PROPELLER prωpäl⁴er, äv. pro-, r. l. m.;
best. -n; pl. propellrar ⁰⁴⁰; i sht förr äv. PROPELL prωpäl⁴ äv. pro-, r. l. m.; best. -en (Järnefelt Männ. 68 (1895), REUTER Rim 23 (1927)); pl. -er (KLINT (1906)). (propeil 1846 (: Propell-machiner)–1927. propelier, sg. 1844 osv.) (jfr d. Propel (l. propeller), t. proPeller; av eng. propeller, vbalsbst. till propel, driva framåt, av lat. propellere, driva framför sig, skjuta framåt, av pro- (se PRO-, preflxI) o. pellere, slå, stöta (jfr AMBULT, FALSA, FILT, PULS m. fl.); formen propeli torde ha uppkommit därigm att propeller uppfattats ss. pl.] [PROPELLER 1]
1) anordning för framdrivning av fartyg, utgörande en i vattnet nedsänkt nergängad roterande (metall)skruv, som gm tryck på det omgivande vattnet driver fartyget framåt, o. bestående av vanl. 2–4 (fasta l. omställbara) blad (var för sig bildande en del av en skruvyta med vanl. konstant stigning), gjutna i ett Ined l. fästa i ott nav på en från fartygets maskin l. motor driven axel. högergängad, vänster- gängad propeller, som sedd akterifrån driver ett fartyg framåt vid rotation medsols resp. motsols. PASCH ÅrsbVetA 1844,
s. 2.
(I) propellern erhöll man ett framdrifningsmedel, skyddadt genom vattnet mot flendens eld.
WRANGEL SvflBok 79 (
1897).
Dxdalus 1939.
s. 94. – jfr
DUBBEL-PROPELLRAR,
FARTYGS-,
FISK-,
SKEPPS-,
SKRUV-PROPELLER m. fl. – särsk.
[PROPELLER .a]
a) (i sht i fackspr.) i utvidgad anv., om anordning l. apparat av liknande konstruktion l. utseende som en fartygspropeller o. ss. denna vridande sig kring en axel, t. ex. använd till omrörning av vätska l. för erhållande av rotation på drag l. svirvel l. ss. fläkt o. d.; jfr
2. JernkA 1883,
s. 223.
HAMMARSTRÖM Sportfiske 157 (
1925).
[PROPELLER .b]
b) (mera tillf.) bildl., om ngt som liksom en fartygspropeller driver ngt framåt; drivfjäder (se d. o.
2.
Den dialektiska metodens berömda tredelning är den propeller, som drifver det hela framåt. 3SAH 8: 259 (
1893).
[PROPELLER 2]
2) efter mönster av fartygspropellern franiställd, i luften roterande anordning för framdrivning av flygplan, bestående av 2–5 (fasta l. omställbara) långsn1ala o. svagt vridna blad av trä l. lättnietall, fästa i ett nav av metall på (den horisontellt roterande) motoraxeln (l. dess förlängning) l. anslutna till denna gm en reduktionsväxel; äv. om liknande anordning för framdrivning av landfordon l. (mindre) fartyg; äv. om liknande (på lodrät axel roterande) anordning för lyftande av autogiro l. för lyftande o. framdrivning av helikopter; rotorplan. Dra- gande, skjutande propeller, placerad framför resp. bakom flygplanets motor. NF 10: 220 (
1886;
tilr 1uftballong).
SDS 1901,
nr 55, s. 2
(till släde). Maskinen stegrar sig . . ena vingen är skadad, motorn surrar . . men propellern är borta.
ANGSTRÖM KrigLuft. 82 (
1915). – – jfr
FLYGPLANS-PROPELLER.
Ssgr (i allm. till I):
–
(1,2) PROPELLER-AXEL. jfr
axei sbst.¹,
¹ 2. UGGLA Skeppsb. SvEngLex. (
1856).
Maskinaxelns fortsättning akter öfver kallas propelleraxeln. HÄGG Flottan 50 (
1904).
JUNGSTEDT FÖgv. 9 (
1925).
–
(1,2) PROPELLER-BLAD.
jfr blad 3 c. NDA 1867,
nr 104, s. 2.
VerdS 168: 17 (
1910;
tillfljg- planspropelier).
VFl. 1934,
s. 124.
–
(I 2)
PROPELLER-BROTT.
jfr brott I 1.
–
PROPELLER-BRUNN. (
i sht förr)
skeppsb. jfr brunn 4 a. Samtiden 1871,
s. 224.
Den tvåbladiga propellern (kunde) lyftas upp i en propellerbrunn. HÄGG Örl. 70 (
1943).
–
PROPELLER-BÅT.
jfr -fartyg. UB 2: 42 (
1873).
–
PROPELLER-CENTRUM.
(nnInera knappast br.) propellernav; jfr centrum 4 b. FRYKHOLM Angm. 264 (
1851).
RAMSTEN o. STENFELT (
1917).
