PRÄST präs⁴t, m.||ig. (Ebr. 5: (NT 1526 osv.) , i bet. 3 r. l. m. (SynodA 2: 1583 osv.) ((†) n. i bet. 3 a, ÄARäfst 140 1596); best. -en; pl. -er ³² (RA I. 1: 4 1522 osv.) (†) -ar G1R 1: 491523, PJANGERMANNUS PMagni D 2 b 1605; se vidare pl. best. nedan); pl. best. -erna (3Mos. 13: 2 (Bib. 1541 osv.) (†) -arne KKD 10 231 1702, HÜLPHERS Dal. 285 1762; -ener SVARTG1 121 1561; -ernar Joel 1: 9 (Bib. 1541). -tren LUCIDOR (SVS) 47 (c. 1670; i vers), FRESE Pass. 23 (1728; i vers)). ( prest 1522 (: presther, pl.) – 1902. präst (-æ-) 1530 (: præstebol), 1596 osv. präster (pres-), sg. 1527–1770)

[fsv. präster; jfr d. præst, isl. prestr, fsax. prēstar-, fht. prēstar, priester, t. priester, feng. prēost eng. priest, ffr. prestre, fr. prêtre; av lat. presbyter, gr. πϱεσβύτεϱος (se PRESBYTER)]

[PRÄST 1]

1) (†) var särskild av de personer (äldste) som under den äldsta urkristna tiden hade om hand ledningen av o. vården om en kristen församling, presbyter; jfr BISKOP 2. (Paulus) sende .. aff Mileto bodh til Ephesum, och kalladhe til sigh Presterna j Församlingenne. Apg. 20: 17 (Bib. 1541; NT 1526: the åldersmän; Bib. 1917 församlingens äldste). Jak. 5: 14 (Bib. 1541.

[PRÄST 2]

2) person som i den kristna kyrkan efter den äldsta urkristna tiden innehar (vigts till att inneha) ämbete ss. förkunnare av Guds ord (o. förvaltare av sakramenten); särsk. om präst (kyrkoherde, komminister m.m) anställd i vis församling; äv. använt i sammanhang där man icke vill l. (lämpligen) kan använda ngn speciell kyrklig titel; i fråga om förh. i den romerskkatolska kyrkan äv. använt ss. speciell beteckning för präst i rang närmast under biskop. En katolsk, protestantisk präst. Vara präst i svenska kyrkan. Biskopen hade middag för stiftets präster. Ham tänker bli präst, studerar till präst. Vigas, ordineras till präst. Gå till prästen och ta ut lysning. RA I. 1: 4 (1522). Hwar-te studera? tu blijr hwart Doctor, Präst, eller Abbot. STIERNHIELM Herc. 162 (1658, 1668). Viger Prest them, som ächtenskap ej bygga måge; vare vigsel ogild, och miste han sitt Prestaembete. GB 2: 12 (Lag (1734). Prosten talte:.. / Dock, han (dvs. Döbeln) må svara sjelf för sina öden, / Jag har gjort nog som menniska och prest! RUNEBERG 2: 110 (1846). Erik i Falla kom körande in på stallgården hos prästens. LAGERLÖF Kejs. 21 (1914). FEHRMAN OrientK 81 (1920). Ett avvisande av tanken på kvinnliga präster. SOU 1923, 22: 24. Metoden att stänga kyrkan för en präst, som stiftsstyrelsen ville påtvinga församlingen, praktiserades ännu på 1600-talet. THOMSON StPrästv. 163 (1951). jfr ADELS-, AMIRALITETS-, BATALJONS-, BOND-, BRUKS-, DJÄKNE-, DOM-, DÖVSTUM-, PARTYGS-, FATTIG-, FÄLT-, FÄNGELSE-, GARDES-, GRUV-, HERRE- DAGS-, HJÄLP-, HOSPITALS-, ROV-, RUS-, HÖGKYRKO-, JÄRNVÄGS-, KAPELL-, KLOCKAR-, KOMPANI-, KOR-, KRIGS-, KRIGSMANS-, LANT-, LAPP-, LAPPMARKS-, LÄS-, LÄSAR-, LÖPAR-, LÖS-, MILITÄR-, MODE-, MUNKE-, MÄSS-, NÅDÅRS-, PÅSKDAGS-, REGEMENTS-, SKEPPS-, SKOL-, SKVADRONS-, SLOTTS-, SOCKEN-, STADS-, STOR-, VAKANS-, ARKE-PRÄST m. fl. – särsk.

[PRÄST 2.a]

a) om person som i metodistsamfundet, Nya kyrkan, mormonkyrkan o. d. innehar tjänst ss. ordets förkunnare (o. förvaltare av sakramenten). NORDENSKJÖLD FörsamlJer. 16 (1790). LUNDIN Kyrkoh. 2: 75 (1905). jfr METODIST-, MORMON-PRÄST. b i jämförelser. Han talte som en prest. REMMER Högf. 7 (1818). Lars var så tjock och så rik som ett troll, / hans häst var så välfödd som prästen. FRÖDING Eftersk. 1: 137 (1892 1910). Ingrid läser som en hel präst. EDQVIST Musik 71 (1946).

[PRÄST 2.c]

c) i en mångfald ordspr., t. ex.: Prästen siunger icke thesmere at Kiyrkian är stoor. SvOrds. C 1 a 1604. Kyrkian är aldrigh så full, at icke Prästen haar sitt rum. GRUBB 433 (1665). Hwar äger lefva, som präten lärer men ingen som han lefver. TÖRNING 3 (1677). Prästens girugheet och Gudz barmhertigheet äro ingen ände vppå. DENS. 125. När det rennar på presten, så dryper det på klockarn. Sv Ordspråksb. 67 1865.

[PRÄST 2.d]

d) (i folkligt spr.) i uttr. läsa för prästen, beredas till konfirmation, få konfirmationsundervisning. WÄGNER Norrt. 1 (1908). JOHNSON Nu 171 (1934).

[PRÄST 2.e]

e) (†) i uttr. stå för prästen, stå inför präst för att vigas. Om i än mot min vilia bringa thet så wida at wi sku stå för prästen så skal iag säija näij öfwer liut. HORN Lefv. 86 (c. 1657; rättat efter hskr.).

[PRÄST 3]

3) i metonymisk anv. av 2.

[PRÄST 3.a]

a) (†) om prästämbete l. prästsyssla l. tjänstgöring ss. präst. ÄARäfst 140 1596. D(omi)n(us) Laurentius .. (förmanades) att han skulle achta sin prest (dvs. akta sig så att han icke blir avsatt från prästämbetet) .. (svarade), att han dän inthet achtar. SynodA 2: 193 1653. (Jag skulle) aldrig wara wärdig bekläda een Prest. VDAkt. 1675, nr 261. särsk. i uttr. betecknande avsättning l. suspension l. avskedstagande från resp. återinsättning i l. behållande av ämbete l. tjänst. Bleff presten tagin ifrån her Dauid .. så lenge han (osv.). SynodA 2: 1583..i At hinn.. mister både prest och giäldh. RA I. 3: 102 (1593). Blef .. beslutett.. att D(omi)n(us) jonas skulle beholle både Prest och Gälld. Upps DP 30/4 (1603). Nu.. beder iag ödmiukel(igen) iagh motte få min präst igen. VDAkt. 1698, nr 392. Han nedlade.. sit ämbete, skilde sig frivilligt från sjelfva Prästen, som man kallar det. SvMerc. IV. 4: 109 1759.

[PRÄST 3.b]

b) (numera i sht i folkligt spr.) om förhållandet l. planer på att bli präst l. om tänkt framtida bana ss. präst l. om (studier för) examen l. prövning som fordras för inträde i prästämbetet; i sådana uttr. som läsa på prästen (stundom bereda sig till prästen), vara, färdig med prästen, slå prästen ur hågen. MoB 7: 169 (1811: bereda mig till prästen). Hade jag velat taga en vanlig, simpel "dimm", som prosten:. och adjunkten derhemma, så kunde jag varit färdig med presten längese'n. HEDENSTIERNA Bondeh. 65 (1885). I Uppsala läste .. (J. A. Liedborn) på prästen. Landsm. VII. 7: 135 (1892). Jon Jonsson var en äventyrslysten student, som vid 18 års ålder slog prästen ur hågen och (osv.). GRIMBERG SvFolk. 2: 478 (1914).

[PRÄST 4]

4) i utvidgad anv. av 2, om person som i icke kristna religionssamfund l. bland icke kristna folk l. stammar tjänstgör ss. speciell (officiell) handhavare av den religiösa kulten l. av ngn särskild religiös kult.

[PRÄST 4.a]

a) i (den monoteistiska) judendomen. Gaak bort, och wisa tich prestenom. Mark. 1: 44 (NT 1526; Bib. 1917: för prästen). Prester och Leviter voro folkets domare och ämbetsmän. AGARDH ThSkr. 1: (1842 1855. särsk. i uttr. överste präst, se ÖVERSTEPRÄST.

[PRÄST 4.b]

b) i andra religionsformer. 1Mos. 47: 22 (Bib. 1541; i Egypten på Josefs tid). Efter Pausanias.. har Phemonoe varit Apollos första Präst. LAGERBRING HistLit. 203 (1748). Tysta som Egyptens prester / begynte stjernorna sitt tåg. TEGNÉR (WB) 4: 17 1822, De babyloniska prästerna hade.. ett stort rykte.. såsom synnerligen erfarna och kunniga magiker. BRIEM AllmRelH 29 (1942). jfr AUGURAL-, AVGUDA-, BAALS-, BLOT-, BRAMA-, FETISCH-, LAMA-, MOLOKS-PRÄST m. fl.

[PRÄST 5]

5) i mer l. mindre bildl. anv. av 2 (jfr 3); särsk. (i sht i högre stil) med tanke på prästen ss. andlig ledare, ss. förkunnare l. utläggare av en lära l. åskådning l. ss. värksam i högre andliga värdens tjänst. Ju flera dess (dvs. poesiens) sanna prester äro bland ett folk, ju lifligare och allmännare känslan för det sköna. GEIJER I. 3: 331 (1814). Äfven han (dvs. den unge Faust) skall blifva en präst i forskningens tämpel. RYDBERG 2: 327 (1867). AMINOFF Krigsg. 83 (1904). – särsk.

[PRÄST 5.a]

a) (numera bl. tillf.) med angivande av ngn viss gudomlighet (i den grekisk-romerska mytologien) som ngn gm sin värksamhet l. sin livsföring tänkes tjäna. (Skådespelarna) Baron, Dufresne och le Kain voro Melpomenes namnkunnigaste prester i detta tempel (dvs. en teater i Paris). JornnLTh. 1812, nr 241, s. 2. Thalias prester. 3SAH LV. 1: 0 1843. särsk. i uttr. Backi präst, se BACKUS b β.

[PRÄST 5.b]

b) (numera föga br.) i uttr. naturens präst, om naturforskare. ATTERBOM SDikt. 1: 0 (1811, 1837; om Linné). WALLIN Rel. 3: 288 (1828, 1831; om J. W. Dalman). En from naturens präst. KARLFELDT FlBell. 9 (1918; om Linné).

[PRÄST 6]

[utvecklat ur 4 a]

(i bibeln l. med anslutning till denn) om Kristus (med särskild tanke på hans offerdöd o. medlarskap). Tu äst en prest j ewogh tijdh effter Melchisedecs sätt. Ebr. 5: (NT 1526; äv. i Bib. (1917). Så är och Christus .. smorder til at wara Präster, och i thetta sitt Embetes kraft haffuer.. ena reesa Offrat sigh sielffuan. WALLIUS 2Likpr. 195 (1627). – jfr ÖVERSTEPRÄST

[PRÄST 7]

[utvecklat ur 4 a]

(i bibeln) i pl., om judarna ss. ett av Gud utvalt folk, som tjänar honom o. bland folken intar samma plats som prästerna (i bet. 4

[PRÄST 7.a]

a) bland dem själva. Men j skolen heta Herrans Prester, och man skal kalla idher ivår Gudz tienare. Jes. 61: (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917. I skolen blifva åt mig ett rike af prester ock ett heligt folk. 2Mos. 19: (öv. 1878; Bib. 1541: itt Presterlighit Konungs rike).

[PRÄST 8]

[utvecklat ur 4 a]

(i religiöst spr.) om den kristne ss. frambärande andliga offer till Gud ss. förkunnande Guds ord, ss. bedjande för församlingen o. d.; i sht i pl. (Herren har) giordt oss till konnungar och prester för gudhi och hans fadher. Upp. 1: (NT (1526). Nu torde du säga: Är detta sannt, att vi alle äre prester och skole predika, hvad för ett väsende lärer det icke då blifva? Luther UtläggnPetrEp. 1: 97 (1850). Att varje troende är en präst och genom tron har makt att andligen föda barn åt kyrkan och giva näring åt dem. KyrkohÅ 1937, s. 42. Anm. Till präst l. prelat (l. bådadera) ha bildats vissa i starkt vard. språk stundom förekommande, nedsättande l. skämtsamma benämningar på präst (i bet. 2), nämligen dels PREBAK, best. -en, pl. -ar (DKLOCKHOFF 1865 i SnoilskyVänn. 1: 32, OoB 1936, s. 370), dels PRÄLLE (PRELLE), best, -en, pl. -ar (OoB 1936, s. 370, LECHE-LÖFGREN Ideal 205 (1952; om en engelsk domprost)).

Ssgr i allm. till 2):

– PRÄST-ADJUNKT. (präst- 1851. präste- 1840 – 41) (numera knappast br,) jfr pastors-adjunkt. BtRStP 1840 – 41, 8: nr 139, s. 11. En simpel prestadjunkt. PALMBLAD Nov. 4: 42 (1851).

– PRÄST-ANEKDOT. jfr -historia 1. Prästanekdoternas outtömliga gebit. LAMM Oxenst. 223 (1911).

– PRÄST-ARV. ( präst- 1851. prästa- c. 1540. präste- 1756)

[fsv. prästa arf]

(i sht om ä. förh.) arv efter präst(er). (Upplandslagens bestämmelser) om presta och biscops arff. OPETRI Kr. 71 (c. (1540). AFZELIUS Sag. 6: 94 (1851).

– PRÄST-ATTEST. ( präst- 1758 osv. prästa- 1779. präste- 1724–1820) (numera föga br.) prästbevis, prästbetyg. VRP 9/3 1724. MOBERG Utvandr. 243 1949.

– PRÄST-BANA(N). ( präst- 1885 osv. prästa- 1894–1902 präste- 1893) jfr bana, sbst.¹ 1 g γ Verd. 1885, s. 151. Prästbanan var.. i allmänhet den enda lärdomsväg, som en studiebegåvad bondson .. reflekterade på. KyrkohÅ 1925, s. 170.

– (2, 4) PRÄST-BARN. ( präst- 1753 osv. prästa- 1541–1710 präste- 1541–1869)

[fsv. prästa barn]

prästs barn. Esra 2 61 (Bib. (1541). G1R 14: 434 1541. TurForskn. 4: 232 1919.

– (2, 4) PRÄST-BEFATTNING. NYSTRÖM Svedelius 1: 22 1887.

