTERGREN (1935).

Avledn. (i allm. till 3):

– PROPAGANDERA , v., -ing.

[jfr d. propogandere, t. propagandieren]

(föga br.) propagera (för ngt); äv. tr. Klubbens medlemmar (ämna) propagandera sin 1d–. fB 1889, nr 273, s. 2. HARLOCK (1944).

– PROPAGANDISM , r. l. m.

[jfr t. propagandismus, eng. propagandism, fr. propagandisme]

(†) propagandavärksamhet för en id` l. åsikt l. lära o. d. SvLittFT 1837, sp. 547. FAHLCRANTZ 5: 179 (1862, 1865). Ekbvhrn (1904).

– PROPAGANDIST ¹⁰⁰⁴ l. ⁰¹⁰⁴ m.||ig.

[jfr t. o. eng.

Propagandist, fr. propagandiste]

[PROPAGANDERA.avl 1]

1) (†) till 1: elev vid den katolska missionsorganisationens ("propagandans") missionärsskola. FAHLCRANTZ 4: 166 (1865).

[PROPAGANDERA.avl 2]

2) till 3: person som gör propaganda för en viss åsikt l. lära l. tro o. d. Propagandist för (förr äv. av) ngt. SvLittFT 1837, sp. 469. Boheman, hög frimurare, var en propagandist af illuminaterorden. TROLLE-WACHTMEISTER Ant. 1: 25 (c. 1840). LD 1945 nr 100 s. 4.

– PROPAGANDISTISK ¹⁰⁰⁴⁰ l. ⁰¹⁰⁴⁰, adj.

[jfr t. propagandistisch, eng. propagandistic]

[PROPAGANDERA.avl 1]

1) (†) till 2: som tillhör l. har avseende på l. utmärker (revolRtionär) förening för utbredande av sociala l. politiska o. d. id`er. GBIJER I. 6: 334 (1844).

[PROPAGANDERA.avl 2]

2) till 3: som innehåller l. uttrycker i. avser l. utmärker o. d. propaganda; propaganda-; i sht med ngt kiandrande innebörd, om (medvetet) lögnaktig framställning o. d. 2NF 34: Suppl. 541 (1922). GHr 1943, nr 36: 8. 12. Propagandistiskt förtal. SvD(A) 1946 nr 52, s. 4.

– PROPAGANDÖR ¹¹⁰⁴ l. ⁰¹⁰⁴, m.l(ig.). propagandist. SvD(A) 1934 nr 68. s. 7.