–
(1 a) PROPELLER-DRAG.
fisk. jfr
drag 5 slutet.
Balck 1dr. 2: 303 (
1887).
–
(1,2) PROPELLER-DRIVEN,
p. adj. De nyuppfunna snabba propelierdrivna motorkälkarna. SvD(A) 1921,
nr 67, s. 3.
–
PROPELLER-FARTYG -⁰² l. -²⁰. propellerdrivet fartyg. SPF 1858,
s. 96.
– (
2)
PROPELLER-FLYGARE,
v. (†) propellerdriven flygmaskin; jfr fiygare 2 b. MorgP(Gbg) 1898, nr 49, s. 2.
–
(1 a) PROPELLER-FLYGEL.
tekn. jfr flygel sbst.¹, ² c. 2Ymer 1918, s. 276.
–
(1 a) PROPELLER-FLÄKT.
tekn. fläkt (se fläkt sbst.¹, ¹II 2) med propellerformat vinghjul. T1- 1874, s. 229.
–
(1,2) PROPELLER-HAVERI.
jfr haveri 2. SvD(A) 1939 nr 157, s. 5.
–
PROPELLER-HYLSA,
r. l. f. skeppsb. med foder av pockenholts l. gummi l. lagermetall försedd hylsa i vilken propelleraxel lagras o. vars aktersta del går igenom propellerstäven l. bordläggningen. UGGLA Skeppsb. 8vFrLex. (
1856).
–
(1,2) PROPELLER-KRAFT.
jfr kraft 4. 2NF 30: 996 (
1920).
–
PROPELLER-LÅS.
sjöt. anordning varmed en (tvåbladig) propellers blad kunna sättas i lodrätt läge, då propellern skall upptagas l. då fartyget skall segla; äv. om dylik anordning varmed propellern på en torped låses under förvaring o. d. EKELÖF SkePpsm. 179 (
1881).
–
PROPELLER-MASKIN.
sjöt. (ång)maskin som driver ett fartygs propeller. Krig VAH 1846, s. 24.
–
PROPELLER-MASKINERI.
sjöt. jfr -maskin. VFl. 1908,
s. 116.
–
PROPELLER-MOTOR.
[PROPELLER-MOTOR.ssg 1]
1) sjöt. till I; jfr -maskin. BtRiksdP 1902, 5Hufvudtit.
s. 85.
[PROPELLER-MOTOR.ssg 2]
2) (
mera tillf.)
till 2: motor till flygplan l. luftskepp o. d. GRENANDER LuftskFlygm. 35 (
1910).
–
PROPELLER-MUTTER. (
i fackspr.)
på den gängade propelleraxeln fastskruvad säkringsmutter för propeller. 2NF 22: 380 (
1915).
–
(1,2) PROPELLER-NAV. (
i fackspr.)
propellers kring propelleraxeln fästa Centrala del på l. i vilken propellerbladen äro fästa. RAMSTEN o. STENFELT (
1917).
–
PROPELLER-NYCKEL.
(i sht i fackspr.) skruvnyckel varnied propeller kan lossas l. fästas. MARTINSON Kap 64 (
1933).
–
(1 a) PROPELLER-PUMP.
tekn. pump som lyfter vätska n?ed hjälp av ett propellerlikt skovelhjul. 8vT 1852,
nr 161, 8. 2.
–
PROPELLER-RAM.
skeppsb. [PROPELLER-RAM.ssg 1]
1) (Förr) ram i vilken propeller hängde o. med vilken den kunde upphissas; propellerbrnnn. NF 2: 1204 (
1878).
[PROPELLER-RAM.ssg 2]
2) fartygspropellers inramning, bestående av propellerstäv, roderstäv o. skädda. RAMSTEN 53 (
1866).
TT 1888,
s. 87.
–
(1 a) PROPELLER-SIM.
( propell- 1901. pro- peller- 1910 osv.) sport. [PROPELLER-SIM.ssg 1]
1) (
†)
sparksim(ning). Landsm. XVIII. 10: 22 (
1901).
[PROPELLER-SIM.ssg 2]
2) simsätt som utföres på rygg i vågrätt läge med armar o. ben sträckta i kroppens längdriktning o. med vrickande rörelser av händerna (med fötterna l. huvudet före). 1drB 7: 151 (
1910).
–
(1 a) PROPELLER-SIMNING. (
†)
– -sim 1. Lands'n. XV111. 10: 22 (1901).
–
(1,2) PROPELLER-SKADA,
r. l. f. –
(1,2) PROPELLER-SKADAD,
p. adj. SvD 28/12 1925, Bil.
s. 6.
–
PROPELLER-SKONERT. (
förr)
jfr -fartyg. Krig VA T 1852,
s. 205.
–
PROPELLER-SKRUV. (
mindre br.)
(fartygs)propeller. Sex- nch tvåbladig propellerskruf. SFS 1850,
nr 75, s. 30.
–
PROPELLER-SKÄDDA.
skeppsb. skydd under fartygs propeller, bestående av förbindelse mellan roderstäven o. propellerstäven l. mellan propelleraxelns stöd o. rodertappen; äv. om under utombordsn?otors propeller i ett stycke med växelhuset gjutet dylikt skydd. SD(L) 1896,
nr 424, s. S.
–
PROPELLER-SLAG.
om (ljudet av) vart särskilt av en (fartygs)propellers slag vid dess rotation. AHRENBERG Stochj-. 185 (
1892).
– (
2)
PROPELLER-SLÄDE.
propellerdriven släde. SDS 1901,
nr 55, s. 2.
–
PROPELLER-SNÄRJARE,
r. l. m. (förr)
mil. spärrmedel för fartyg vid inlopp till hanin l. i snnd l. vikar o. d., bestående av i flytande träkors l. i av bojar uppburna trossar npphängt tågvirke, vilket kan sno in sig i ett passerande fartygs propeller o. därigm förhindra dess vidare franiryckning. ZBTHELIUS Fältarb. 14 (
1892).
–
PROPELLER-STÄV.
skeppsb. med hål för propellerhylsan försedd takter)stäv till farty-g med en propeller, nedtill (gm propellerskäddan) o. upptill förbunden med roderstäven. n-f- 2: 1204 (1878).
–
PROPELLER-STÖD.
skeppsb. till fartygsbottnen fäst(a) arni l. armar som uppbär(a) propelleraxlarna på fartyg med två l. fyra propellrar l. som uppbär(a) sidopropellrarna på fartyg med tre propellra. TT 1900, M.
s. 3.
–
PROPELLER-SUGNING. (
i sht i fackspr.)
sugning i vattnet, uppkommen gm propellers rotation. TT (
1894, Byggn. s. 21
–
(1 a) PROPELLER-TACKEL.
fisk. tackel försett med propellerliknande anordning som åstadkommer tacklets rotation; jfr
-drag.
HAMMARSTRÖM Sportfiske 157 (
1925).
–
PROPELLER-TRYCK.
(i fackspr.) det tryck som en fartygspropellers blad åstadkomma på det omgivande vattnet o. varigm fartyget förflyttas. 2NF 22: 372 (
1915).
–
(1 a) PROPELLER-TURBIN. (
i fackspr.)
(reaktions)turbin med löphjulet utbildat i propelle1-lik form. 2NF 38: 980 (
1926).
–
PROPELLER-VATTEN.
kölvatten (i bet. 1) som virvlas upp av fartygs propeller (l. propellIar). FRYKHOLM Ångm. 281 (
1881).
Jagare . . lämnar kraftigt propellervatten, som är missledsnds vid längdbedömning. UnderbefIKustartill. 1945,
s. 159.
–
(1 a) PROPELLER-VENTILATOR. (
i fackspr.)
jfr -fiäkt. HufvudkatalSonesson 1920, 1: XXII.
–
(1,2) PROPELLER-VINGE. (
i sht i fackspr.)
propellerblad. JernkA 1879,
s. 215.
–
PROPELLER-ÅNGBÅT -⁰² l. -²⁰. jfr
-fartyg.
NDA 1867,
nr 104, s. 4.
–
PROPELLER-ÅNGFARTYG -⁰². jfr
-fartyg.
VexjöBl. 1846,
nr 24, s. 4.
–
PROPELLER-ÅNGMASKIN -¹⁰². (numera föga br.)
jfr -maskin. KrigVAH 1846,
s. 24.
VFl. 1905, s. 29
–
PROPELLER-ÅNGSKONERT. (
†)
jfr -fartyg. Allo1ÖresundP 1853, nr 50
s. 4.
–
PROPELLER-ÖPPNING.
skeppsb. öppning Inellan propellerstäv o. roderstäv, i vilken propellern roterar. WITT Skeppsb. ss (1858).
Avledn.:
–
PROPELLRA ,
v. förflytta (sig l. ngt) med hjälp av propeller; i vissa förh. [PROPELLRA.avl 1.a]
a) propellra fram, vanl. refl. Atlanten, på hvilken de stora oceanångaine propellra sig fram. JOHNSON FarbrTrulsl. 127 j1889). Propellra fram . . båten.
Fyris 1894 nr 59, s. 3.
Gbgp 1953,
nr 124 s. 2.
[PROPELLRA.avl 1.b]
b) (
tillf.)
propellra i väg (med ngn). LEWENHAUPT Reddy 261 (
1907).
–
PROPELLRAD , p. adj. försedd med propeller.
En propellrad ängbåt. 2NF 14: 873 (
1910). särsk. ss. senare ssgsled –
-propellrig; jfr
en-,
tre-propellrad.
–
PROPELLRIG , adj. ss. senare ssgsled, för att beteckna att ett fartyg l. ett flygplan o. d. har så l. så många propellrsr; Åfr
en-,
fier-, två
-propelirig.