– PRÄST-BESKED. ( präst- 1759–1899 prästa- 1743. präste- 1751–1798) (†) prästbevis, prästbetyg. Formulair til Prästabesked. ÅbSv UndH 60: 22 1743. HAGSTRök Herdam. 3: 63 1899.

– PRÄST-BESTÄLLNING. (numera föga br.) prästbefattning. RYDÉN Pontoppidan 122 (1766). BtRiksdP 1894, I. 1: nr 30, UtlåtKammarkoll. s. 10.

– PRÄST-BETYG. ( präst- 1792 osv. präste- 1773) (numera bl. i icke officiellt spr.) prästbevis; ofta med syftning på ngt speciellt intyg (t. ex. flyttningsbetyg, åldersbetyg); förr äv. i uttr. utdrag ur prästbetyg, åldersbetyg. PH 10: 209 (1773). Vid ingivande av ansökan (om arbetslöshetshjälp) skall .. företes prästbetyg. SFS 1933, s. 833. 2SvUppslB 1952.

– PRÄST-BEVIS. ( präst- 1733 osv. prästa- 1753–1757 präste- 1681–1795) av pastorsämhete utfärdat (på kyrkobok grundat) intyg; jfr -attest, -besked, -betyg. VDAkt. 1681,, nr 81. Med.. (kyrkoböckernas) hjälp har pastor att utfärda en serie av "prästbevis": flyttnings-, ålders- och arbetsbetyg (osv.). BRILIOTH SvKyrkkunsk. 295 1933.

– PRÄST-BILDNING. ( präst- 1836–1909. prästa- 1855) (numera knappast br.) == -utbildning. Handlingar rörande prestbristen i Lunds stift, samt prestbildningen vid rikets akademier. (1836; boktitel). ANNERSTEDT UUH II. 2: 189 1909.

– PRÄST-BO. n. (tillf.) prästhem, prästgård. ÖDMANN Hågk. 5 (1801; uppl 1918).

– PRÄST-BOK. pl. -böcker. ( präst- 1756–1842. prästa- 1705, 1729. präste- c. 1655–1771)

[PRÄST-BOK.ssg 1]

1) (förr) i dom kapitel förvarad bok vari prästvigda personor skriftligen upprepade den avlagda prästeden. KOF II. 2: 207 (c. 1655.

[PRÄST-BOK.ssg 2]

2) (†) bok (av teologiskt l. religiöst innehåll) som präst behöver för l. använder vid sin tjänsteutövning. Föreskrefne gambl Scholfæ- och Prästeböcker. BoupptSthm 4/9 1672 (efter artilleripredikant). Hafwande nu monge prester.. ingen Bibel, än mindre andra nödiga prestaböker. SWEDBERG Lefv. 431 (1705, 1729). WINGÅRD 2: 393 1842.

– PRÄST-BOL. ( präst- 1583 osv. prästa- 1566–1833 präste- 1528–1917)

[fsv. prästabol]

(om ä. förh.) prästboställe (av äldre typ); jfr kyrko-bol. (Sockenprästerna) skole liffua vtåff theris prestebole, och then deel them tilfaller. G1R 5: 0 1528. Dä prästgårdshus skola ombyggas) må värke å prestebolets ägor tagas, om ther tilräckelig skog är. BB 26: 2 (Lag 1734. JämtlHärjedH 1: 62 1948. särsk. (mera tillf.) om prästgård med tanke företrädesvis l. enbart på bostadsbyggnaden (med tillhörande tomt o. uthus). Prestbolet med sin gröna gräsplan.. var enkelt och anspråkslöst, men synnerligen hemtrefligt. ÖMAN Ungd. 31 (1889). LAGERLÖF Mårb. 72 (1922).

Ssgr (om ä. förh.) :

– prästbols-friheter , pl. i frihet från vissa skatter o. besvär bestående förmåner som tillkommo prästboställe. AdP 1817, 1: 359. 2NFT 1915.

– prästbols-skog. SFS 1894, nr 17, s. 27.

– prästbols-stom l. -stomn . präststom. 2RA 1: 338 1723. BROMAN Glys. 1: 14 (1730).

– PRÄST-BONDE. ( präst- 1839 osv. präste- 1680 osv. prästo- 1685) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) arrendator l. brukare av prästlöneboställe (förr äv. av prästgård l. präststom l. annexhemman till prästgård); jfr annex-bonde. RARP 13: 168 ((1680). Ifrån denna Rotering befrias.. Alla Ländsmans- Gästgifwareoch Prästo-Bönders Gårdar. LMil. 1: 82 1685. Präste- ock Annexe-Bönderne i Skåne. PH 1: 179 1720. UpplFmT 44: 4 (1932–).

– PRÄST-BORD. ( präst- 1554 osv. prästa- 1527–1748 präste- 1528–1904)

[fsv. prästa bordh]

om ä. förh. prästboställe (av äldre typ); jfr bord, sbst.¹ 8, samt kyrkobord. Prester liffua vthåff sith prestabord, tiende och offer. G1R 4: 255 1527. JämtlHärjedH 1: 394 1948. särsk. (†) om prästgård med särskild tanke på bostadsbyggnaden (med tillhörande tomt o. uthus). PH 5: 3253 (1752). Straxt invid kyrkan omslöts det nyss uppförda prestbordet af stolta, högvexta granar. WACKLIN Minn. 3: 2 (1845).

Ssgr (om ä. förh.) :

– prästbords-friheter , pl. prästbolsfriheter. BRANTING Förf 2: 05 (1829; efter handl. fr. 1809).

– prästbords-skog. GHT 1898, nr 288 A, s. 3.

– prästbords-äga, r. l. f. jordäga som hörde till prästboställe. SynodA 1: 157 1678. LandtmFörordn. 191 1765.

– PRÄST-BOSTÄLLE ~⁰²⁰. (präst- 1798 osv. prästa- 1899–1917 präste- 1778–1796) boställe för präst, prästgård; i sht (förr) om dylikt boställe som utgjordes av en (större) jordegendom; jfr -bol, -bord. PH 11: 369 (1778). SFS 1927 s. 1.

– PRÄST-BREV. ( präst- 1694 osv. prästa- 1729–1858 präste- c. 1655 av biskop utfärdad fullmakt som prästvigd per son under ordinationsakten erhåller till bevis i att han vigts till präst. KOF II. 2: 207 (c. 1655. Kyrkol. 22: 3 (1886). SFS 1947, s. 1323.

– PRÄST-BRIST. ( präst- 1836 osv. präste- 1790) jfr brist, sbst.¹ II 1. VDAkt. 1790, nr 137. Religionsvården inom Svenska kyrkan bar.. försvårats af prestbrist. SFS 1874, nr 3, s. 47. BRILIOTH SvKyrkKunsk. 145 (1933).

– PRÄST-BÄNK. ( präst- 1665 osv. prästa- c. 1730 (i vissa, trakter) i kyrka: bänk (ofta framme i koret) reserverad för prästen o. hans familj, prästgårdsbänk. 2 långa prästbänker widh sachrestijgens dör. BtÅboH I. 11– 12: 34 (1665). BROMAN Glys. 2: 250 (c. 1730. NordT 1926, s. 427 (fr. Finl.).

– PRÄST-CELIBAT, n. (tillf.) jfr celibat I. REUTERDAHL SKH II. 1: 218 (1843).

– PRÄST-DEJA. ( präst- 1621. präste- 1556–1635) (†) jfr deja 1 (slutet). En preste deije, som .. Henrich Fleming tog til ächte. TEITT. Klag. 68 (1556). SCHRODERUS Os. 1: 28 (1635).

– PRÄST-DIKT. ( präst- 1925. präste- 1613) (mera tillf.) om ngt sona uppdiktats av präster. L. PAULINUS GOTHUS Com. B 2 a (1613). Den heliga Elin skulle .. endast vara en prästdikt? FestskrVising 112 1925..

– (2, 4) PRÄST-DOTTER. (präst- c. 1770 osv. prästa- 1690–1729 präste- 1909)

[fsv. prästa dottir (till 4 a)]

prästs dotter. SWEDBERG SabbRo 211 (1690, 1710). Minn GPrästh. 6: 3 1930.

– PRÄST-DRAGON. ( präst- 1762–1879 präste- 1712–1888) under Karl XII:s tid: var särskild av de dragoner som utrustades av prästgårdar o. klockarbol (i förening med adelsmän o. andra ståndspersoner); i sht i pl.; äv. i uttr. stånds- och prästdragoner, stundom adels- och prästdragoner. SynodA 1: 266. (1712). De så kallade Präst-Dragoner, som Prästerskapet i Riket i Konung Carl XII:s tid upsatt. HÜLPHERS Dal. 534 (1762). Stånds- och prestedragoner. NORDENSVAN o. KRUSENSTJERNA 1: 22 (1879). Adels- och prestedragoner AXELSON K12 Tid 351 1888.

– (2, 4) PRÄST-DRÄKT. ( präst- 1734 osv. prästa- 1729–1842 präste- 1621–1791) dräkt buren av präst, särsk. till tecken på hans värdighet; prästs ämbetsdräkt. VästeråsDP 14/2 (1621). Prästerne böra altid bruka Präste-Drägt och Krage, äfven på resor. WALLQUIST EcclSaml. 5– 88: 136 1791. Den svenska prästdräkten. ERODHE i StPfannenstill 399 (1923; rubrik).

– PRÄST-DRÄNG. ( präst- 1905. prästa- 1898. präste- 1525 – c. 1750. prästers- 1586)

[fsv. prästa dränger]

(nästan bl. om ä. förh.) jfr dräng 2.G1R 2: 1525. Uppl. 1: 478 1905.

– PRÄST-ED, r. l. m. (präst- 1788 osv. prästa- 1709–1780. präste- 1722–1791) (förr) ed som enl. 1686 års kyrkolag skulle avläggas av person som prästvigdes; 1893 avskaffad o. utbytt mot präst-. löfte. SWEDBERG Cat. 2 (1709). 3SAH 50: 45 1940.

– PRÄST-EXAMEN. ( präst- 1766 osv. präste- 1734, 1754) examen som inför domkapitel avlägges av per-. son som skall prästvigas (numera i regel sedan ~ han avlagt examen viå teologisk fakultet). DA LIN Arg. 2: 38 (1734, 1754). BRILIOTH SvKyrkKunsk. 141 1933.

– PRÄST-FALLEN, p. adj. (†) om församling o. d.: som är utan präst. Då vij (gm kyrkoherdens död) voro som prestfallna. VDAkt. 1737, nr 425 1735.

– PRÄST-FAMILJ. AB 1865, nr 258, s. 4.

– PRÄST-FAN, m. (starkt vard.) jfr fan, sbst.¹ ⁹ a. ENGSTRÖM Äfv. 47 (1908).

– PRÄST-FANATISM. (mera tillf.) GJEHRENSVÄRD Dagb. 2: 201 (1780).

– PRÄST-FAR, m. (präst- 1729 osv. präste- 1737–1888) (numera bl. tillf.) om (i sht äldre) präst; jfr fader I 5, 7 c γ. CAVALLIN Herdam. 3: 151 (cit. fr. (1729). Spegel är ingen torr och surmulen moralist, utan en snäll och glad gammal prestfar, som (osv.). SCHÜCK (o. WARBURG) 2LittH 1: 42 1911.

– PRÄST-FIENDE. (präst- c. 1765–1773 präste- 1604–1764) (numera bl. tillf.) prästhatare. Dande quinde hädare och Jungfru skendere och preste fiende, få aldrigh en godh ände. SvOrds. A 4 b 1604. LAGERBRING 1Hist. 2: 287 1773.

– PRÄST-FOLK. ( präst- 1847 osv. präste- 1683–1746)

[PRÄST-FOLK.ssg 1]

1) om präst o. hans hustru (o. barn).

[PRÄST-FOLK.ssg 1.a]

a) (i sht i folkligt spr.) ss. singular kollektivbeteckning; jfr folk 3 g. Prestfolket och klockaren voro merändels alltid bjudne på böndernes kyrkogångsgillen. LOVÉN Folkl. 191 (1847). MinnGPrästh. 6: 115 1930.

[PRÄST-FOLK.ssg 1.b]

b) (†) i pl.; jfr folk . VDAkt. 1683, nr 153. The nu i Lifvet varande goda PrästeFolck (i Skee prästgård). (EDMAN Bahusl. 355 (1746).

[PRÄST-FOLK.ssg 2]

2) (enst., †) kollektivboteckning för prästerna i en församling. Mitt beskedliga prestfolk, både salig prosten och kapellanen här hafva (osv) ZEIPEL Set. 1– 2: 254 1847.

– PRÄST-FRU. MOBERG Gr. 187 (1815).

– PRÄST-FUND. ( präst- 1807–1889 prästa- 1884. präste- 1750–1863) prästerligt påfund; numera bl. (mera tillf.) i pl.; jfr fund, sbst.¹ 3 (slutet). De störste sannings grunder / Ser det (dvs. förnuftet) för dikter an och idel Präste-funder. KOLMODIN QvSp. 2: 60 1750. CGESTLANDER 1884 hos SCHYBERGSON Estlander 460.

– PRÄST-FÄST, p. adj. (†) == -förlovad. ÄARäfst 55 (1596). VDAkt. 1724, nr 04.

– PRÄST-FÄSTNING. (†) == -förlovning. Dhen Trolåfningh och Prästfästningh som oss Vndertecknade Emillan skiedh ähr. VDAkt. 1712, nr 85.

– PRÄST-FÖRENING. förening av präster. Allmänna svenska prästföreningen, stiftad 1903 för främjande av en sund kyrklig utveckling o. tillvaratagande av prästerskapets intressen. BRUNIUS Metr. 139 (1836). SvStatskal. 1939, Bih. s. 352.

– PRÄST-FÖRHÖR.

[PRÄST-FÖRHÖR.ssg 1]

1) (†) prästexamen. VDAkt. 1798, nr 250. BL 6: 185 1840.

[PRÄST-FÖRHÖR.ssg 2]

2) (om ä. förh.) av präst anställt förhör.

[PRÄST-FÖRHÖR.ssg 2.a]

a) om husförhör. PH 8: 82 1765.

[PRÄST-FÖRHÖR.ssg 2.b]

b) om förhör vartill enskild församlingsmedlem kallats hos prästen. WIGSTRÖM Folkd. 1: 186 (1880). BENGTS Vargt. 129 (1915).

– PRÄST-FÖRLOVAD, p. adj. (†) trolovad inför präst. Drängen Jonas Månsson och Enkan Kirstin Svenssdotter.., som varit Prest-förlofvade, och ärnadt ingå äcktenskap med hvarandra. VDAkt. 1749, nr 11. Därs. 1782, nr 87.

– PRÄST-FÖRLOVNING. ( präst- 1867–1913. präste- 1716) (†) trolovning inför präst. VDAkt. 1716, nr 169. 2SAH 60: 209 (1883). AUERBACH (1913) .

– PRÄST-GESÄLL. (vard., numera bl. tillf.) nedsättande benämning på person som studerar till l. ämnar bli präst l. tjänstgör ss. predikobiträde åt präst. Jag är ingen Präst-Gesäll. DALIN Vitt. II. 5: 104 (1738). Skål du gamla prestgesäll. STRINDBERG Giftas 1: 82 (1884). HÖGBERG Vred. 1: 258 (1906).

– PRÄST-GILLE. ( präst- 1787 osv. prästa- 1527–1897 präste- 1523 (: prestegillestuvuna)--1561)

[PRÄST-GILLE.ssg 1]

1) (†) motsv. gille 2. Then gambla Salen (i Uppsala), ther om prestemotedt plägade drickas prestegille. SVART G1 114 1561.

[PRÄST-GILLE.ssg 2]

2) (om ä. förh.) gille (se d. o. 4

[PRÄST-GILLE.ssg 2.a]

a) vars medlemmar (huvudsakligen) utgjordes av präster; äv. om hus l. lokal för gillets sammankomster. G1R 4: 178 1527. xij (dvs. 12) stycken ten- kar som äre ther j prestegillet j Strengnes. Därs. 7: 214 1530. SvKyrkH 2: 52 (1941).

Ssg (till -gille 2).:

– prästgille-stuga l. -stuva , r. l. f. (om ä. förh.) hus l. lokal för ett prästgilles sammankomster. RA I. 1: (1523). G1R 4: 1 1527.

– PRÄST-GIVEN, p. adj. (†) (inför präst) trolovad (med ngn). Bror i Hula hafuer henne belägrat och haf(wer) lofuat henne ächtenskap, tich nu prästgifuen mz en anner i Säby sochen. ÄARäfst 104 1599.

– PRÄST-GUBBE. (vard.) gammal präst. Posten 1769, s. 919. BÖTTIGER 6: 266 1836.

– PRÄST-GUMMA, f. (präst- 1694–1774. präste- 1694) (vard., mera tillf.) (gammal) prästfru; (gammal) prästänka. HärnösDP 1694, s. 170. Ymer 1902, s. 400 1774.

– PRÄST-GÅRD, se d. o.

– PRÄST-GÄLL, n. (präst- 1626 osv. prästa- 1528–1933 präste- 1523–1875)

[fsv. prästa giäld]

(i ålderdomligt spr.) pastorat (se d. o. 1); i sht konkret, om socken l. antal socknar som utgör(a) en kyrkoherdes ämbetsområde. Nykirke prestegældth. G1R 1: 170 (1523). Ther flere kyrckior lydha till itt prestegäld, må presten hålla tijdherna ymsom widh then ena och ymsom

[widh]

then andra. RUDBECKIUS Kyrkiost. 26 (c. 1635. SvFolket 2: 91 1938. jfr (†): Suerige hade aff ålder warit itt konungarike, och inthet höffuitzmans döme, heller presta geld. OPETRI Kr. 232 (c. 1540).

– PRÄST-GÄRNING. (i sht i högre stil) jfr gärning 2.Få ting i den nutida prästgärningen torde) taga så mycken tid och kraft i anspråk som predikoförberedelsen. SvD(A) 1930, nr 4, s. 24.

– (2, 4) PRÄST-HABIT. ( präst- 1845. prästa- 1935–1671. präste- 1682–1750) (†) prästdräkt. FinKyrkohSP 2: 98 (1635). Förmantes pastores förskaffa sigh tiänligh prästahabit. VDP 1670, s. 283. BL 12: 8 1845.

– PRÄST-HAT. ( präst- 1791 osv. prästa- 1806. präste- 1811) hat till präster. PT 1791, nr 90, s. 2. Sjuttonhundratalets naiva prästhat. 3SAH LIV. 2: 272 1943.

– PRÄST-HATARE. ( präst- 1663 osv. präste- 1665–1689) jfr -hat. HärnösDP 1663, s. 7. Qwinneskämmare och Prästehaatare, få sällan godh ända. GRUBB 76 (1665). HAMMAR 1936.

– PRÄST-HEM, n. jfr hem I 2. 2SAH 59: 1 (1882). Som son i ett strängt prästhem hade jag aldrig förut satt min fot på en teater. SIWERTZ Fribilj. 137 (1943).

– PRÄST-HEMMAN. ( präst- 1752 osv. prästa- 1616. präste- 1547 osv.) (om ä. förh.) prästboställe; prästgård; stom- l. annexhemman till prästgård. Meste parthen aff samme Kyrkie och Prestehemmen äre så gott som förlagde, obygde, och ilde häffdede. G1R 18: 33 (1547). Prestestompnerne J långzell sochen äro kompne ifrå Prestegården heller Prestehemmanet (i Sollefteå). ÅngermDomb. 23/7 1649, fol. ; jfr RedEcklBost. 2: 261 1906. Så kallade präste- klockare- annex- och mensalhemman i Skåne, Hallands- och Bohus-län. SFS 1827, s. 943. THULIN Mant. 2: 6 (1935).

– PRÄST-HISTORIA.

[PRÄST-HISTORIA.ssg 1]

1) (kort) berättelse (anekdot) om präst l. präster. RYDÉN Pontoppidan 24 (1766). Prästhistorier. OLOFSSON (1942; boktitel).

[PRÄST-HISTORIA.ssg 2]

2) (tillf.) i pl.: prästlögner o. d. När vi ridas af griller, inpiskade med rotting, inskrämda med presthistorier. STRINDBERG Giftas 1: 216 1834.

– PRÄST-HUS. (präst- c. 1755 osv. prästa- 1683–1734 präste- 1696–1794)

[PRÄST-HUS.ssg 1]

1) (företrädesvis om ä. l. utländska förh.) hus avsett ss. bostad åt en l. flera präster; hus som utgör l. tillhör en prästs ämbetsbostad. OfferdalKArk. N I 1. s. 29 (1696). Fornv. 1934, s. 3.

[PRÄST-HUS.ssg 2]

2) prästhem; prästfamilj. Wi wilja fråga om I will gifta er med någon af prestahuset. CAVALLIN Herdam. 4: 262 (cit. fr. 1688. 2SvKulturb. 1–2: 1 1934.

– PRÄST-HUSTRU. ( präst- 1642 osv. prästa- 1566–1729 präste- 1552–1909) (företrädesvis om ä. förh.) jfr -fru. G1R 23: 432 1552. 2SvKulturb. 1–2: 3 (1934).

Ssg (†):

– prästhustru-bänk. jfr prästbänk. MURENIUS AV 79 (1641).

– PRÄST-INKOMSTER ~⁰²⁰, pl. (präst- 1887–1933 präste- 1749–1776) prästs inkomster av sin tjänst. LIND (1749; under pfründe). BRILIOTH SvKyrkKunsk. 175 (1933).

– PRÄST-JORD. (om ä. l. utländska förh.) anvisad åt präst ss. löneförmån. QLm. 1: 46 (1833). 2NF 22: 1146 1915.

– PRÄST-KAFTAN, förr äv. -KOFTAN . (med prägel av fackspr.) prästrock; jfr kaftan 3 a. FORSSTRÖM Dagb. 89 (1800). SÖDERBERG Rytm. 9 (1907).

– PRÄST-KALL, n. (präst- 1837 osv. prästa- 1854–1926 präste- 1593–1918 (: prästekallsskatten)

[PRÄST-KALL.ssg 1]

1) förhållandet att vara (l. bli) präst; en prästs ämbete; numera företrädesvis (i högre stil) om prästämbetet ss. en livsuppgift (förutsättande en särskild kallelse); jfr kall, sbst.² 4. UppsDP 24/5 1593. KyrkohÅ 1938, s. 244 1650. (Joh. Gezelius d. y.) följde .. fadren till Åbo, der han under dennes uppsigt danades för prestkallet. SCHYBERGSON FinlH 1: 49 (1887). Har du en gnista heder, så avsäger du dig prästkallet. SIWERTZ Fribilj. 156 (1943).

[PRÄST-KALL.ssg 2]

2) (utom ngn gg om ä. danska förh. numera bl. i folkligt spr. i sydligaste Sv., föga br.) prästerlig befattning; särsk.: kyrkoherdebefattning, pastorat; äv. konkret, om området för ämbetsutövningen; jfr -gäll samt kall, sbst.² ⁴ e β. STIERNMAN Riksd. 508 1600. 1685 erhöll han ett prestekall på Bornholm. CAVALLIN Herdam. 2: 203 (1855). Hade en pojke mer än vanlig läslust spådde man honom ett prästkall. Landsm. VIII. 2: 0 (1891).

Ssgr (till -kall 2; förr, i sydligaste Sv.; kam.):

– prästkalls-pänningar, pl. (präste-) prästegärd (se C). MÖLLER 1790. LINDE Kam. 199 1867. 2NF 1915.

– prästkalls-skatt. ( präste-) prästegärd (se C). BRANTlNG Förf. 2: 46 (1829). 2NF 28: 57 1918.

– PRÄST-KALLELSE. ( präst- 1796–1799 prästa- 1701. präste- 1659–1766) (†) kallelse av ngn till innehavare av viss prästerlig tjänst. KOF II. 1: 279 1659. FinKyrkSP 1: 120 1799.

– PRÄST-KANDIDAT. ( präst- 1797 osv. präste- 1797) person som bedriver studier för att bli präst l. som anmält sig för undergående av prästexamen; teologie studerande. 2Saml. 9: 31 (1797). BRILIOTH SvKyrkKunsk. 142 1933.

– PRÄST-KAPPA, r. l. f. (präst- 1695 osv. prästa- 1705. präste- 1636–1832) urspr.: till en prästs vardagsdräkt hörande lång kappa (som gick fram över axlarna o. föll i släta veck ned över ryggen); sedermera: ett ur denna kappa uppkommet liturgiskt plagg som bäres ovanpå prästrocken; jfr ERODHE i StPfannenstill 399 ff. 1923. 1 Lång Prästekappa af gemeent Pollmit. BoupptSthm 10/1 1673. (Det vore) helt oanständigt at någon präst kommer in i Consist. utan prästkappa. HärnösDP 1695, s. 452. MOBERG Utvandr. 181 (1949). särsk. bildl., symboliserande prästämbete; jfr kappa, sbst.¹ ¹ b α slutet. Han skulle föreholla honom, dedt han ville deprecera culpam (dvs. göra avbön för det fel) han haffver begådt, eller skall dedt kosta hans prästekappa. RP 6: 297 1636.

– (4 b) PRÄST-KAST, r. l. m. kast varifrån prästerskapet rekryteras, kast av präster.

[PRÄST-KAST.ssg 2.a]

a) i eg. anv., motsv. kast, sbst.³ 1, om bramanernas kast i det indiska samhället. Frey 1850, s. 453. IllRelH 259 1924.

[PRÄST-KAST.ssg 2.b]

b) i utvidgad anv., motsv. kast, sbst.³ ² a. I den Ethiopiska staten Meroe hörde.. enligt Diodorus, Konungarne till Prest-kasten. 2VittAH 15: 275 (1832, 1839). Musikerna (hos assyrier och babylonier) hörde till högsta klassen närmast konungen och representerade prästkasten. NORLIND AMusH 54 (1920).

– PRÄST-KAVLE. ( präst- 1749–1828 präste- 1638–1757) (†) växten Arum maculatum Lin., munkhatten, arrum. FRANCKENIUS Spec. A 3 b 1638. HEINRICH 1828.

– PRÄST-KJOL, i sht förr äv. -KJORTEL . ( präst- 1739 osv. prästa- 1541–1722 präste- 1596–1640)

[PRÄST-KJOL.ssg 1]

1) (om ä. l. katolska förh.) till 2: fotsid prästrock, talar, kaftan (se d. o. 3 a; äv.: sutan; äv. bildl., om prästämbete; jfr -kaftan samt kjol, 2 a. Så frampt han däm (dvs. förlikningsvillkoren). brutte, skulle han .. icke nappa (dvs. få) sin prästekiortell igen. ÄARäfst 135 (1596). Jag känner blott ett par prester (i Rom), som tillåta sig ett besök i Thalias tempel. Båda aflägga för aftonen prestkjolarna och iföra sig karlkläder. BECKMAN Påfv. 34 (1880). LANGLET Ung. 14 (1934).

[PRÄST-KJOL.ssg 2]

2) (†) till 4 a, om den judiske prästens livklädnad (se Bib. 1917, Ordförkl. s. 429). Esra 2: 9 (Bib. 1541. Neh. 7: 0 (Därs.).

– PRÄST-KLOCKA, r. l. f. (präst- c. 1755–1896. präste- c. 1575

[PRÄST-KLOCKA.ssg 1]

1) (numera bl. ngn gg i folkligt spr.) (mindre) kyrkklocka använd för annangångsringningen.(förr utförd, då prästen kom till kyrkan l. syntes på väg dit). InventLinde c. 1575 (bet. oviss) SCHULTZE Ordb. 2285 (c. 1755. LUNDIN NSthm 185 (1888).

[PRÄST-KLOCKA.ssg 2]

2) (i vissa trakter i Finl.) växten Campanula persicifolia Lin., stor blåklocka. BotN 1896, s. 4.

– (2, 4) PRÄST-KLÄDD, p. adj. klädd i prästdräkt. CAEHRENSVÄRD Brev 2: 306 (1799).

– (2, 4) PRÄST-KLÄDER, pl. (präst- c. 1650 osv. präste- 1594–1757)

[fsv. prästa klädhe(r)]

prästdräkt(er); jfr prästa-kläden (se B). HSH 1: 3 (1594). Prästen skall (vid sockenbud) komma uthi Prästkläder, swart kiortel eller sijdh Kappa. FinKyrkohSP 3: 146 (c. 1650. 1Mack. 3: 49 (Apokr. 1921).

– PRÄST-KLÄDNING. ( präst- 1792–1851 präste- 1552) (†) prästdräkt. KlädkamRSthm 1582 F, s. 2 a. PALMBLAD Nov. 4: 94 (1851).

– PRÄST-KLÄPP, m. (präst- 1910. präste- 1761–1853) (numera bl. ngn gg efter ä. källa) nedsättande benämning på barn till präst (munk); jfr munka-kläpp. (Hertig Johan till Jöran Persson:) Om min sak.. skola Kejsare.. dömma; men icke du, din Präste-kläpp. DALIN Hist. III. 1: 63 1761; jfr HEIDENSTAM Svensk. 2: 4 (1910).

– (4 a) PRÄST-KODEX.

[efter t. priesterkodex; i källskriften i fråga visas stort intresse för prästerskapet o. prästtjänsten]

(i fackspr.) beteckning för en av källskrifterna till pentateuken; jfr -skriften. Finke Moseb. 21 (1900). STAVE 1Mos. 5 (1911).

– PRÄST-KOFTA. ( präst- 1749–1816 präste- 1652) (†) (fotsid) prästrock, kaftan (se d. o. 3 a). WOLLIMHAUS Ind. (1652). ALOPÆUS BorgåGymn. 4: 428 (1816).

– PRÄST-KOFTAN, se -kaftan.

– PRÄST-KOLLEGIUM. särsk. (om förh. under antiken) till 4 b; jfr kollegium 1. RYDBERG (o. TEGNÉR) Engelhardt 1: 46 (1834). Ledningen av gudstjänsten uppdrog.. (Numa Pompilius) åt prästkollegier. GRIMBERG VärldH 3: 374 (1928).

– PRÄST-KONFERENS. REUTERDAHL Mem. 321 (1860). BERGQVIST o. KJEDERQVIST Ziegler 338 (1900).

– (2, 4) PRÄST-KONUNG. hist. o. rel.-hist. person som samtidigt var konung o. präst (den främste av prästerna i ett land o. d.); förr äv. om var särskild av de båda lamorna i Tibet. PALMBLAD HbGeogr. 179 (1826). UVTF 12: 9 (1875; i det forntida Egypten). Sadoks ätt utträngdes från översteprästämbetet, och såsom prästkonung trädde en mackabä i spetsen för den nya staten. SCHÜCK AllmLittH 1: 183 (1919). Inkariket Peru, där en prästkonung stod i spetsen för hierarkin och staten. JENSEN Goldschmidt Mex. 165 (1926). Särsk. i uttr. prästkonungen Johannes, om en kristen präst som enl. en medeltida sägen skulle ha varit konung i ett rike i det inre av Asien l. i Abessinien. LÖNBORG Kina 34 (1894). GRIMBERG VärldH 8: 98 (1938).

– PRÄST-KONVENTION. (om ä. förh.) == konvention 2 b. NF 1884 SvUppslB 1935.

– PRÄST-KRAGE. ( präst- 1684 osv. präste- 1630–1772)

[PRÄST-KRAGE.ssg 1]

1) till prästdräkt hörande krage, i Sv. förr (liksom fortfarande i Danmark, Norge o. delar av Tyskland) ett i pipformiga veck rynkat krås, som ringformigt omslöt halsen, på 1600-talet utbytt mot en slät, bred nedvikt krage, som efter hand gjordes smal baktill o. slutligen utvecklades till endast ett par intill varandra liggande bandlika, vita flikar, burna till stärkkrage; jfr HELLERSTRÖM Liturg. 45 (1932). L. PAULINUS GOTHUS PrästigKumbl. E 1 a 1630. MOBERG Utvandr. 181 (1949). särsk. (numera knappast br.) i pl., om (de båda flikarna i) en svensk prästkrage av nyare typ. I den förmodan.. at A(tterbom), om han äfven hänger på sig prestkragarne, ej derföre genast får pastorat. 3SAH XL) 2: 4 1826. SvKulturb. 1– 2: 41 1929.

[PRÄST-KRAGE.ssg 2]

2) benämning på vissa växter med blomkorgar som likna den äldsta typen av prästkrage (i bet. 1).

[PRÄST-KRAGE.ssg 2.a]

a) Chrysanthemum leucanthemum Lin.; äv. allmännare, om växt av släktet Chrysanthemum Lin. TILLANDZ A b 1683. URSING Sv Växt. Faner. 184 1944. särsk. i uttr. gul prästkrage

[jfr c),

Chrysanthemum segetum Lin., gullkrage. DYBECK Runa 1645, s. 3. b) Matricaria inodora Lin., baldersbrå; särsk. i uttr. oäkta prästkrage. BÖÖK ResTyskl. 101 1916.

[PRÄST-KRAGE.ssg 2.c]

c) i uttr. gul prästkrage (jfr a slutet), växter Anthemis tinctoria Lin), färgkulla. LYTTKENS Ogräs 18 (1885).

Ssg:

– prästkrags-blomma l. prästkrage-blomma, r. l. f. ( -krage- c. 1795 – c. 1870. -krags- 1922 osv.) till -krage 2 a: blomkorg hos prästkrage; äv. om hela växten. FISCHERSTRÖM 4: 372 (c. 1795).

– PRÄST-KROK. (om ä. förh. i Finl.) kam. jordareal av viss storlek ss. skatteenhet; jfr krok 3. CEDERLÖF FinlPrästEkon. 109 (1934).

– PRÄST-KRONA. ( präst- 1850. prästa- 1582. präste- 1638–1757) (†)

[PRÄST-KRONA.ssg 1]

[fsv. prästa krona (formen oviss); jfr d. præstekrone]

till 2: maskros (med blomkorgar som likna den äldsta typen av prästkrage). FRANCKENIUS Spec. B 4 a (1638). DYBECK Runa 1850, s. 9.

[PRÄST-KRONA.ssg 2]

2) till , om Kristi värdighet ss. överstepräst o. medlare mellan Gud o. människorna. PERICI Musæus 1: 119 a (1582).

– PRÄST-KULLOR, pl. (†) växten Matricaria inodora Lin?; jfr -krage 2 b. LlNNÉ FlDal. 39 1734.

– PRÄST-KYRKA.

[PRÄST-KYRKA.ssg 1]

1) (om ä. förh.) motsv. kyrka 1: för prästerskapet avsedd del av (det inre av) en kyrka. TurÅ 1942, s. 187.

[PRÄST-KYRKA.ssg 2]

2) (numera bl. tillf.) motsv. kyrka 4, om kyrkosamfund behärskat av en prästerlig hierarki. THOMANDER 2: 171 1846. BOËTHIUS HistLäsn. 2: 221 1895.

– PRÄST-KÅL. ( präst- 1762–1926 präste- 1621–1757)

[PRÄST-KÅL.ssg 1]

1) (†) eg.: kål(soppa) som man får hos prästen; anträffat bl. i bildl. anv. Hustror gifwa, sigh til the rijke Prester,.. och göra theras wilia, på thet the måga.. läckerliga spijsade warda. Therföre säger man: Preste Kåhl smakar wäl. FORSIUS Fosz 467 (1621; lt. orig.: Papenkalen; WEI-, GERE: Preste Kul).

[PRÄST-KÅL.ssg 2]

2) (i vissa trakter) växten Sinapis arvensis Lin., åkersenap; jfr kål, sbst.² 1 c. LINNÉ Fl. nr 48 (1745). BOLIN Åkerogräs. 123 (1926; fr. Bohuslän).

– PRÄST-KÅPA. ( präst- 1734–1861. präste- 1749) (†) prästkappa; äv. bildl., om prästämbete. SERENIUS Ss 4 b 1734. STURZEN- BECKER 1: 0 (1861; bildl.).

– PRÄST-LAND.

[efter eng glebe-land]

(†) prästgård (ss. jord egendom). HOLM NSv. 101 (1702; om förh. i Nya Sverige). SERENIUS (1757; under glebe).

– PRÄST-LANDBO, se C.

– PRÄST-LANDGILLE ~⁰²⁰. (om ä. förh. i Skåne, Halland o. Blekinge) kam. till präst.utgående landgille. SFS 1908, nr 138, s. 3.

– PRÄST-LANDSKYLD ~⁰². ( präst- 1898–1908 präste- 1898) (om ä. förh. i Göteborgs o. Bohus län) kam. till präst utgående landskyld. SFS 1898, nr 91, s. .

– PRÄST-LEDIGHET ~⁰⁰² äv. ~²⁰⁰ (präst- 1836–1891 präste- 1789) (i sht i kanslispr.) jfr ledighet . VDakt. 1789, nr 10. Vakansmedel vid prestledigheter. BtRiksdP 1891, 8Hufvudtit. s. 91.

– PRÄST-LOVAD, p. adj. (†) trolovad(inför präst). De) ära förledhen sommar, laagligen prästlofwadhe medh witne och löfftessmän. VDAkt) 1682 nr 213.

– PRÄST-LUNK. ( präst- 1801 osv. prästa- 1912–1934) jämnt o. långsamt trav (tänkt ss. don normala gångarten för häst som en präst rider på l. åker efter); äv. bildl.; jfr lunk, sbst.² ¹, 2. I fullt traf lämnar .. (komministern) kaplansgården, men snart saktar han hästens lopp till jämt prästlunk. FORSSTRÖM Dagb. 144 (1801). De ny-liberala, som veta sig äga en annan uppgift än att åka i s. k. prästlunk i de gamla hjulspåren. HEDIN Tal 1: 1 (1867). NärGickSkol. 320 1934.

– PRÄST-LUS. ( präst- 1806 osv. präste-; 1751)

[PRÄST-LUS.ssg 1]

1) (†) koll. l. i pl., beteckning för de med hullingbärande, borstlika taggar försedda frukterna av hundtunga (se 2); jfr munk-lus 1. RETZIUS FlOec. 204 (1806). LILJA SkånFl. 75 (1838).

[PRÄST-LUS.ssg 2]

2) (i vissa trakter) i pl.: växten Cynoglossum officinale Lin., hundtunga; jfr munk-frat, -lus 2 b. LINNÉ Sk. 221 (1751). ASPEGREN BlekFl. 15 (1823).

[PRÄST-LUS.ssg 3]

3) (i vissa trakter) i pl.: växten Bidens tripartita Lin. (med borstiga frön), brunskära. Hembygden(Hfors) 1915, s. 39 (fr. Finl.).

– PRÄST-LUVA, r. l. f. (präst- 1939. prästa- 1670. präste- 1543–1897) (om ä. förh.) jfr -mössa 1. TullbSthm 22/6 (1543). Förmantes pastores .. skaffa sigh tiänlige hattar, och vnder hattarna wackra prästalufuor. VDP 1670, s. 283. SvFolket 4: 334 1939.

– PRÄST-LÄGENHET ~⁰⁰², äv.~²⁰⁰. (präst- 1745 osv. prästa- 1690–1917 präste- 1682–1788)

[PRÄST-LÄGENHET.ssg 1]

1) i sht adm. prästbefattning prästsyssla; särsk.: pastorat (stundom konkret, om ämbetsområdet). KOF 3: 124 (1682). Tu som sielf löper, kryper, tigger och mutar tig til prestalägenhet. SWEDBERG Ungd. 123 (1709). SFS 1905 nr , s. 36

[PRÄST-LÄGENHET.ssg 2]

2) (numera bl. Finl.) prästgård. 3SAH 9: 81 1894. AtlFinl. 12– 13: 27 (1899.

– PRÄST-LÄNGD. ( präst- 1918 osv. präste- 1673)

[PRÄST-LÄNGD.ssg 1]

1) (†) av präst l. kyrklig myndighet upprättad l. bestyrkt längd över en viss kategori av personer; jfr längd 8 a. Skaraborgz Lähns Präste Längder till Vthskriffningen. RoterUtskrLängd. 1673, s. 45.

[PRÄST-LÄNGD.ssg 2]

2) i kronologisk ordning uppställd förteckning över en församlings l. ett pastorats präster; rad av personer som varit präster i en församling osv. Prästlängden för Rättvik. GEIJER Prästdråp. 40 1918.

– PRÄST-LÄRD. (†) som fått prästutbildning, utlärd till präst; äv.: som har en prästs lärdom, lärd som en präst. Prestlerde dieknar. VRP 1641, s. 955. Om han kunde få en Hustru som vore prästlärd, så skulle han (osv)). STAGNELL JHjernlös 36 (1756). Om han fådt hålla fort (med sina studier), snart nog han Prästlärd blifvit. LIVIN Kyrk. 60 (1781).

– PRÄST-LÖFTE. löfte (l. sammanfattningen av ett antal löften) som vid prästvigning (ss. svar på framställda frågor) avges av person som skall inträda i prästämbetet; jfr -ed. RYDBERG (o. TEGNÉR) Engelhardt 2: 242 (1835; i dominikanorden). HELLERSTRÖM Liturg. 181 (1932).

– PRÄST-LÖGN. (ngt vard.) av präster förkunnad lögn (l. samling lögner). THORILD (SVS) 1: 212 (c. 1793)) (En folktalare:) om folket kommer under fund med att kristendomen inte ä' annat än en prestlögn, och att (osv.). ROOS Strejk. 30 (1892).

– PRÄST-LÖN. ( präst- 1875 osv. präste- 1661) jfr lön, sbst.¹ ²

[PRÄST-LÖN.ssg 2.b]

b) MURENIUS AV 498 (1661). THOMSON StPrästv. 232 (1951).

Ssgr (i vissa fall äv. att uppfatta ss. sammansatta av präst o. ngn ssg till lön, t. ex. löne-boställe, -fond):

– prästlöne-boställe. ecklesiastikt boställe som icke (längre) är prästgård, men varav inkomsterna gå till prästlön(er). BtRiksdP 1934, IX. 1: nr 2, s. 1.

– prästlöne-fond. ett pastorat tillhörig fond varav (bidrag till) prästlön(er) utgå(r). BtRiksdP 1934, IX. 1: nr 2, s. 1.

– prästlöne-konvention. (om ä. förh.) prästkonvention. JOHANSSON Nordskog 1: IV 1875.

– prästlöne-medel, pl. (medel influtna gm) avgifter avsedda till avlöning av präst(er). NDA 1876, nr 182, s. 2.

– prästlöne-reglering. DE GEER Minn. 1: 209 (1892).

– PRÄST-LÖS. ( präst- 1545 osv. präste- 1596 – c. 1640

[fsv. prästlös (i bet. 1 a)]

[PRÄST-LÖS.ssg 1]

1) till 2.

[PRÄST-LÖS.ssg 1.a]

a) (numera bl. tillf.) om församling: som (för tillfället) är utan präst; äv. om tid: då präst saknas. The 4 gäld som prestlöse äre. G1R 17: 462 (1545). Under denna Präst-löse tid. VDAkt. 1736, nr 432.

[PRÄST-LÖS.ssg 1.b]

b) (†) i uttr. dö prästlös, dö utan att ha fått nattvarden av präst. UppsDP 27/3 1596. HärnösDP 1695, s. 379.

[PRÄST-LÖS.ssg 2]

2) (†) till 3 a, om präst: suspenderad l. avsatt. SynodA 2: 32 1585. KyrkohÅ 1915, s. 356 1626.

– PRÄST-MAGE. (vard.) De stora prestmagarna. PALMÆR BrSthm 32 (1549).

– PRÄST-MAMSELL. (om ä. förh.) om ogift prästdotter. En oskyldig prestmamsell på landet. HJÄRNE DagDrabbn. 333 (i handl. fr. (1809). OLSSON Fröding 2 1950.

– PRÄST-MAN ~man². (präst- 1527 osv. präste- 1561–1795 präster- 1633) präst. OPETRI Tb. 183 (1527). Altså är thet en del af ens prestmans sydslo, at besökia the siuka. SWEDBERG Cat. 529 (1709). Prestmannens kall är ett Lärarekall, och som sådaut fordrar det lärdom. TEGNÉR (WB) 8: 372 (1839). Hon valde till fästman en afdankad prästman. 2NF 16: 47 (1911; i limerick). Vid sjukhusen anställd prästman. SFS 1939, s. 1112.

Ssgr (i sht i högre stil mera tillf.):

– prästmanna-gärning. ÖSTERGREN 1935.

– prästmanna-hem, n. ÖSTERGREN 1935.

– PRÄST-MANTAL ~⁰² (präst- 1716–1935 präste- 1781–1890) (om ä. förh.) kam. oförmedlat mantal (gällande ss. fördelningsnorm vid skatter o. besvär för kyrkliga o. prästerliga ändamål). LMil. 4: 1542 (1716). Ett Pastorat af 118 Prästemantal. VDAkt. 1751, nr 59. THULIN, Mant 2: 149 1935.

