PRÄRIE prä⁴rie l. præ⁴-, r. l. f.; best. -en; pl. -er; i sht förr äv. PRÄRI präri⁴ l. præ-, r. l. f.; best.
-en l.
-n; pl.
-er.
( prairie 1840–1874 präri 1854–1944 prärie c. 1855 osv. prärier, pl. 1852 osv.) [av amerik.-eng. prairie, av fr. prairie, av ffr. praerie, ängsområde; avledn. av pré, äng, av lat. pratum, äng; benämningen infördes i Nordamerika av franska kolomster]
[PRÄRIE 0]
benämning på (område, huvudsakligen bestående av) bördiga grässtäpper på den nordamerikanska kontinenten mellan Ohio i öster o. de torra savannerna i väster; i inskränktare mening om dylikt grässtäppsområde l. dylika grässtäpper i staten Ohio o. kring övre delen av floden Mississippi; stundom äv. i utvidgad anv., om grässtäpp l. fält o. d. i andra länder. BOHEMAN Årsb VetA 1840– 42,
s. 39.
De stora grässlätterna mellan Klippbergen och Missisippifloden, kallade i södra delen Savaner och i norra delen Prairier. THELAUS Skog. 15 (
1865).
Hela prärier af digitalis möta blicken, då man närmar sig Brocken (i Tyskland). SDS 1904,
nr 213, s. 2.
På prärien tycktes folk inte behöva arbeta på sågverk. JOHNSON Här 135 (
1935). – jfr
HÖG-PRÄRIE.
Ssgr:
–
PRÄRIE-BRAND l. (
numera knappast br.)
PRÄRI-BRAND.
( präri- 1882–1926 prärie- 1885 osv.) (förhärjande) eld l. brand på en prärie. KRUHS Jordkl. 2: 30 (1882).
Ryktena .. (hade) spridit sig som en präriebrand. SvD(B) 1944,
nr 212, s.
. –
PRÄRIE-ELD.
( präri- 1882. prärie- 1853 osv.)
[PRÄRIE-ELD.ssg 1]
1) == -brand. KRUHS Jordkl. 2: 480 (
1882).
[PRÄRIE-ELD.ssg 2]
2) bål som antänts pa en prärie. BREMER NVerld. 2: 357 (
1853).
–
PRÄRIE-GRÄS.
( präri- 1880. prärie- 1921 osv.) gräs som växer på en prärie. Hesse-Wartegg Nordam. 1: 478 1880.
–
PRÄRIE-HARE.
(prärie-) zool. den bl. a. på de nordamerikanska prärierna o. i östra Kanada förekommande hararten Lepus campestris Bachm. (äv. kallad stora prärieharen). ( STUXBERG o.) FLODERUS 3: 276 1903.
4Brehm 4: 5 1923.
–
PRÄRIE-HUND.
( präri- 1874–1923 prärie- 1861 osv.) [jfr amerik.-eng. prarie-dog; djurets läte påminner om hundskall]
zool. individ av det till faniljen ekorrdjur hörande o. i Nordamerika förekommande släktet Cynomys Raf.; särsk. om arten Cynoniys socialis Raf., som lever i stora kolonier i hålor i jorden. THORELL Zool. 2: 131 (
1861).
(
1911).
–
PRÄRIE-HÖNA.
( präri- 1875–1913 prärie- 1853 osv.) [jfr amerik.-eng. prairiehen]
zool. individ l. art av präriehönssläktet; särsk. om arten Tympanuchus americanus Rehb. BREMER NVerld. 2: 235 (
1853). särsk. i uttr.
lilla präriehönan, arten Tympanuchus pallidi cintus Ridgway.
4Brehm 8: 376 1926.
–
PRÄRIE-HÖNS. pl.
(präri- 1882–1915 prärie- 1886 osv.) zool. nordamerikanska hönsfåglar av det till underfamiljen orrfåglar hörande släktet Tympanuchus Rehb.; särsk. om individer av arten Tympanuchus americanus Rehb., präriehönor. KRUHS Jordkl. 2: 435 (
1882).
