PRÄNTA prän³ta², v. -ade ((†) sup. pränt SkrVSocLd 20: 82 1697, 3SAH 15: 344 1720. – p. pf. pränt SCHRODERUS Dict. 211 (c. 1635, NYBERG 3: 260 1842; prenthith TbLödöse 283 1593). vbalsbst. -AN (†, HSH 13: 317 1551), -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.); jfr PRÄNT (förr äv. prent(h)a) [y. fsv.
prenta; jfr d.
prente, nyisl.
prenta; av mlt.
prenten, motsv. (ä.) holl.
prenten, fris.
printjen, eng.
print; till
PRÄNT]
[PRÄNTA 1]
1) (
numera knappast br.)
mångfaldiga l. framställa (en bok l. ett brev o. d.) gm tryckning, trycka; äv.: utsända l. utge (en bok osv.) i tryckt form; äv.: trycka mönster o. d. på (tyg); äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr PRÄNT 1. Prentat j Stocholm. OPETRI 1: 120 (
1526).
Thet omak och arbeth, som I haffue.. hafft för the Finske böckers prenthan och tryckerij. HSH 13: 317 (
1551).
En grön klädes kiortel med präntat sammets öfverlif. SVENSSON SkånFolkdr. 317 (
cit. fr. (
1739).
Den gamla svenska redligheten, som föreställer sig att allt prentadt är sanning. JÄRTA 2: 382 (
1824).
Hvart präntadt ord (i bibeln). TOPELIUS Planet. 1: 33 (
1889).
(Sv.) Som om det vore präntadt,
(eng.) like print. WoH
1904; jfr
a. jfr
IN-PRÄNTA. – särsk.
[PRÄNTA 1.a]
a) (
†)
i sådana uttr. som tala som det vore präntat (pränt) o. d., tala klart och tydligt. I talen just, som det vore pränt. EHRENSTRÖM Öfverd. 10 (
1739).
Han tahlar som säijes prentat eller som det vore tryckt. HÖPKEN 1: 410 (
1768).
Läs nu efter mej (dvs. vid edgång) som det vore pränt. BELLMAN (BellmS) 2: 122 (
c. 1784,
1791).
[PRÄNTA 1.b]
b) (
†)
i uttr. ngt är sanning som det vore präntat (pränt), ngt är alldeles sant. DALIN Vitt. 5: 5 (
c. 1753.
[PRÄNTA 1.c]
c) (
†)
ironiskt, i uttr. ljuga liksom det vore präntat (pränt), ljuga ohämmat. Ni flickor kunna ju eljest ljuga liksom det vore prännt. ALTÉN Fästm. 45 (
1796).
[PRÄNTA 2]
2) (
†)
prägla (mynt). RUDBECK Samolad 48 (
1701).
[PRÄNTA 3]
3) (
†)
inrista (ngt), ingravera (ngt). SVART Ähr. 49 (
1560).
Kom, ögnen alla tre / Hvad pränt och ristadtstår på dessa resta stenar. BELLMAN (BellmS) 7: 164 (
1792;
möjl. till 4). (Sv.) Pränta..
(t.) In Kupfer stechen.
HEINRICH 1828.
[PRÄNTA 4]
4) skriva (ngt) med tryckbokstäver l. (i sht förr) med frakturstil; skriva tryckbokstäver, texta; särsk. allmännare: skriva (ngt) mycket (långsamt o.) omsorgsfullt o. med strävan att åstadkomma skönskrift; förr äv. i allmännare anv.: skriva; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv. (jfr slutet); jfr PRÄNT 4. En (vackert) präntad adress åtföljde avskedsgåvan. TbLödöse 283 1593.
I går[r] afftons fick åhter iagh edert sidsta brefv, och pränta[r] iagh nu svar. CARL XII Bref 322 (
1704).