– PRÄST-MEDICIN. (om ä. förh.) om prästs utövande av viss läkarvärksamhet vid sidan av den prästerliga tjänsten l. om prästkandidats studier i detta syfte. Phosph. 1811, s 291. SvTeolKv) 1939, s. 328.

Avledn.:

– prästmedicinsk , adj. (om ä. förh.) De s.k. prestmedicinska studierna. WEIBULL (o. TEGNÉR) LUH 1: 322 1876.

– PRÄST-MOR, f., förr äv. -MODER . ( präst- 1658 osv. präste- 1656–1741) (om ä. förh.) om prästs hustru l. änka; särsk. i sg. obest. ss. ett slags egennamn; jfr moder, sbst. 3. Hans (dvs. kyrkoherdens) gambla ålderstegna Hustro Wår ährliga kiära Prestemoder. VDAkt. 1656, nr 121. I öfvermorgon tillkommer det prästmor att smycka bruden för det festliga tillfället. FORSSMAN Aftonl. 10: 154 (1902).

– PRÄST-MUNK. prästvigd munk. Vadstena klosters.. prästmunkars verksamhet såsom själasörjare och predikanter. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 154.

– PRÄST-MÖSSA. ( präst- 1679 osv. prästa- 1681. präste- c. 1655–1755)

[PRÄST-MÖSSA.ssg 1]

1) (om ä. l. katolska förh.) ett slags av präster brukad mössa; jfr -luva. COF II. 2: 218 (c. 1655. 1 st. PrästMössa af Sammet. BoupptRArk. 1679. (Fr.) bonnet å cornes, (sv.) en fyrkantig präste- eller Doctors-mössa. MÖLLER 1: 383 1745. HAMMAR 1936.

[PRÄST-MÖSSA.ssg 2]

[efter t. pfaffenmütze, fr. bonnet à (l. de) prêtre]

(förr) bef. ett slags utanvärk, biskopsmössa (se d. o. 4). RICHARDSON Krigsv. 1: 8 (1738). Prestmössa kallas en Double Tenaille, hvars flyglar närma sig åt hvarandra. STURTZENBECHER 8 1805.

– PRÄST-MÖTE. ( präst- 1644 osv. prästa- 1571–1894 präste- 1526–1771)

[jfr fsv. prästa mot, prästa möt]

(större) sammankomst av präster; utan närmare bestämning särsk. om möte vartill stiftschef kallat stiftets präster (förr äv. ngn viss grupp av stiftets präster); jfr diecesan-, stifts-synod. G1R 3: 3 (1526). Thet allmenneliga Prestemötet af alle Stichten, som skedde uthi Upsala Ao 1572. STIERNMAN Riksd. 361 (1586). Uti hwart och ett Stift.. skal åhrligen.. Prästemöte hållas, både med Kyrckioherdar och Capellaner. Kyrkol. 25: 1 1686. BRILIOTH SvKyrkKunsk. 344 (1933).

Ssgr:

– prästmötes-avhandling. på stiftschefens uppdrag författad avhandling som framlägges o. diskuteras vid prästmöte. LUNDSTRÖM LPGothus 1– 2: 173 1893.

– prästmötes-beredning. konkret: samling prästmän som utsetts l. förordnats att förbereda de ärenden som skola behandlas vid ett prästmöte. TEGNÉR (WB) 7: 368 1833. BRILIOTH SvKyrkKunsk. 347 (1933).

– prästmötes-beslut. LUNDSTROM LPGothus 3: 86 1898.

– prästmötes-dag. SWEDBERG Påminn. § 1 1710.

– prästmötes-förhandlingar, pl. Upsala(A) 1921, nr 135, s. 1.

– prästmötes-handlingar, pl. jfr handling 10. SVEDELIUS Lif 623 (1887).

– prästmötes-orator. jfr orator 1.

– prästmötes-predikan. hållen vid prästmöte. SP 1792, nr 125, s. 4.

– prästmötes-protokoll. LUNDSTRÖM LPGothus 1– 2: 173 1893.

– PRÄST-NACKE. ( präst- 1757 osv. prästa- c. 1550. präste- 1640 – c. 1645) särsk (i vissa trakter) ss. växtnamn.

[PRÄST-NACKE.ssg 2.a]

a) == -krage 2 a. 2LinkBiblH 4: 0 (c. 1550). BOLIN Åkerogräs. 96 (1926).

[PRÄST-NACKE.ssg 2.b]

b) == -krage 2 b; anträffat bl. i pl. BOLIN Åkerogräs. 102 (1926).

[PRÄST-NACKE.ssg 2.c]

c) (†) Anthemis cotula Lin., surkulla, surtuppa; jfr hund-dill 1, -kamill. Linc. (1640; under cotula).

– PRÄST-NAMN. ( präst- 1790 osv. prästa- 1729. präste- 1635–1655)

[fsv. prästa namn (i bet. 1)]

[PRÄST-NAMN.ssg 1]

1) (†) namnet (benämningen) präst. (Personer) owärdighe at bära Prästenampn. SCHRODERUS Os. 1: 845 (1635). SWEDBERG Lefv. 56 (1729).

[PRÄST-NAMN.ssg 2]

2) (tillf.) nanm som ngn bär ss. präst. Stor-Förstens fader Feodor Romanof, eller med sitt Prästnamn Philaret, under hvilket han är mäst känd. HALLENBERG Hist. 4: 909 1794.

– PRÄST-NÄSA. ( präst- 1748 osv. prästa- 1953)

[PRÄST-NÄSA.ssg 1]

[jfr eng. parson's nose, pope's nose i motsv. anv.]

(numera bl. skämts.) om (den uppskjutande tippen på) gumpen av en fågel; särsk. i fråga om stekt gås, Linné FörelDjurr. 82 (1748). Prästnäsan är den fettrika del, som avslutar gåskroppen bakåt. Strix 1921, nr. 45, s. 2. GHT 1953, nr 261, s. 8.

[PRÄST-NÄSA.ssg 2]

2) (skämts), mindre br.) om bröstbenet av gås (l. annan fågel). WoJ 1891.

– PRÄST-ORDEN. ( präst- 1811 osv. prästa- 1635. präste- 1635–1728)

[PRÄST-ORDEN.ssg 1]

1) till 2.

[PRÄST-ORDEN.ssg 1.a]

a) (†) ställning l. värdighet ss. präst; prästämbete. Ingen skal.. förfordras.. til Präste Orden för än på sitt femte och tiugunde Ålderdoms Åhr. SCHRODERUS Os. III. 2: 133 (1635). BURMAN Alm. 1728, s. 9.

[PRÄST-ORDEN.ssg 1.b]

b) orden (se d. o. 3) vars medlemmar äro prästvigda. 2NF 18: 1347 1913.

[PRÄST-ORDEN.ssg 2]

2) (om förh. i antiken; numera knappast br.) till 4 b: prästkollegium. Phosph. 1811, s 252. NORRMANN Eschenbg 2: 34 1819.

– PRÄST-ORDINATION. ( präst- 1779–1829 präste- 1760–1777) (numera föga br.) prästvigning. VDakt. 1760, nr 381. BerRikStyr. 1823, s. 4.

Ssg:

– prästordinations-examen. (†) prästexamen. VDAkt. 1760, nr 406.

– PRÄST-ORNAT. jfr ornat, sbst. 2. RYDBERG Vap. 377 (1891).

– PRÄST-OST. urspr.: ett slags ost som brukade beredas i (småländska) prästgårdar med tillsättning av äldre, syrad ostmassa i ystmjölken; sedermera upptaget ss. namn på en vid mejerier framställd helfet, småpipig ost, som lagras, tills den fått en amper smak. En Smålands- eller så kallad Präst-Ost. DA 1771, nr 192, s. 3. 3SAH LVIII. 1: 25 1947. Anm. Sannol. en ombildning av d. o. i anslutning till pressa är ett pressost (präss-), som anträffats i VexjöBl. 1836, nr 2, s. 4, ÖgCorr. 1854, nr 8, s. 4.

– PRÄST-PENNINGAR, se -pänningar.

– PRÄST-PERSON. ( präst- 1745. präste- 1781) (†) präst. Gudz ord är lika kraftigt, af hvad prestperson som thet fram bär. VDAkt. 1746, nr 69 PH 12: 249 1781.

– PRÄST-PRIVILEGIER, pl. (präst- 1783 osv. prästa- 1797–1934 präste- 1764) (om ä. förh.) privilegier som tillerkänts prästerskapet (o. andra ecklesiastika befattningshavare); förordning innehållande bestämmelser om dylika privilegier (samt stadganden rörande -kyrkans lära, författning o. ekonomiska villkor). SynodA 1: 450 (1764). THOMSON StPrästv. 105 (1951).

– PRÄST-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. (präst- 1816 osv. präste- 1587–1796)

[PRÄST-PÄNNINGAR.ssg 1]

1) (om ä. förh.) om vissa avgifter l. gåvor (offer) till prästerskapet; jfr pastoralier samt brudvignings-, duk-, kristnings-, påsk-pänningar m. fl. TbLödöse 26 (1587). Att Presthmän såm hafwe wnder håldh wdi edhertt Fögderijdh.. schålle Bekomme.. all theres Presthe Penningar att kiöpe wijnn fhöre, på thz iche messe fall mhå skee för wijnlöösse schwldh. HFinKyrk. 3: 159 1601; jfr CEDERLÖF FinlPrästEkon. 244 (1934). Prästepeninger till Påsk. BoupptSthm 24/4 1673, Bil.

[PRÄST-PÄNNINGAR.ssg 2]

2) (†) == präste-gärd. HALLENBERG Hist. 4: 1015 ( i handl. fr. (1620). Därs. 5: 185 1796.

– PRÄST-RELIGION.

[PRÄST-RELIGION.ssg 1]

1) (mera tillf., ngt vard.) till 2, i sg. best., nedsättande: den av prästerna förkunnade l. representerade religionen. Raseriet mot prestreligionen. STRINDBERG TjqvS 2: 193 (1886).

[PRÄST-RELIGION.ssg 2]

2) rel.-hist. till 4.

[PRÄST-RELIGION.ssg 2.a]

a) till 4 a, om den form av den gammaltestamentliga judendomen som framträder i prästkodex o. vari huvudvikten är lagd på offer, fastor o. yttre reningar; motsatt: profetreligion. 2NF 13: 238 1910.

[PRÄST-RELIGION.ssg 2.b]

b) till 4 b, om religion som gm präster nått en högre utveckling i dogmatiskt (o. liturgiskt) avseende; motsatt: folkreligion. Tvenne religioner: en esoterisk, en Brahmin- eller prest-religion,.. och en exoterisk, folkreligion. Svea 2: 2 (1819). GRIMBERG VärldH 2: 166 (1927).

– (2, 4) PRÄST-RIDEN, p. adj.

[efter eng. priest-ridden) (tillf., vard.) behärskad l. toppriden av präster.

SERENIUS Tt b 1734. Knappt något annat land på jorden är så prästridet som Tibet. HEDIN Transhim. 1: 47 1909.

– PRÄST-RINGNING. (i folkligt spr.) om annangångsringning (utförd då prästen kommer till kyrkan l. synes på väg dit). ENESTRÖM Gnosj. 68 (1906). FOGELQVIST ResRot 150 1926.

– PRÄST-ROCK. ( präst- 1749 osv. präste- 1707 –

[PRÄST-ROCK.ssg 2.c]

c) 1750 till prästs ämbetsdräkt hörande långrock, talar, sutan o. d.; jfr kaftan 3, kasack 1 slutet samt -kjol, -kofta; i. Sv. numera bl.: till knäna räckande svart långrock. med uppstående krage o. endast en knapprad, som når upp till halsen (urspr. bl. buren av det högre prästerskapet, under det att rocken för övriga präster var fotsid). KlädkamRSthm 1707, s. 241. StPfannenstill 405 1923.

– PRÄST-RUTA, r. l. f. (i vissa trakter) om opphämtaduk l. opphämtatäcke som vävts med en stor ruta i mitten. Den s. k. "prästrutan", hvilken vid glada fästligheter, såsom bröllop, barndop, husförhör breddes öfver det bord vid hvilket prästen skulle sitta. SvSlöjdFT 1913, s. 6. Rig 1942 s. 38.

– PRÄST-RÄNTA, r. l. f. (präst- 1614–1934 präste- 1555–1763 prästo- 1595) (om ä. förh.) om skatteavgifter till prästerskapets avlöning; äv. om gåvor för samma ändamål l. om honorar som erlades för vissais~a prästerliga ämbetsförrättningar; tidigast o. företrädesvis anträffat om förh. i Finl.; jfr -pänningar, -rättighet. TEITT Klag. 283 (1555). Pastores må en eller annan gång allena höfligen påminna af Predikstolen om sine Präste-räntor. WALLQUIST EcclSaml. 1–4: 87 (1688). CEDERLÖF FinlPrästEkon. 141 1934.

– PRÄST-RÄTTIGHET ~⁰⁰² äv. ~²⁰⁰. (präst- 1714–1935 prästa- 1792–1833 präste- 1727–1822)

[jfr kyrkl. lat. jura stolæ) (

om ä. förh.) om löneförmån (tertialtionde, påskpänningar, matskott, honorar för jordfästning, lysning, vigsel, barndop m. m.) som jämte bostället tillkom en ordinarie präst; i sht i pl.; jfr -pänningar, -ränta. CAVALLIN Herdam. 5: 239 (cit. fr. (1714). De här och där kringoströdde Prester ha satt sina åhörares förnämsta Christendom uti erläggandet af Preste- rättigheterna. LAGERBRING 1Hist. 2: 280 (1773). Tionden och andra prästrättigheter. BtRiksdP 1918, XIII 4: nr 4, s. 3.

– PRÄST-SEDEL. ( präst- 1795–1935. präste- 1723–1733) (numera knappast br.) prästbevis. VDAkt. 1723, nr 259. Sv UppslB 1935.

– PRÄST-SEMINARIST. (om ä. l. utländska l. katolska förh.) jfr -seminarium. LAURIN 2Minn. 136 (1930).

– PRÄST-SEMINARIUM. ( präst- 1810 osv. prästa- 1847) (om ä. l. utländska l. katolska förh.) undervisningsanstalt inrättad för utbildning av präster (l. väsentligen tjänande en dylik uppgift). Vid Högskolorna (inrättades under G. IV A:s regeringstid), till unga Kyrkolärares danande, så kallade PrestSeminarier. Lyceum I. 2: 17 1810. (Det grekisk-katolska) Prästseminariet (i Sordavala). FinlStatskal. 1925, s. 197.

– PRÄST-SJÄL. (vard., numera bl. tillf.) prästs själ; präst. Nytt Caffe, starkt som Menniskjans elände, tjockt som Gustaviaden och svart som en Präst-själ. KELLGREN (SVS) 6: 88 (1779). BLANCHE Tafl. 73 (1845).

– PRÄST-SKALLE. ( präst- 1734–1914. prästa-

[PRÄST-SKALLE.ssg 2.c]

c) 1580–1865) särsk. (i vissa trakter, numera föga br.) ss. namn på vissa växter, dels Chrysanthenium leucanthenium Lin., prästkrage, dels Matricaria inodora Lin., baldersbrå, dels Matricaria chamomilla Lin., kamomill; i sht i pl. BirgUpp. 5: 149 (c. 1580. LINNÉ Ungd. 2: 249 (1734). ASPEGREN BlekFl. 63 (1823). LYTTKENS Växtn. 1616 1914.

– PRÄST-SKOLA, r. l. f.

[PRÄST-SKOLA.ssg 1]

1) (om ä. l. utländska l. katolska förh.) prästseminarium; skola väsentligen avsedd för blivande präater. Frey 1843, s. 12. Såväl prestskolorna som klostren (på Island) blefvo säten för betydlig kyrklig lärdom. NF 7: 847 1883.

[PRÄST-SKOLA.ssg 2]

2) (om ä. förh.) folkskola som förestods av skolpräst. BeskrDal. I. 1: 0 1862.

– (4 a) PRÄST-SKRIFTEN, sg. best. i fackspr. == -kodex. HERNER 1Mos. 12 (1931).

– (2, 4) PRÄST-SKRUD. ( präst- c. 1755 osv. prästa- 1713–1753. präste- 1590–1836) prästs högtidsskrud l. ämbetsskrud; i fräga om den kristna kyrkan särsk.: mässkrud. PPGOTHUS Und. M 8 b 1590. Aarons Prästa-skrud. BORG Luther 1: 234 (1753). (Klockaren) skall vädra Präste-skruden .. som oftast. WALLQUIST EcclSaml. 1– 4: 255 1759.

– PRÄST-SKVALPROCK. (†) lång prästrock. (G. III var på resan) klädd i grönt, gröna strumpor, rocken i façon af en präst-sqvalprock som räckte på halfva smalbenet. TERSMEDEN Mem. 6: 21 (1785).

– PRÄST-SKÄMMARE. ( präst- 1740. präste- 1734) (†) person som talar illa om prästerna. SCHERPING Cober 1: 9 (1734). En illvillig dickt och osanning af någon präst-skämmare. NORDBERG C12 2: 45 (1740).

– (2, 4) PRÄST-SLAKT, r. l. f. (präst- 1766 osv. prästa- 1863. präste- 1672) släkt som innehåller många präster (i olika led). LUCIDOR (SVS) 231 (1672). Moses' afkomlingar, hebreernas främsta prestslägt. RYDBERG Urpatr. 22 (1873). På mödernet tillhörde Gunno Eurelius en gammal prästsläkt, som i hundra år varit förankrad i Dalsland. 3SAH LVI. 2: 4 1945.

– (2 4) PRÄST-SON. ( präst- 1818 osv. präste- 1635–1842) prästs son. SCRRODERUS Os. 2: 93 1635. Carl Arosell var Prestson från Westmanland. HAMMARSKÖLD SvVitt. 1: 394 (1818).

– PRÄST-STAT. ( präst- 1826 osv. präste- 1789)

[PRÄST-STAT.ssg 1]

1) (†) till 2: samnhällsklass l. yrkesgrupp som består av präster. VDAkt. 1789, nr 402.

[PRÄST-STAT.ssg 2]

2) till 2 o. 4: stat med prästvälde, stat vars överste styresman är präst. 2VittAH 12: 12 (1826). Det egentliga Tibet är en högst märkvärdig prest- eller munkstat. SUNDEVALL ÅrsbVetA 1843 – 44, s. 6. GRIMBERG VärldH 5: 147 (1931).

– PRÄST-STOM, förr äv. -STOMN . (präst- 1664 osv. prästa- 1575 – c. 1730. präste- 1552 osv.)

[fsv. prästa stomn, prästboställe]

(om ä. förh.) kam. beteckning för prästboställe l., vanl., stomhemman l. stomjord som upplåtits åt präst (kyrkoherde) för löneförbättring. VgFmT II. 2–3: 91 1552. SOU 1922, 27: 420 (i handl. fr. 1624; om prästboställe). Dee Prästestompner, som kyrkioherden siälff brukar eller Capellanen besitter. RARP 3: 98 (1638). Kyrkioheerden .. kiärade det Prestestompnerne J långzell sochen äro kompne ifrå Prestegården heller Prestehemmanet (i Sollefteå). ÅngermDomb. 23/7 1646, fol. SvUppslB 1935.

– PRÄST-STUDIER, pl. (präst- 1797 osv. prästa- 1882) studier varmed ngn förbereder sig för prästämbetet. LBÄ 4: 9 1797. ASScF 12: Minnestal 3: 4 1882.

– PRÄST-STUGA. (präst- 1751. prästa- 1580. präste- 1655–1731)

[fsv. prästa stova]

(†) bostadsbyggnad för präst, prästgård; äv. om rum där präst var inlogerad? VinkällRSthm (1580). (Det) wardt beslutit, att dhen som satt i prästestugun eller fanss på kyrkiobacken eller kyrkiogården, sedan sammanringdt woro, skulle .. böta till kyrkian 1 (mark). VDAkt. 1679, nr 261. (Pastor Tuderus har) i Kemi Lappmark (icke haft) någon ordentlig preststuga, utan rest ifrån Kemi, der han haft sin hemvist, kring Lappmarken en gång om vintertiden. BtVLand 1: 2 1751.

– PRÄST-STÅND. (präst- i bet. 1 1838 osv., i bet. 2 a 1694–1900, i bet. 2 b 1872 osv., i bet. 3 1829. prästa- 1709 (i bet. 2 a) – 1923 (i bet. 2 β. präste- i bet. 1 1635–1822, i bet. 2 a o. 3 1649 osv. präster- 1633 (i bet. 2 a), 1952 (i bet. 3)

[PRÄST-STÅND.ssg 1]

1) (numera vanl. präst-) förhållandet att vara präst; ställning, som präst, prästämbete.

[PRÄST-STÅND.ssg 1.a]

a) (numera bl. tillf.) till 2. Then som kommer til Prästestånd. SCHRODERUS Os. 2: 84 (1635). Hälften af de studerande Gymnasister ämna sig till Prästeståndet. ÖDMANN StrFörs. 4: 363 (1822). Ädla, åt prest-ståndet ägnade ynglingar. REUTERDAHL SKH 1: 453 (1838). NORDLUND Skolförh. 4 (1893).

[PRÄST-STÅND.ssg 1.b]

b) i sht rel.-hist. till 4. I allmänhet ägde presteståndet uti Grekelands äldsta tider mycket anseende. NORRMANN Eschenbg 2: 103 (1818). IllRelH 91 (1924; om förh. i det forntida Egypten). 2) samhällsklass l. yrkesgrupp bestående äv präster.

[PRÄST-STÅND.ssg 1.a]

a) (vanl. präste-) (i sht som ä. förh.) till 2; förr äv. med inbegrepp av prästernas familjer. FRYXELL Ber. 7: 8 (cit. fr. 1633). Biskopen och Consistoriales blifwe censores eller Domare öfwer the brotzlige uti Prästeståndet, så Prästerne sielfwe, som theras hustrur och barn. SCHMEDEMAN Just. 69 (1669). Präste-Ståndets Enkeoch Pupill-Cassa. PT 1758 nr 3, s. 4 Då kyrkan .. genomfört sin organisation, uppstod som en följd härav ett särskilt prästestånd. SvFolket 2: 89 1938.

[PRÄST-STÅND.ssg 1.b]

b) (vanl. präst-) till 4. HILDEBRAND Hedn. 237 (1872). (Kelternas) druider bildade ett inflytelserikt prästastånd. ANDERSSON Stråkh. 213 (1923).

[PRÄST-STÅND.ssg 3]

3) (vanl. präste-)2 om det stånd i den gamla svenska ståndsriksdagen som representerade prästerskapet (samt universiteten o. Vetenskapsakademien); äv. om motsv. stånd i den finska lant dagen fram till enkammarsystemets införande 1906. jfr präst 2. 1PrästP 1: 289 (1655). Ärke-Biskop vare altid Taleman för Preste-Ståndet. RF 1809, & 2. Bankfullmäktig för prästaståndet. FinBiogrHb. 452 (1896). GHT 1952, nr 128. s.

– (2 4) PRÄST-SYSSLA, r. l. f. (präst- 1749 osv. prästa- 1753–1771. präste- 1736–1792)

[PRÄST-SYSSLA.ssg 1]

1) (numera bl. tillf.) i pl.: prästorliga göromål l. förrättningar. För socknabod, skriffterrnåhl och andra prästesysslor skull. VDAkt. 1756, nr 72. Därs. 1792, nr 7.2) prästbefattning, prästsjänst. LIND 1: 1219 (1749). Äfven Carl (X) Gustaf tillät sig olagligheter vid prestsysslors tillsättande. Frey 1850, s. 274. 1Sam. 2: 36 (Bib. 1917; Bib. 1541: Presta deel). SFS 1926, s. 1095.

– PRÄST-SÄCK. (präst- 1749 osv. prästa- c. 1880. präste 1888)

[jfr d. præstesæk, t. priester-, pfaffensack]

eg.: säck vari tionndespannmål o. d. levererades till prästen; särsk. bildl. samt i jämförelser, särsk. med tanke på prästernas (förmenta) snikenhet. LIND 1: 1218 (1749). Teologerna .. (ha) fått på sin lott den indrägtiga prestsäcken. Men .. den är, som vi veta, bottenlös. SöndN 1873, s. 9. Han är som prästsäcken: den har ingen botten. MinnVg. 176 1900.

– PRÄST-SÄLLSKAP ~⁰², äv. ~²⁰. benämning på vissa (större) sammanslutningar av präster. Stockholms Prest-Sällskap. DA 1824, nr 100, s. 2 BRILIOTH SvKyrkKunsk. 348 (1983).

– PRÄST-SÄTE. ( präst- 1778–1908 prästa- 1620. präste- 1552–1781)

[PRÄST-SÄTE.ssg 1]

1) (numera knappast br.) prästboställe. HFinlH 3: 164 (1552). PT 1908, nr 109 B, s. 4.

[PRÄST-SÄTE.ssg 2]

2) (†) i kyrka: stol l. sittplats för präst. PALMSTEDT Res. 22 (1778).

– PRÄST-TAXA. (präst- 1830–1835 präste- 1637–1828) (förr) årlig skatt som erlades till staten (l. innehavare av grevskap) av prästerskapet i rikets gamla provinser. Prestetaxan haffver och hört greffveskappett till aff urminnes. OxBr. 3: 498 (1637). SFS 1855 nr 43 s. 33.

– PRÄST-TILLSÄTTNING ~⁰²⁰. Olagliglieter vid presttillsättningar. Frey 1850, s. 219. THOMSON StPrästv. 14 1951.

– PRÄST-TIONDE, r. l. m. (präst- 1749 osv. prästa- 1833. präste- 1596–1790) (förr) den del av tionden som tillföll församlingarnas präster. ÄARäfst 98 (1596). FLODSTRÖM SvFolk 442 (1918).

– PRÄST-TJÄLL. (präst- 1887 osv. prästa- 1888) (ngt ålderdomligt, i sht i vitter stil) prästgård prästhem. 3SAH 2: 349 1887. SvFolket 8: 275 1939.

– PRÄST-TJÄNST. (präst- 1749 osv. prästa- 1559–1896. präste- 1621–1818)

[PRÄST-TJÄNST.ssg 1]

1) (†) förhållandet att en församling betjänas av l. har präst (som utför de till prästämbetet hörande förrättningarna); jfr präst 2. (De församlingar) ther armesta folckett war och alramesth præstatiensth hadhe behoff. LPETRI Œc. 46 1559.

[PRÄST-TJÄNST.ssg 2]

2) (†) jordfästning utförd av präst; jfr präst 2. KyrkohÅ 1915, s. 374 1621. I medler tijdh förwägradess then döde prestetienst. VDAkt. 1680, nr 115.

[PRÄST-TJÄNST.ssg 8]

8) Om prästs värksamhet l. ämbete; jfr präst 2 o. 4. LIND (1749; under farr-dienst). Med (de egyptiska) templens växande rikedom växte tempeltjänstens apparat, prästtjänsten blev mera yrkesmässig. IllRelH 91 (1924). Man har av ålder talat om vocatio interna, den inre kallelsen till prästtjänsten. BRILIOTH SvKyrkKunsk. 147 1933.

[PRÄST-TJÄNST.ssg 4]

4) prästbefattning, prästsyssla; jfr präst 2 o. s. HSH 22: 273 (1650). Konseqvent taget, böra i en statskyrka alla presttjenster tillsättas af regeringen. THOMANDER 2: 325 1853. "Antag mig .. till någon slags prestetjenst att jag måtte få en bit bröd att äta!" 1Sam. 2: 36 (öv. 1862; Bib. 1541: Presta deel).

– PRÄST-TORPARE. (präst- 1946. präste- 1714) (förr) torpare under prästgärd. RARP 17: 353 1714. SPONG Tavl. 8 (1946).

– PRÄST-TROLOVA, == -an (VDP 1658, s. 287), -ning (VDP 1678, s. 0). (präst- 1658. präste- 1678–1754) (†)

[PRÄST-TROLOVA.ssg 1]

1) i pass. med refl. bet.: trolova sig (inför präst). (Han) befrijade (dvs. friade till) henne, och gåfues gåfuor them emilian. .. Dock icke präst-trolofuades. VDP 1664, s. 494.

[PRÄST-TROLOVA.ssg 2]

2) i p. pf.: trolovad (inför präst); jfr -fäst, -förlovad. Så länge du icke är Prästetrolofvad, kan du altid få dina gåfvor igen. VDakt. 1735, nr 61. VDP 12/6 1754, & 10.

[PRÄST-TROLOVA.ssg 3]

3) ss. vbalsbst. -an o. -ning, trolovning (inför präst). VDP 1658 s. 287 (: Prästtrolofuan). Ingen Prestetroolofning är dhem emellan kommen. Därs. 1678, s. 0.

– PRÄST-TYP. HAGSTRÖM Herdam. 3: 23 (1899). (Strindbergs) prästtyper i (romanen) Hemsöborna. OLSSON Fröding 331 1950.

– PRÄST-UPPBÖRD ~⁰². (förr) uppbörd av prästtionde o. d. SCHYBERGSON FinlH 1: 7 (1887).

– PRÄST-UTBILDNING ~⁰²⁰. utbildning av präster; jfr -bildning. BRILIOTH SvKyrkKunsk. 143 (1933).

– PRÄST-UTLAGA ~⁰²⁰. (präst- 1869–1918 präste- 1885) (om ä. förh.) kam. utlaga som påvilade prästerskapet; jfr -taxa samt präste-gärd (se C). FORSSELL Hist. 1: 205 (1869). 2NF 28: 57 1918.

– PRÄST-VAL, n. (präst- 1773 osv. prästa- 1730 (: Prästavahlsförrättningar), 1917. präste- 1631–1805)

[PRÄST-VAL.ssg 1]

1) handlingen att gm val utse innehavare av viss prästbefattning; om nutida förh.: förrättning vid vilken en församlings röstberättigade medlemmar gm val utse präst l. (om utnämningsrätten tillkommer Kungl. Maj:t) uttala sig om vilken präst de önska. L. PAULINUS GOTHUS ThesCat. 394 (1631). "Gud råder över allting utom över prästvalen", lyder ett gammalt ordstäv. SvD(A) 1934, nr 3 s. 4 THOMSON StPrästv. 17 (1951).

