PRÅLA prå³la², v. -ade ((†) pr. sg. -er G1R 11: 348 1537, MURÆUS Arndt 3: 9 1648). vbalsbst. -AN (†, TÖRNEVALL A 3 b 1694), -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING (†, LykkoPris E 2 b (1689; i bet. II slutet)); -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.); jfr PRÅL sbst., [jfr ä. d.
prale, praale, pralle, d.
prale, holl.
pralen, t.
prahlen; av mlt.
pralen; sannol. av ljudhärmande urspr. – Jfr
PRALA]
[PRÅLA I]
I) intr. [PRÅLA I.1]
1) utveckla prakt l. ståt o. d.; numera bl. mod klandrande innebörd, särsk. med tanke på prakten ss. utvecklad på grund av fåfänga l. ss. överdriven l. smaklös; äv.: uppträda skrytsanit, vilja framstå ss. fin l. vacker l. förnäm l. duktig o. d. resp. (ss resultat av bemödanden i denna riktning) framstå ss. fin osv., (vilja) lysa l. glänsa, briljera, bravera, stoltsera; förr äv. dels: föra ett yppigt liv, dels: vara morsk l. karsk, förhäva sig (se FÖRHÄVA ), dels: skryta; numera företrädesvis i uttr. pråla med (stundom i) ngt (jfr 2). Pråla icke för konningenom, och trädh icke fram ther the store stå. SalOrdspr. 25: (öv. 1536.
(Att hustrun får alltför fina kläder) Thet bara til Högfärd och Prålan mon lända.
TÖRNEWALL A 3 b (
1694).
Verkhelgonen .. pråla med sina gjerningar. BORG Luther 2: 57 (
1758).
Säg ej, att den är sjuk, som ej prålar alltjemt med sin helsa. ATTERBOM Lyr. 2: 110 (
1820). Van att handla, ej att pråla, / Van att sakna, van att tåla.
RUNEBERG 5: 0 (
1857).
JOHNSSON Nu 205 (
1934). jfr
STOR-PRÅLA. – särsk.
[PRÅLA I.1.a]
a) i ordspr. Pråla sachta i byn, Bönderna äre druckne. GRUBB 73 (
1665).
Pråla medh Gullkryckia. DENS. 74.
[PRÅLA I.1.b]
b) i uttr. pråla med lånta (förr äv. andnas l. falska) fjädrar, förr äv. i l. med andras l. lånta kläder, briljera l. bravera o. d. med ngt som icke är ens eget (särsk. mod andras idéer o. d.), lysa med lånta fjädrar; se f. ö. FJÄDER I 1 h β. GRUBB 458 (
1665).
Om nu han, som länge nog, / Prålat med ens annors fiäder, /.. Klä'r sig i sin' egne kläder. FRESE VerldslD 26 (
1714,
1726). Fast hon
(dvs. dygden) ej i länta kläder prålar.
RISELL Vitt 456 (
1720).
AB 1846,
nr 190,
s. 3 (:
med falska fjädrar).
SVANBERG RedLefn. 149 (
1882).
[PRÅLA I.1.c]
c) (
†)
i uttr. pråla av l. (ut)i ngt, bravera l.. skryta med ngt. 2Petr. 2: 13 (
Bib. 1541: aff).
(Av Guds) förlåtelse må du berömma dig, och uti henne pråla.
BORG Luther 2: 57 (
1753).
LAGERBRING 1Hist. 2: 55 (
1773).
[PRÅLA I.1.d]
d) (
†)
i uttr. pråla över ståndet l. sitt stånd, utveckla större prakt l. ståt än det anstår ngns ställning. Thet wij j Werldenne öffuer wår Stand.. prålom.., thet tagher en ond ända. PPGOTHUS Und. F a 1590. GEZELIUS PerbrCom. C 4 b 1673. [PRÅLA I.1.e]
e) (
†)
i p. pr. i adjektivisk anv. (jfr
3), om levnadssätt: yppig, överdådig.
Prelaterne.. hade.. sträkt (sin).. prålande lefnad vida öfver höfvan. SCHÖNBERG Bref 1: 215 (
1778).
[PRÅLA I.2]
2) med saksubj.: se praktfull l. strålande l. ståtlig ut, lysa, prunka, stråla, glänsa; numera företrädesvis i uttr. pråla med l. i ngt (jfr 1). SIGFRIDI A 3 a (
1619).
Rägnbågen prålar / Med sina strålar, / Randiga målar / Skog och dal. BELLMAN (BellmS) 2: 0 (
1773,
1791). Humlan surrar, fjäriln prålar, / Lärkan slår i skyn sin drill.
WENNERBERG 2: 161 (
1850,
1882). Hötorget prålade i alla sensommarens färger.