Ssg:
–
präriehöns-släkte(t).
zool. fågelsläktet Tympanuchus Rehb. NF 1889.
–
PRÄRIE-INDIAN.
( präri- 1881–1915. prärie- 1895 osv.) om indianer tillhörande nordamerikanska stammar som efter införandet av hästen o. eldvapnen i Nordamerika levde på (buffel)jakt på prärierna. HesseWartegg Nordam. 2: 1 1881.
–
PRÄRIE-KULTUR.
( präri- 1914. prärie- 1935 osv.) (i fackspr.)
kultur som är utmärkande för prärieindianer. 2NF 21: 290 1914.
–
PRÄRIE-LAND.
( präri- 1880–1912 prärie- 1853 osv.) land l. landsdel l område o. d. som till stor del l. huvudsakligen består av prärier. Tre fjerdedelar af Jowa mark, säges vara böljande prairie-land. BREMER NVerld. 2: 380 (1853).
–
PRÄRIE-OMRÅDE ~⁰²⁰. (präri- 1882. prärie- 1937 osv.) jfr -land. KRUHS Jordkl. 2: 423 (1882).
–
PRÄRIE-ROS,
r. l. f. (prärie-) [jfr amerik.-eng. prairie rose]
bot. den i Nordamerika vildväxande o. i Sverige ss. prydnadsväxt odlade rosen Rosa Setigera Michx. HbTrädg. 5: 93 1874.
–
PRÄRIE-SKONARE,
r. l. m. (prärie-) [efter amerik.eng. prairie schooner]
(numera bl. tillf.) om nordanierikanska förh.: prärievagn. GHT 1896,
nr 3 B, s. 1.
–
PRÄRIE-STAM.
( präri- 1898–1914 prärie- 1935 osv.) stam av prärieindianer. ZILLIACUS Indiankr. 150 (1898).
–
PRÄRIE-STAT.
( präri- 1880. prärie- 1885 osv.) jfr -land. Hesse- Wartegg Nordam. 1: 12 1880.
–
PRÄRIE-UGGLA,
f. l. r. (präri- 1875–1915 prärie- 1925 osv.) zool. den till släktet hålugglor hörande nordamerikanska ugglan Speotyto hypogæa Bonap. 1Brehm 2: 342 1875.
–
PRÄRIE-VAGN.
( präri- 1898. prärie- 1945 osv.) [jfr amerik.-eng. prairie wagon) fyrhjulig vagn täckt med på halvcirkelformiga bågar uppfäst tältduk o. dyl. o. dragen av oxar l. hästar l. mulåsnor o. (
i sht förr)
använd för transport av gods o. passagerare l. som boskaps- o. flyttvagn för utvandrare o. d. på de nordamerikanska prärierna; äv. allmännare, om liknande täckt vagn använd på andra håll. ZILLIACUS Indiankr. 158 (
1898).
SvD(B) 1945,
nr 102, s.
(om förh. i Danmark). –
PRÄRIE-VARG.
( präri- 1874–1923 prärie- c. 1855 osv.) [jfr amerik.-eng. prairie-wolf) i sht zool. den på de öppna prärierna l. i skogfattiga trakter i Nordamerika levande (till hunddjursfamiljen hörande) vargarten Canis latrans Say, koyot. Prärievargar skälla (på prärien i Texas). CJLALMQVIST (
c. 1855 i
OoB 1904, s.
17. –
PRÄRIE-VID,
adj. (prärie-) (tillf.) om utsikt o. d.: så vidsträckt som på en prärie. BREMER GVerld. 2: 174 (
1860).
–
PRÄRIE-VIDD.
(prärie-) konkret: prärie, grässlätt; särsk. i pl. SCHULZE Emigr. 113 (
1930).
–
PRÄRIE-ZON.
(prärie-) (i fackspr.) zon l. bälte som präglas av prärieområden; särsk. i sg. best., om en dylik zon i Nordamerika (från Klippiga bärgen till Mississippi). SvUppslB 30: 328 1937.