[PRÄST-VAL.ssg 2]

2) (†) ngns väljande av viss präst till sin biktfader. Åhörarena i Städer och församblingar, hwarest flere präster äro skole (vid bikt) sigh wachta för förfängt och obetänkt prästewal. KOF II. 2: 9 (c. 1655).

Ssgr (till -val 1):

– prästvals-bestämmelse. i sht i pl. 1731 års prästvalsbestämmelser. THOMSON StPrästv. 1951.

– prästvals-förordning. SFS 1850, s. 438.

– prästvals-förrättare. person som leder prästvalsförrättning. PedT 1900, s. 48.

– prästvals-förrättning. ARNELL Stadsl. 32 (1730).

– prästvals-lag, r. l. m. (prästval- 1921–1954 prästvals- 1889 osv.) WIESELGREN Bild. 5 1889.

– prästvals-lagstiftning. Studier i frihetstidens prästvalslagstiftning. THOMSON (1951; boktitel).

– prästvals-längd. (prästval-) vallängd för prästval. BtRiksdp 1921, IX. 1: nr 23, s. 2

– PRÄST-VIGA.

[PRÄST-VIGA.ssg 1]

1) viga (ngn) till präst; i sbt i psss. o. i p. pf. samt i uttr. låta prästviga sig. PH 2: 1551 1739. (J. Serenius) undfeck Magister-Graden år 1722, då han äfven Prästvigdes. WALLQVIST EcclSaml. 1–4: 132 (1788). En hel del teologer låta icke prästviga sig. KyrkohÅ 1925 s. 144.

[PRÄST-VIGA.ssg 2]

2) (†) i p. pf., om kontrahent i äktenskap: vigd av präst. (Makarna hade) aldrig waritt i huus eller sängh tilsammans, sedan the woro Prestwigde. VDBötB 1641, s. 125. TOPELIUS Vint. I. 2: 140 (1867, 1880).

– PRÄST-VIGNING. (präst- 1747 osv. präste- 1659–1728)

[PRÄST-VIGNING.ssg 1]

1) akt gm vilken en l. flera personer prästvigas; jfr -viga 1. Alla Ordinationer eller Prestewigningar skola skee i Kyrckian. KOF II. 1: 305 1659. BRILIOTH SvKyrkKunsk. 146 1933.

[PRÄST-VIGNING.ssg 2]

2) (†) i fråga om giftermål: (av präst förrättad) vigsel. Bröllopps-Glam .. Då .. Herr Carl Schiultz Efter föregången Prästvigning steg i säng och säte med JungfruBruden .. Jungf. Helena Smitzdorf. (1747; boktitel).

Ssgr (till 1):

– prästvignings-formulär,

– prästvignings-ritual m. fl.

– PRÄST-VIGSEL. (präst- 1773–1887 prästa- 1555. präste- 1635–1760)

[fsv. prästa vigsl]

(†) == -vigning 1. LPETRI 3Post. b (1555). RYDBERG KultFörel. 5: 361 (1887).

– PRÄST-VORMER, pl.

[jfr vurm]

(enst., †) om underliga, envist fasthållna idéer hos en präst. Prästerna (i Jockmock) accomoderade mig med sina envisa prästvormer. LINNÉ Skr. 5: 99 1732.

– PRÄST-VÄG. särsk. bildl., om prästerlig värksamhet ss. en levnadsbana; numera bl. i sg. best., särsk. i uttr. gå prästvägen, bli präst; j fr -bana(n). Hvad apparencer har du i din Prästväg? WALLENBERG (SVS) 2: 137 (1771). Besluta att gå prestvägen. NORDFORSS 1805. ÅbSvUndH 1: 108 1921.

– (2, 4) PRÄST-VÄLDE. (präst- 1758 osv. prästa- 1739–1795 präste- 1773–1782) förhållandet att prästerna behärska l. ha (alltför) stor(t) makt l. inflytande i ett land o. d.; jfr hierarki 2. SCHÜCK VittA 4: 335 (i handl. fr. 1739). (Gustav Vasa) insåg, att utan prestväldets krossande, skulle alla bemödanden för Sverges väl blifva ofullkomliga. FRYXELL Ber. 3: 8 (1828). Den etruskiska statsförfattningen hvilade på ett allt beherrskande prestvälde. BÖTTIGER 4: 191 (1857, 1869).

– PRÄST-VÄN, m.||ig. (präst- 1662 osv. präste- 1699– c. 1760)

[PRÄST-VÄN.ssg 1]

1) persom som är vänligt inställd mot prästerna. NURENIUS AV 28 (1662). MARTINSON Kvinn. 156 (1933).

[PRÄST-VÄN.ssg 2]

2) (mera tillf.) (umgänges)vän som är präst. En annan prästvän (i familjen) var .. komminister Anders Olsson i Lungsund. MinnGPrästh. 6: 41 1930.

– PRÄST-VÄRD, m. (präst- 1659–1664 präste- 1653) (i Finl., förr) i kapellförsamling utan egen präst: person hos vilken präst från moderförsamlingen (l. annan präst) vid besök kunde ta in. MURENIUS AV 266 (1653). Därs. 55 1664.

– (2, 4) PRÄST-ÅKER. (präst- 1746. prästa- 1541. präste- 1570–1808) (i sht förr) åker som tillhör präst(er) l. (stomhemman till) prästgård. 1Mos. 47: 26 (Bib. 1541; om förh. i det forntida Egypten; Bib. 1917: prästernas jord). Presteåkren i Seensiö. BUREUS Suml. 44 (c. 1600). 2VittAH 8: 246 (1794, 1808; om förh. 1549).

– PRÄST-ÅR. (präst- 1760–1901 prästa- 1756–1780 präste- 1690–1794)

[PRÄST-ÅR.ssg 1]

1) (†) ecklesiastikår. Nu går Prästo åhret in Philippi Jacobi dagh (dvs. 1 maj). VDAkt. 1690 nr 395. Därs. 1804, nr 169.

[PRÄST-ÅR.ssg 2]

2) år under vilket ngn tjänstgjort ss. präst. VDakt. 1751, nr 86. Mina första prästår. LdStiftJulb. 1931, s. 42 (rubrik).

– PRÄST-ÅTTELSE ? (-lise)

[med avs. på senare leden jfr fsv. atta, f., egendom, atte, aatte, ipf. till ägha (se äga, v.)]

(†) prästboställe? Skatte ioord gånge igän e hwrulenge hoon vnder kijrkene vared haffuer vtantsghen tilbörlig preståttilsse

[?]

Ther han gör skatt vtåff. G1R 4: 218 1527.

– PRÄST-ÄKTENSKAP ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. (präst- 1904 osv. prästa- 1599. präste- 1542–1776) äktenskap ingånget av präst. G1R 14: 433 (1542). Det narraktiga (av påven utfärdade) förbudet emot Präste Äktenskap. LAGERERING 1Hist. 3: 17 (1776). BRILIOTH SvKyrkKusk. 3 (1933).

– PRÄST-ÄMBETE ~⁰²⁰. (präst- 1557 osv. prästa- 1526–1917 präste- 1527–1839. prästo- 1635–1675)

[fsv. prästa ämbite]

[PRÄST-ÄMBETE.ssg 1]

1) befogenheten att vara präst, prästs ämbete, ställning l. värdighet (l. tjänstgöring) ss. präst; jfr präst 2 o. 4. Han .. försummer then tiænist som han på sijt presteembetis vägne är plictog ath göra sina socknabönder. G1R 4: 177 (1527). The, som ibland Levi efterkommande få Presteämbetet. Ebr. 7: (öv. 1780; äv. i Bib. 1917; NT 1526 o. Bib. 1541: Presterskapet). Prästämbetet blev (i det forntida Egypten) mer och mer ärftligt i familjerna. IllRelH 91 (1924). Slutet (på konflikten) blev, att Waldenström bröt med kyrkan och nedlade sitt prästämbete. SvFolket 10: 5 1939. särsk.

[PRÄST-ÄMBETE.ssg 1.a]

a) (†) i uttr. översta prästämbete, översteprästämbete. 1Mack. 11: 27 (Bib. 1541).

[PRÄST-ÄMBETE.ssg 1.b]

b) (†) i uttr. hålla sitt prästämbete, göra prästerlig tjänst. Så begaff thet sigh then tijdh Zacharias j sitt skiffte skulle holla sitt presta ämbete för gudhi. Luk. 1: 8 (NT 1526).

[PRÄST-ÄMBETE.ssg 1.c]

c) (†) i uttr. värkställa prästämbetet, sköta prästens ämbetsuppgifter. BROMAN Glys. 2: 242 (c. 1745).

[PRÄST-ÄMBETE.ssg 1.d]

d) (†) i uttr. giva ngn ngt för hans prästämbete, giva ngn ngt ss. lön för halls tjänstgöring ss. präst. 4Mos. 18: 8 (Bib. 1541).

[PRÄST-ÄMBETE.ssg 2]

2) (numera mindre br.) om viss prästerlig befattning, prästsyssla; jfr präst 2. (Många) pracka och practicera sig til prestaembeter. SWEDBERG SubbRo 1426 (1699, 1712). CELSIUS G. 1 1: Föret. 1746.

[PRÄST-ÄMBETE.ssg 3]

3) (†) pastorsämbete; äv. metonymiskt för: präst; jfr präst 2. När .. (de som önska präst till sockenbud) icke hafva tillgång .. till något Präst-Embete. VDAkt. 1790 nr 129. At biträda Präste ämbetet i Forsserum til sitt dyra kahls bestridande. Därs. 1792, nr 218.

[PRÄST-ÄMBETE.ssg 4]

4) (i högre stil, mera tillf.) i bildl. anv. av 1; jfr präst . Skaldens kall är (enl. Wirsén) ett ljusets prästämbete, han skall i dikten uppenbara en högre värld af renhet och frid. 2NF 32: 85 1921. särsk.

[PRÄST-ÄMBETE.ssg 4.a]

a) (i religiöst spr.) motsv. präst 8. Medh sitt presta embete gör .. (Kristus) ena förlikning emellen Gudh och menniskiona. OPETRI 3: 15 (c. 1540).

[PRÄST-ÄMBETE.ssg 4.b]

b) (i religiöst spr.) motsv. präst 8. Thet Andeligha Prästembetet, hwilket allom Christnom, them then helge Ande smort hafwer, gemeent är. SCHRODERUS Os. III. 1: 309 (1635).

– PRÄST-ÄMNE. (präst- 1729 osv. prästa- 1709–1756. präste- c. 1725–1797) (numera bl. ngt vard.) person som ämnar bli präst; teologie studerande; prästkandidat; äv.: person som har (så l. så goda) anlag för prästämbetet. SWEDBERG Ungd. 480 (1709). Den nu så allmänt uti Stiften öfverklagade brist på Prästeämnen. VDAkt. 1790, nr 177. Ett godt prestämne. NORDFORSS (1805). SvD(A) 1932, nr 184, s.

– PRÄST-ÄNG. (präst- 1873 osv. präste- 1657) (i sht förr) jfr -åker. MURENIUS AV 339 (1657). SvNat. 1916, s. 160.

– PRÄST-ÄNKA. (präst- 1641 osv. prästa- 1593. präste- 1614–1851) änka efter präst. RA I. 3: 111 (1593). Understöd åt fattiga prästänkor. SFS 1942, s. 45.

Ssgr:

– prästänke-hem, n. jfr hem I 2 e β α. ÖSTERGREN (cit. fr. 1931).

– prästänke-säte. (i sht förr) ecklesiastikt boställe avsett för änka efter präst i viss församling. Œ DMAN Bahusl. 218 1746.

– PRÄST-ÖL. (präst- 1726–1914 präste- 1601)

[PRÄST-ÖL.ssg 1]

[fsv. prästöl, prästa öl, enl. SCHLYTER: gästabud då kyrkoherde första gången förrättar mässan]

(om ä. förh.) om gästabud som präst höll, då han installerades; ss. kyrkoherde i ett pastorat? 14 (maj) min brodhers Presteöl. i Wassunda. JBUREUS 1601. i 2Saml. 4: 18. GRIMBERG SvFolk. 2: 36 (1914).

[PRÄST-ÖL.ssg 2]

2) (förr) ett slags kraftigt öl. HAGDAHL Kok. 1127 (1879).

(utom i -döme numera bl. i vissa trakter, särsk. södra Sv. O. Finl., starkt bygdemålsfärgat; jfr BERGROTH FinlSv. 93 1917):

– PRÄSTA-ARV,

– PRÄSTA-ATTEST,

– PRÄSTA-BANA(N),

– PRÄSTA-BARN, se A.

– PRÄSTA-BELJUGARE. (†) person som beljuger präster. VDAkt. 1661, nr 309.

– PRÄSTA-BESKED,

– PRÄSTA-BEVIS,

– PRÄSTA-BILDNING,

– PRÄSTA-BOK,

– PRÄSTA-BOL,

– PRÄSTA-BORD,

– PRÄSTA-BOSTÄLLE,

– PRÄSTA-BREV,

– PRÄSTA-BÄNK, se A.

– (4 a) PRÄSTA-CELL. (†) i tämplet i Jerusalem; jfr cell 1. (De) bygde vp Helghedomen igen, och the stolar och Prestacellar j Hwsena. 1Mack. 4: 48 (Bib. 1541).

– (2 4) PRÄSTA-DEL. (†) prästsyssla. Käre lät migh komma til en Presta deel, at iagh må äta en beta brödh. 1Sam. 2: 36 (Bib. 1541; äv. hos MELIN HelSkr. (1859); LUTHER: zu einem Priester teil). CAVALLIN Herdam. 4: 398 (cit. fr. 1799).

– PRÄSTA-DOTTER,

– PRÄSTA-DRÄKT,

– PRÄSTA-DRÄNG, se A.

– PRÄSTA-DÖME. (prästa- 1541 osv. präste- 1640–1700)

[fsv. prästa döme, (judiskt) prästämbete]

[PRÄSTA-DÖME.ssg 1]

1) (i sht i högre stil) == präst-ämbete 1; numera företrädesvis (i bibeln l. med anslutning till denna) om judiskt prästämbete; jfr präst 1 o. 4. Hos Fidanerne förvaltar en Negrinna prästadömet inför den stora ormen Daboy. Oldendorp 1: 304 1786. Mätt af år och af lefvande gick till döden efter 87 års lif, 61 års prestadöme och 53 års episcopat .. Lundabiskopen d:r Wilhelm Faxe. HELLBERG Samtida 7: 218 (1572). Det levitiska prestadömet. Ebr. 7: 11 (öv. 1553; äv. i Bib. 1917). (Augustinus' ideala stat) vilken behärskas av en rex iustus, som hedrar prästadömet, skyddar kyrkan och sörjer för den kristna trons utbredning. HT 1934, s. 81. särsk. (†) i uttr. översta prästadöme, översteprästämbete. 1Mack. 11: 7 (Bib. 1541). Därs. 14: 38.