HAMNENHÖG PoB 323 (
1931).
Unggranarna .. prålade med färska, rödskinande kottar. MOBERG Rid 133 (
1941).
[PRÅLA I.3]
3) [specialanv. av 1 o. 2]
i p. pr. i adjektivisk anv. (jfr
1 e): praktfull, prunkande, grann,; numera nästan bl. med (mer l. mindre starkt framträdande) klandrande innebörd: prålig, bondgrann, trasgrann, gräll, bjärt, skrikig; särsk. om muntlig l. skriftlig framställning: alltför utsmyckad l. överlastad; jfr
PRÅL sbst.
4. VarRerV 59 (
1538;
under fastuosus).
Det höga, prålande, lysande och strålande Fransöska ordalaget. EHRENADLER Tel. Föret.
3 a (
1723).
Frodige gnäs och prålande blomster. SvSaml. 3– 6: 296 (
1766).
(Wallins) poetiska språk (blev) från att ma varit prålande och en smula sökt mera enkelt och sant. MÖJBERG Lb. 447 1910. jfr
FÄRG-,
HÖG-,
NATT-PRÅLANDE.
[PRÅLA II]
II) (
†)
tr.: pryda l. smycka (ngn l. ngt); särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: utsmyckad l. prydd på ett praktfullt l. iögonenfallande sätt. Linc. (
1640).
Et konstladt hår, en prålad hatt. DALIN Vitt I. 3: 4 (
1739).
(Harpan var) Med en Cherubim utmålad, / Prålad, / utaf Hoffbros vackra rön.
BELLMAN (BellmS) 1: 143 (
c. 1775 1790). jfr
BE-,
UT-PRÅLA. – särsk.
ss. vbalsbst. -ning, konkretare, om prydnad. LykkoPris E 2 b
1689.
Särsk. förb.:
–
PRÅLA FRAM . (
†)
till I 1: framträda med prakt o. ståt. Christus (ville) icke .. pråla fram uti verldslig magt.
BORG Luther 1: 261 1753.
–
PRÅLA UT . (
†)
till II: klä ut l. smycka (ngn) på ett pråligt sätt. TÖRNEVALL D b 1694. RIDDERSTAD Samv. 3: 484 1851.
Ssgr (i allm. till I 1. Anm. Av praktiska skäl behandlas här äv. ssgr till prål, sbst.):
A
: (jfr
prål, sbst.
[PRÅLA UT.fb 4]
4) –
PRÅL-BEGÄR.
jfr begär 1. SDS 1901,
nr 4, s. 1.
–
PRÅL-FANS,
se -hans anm.
–
(I 1 (b)) PRÅL-FJÄDER. (
†)
bildl., om pråliga kläder o. d. De öfverflödiga kläderna .. äro .. skåde- och prålfjädrar. BORG Luther 1: 317 (
1753).
–
PRÅL-FLAGGA,
r. l. f. (
†)
söt. om mycket lång flagga l. vimpel i masttopp. SCHULTZE Ordb. 1158 (c.
1755.
– (jfr
prål, sbst.
4)
PRÅL-FLÄRD. (
†)
flärd, grannlåt, prål. (Adelskap är) En prålflärd, som bör snarat bli gammalmodig.
ATTERBOM LÖ 1: 27 1854.
– (jfr
prål, sbst.
4)
PRÅL-FRI.
enkel, prunklös, flärdfri. ROSENSTEIN 2: 48 1811.
–
PRÅL-HANS.
[jfr dan. o. nor. pralhans, t. prahlhans]
[PRÅL-HANS.ssg 1]
1) (
numera knappast br.)
skrytsam person, (stor)skrävlare, skrodör. MÖLLER (
1790).
LINDQVIST RysslSång 1: 410 (
1904).
ÖSTERGREN 1935.
[PRÅL-HANS.ssg 2]
2) (
†)
person som älskar granna o. pråliga kläder. En Prål-Hans legger all sinn flijt på skiöna Kläder. LUCIDOR (SVS) 366 1674.
Anm. Det hos
DRYSELIUS Måne 464, 465, 466 1694 förekommande
prålfans är sannol. tryckfel för
prålhans (i bet.
1).
–
PRÅL-LYSTEN.
[jfr d. pralelysten]
(
föga br.)
== -sjuk 2. GHT 1873,
nr 81, s. 1.
– (jfr
prål, sbst.
4)
PRÅL-LÖS.
== -fri. ÖDMANN ÅmVetA 1796,
s. 18.
–
PRÅL-MÅLAD,
p. adj. (
tillf.)
målad i prålande färger. Prålmålade fönsterfoder. HEMBERG Kola 3 (
1902).