Bibelspråken ofvanför ingångsdörrarna (till Nykareby kyrka), präntade med tydlig frakturskrift. FinMus. 1907, s.
8. Kan du skriva också? viskar Sigga... Nej, svarar jag försynt: bara pränta.
TÖRNGREN Gunnarsson Barn. 167 (
1924).
FOGELSTRÖM Vakna 258 (
1949). jfr
AV-,
NEDPRÄNTA. – särsk.
i p. pf. i adjektivisk anv., om (hand)stil o. d.; äv.: sirlig, snirklad; äv. ss. adv.
WESTE (
1807).
Handstilen (i ett brev) var prentadt prydlig. TOPELIUS Planet. 1: 93 (
1889).
Den mest siratliga och präntade piktur. SCHILLER DrMargNyck. 155 (
1930).
SWENSSON Willén 199 (
1937).
[PRÄNTA 5]
5) mer l. mindre bildl. BÖRK Darius 291 (
1688).
Ödet, monne thet i harda Marmorstenar / Hvart Gifftobref har prent, som thet skal äntlig bli? OKOLMODIN 1720 i
3SAH 15: 344. Det är blott arbetets och mödornas adelsdiplom, som präntats uppå dessa solbrända näfvar. JOLIN Mjölnarfr. 103 (
1865).
TAVASTSTJERNA Morg. 19 (
1884). – särsk.
[PRÄNTA 5.a]
a) (
i sht i vitter stil)
med avseende på bild(er), kunskap o. d.: (djupt o. varaktigt) fästa l. (in)prägla (ngt i ngn l. i ngns minne, själ o. d.). SkrVSocLd 20: 13 (
1688).
Din liufva bild och däglidhet / Stod präntad i min hug och tycke! ÖB 138 (1727). Jag .. mod i sonen sökte pränta. KOLMODIN QvSp. 1: 74 (
1732).
Att du.. står ut med att pränta Gramatika i dina.. ungar var mig kärt att se af ditt sednaste bref. BREMER Brev 4: 244 (
1862).
VLitt. 2: 309 1902. jfr
IN-PRÄNTA.
[PRÄNTA 5.b]
b) (
†)
tjata l. gnata. I fjorton dagars tid predikade hon för mig, och prentade sent och bittida (nämligen om pängar som mannen supit upp). PALMBLAD Nov. 4: 24 (
1851).
[PRÄNTA 5.c]
c) (
†)
(tydligt) visa (ngt), avspegla (ngt). Gif mig tålamod at vänta, / Tils man slagit för mig i, / Lät sen mina ögon pränta / Hjertats ro i fylleri. BELLMAN (BellmS) 2: 139 (
1772,
1791).
[PRÄNTA 5.d]
d) (
†)
uttala (ngt) mycket tydligt; särsk. intr.: använda ett (överdrivet) tydligt uttal. KELLGREN (SVS) 4: 1778.
(Sångaren) egde
(tydligt textuttal) utan att förfalla i felet att kursivera eller prenta.
NORMAN MusUpps. 0 (1883, 1888). Vinterg. 1894,
s. 22.
Anm. Hos
SAHLSTEDT 418 1773 anföres ss. biform den äv. från sv. dial. kända formen
plänta.
Särsk. förb.:
–
PRÄNTA I ¹⁰ ⁴. till a; särsk. i uttr. pränta i ngn l. sig kunskaper o. d., inpränta l. inprägla kunskaper osv. i ngn l. sig. SvMerc. 1: 211 (
1755).
Af största vigt är nu att genast pränta i honom (dvs. roddaren) nödvändigheten af s. k. samrodd. Balck Idr. 2: 76 1887. WÄGNER Lagerlöf 2: 42 (
1943).
–
PRÄNTA IN ¹⁰ ⁴. till a; särsk. i uttr. pränta in ngt i (l. hos) ngn l. sig l. i minnet o. d., inprägla l. inpränta ngt i ngn l. sig l. i minnet osv.; äv. refl. med saksubj.: fästa sig (i minnet o. d.). SAHLSTEDT (
1773).
(
1805).
Läkarna böra.. hos individerna pränta in sunda vanor och nöta bort ovanor. DN(A) 1930 nr 106, s. 1. jfr
inpränta.
–
PRÄNTA NED ¹⁰ ⁴ l. NER ⁴. till ⁴: skriva ned (ngt) långsamt o. omsorgsfullt (l. mödosamt), plita ned (ngt).
(
1915). jfr
nedpränta. –
PRÄNTA UT ¹⁰ ⁴. (tillf.)
till 4: skriva ut (ngt) med tydlig (skön)skrift. TOPELIUS Läsn. 7: 45 (
1891).
Ssgr (i allm. till
4; jfr
pränt ssgr):
A
:
–
PRÄNT-BÄR.
(pränt- 1885. pränte- 1864–1901) [buskens frukt användes i ä. tid för bläcktillvärkning]
(
†)
folklig benämning på bär av busken Ligustrum; vulgare Lin., liguster; äv. om hela busken. FRIES BotUtfl. 3: 227 (
1864).
SCHULTHESS (
1885;
om busken).
LINDMAN NordFl. 3: 1 (
1901).
–
PRÄNT-STIL.
gotisk skriv stil, fraktur(stil); äv.: skönskrift; särsk. i uttr. i präntstil, med gotisk skrivstil, präntat. JBUREUS 1602 i
3SAH 23:
298. Öfver och under bilden
(i en handskrift) läses Jak. 5,
13 samt Dan. 9,
4; båda språken fullständigt utförda i präntstil.
KKD 3: XVIII 1907.
B
(
†):
–
PRÄNTE-KONST.
[PRÄNTE-KONST.ssg 1]
1) till 1: boktryckarkonst. SCHRODERUS Os. 2: 91 (
1635).
[PRÄNTE-KONST.ssg 2]
2) till 4: konsten att texta l. skriva skönskrift. WOLLIMHAUS Ind. 1652.
– (
3)
PRÄNTE-PUNSEL.
gravstickel. TullbSthm 12/12 1582.
– (
1)
PRÄNTE-REDSKAP.
boktryckeriutrustning. Tiil nielss olsson paa Stægeborgh at han aristereth lather (dvs. låter beslagtaga) then prentteredhscap j Sudherköpungh. G1R 3: 311 1526.
Avledn.:
–
PRÄNTÄRE ,
m.||(ig.). (förr äv. pre-, -ere) [jfr d. prenter, nyisl. prentari, holl. prenter, eng. printer]
[PRÄNTÄRE.avl 1]
1) (
†)
till 1: boktryckare. FörsprNT 4 b (
1526).
The predicare och prenthere som wpfyltt, haffua menige rikett medt theris falska predican. och böker. G1R 6: 389 (
1529).
SCHRODERUS Dict. 46 (
c. 1635. jfr
bok-präntare.
[PRÄNTÄRE.avl 2]
2) (
numera bl. tillf.)
till 4: person som präntar l. textar l. skriver skönskrift; skrivare; textare, kalligraf. RONDELETIUS 4 (
1614).
BuhemAkademist. 107 (
1931).
Ssgr (till
präntare 1, †):
–
präntare-sven.
tryckeriarbetare. JBUREUS (
c. 1640 i
3SAH 23:
324.
–
PRÄNTERI ¹⁰⁴, n. (-arij 1526. -eri (-ii) 1526–1939) [jfr (ä.) dan. o. mlt. prenteri]
(
om ä. förh.)
till 1: (bok)tryckeri. Ær ecke heller vor vilie at nogit prentarij skal vprettes i Sudercöping Thet prenterii till förfong som nw j Stocholm med swaar kost vpretthet ær. G1R 3: 314 1526.
SvFolket 4: 284 (
1939;
om ä. förh.).