[PRÄSTA-DÖME.ssg 2]

2) prästerskap l. prästvälde; numera företrädesvis (i sht vard. o. skämts.) nedsättande; jfr präst 2. 2SAH 26: 206 1551. (Arbetarna på kontinenten) har låtit hatet mot statskyrkan och prästadömet glömma att kristendomen är den fattiges och betrycktes religion. HELLSTRÖM Kärlek 297 (1942). särsk. (tillf.) bildl., om personer som (uppmanat o.) leda (den oberättigade) kulten av ngn viss författare; jfr präst . Så tog prestadömet i Par Bricoll hand om kulten (av Bellman), och dermed var guden färdig. STRINDBERG TjqvS 2: 183 (1886).

[PRÄSTA-DÖME.ssg 3]

3) (i religiöst spr.) == präst-ämbete 4 b; särsk. i uttr. de kristnas (l. den kristnes) l. de troendes allmänna prästadöme l. det andliga prästadömet. Pietisterna anklagades att missförstå läran om det andeliga prestadömet. ANJOU Kyrkoh. 6 (1854). De kristnas allmänna prästadöme. SUNDBERG Tal 140 (1882). KyrkohÅ 1937, s. 42.

– PRÄSTA-ED,

– PRÄSTA-FUND,

– PRÄSTA-GILLE,

– PRÄSTA-GÄLL,

– PRÄSTA-HABIT,

– PRÄSTA-HAT,

– PRÄSTA-HEMMAN,

– PRÄSTA-HUS,

– PRÄSTA-HUSTRU,

– PRÄSTA-KALL,

– PRÄSTA-KALLELSE,

– PRÄSTA-KAPPA,

– PRÄSTA-KJOL, se A.

– PRÄSTA-KLÄDEN, pl. (†) == präst-kläder. 1Mack. 3: 49 (Bib. 1541).

– PRÄSTA-KRONA, se A.

– PRÄSTA-LANDBONDE,

– PRÄSTA-LEVERNE, se C.

– PRÄSTA-LUNK,

– PRÄSTA-LUVA,

– PRÄSTA-LÄGENHET, se A.

– PRÄSTA-MOT, se C.

– PRÄSTA-MÖSSA,

– PRÄSTA-MÖTE,

– PRÄSTA-NACKE,

– PRÄSTA-NAMN,

– PRÄSTA-NÄSA, se A.

– PRÄSTA-OFFER. (†) av präst utförd offerhandling; jfr offer 1 b. (I den romersk-katolska kyrkan har man) förwandlat (nattvarden) vthi itt Prestaoffer för leffuandes och döda. LPETRI KO Föret. 1571. BEALTER Cerem. 8 (1760). Jfr C.

– PRÄSTA-ORDEN,

– PRÄSTA-PRIVILEGIER, se A.

– (4 a) PRÄSTA-PRYDELSE. (†) bildl., om rättfärdighet o. d. ss. en dräkt vari en präst bör vara klädd l. vari han klädes av Gud. JPETRI Kyrkiost. 40 a (1566; i anknytning till Psalt. 132: 9, 16).

– (4 a) PRÄSTA-PRYDNING. (†) prästskrud, prästdräkt. PPGOTHUS Und. M 8 b (1590). Eleazar .. i prästaprydning prålar. KOLMODIN QvSp. 1: 190 (1732).

– PRÄSTA-PÄLS. (†) nedsättande benämning på präst. VDakt. 1654, nr 49.

– PRÄSTA-RÄTTIGHET,

– PRÄSTA-SEMINARIUM,

– PRÄSTA-SKALLE, se A.

– PRÄSTA-SKIFTE. (prästa- 1561–1739 präste- c. 1655) (†) förhållandet att en prästbefattning får ny innehavare. När Prestaskiffte skeer. LPETRI KO 3 a (1561, 1571). KOF II. 2: 342 (c. 1655). SCHENBERG 1739.

– PRÄSTA-SKRUD, se A.

– PRÄSTA-SKÄGG. (numera knappast br.) gräset Nardus stricta Lin., (grå)stagg; jfr bock-, finn-, get-skägg. LILJA SkånFl. 21 (1838). Därs. 42 1870.

– PRÄSTA-SLÄKT, se A.

– (4 a) PRÄSTA-SLÄKTE. (†) prästsläkt. Hoorkonor .. woro wärde att steenas. .. Men woro the aff förnemligh Prästaslächte, skulle the brännas. KALFF AUggla C 4 a 1643. jfr: Så monge som woro vthaff the öffuersta presta slectit försambladhe sigh. Apg. 4: (NT 1526).

– PRÄSTA-SMÖRJA, f. (†) bildl., om den helige Ande ss. den smörjelse varmed ngn viges till präst. Then H. Anda .. är wår Prestasmöria och Chrisma. PERICI Musæus 5: 245 a 1582.

– PRÄSTA-STOM,

– PRÄSTA-STUDIER,

– PRÄSTA-STUGA,

– PRÄSTA-STÅND,

– PRÄSTA-SYSSLA,

– PRÄSTA-SÄCK,

– PRÄSTA-SÄTE, se A.

– PRÄSTA-TID, se C.

– PRÄSTA-TIONDE,

– PRÄSTA-TJÄLL,

– PRÄSTA-TJÄNST,

– PRÄSTA-VAL, se A.

– PRÄSTA-VIGELSE, se C.

– PRÄSTA-VIGSEL,

– PRÄSTA-VÄLDE,

– PRÄSTA-ÅKER,

– PRÄSTA-ÅR,

– PRÄSTA-ÄKTENSKAP,

– PRÄSTA-ÄMBETE,

– PRÄSTA-ÄMNE,

– PRÄSTA-ÄNKA, se A.

(numera bl. i -stånd samt i vissa ssgr gällande äldre kamerala förh.):

– PRÄSTS-ADJUNKT,

– PRÄSTS-ARV,

– PRÄSTS-ATTEST,

– PRÄSTS-BANA(N),

– PRÄSTS-BARN,

– PRÄSTS-BESKED,

– PRÄSTS-BETYG,

– PRÄSTS-BEVIS,

– PRÄSTS-BOK,

– PRÄSTS-BOL,

– PRÄSTS-BONDE,

– PRÄSTS-BORD,

– PRÄSTS-BOSTÄLLE,

– PRÄSTS-BREV,

– PRÄSTS-BRIST,

– PRÄSTS-DEJA,

– PRÄSTS-DIKT,

– PRÄSTS-DOTTER,

– PRÄSTS-DRAGON,

– PRÄSTS-DRÄKT,

– PRÄSTS-DRÄNG, se A.

– PRÄSTS-DÖME, se B.

– PRÄSTS-ED,

– PRÄSTS-EXAMEN,

– PRÄSTS-FAR,

– PRÄSTS-FIENDE,

– PRÄSTS-FOLK, se A.

– PRÄSTS-FOLOR, pl. om prästs beteende; jfr fola, sbst.² ISOGÆUS Segersk. 215 (c. 1700).

– PRÄSTS-FUND, se A.

– PRÄSTS-FYLARE. person som talar illa om präster; jfr fyla. VDAkt. 1678, nr 280.

– PRÄSTS-FÖRLOVNING,

– PRÄSTS-GILLE,

– PRÄSTS-GUMMA,

– PRÄSTS-GÄLL, se A.

– PRÄSTS-GÄRD. (förr) kam. årlig skatt som med vissa undantag erlades till staten av kyrkoherden i ett pastorat med visst belopp för varje (förmedlat) mantal i pastoratet. LENÆUS Delsbo 152 (1736, 1764). Prestegärden utgöres endast efter de i soknen varande hemanens förmedlade mantal. RABENIUS Kam. & 121 (1525). ROSMAN BjärkSäb. 2: 351 (1924; efter handl. fr. 1651).

– PRÄSTS-HABIT,

– PRÄSTS-HAT,

– PRÄSTS-HATARE,

– PRÄSTS-HEMMAN,

– PRÄSTS-HUS,

– PRÄSTS-HUSTRU,

– PRÄSTS-INKOMSTER,

– PRÄSTS-KALL,

– PRÄSTS-KALLELSE,

– PRÄSTS-KANDIDAT,

– PRÄSTS-KAPPA,

– PRÄSTS-KAVLE,

– PRÄSTS-KJOL,

– PRÄSTS-KLOCKA,

– PRÄSTS-KLÄDER,

– PRÄSTS-KLÄDNING,

– PRÄSTS-KLÄPP,

– PRÄSTS-KOFTA,

– PRÄSTS-KRAGE,

– PRÄSTS-KRONA, se A.

– PRÄSTS-KVINNA. prästfru, prästhustru. FörarbSvLag 4: 82 (1690). CAVALLIN Herdam. 4: 309 (cit. fr. c. 1770).

– PRÄSTS-KÅL,

– PRÄSTS-KÅPA, se A.

– PRÄSTS-LANDBO ~⁰² l. ~²⁰. (präst- 1555. präste- 1529–1691) (om ä. förh.) == -landbonde. G1R 6: 310 1529. HSH 22: 339 1691.

– PRÄSTS-LANDBONDE ~⁰²⁰. (prästa- 1559. präste- 1558–1897) (om ä. förh.) landbonde på prästgård l. stom- l. annexhemman o. d. ALMQUIST CivLokalförv. 3: 239 (i handl. fr. 1558). G1R 29: 18 1559. (LINDBERG o.) JOHANSSON Karlskoga 187 (1597; om förh. 1551).

– PRÄSTS-LANDSKYLD,

– PRÄSTS-LEDIGHET, se A.

– PRÄSTS-LEVERNE. (prästa- 1701–1713. präste- 1663–1731) ngns levnadssätt l. vandel sa. präst; levnadssätt l. vandel som anstår en präst. HärnösDP 1663 s. 2. D(omi)n(us) Holmbeck .. niuter all beredvillighet af Socknefolket .. för sitt anständiga prästelefverne. VDAkt. 1731, nr 487.

– PRÄSTS-LUS,

– PRÄSTS-LUVA,

– PRÄSTS-LÄGENHET,

– PRÄSTS-LÄNGD,

– PRÄSTS-LÖN,

– PRÄSTS-LÖS,

– PRÄSTS-MAN,

– PRÄSTS-MANTAL,

– PRÄSTS-MODER, se A.

– PRÄSTS-MOT, n. (prästa- 1527–1528 präste- 1530–1561)

[fsv. prästa mot]

prästmöte. G1R 4: 249 (1527). SVARTG1 113 1561.

– PRÄSTS-MÖSSA,

– PRÄSTS-MÖTE,

– PRÄSTS-NACKE,

– PRÄSTS-NAMN, se A.

– PRÄSTS-OFFER. om i kollektbössa ("offerstock") o. d. lämnade gåvor till prästen l. prästerskapet i en församling. MURENIUS AV 443 (1660). Därs. 00 (1661). Jfr B.

– PRÄSTS-ORDEN,

– PRÄSTS-ORDINATION,

– PRÄSTS-PERSON,

– PRÄSTS-PRIVILEGIER, se A.

– PRÄSTS-PUNGAR, pl. örten Ranunculus ficaria Lin., svalört; jfr fikvårts-ört 2. BROMELIUS Chl. 19 (1694).

– PRÄSTS-PÅKASTNING. jord fästning förrättad av präst. CAVALLIN Herdam. 3: 305 (cit. fr. 1741).

– PRÄSTS-PÄNNINGAR,

– PRÄSTS-ROCK,

– PRÄSTS-RÄNTA,

– PRÄSTS-RÄTTIGHET,

– PRÄSTS-SEDEL, se A.

– PRÄSTS-SKIFTE, se B.

– PRÄSTS-SKRUD,

– PRÄSTS-SKÄMMARE,

– PRÄSTS-SLÄKT,

– PRÄSTS-SON,

– PRÄSTS-STAT, se A.

– PRÄSTS-STAVN. (-staffn 1540–1547 -stofn 1540)

[jfr ä. d. prästestavn, prästgård]

== präst-stom; anträffat bl. i pl. -er. RA I 1: 271 (1540). The som haffwe preste staffner wijdt theres Rijdkyrkier. G1R 18: 71 1547.

– PRÄSTS-STOM,

– PRÄSTS-STUGA,

– PRÄSTS-STÅND, se A.

– PRÄSTS-STÄMMA, f., anträffat bl. i den oblika formen -stämpno.

[fsv. prästa stämna]

prästmöte. Wthi een Präste stämpno bleff aff en förnemligh Pastore berettat at han för någre åår liade olycko til sitt Bohagh. UppsDP 26/1 1596.

– PRÄSTS-SYSSLA

– PRÄSTS-SÄCK,

– PRÄSTS-SÄTE,

– PRÄSTS-TAXA, se A.

– PRÄSTS-TID. (prästa- 1566. präste- 1635) tidebön läst av präst; jfr munk-, nunne-tid. LPETRI Kyrkiost. 36 b (1566). RAIMUNDIUS HistLiturg. 127 (1638).

– PRÄSTS-TIONDE,

– PRÄSTS-TJÄNST,

– PRÄSTS-TORPARE,

– PRÄSTS-TROLOVA,

– PRÄSTS-UTLAGA,

– PRÄSTS-VAL, se A.

– PRÄSTS-VIGELSE. (prästa- 1528–1529. präste- 1527–1540) == präst-vigning 1. OPETRI 1: 167 1527. KyrkohÅ 1931, s. 228 1540.

– PRÄSTS-VIGNING,

– PRÄSTS-VIGSEL,

– PRÄSTS-VÄLDE,

– PRÄSTS-VÄN,

– PRÄSTS-VÄRD,

– PRÄSTS-ÅKER,

– PRÄSTS-ÅR,

– PRÄSTS-ÄKTENSKAP,

– PRÄSTS-ÄMBETE,

– PRÄSTS-ÄMNE,

– PRÄSTS-ÄNG,

– PRÄSTS-ÄNKA,

– PRÄSTS-ÖL, se A.

(numera bl. tillf. i -stånd):

– PRÄSTER-MAN,

– PRÄSTER-STÅND, se A.

(†):

– PRÄSTERS-DRÄNG, se A.

(†):

– PRÄSTO-BONDE,

– PRÄSTO-RÄNTA,

– PRÄSTO-ÄMBETE, se A.

Avledn. (i allm. till 2):

– PRÄSTAKTIG , adj.; adv. -t (LINDFORS). (†) som liknar l. påminner om en präst(s); (alltför) allvarlig. Denna begynnelsen på mitt bref är fulla något litet prästaktigh. EKEBLAD Bref 1: 146 (1652; rättat efter hskr.). LINDFORS (1824).

– prästaktighet , r. l. f. NORDFORSS (1805). LINDFORS (1824) .

– PRÄSTAS , v. pass. o. dep. (†) prästvigas; bli präst. HT 1885, s. 351 1706. (Han) Prästades i Vexiö d. 4 Julii 1793. VDAkt. 1815 nr 25. NEWMAN Nordsk Väck. 1: 333 (i handl. fr. 1830). jfr ny-, o-prästad.

– PRÄSTASKAP , se prästerskap.

– PRÄSTELIG , se prästerlig.

– PRÄSTERINNA , se prästinna.

– PRÄSTERLIG , PRÄSTERSKAP, PRÄSTINNA, se d. o.