–
PRÅL-NAMN. (
†)
namn l. titel som ngn kan briljera l. lysa med. DALIN Hist. 2: 159 (
1750).
–
PRÅL-SJUK.
[jfr d. pralesyg]
[PRÅL-SJUK.ssg 1]
1) (
numera föga br.)
skroderande, skrytsam. Pratoch prålsjuka människor. BERGQVIST o. KJEDERQVIST Ziegler 248 (
1899).
(Cicero) denne högsinnade, men alltid prålsjuke man. Almquist VärldH II. 2: 166 1931; jfr
2. [PRÅL-SJUK.ssg 2]
2) som älskar prålig prakt l. grannlåt o. d.; jfr prål, sbst. 4. DALIN Arg. 1: 27 (
1733,
1754).
De prålsjukas ständiga ävlan att överglänsa sin nästa. Fornv. 1927,
s. 331.
–
PRÅL-SJUKA.
[jfr t. pralsucht]
[PRÅL-SJUKA.ssg 1]
1) (
numera föga br.)
skrytsamhet, lust att bravera l. briljera l. skrodera o. d. FRYXELL Ber. 10: 169 (
1842). VISlNG
Span. 4 1911.
[PRÅL-SJUKA.ssg 2]
2) (stark) böjelse för yttre prål l. grannlåt o. d.; jfr prål, sbst. 4. FRYXELL Ber. 4: 6 (
1830).
Prålsjuka, teatervurm och en viss osnygghet följde .. (G. III) genom lifvet. MALMSTRÖM Hist. 4: 173 1874.
[jfr prål, sbst. 1) -SKIMMER. (†) lysande prakt, glans.
ATTERBOM Minnest. 2: 196 1853.
–
PRÅL-SÄNG. (
†)
praktsäng. LIND (
1738,
1749;
under prang-bett).
–
PRÅL-TYG. (
†)
föremål som man kan pryda sig med, smycke. SYLVIUS Curtius 126 (
1682).
–
PRÅL-VETT. (
†)
skrytsamt visat levnads- l. umgängesvett. NORDENFLYCHT QT 1746 – 47,
s. 109.
–
PRÅL-VÄRK,
n. [PRÅL-VÄRK.ssg 1]
1) (
†)
prakt, ståt; jfr prål, sbst. 1. Huru Konsten för Naturens Pråhl-werck båckar. OWEXIONIUS 1688 hos LUCIDOR (SVS) XIX. [PRÅL-VÄRK.ssg 2]
2) (
numera knappast br.)
grannlåt, prål; jfr prål, sbst. 4. NORDENFLYCHT QT 1746 – 47,
s. 112.
SDS 1901,
nr 1, s. 3.
B (†):
PRÅLE-SAKT, se
prålsakt.
Avledn. (till
I 1):
–
PRÅLARE ,
m.||(ig.). [jfr d. praler, t. prahler]
[PRÅLARE.avl 1]
1) (
numera knappast br.)
skrävlare, (stor)skrytare. OPETRI Kr. 170 (
c. 1540.
ÖSTERGREN 5: 355 1935. jfr
stor-prålare. [PRÅLARE.avl 2]
2) (
†)
om person som älskar prål l. prakt o. d.; äv. om person som prålar l. lyser med lånta fjädrar (jfr pråla I 1 b. Am. 6: (
Bib. (
1541).
Granlåt skaffes utaf, som gör en Prålare fattig. NICANDER GSann. 147 (
1767).
En Härnnare, en lärd Prålare, kan urskiljas .. på Ojemnheten. THORILD (SVS) 3: 239 (
1792).
–
PRÅLERI ,
n. [jfr d. praleri, t. prahlerei]
(
†)
[PRÅLERI.avl 1]
1) skrytsamhet, skryt, skrävel. KKD 5: 187 (
1710).
HEINRICH 1828.
[PRÅLERI.avl 2]
2) prål, grannlåt, glitter; äv. konkret(are); jfr prål, sbst. 4. SCHERPING Cober 2: 343 (
1737).
Omfattningens och genomgångarnas (i altarskåpet) opassande prålerier röja sjuttonde seklets smaklösa infall. BRUNIUS Resa 1838 125
1839. STURZEN-BECKCER
1: 1 1861.
–
PRÅLERSKA ,
f. (†) kvinna som älskar prål l. grannlåt(er). LIND 1749.
–
PRÅLSAM ,
adj. (
†)
praktfull; i sht med klandrande bet.: prålig, prålande, överlastad. SCHRODERUS Dict. 184 (
c. 1835. Hwem wil en stygg ha kiär .. / Fast hon i prålsam dräckt mer än Prinsessor skiner.
GRANATENFLYCHT Ord. 13 1710; jfr
pråla I 2. TESSIN Bref 2: 151 (
1754).
Avledn.: