PROPORTIONAL prω¹porʃωna⁴l l. prå¹- l. prωp¹- l. prop¹-, l. -pωr-, l. -ʃo-, l. -tʃ-, l. ⁰¹⁰⁴ (proportiona'l WESTE; propårrtschona1'i DALIN), adj. o. sbst., ss. sbst. r. (l. f. l. m.), best.
-en, pl.
-er; ss. adj. med
adv. -T. [jfr t. proportionale, sbst., o. proportional, adj., eng. proPortional, sbst. o. adj., fr. proportionelle, sbst., o. pr'porti',nel, adj.; av lat. pro- portionalis, adj., till proportio (se PROPORTlON)]
1. (
numera föga br.)
adj.: proportionell. RÅLAMB 4: 28 (
1690).
De politiska följderna (blevo) så att säga omvändt proportionala. KKD 9: 265 (
1913).
LJUNGDAHL ÄmnSj. 15 (
1930). – –
Anm. Det lat. adv.
proportionaliter användes i sht förr ofta ss. adv. till
proportionai, adj.
DELACHAPELLE ExBook 4 (
1669).
BtRiksdP 1898 I. 1:
nr 53 s. 6.
1I. mat. sbst.: matematisk storhet som ingår ss. led i en analogi.
Tredje proportionGl, om storhet (c) som står i samma förhållandE till en annan storhet (b) som denna till en tredje (a)
(a :
b –
b : c).
Fjärde proportional, om storhet
(d) som står i samIna förhållan(ie till en annan storhet (c) som två andra storheter (b o.
ai till varandra (a :
b –
c : d).
PALNQUIST Alg. 2: 19 (
1746).
BERGROTH Geom. 96 (
1885). – jfr
MEDEL-PROPORTIONAL.
Ssgr (i allm. till I):
–
PROPORTIONAL-CIRKEL [jfr t. pr"portionalzirkel]
(
i fackspr.)
proportivnscirkel. STIERNHIELM Arch. F 4 b (
1644: Proportional-Circul).
–
PROPORTIONAL-INSTRUMENT. (
†)
instrunj ent a11vänt för förminskning l. fö1-storing av sträckor o. d. i en given proportion; jfr -cirkel, -linjal, -regei. RÅLAMB 1: 45 (
1690).
–
PROPORTIONAL-LAG,
r. l. f. l. m. (
†)
proportionslag (se d. o. 2. RYDBERG FilosFörel. 1: 335 (
1876).
–
PROPORTIONAL-LINJAL. (
†)
graderad linjal använd för förstoring l. förminskning av sträckor i en given propörtion. BoupptSthm 22/2 1658.
RÅLAMB 1: 126 (
1690: både proportional Cirklar och linialer).
–
(I II) PROPORTIONAL-LINJE. (
†)
mat. linje som är en proportional till andra linjer. STURTZENBECHER (
1805).
–
PROPORTIONAL-MÅTTSTÅKE. (
†)
j4r -cirkel, -1injal. Landtmätar Instrumenter. . . 3 st: Proportional måttStakar. BoupptSthm 1686, s. 147 b (
1685).
–
PROPORTIONAL-REGEL. (
†)
– -1injal. RÅLAMB 1: 126 (
1690).
–
PROPORTIONAL-RUTA,
r. l. f. (
†)
ruta (av trä o. d.) använd för avbildning av ngt i förminskad l. förstorad skala; jfr -triangel. VetAH 1817 s. 179.
–
PROPORTIONAL-TAL.
(4-) mat. [PROPORTIONAL-TAL.ssg 1]
1) – proport1onai II. Mö RT Weidler 22 (
1727).
PALMQUIST Räkn. 136 (
1750).
[PROPORTIONAL-TAL.ssg 2]
2) proportionstal, förhållandetal. RINMAN JärnH 80 (
1782).
SCHULTHESS (
1885).
–
PROPORTIONAL-TRIANGEL. (
†)
triangel använd för avbildning av ngt i förminskad l. förstorad skala; jfr -ruta. RÅLAMB 1: 126 (
1690).
–
PROPORTIONAL-VIKT.
(i) vikt(enhet) av växlande storlek för olika slags vägningar. RINMAN 1: 378 (
1788).
–
PROPORTIONAL-VINKEL. (
†)
uppritad vinkel av godtycklig storlek, använd för konstruktion av en mot en given figur proportionell figur. RÅLAMB 1: 30 (
1690).
Avledn. (till I):
–
PROPORTIONALISERA ,
v., -ing. (i fackspr.) göra (ngt) proportionellt; särsk. ss. vbalsbst., i sådana uttr. som
proportionolisering av böter, beräkning av (dags)böter i proportion till den sakfälldes inkomst, förniögenhet, försörjningsskyldighet o. ekonomiska förhållanden i övrigt.
THYRÉN StrafflRef. 1: 70 (
1910).
Minnesskr1734Lag 2: 535 (
1934).
–
PROPORTIONALISM ¹⁰¹⁰⁴ r. [jfr eng. proportionalism]
(
i sht i fackspr.)
princip för val av medlemmar av församling l. utskoit o. d., enligt vilken de valdas partifördelning skall vara proportionell mot de väljandes; proportionellt valsysteni. 2NF 28: 392 (
1918).
SvRiksd. 1.
6: 21 (
1934).
–
PROPORTIONALISTISK ¹¹¹¹⁴⁰, adj. (i sht i fackspr.) aflj. till proportiona118m. 2NF 32: 268 (1921)
–
PROPORTIONALITET ¹⁰¹⁰⁰¹ l. ⁰¹⁰¹⁰⁴ r. l. f. [jfr t. proportionalität, eng. proportionality, senlat. proportionalitas]
egenskapen l. förhållandet att vara proportionell niot ngt; konstant l. jämn proportien (se d. o. [PROPORTIONAL-VINKEL.ssg 1]
1) PALMQUIST Räkn. 142 (
1750).
BERGROTH Geom. 96 (
1885).
Rättsprincipen förutsätter proportionalitet mellan prestation och lön. SvTeolKv. 1928 s. 232.
SvUppslB (
1935).
Ssgr:
–
proportionalitets-faktor.
[jfr t. pr"portionalitäts-faktor]
(i facksnr.) om värdet av det konstanta förhållandet mellan två direkt proportionella vab1abla storheter. 2NF 16: 1294 (
1912).
SMITH OrgKemi 17 (
1938).
–
proportionalitets-grundsats.
Att . . valet skall ske efter proportionalitetsgrundsatsen. BtRiksdP 1878 A saml. l. 11. 2:
nr 157, s. 4; jfr
proportioneil b. –
proportionalitets-gräns.
[jFr t. pr"p'rtionalitätsgrenxe]
tekn. vid dragprov: den högsta påkänning vid vilken spänningen o. töjningen (förlängningen) äro proportionella. TT 1889,
s. 25. Den gräns intill vilken man kan belasta en konstruktion utau att permanenta deformationer inträffa kallas proportionalitetsgränsen.
HantvB l. 6: 40 (1938).
–
proportionalitets-konstant,
r.
–
proportionalitets-faktor.
BonnierKL (
1926).