PSALTARE sal³tare² (psa`ltare WESTE; psa`lltare DALIN; I.. psaltare höres ej p. RYDQVIST SSL 4: 352 1870), r. l. m., ngn gg n. ( ÖSTERLING Lärops. 104 1724 TurForskn. 4: 4 1919) best. -en, äv. -n ((WINGÅRD 2: 295 1841), ss. n. -et; pl. ==. ( psaltar 1692 – c. 1870. psaltare 1536 osv. psalter 1549 (: psalterböker), 1642–1727 saltare 1640) [fsv. (p)saltare; jfr d. psalter, isl. saltari, fht. salter, t. psalter, feng. (p)saltere, eng. psalter, ffr. (p)sautier, saltier, fr. psautier; av lat. psalterium (se PSALTERIUM)]
[PSALTARE 1]
1) (i bibeln o. därav påvärkat språk) under Gamla testamentets tid använt stränginstrument spelat med plektron l. med fingrarna; jfr PSALTERIUM 1; särsk. (i psalmer l. profanlyrik) ss. symbol för musik l. sång till Guds ära. Tacker herranom medh harpo, och loffsiunger hononn på psaltare med tiyo strenger. Psalt. 33: 2 (öv.
1536;
Bib. 1917: till tiosträngad psaltare). Upp, psaltare och harpa! Upp, kraftens ord. du Andans svärd.
Ps. 1919,
1: 1.
Giv psaltare och lyra, / då mödan görs oss lång. / Betag oss ej den dyra, / den ljuva lust till sång. KARLFELDT i 3SAH 40: 8 1929. – särsk. (
föga br.)
bildl., om brus av vind l. vatten o. d. Forsen stämmer upp sin höga psaltar. SEHLSTEDT 5: 96 (
c. 1870.
I träden susar sommarvindens psaltare. EKEGÅRDH Stjärnf. 37 (
1917).
[PSALTARE 2]
2) [ytterst av gr. ψαλτήϱιον, titel på en bok i bibeln i vissa handskrifter av Septuaginta]
i bibeln ingående samling av 150 psalmer som (i bibeln) till största delen äro tillskrivna konung David; särsk. i sg. best.; i sht förr äv. i uttr. Davids psaltare; äv. om (tryckt l. skriven) bok l. volym innehållande (en översättning l. text av) Davids psalmer. Psalt. A
2 a
(öv. (
1536).
(En) ogudheligh selle.. förstår.. intit meer ther aff (dvs. av mässan) än Nonnan aff Psaltaren. LPETRI DialMess. 35 b (
1542).
Kyrkiones Böker .. (äro bl. a.) thuå psaltare. InventÅl (
1576).
Ps. 1695,
185: 9 (: Dawidz Psalter). Prof
(essor) Tingstadii enskilda Prof-Öfversättning af Psaltaren.
WALLQUIST EcclSaml. 5– 8: 40 (
1791).
AGRELL SlavMyt. 218 (
1929). – särsk. i allmännare l. utvidgad anv.
[PSALTARE 2.a]
a) (
†)
psalmdiktning. GRUBB EstetOrdl. (c.
1845.
[PSALTARE 2.b]
b) (
tillf.)
samling av psalnier l. andliga sånger. TurForskn. 4: 4 1919.
[PSALTARE 2.c]
c) i uttr. Salomos psaltare, om Salomos psalmer (se PSALM 2). LINDBLOM SenjudFromh. 194 1909.
[PSALTARE 3]
3) (i fråga om romersk-katolska förh.) serie böner lästa till (var o. en av) radbandets 150 pärlor (dvs. samma antal som psalmerna i Psaltaren); särsk. i uttr. Jungfru Marie, förr äv.
vår fru(s) psaltare, om dylik serie böner lästa till jungfru Maria.
(Till förkastliga ceremonier bör man) rekna..
(att) läsa wårfru Psaltare och Rosenkrantzar.
LPETRI Kyrkiost. 37 a (
1566.
KOLMODIN QvSp. 2: 45 1750.
2SvUpslB 23: 06
1952.
[PSALTARE 4]
4) [jfr t. psalter, nylat. psalterium i motsv. anv.; bladmagen är försedd med bladlika veck o. liknar därigm en bok]
(
†)
bladmage hos idisslare. Linc. Cc 2 a (
1640).
AJourn. 1814,
nr 16, s. 4 (klandrat ss. germanism). Tredje magen eller Psaltaren.
LEVERTIN Eschricht 1: 108 1858.
A
:
–
PSALTAR-BOK, äv.
PSALTARE-BOK. (
†)
(bok innehållande) Psaltaren. BtFinlH 3: 247 (
1549).
BERGIUS Småsak. 2: 47 (
1756;
efter handl. fr. 1719.
– (
1)
PSALTAR-HARPA,
r. l. f. (
enst.,
†)
== davidsharpa 1 a. Psaltareharpan (dvs. J. O. Wallin) brast, valdthornet (dvs. Tegnéer) tystnade äfven. VALERIUS 1: 85 1847.
– (
1)
PSALTAR-PINNE. (
†)
plektron varmed psaltare spelas. RENNER Vitt. 288 (
1690;
i bild).
–
PSALTAR-PSALMBOK ~⁰² l. ~²⁰. psalmbok bestående av till rimmad strofisk vers omarbetade psaltarpsalmer. SWEDBERG Lefv. 201 (1729).
– (
1)
PSALTAR-SPEL. (
i vitter stil)
[PSALTAR-SPEL.ssg 1]
1) == psaltare 1. SalWijsh. 19:
17 (öv. (
1536).
Då eldarna i Babel blossat / och Ishtars psaltarspel blev rört. BENGTSSON LegBabel 16 1925.
[PSALTAR-SPEL.ssg 2]
2) spel på psaltare; äv. bildl. Haff bortt tina wijsors buller jfrå migh, Ty iagh orkar icke höra titt Psaltarespel. Am. 5: 23 (Bib. (
1541).
Hvi fägnas icke mera örat af verldens visors buller och sinnenas psaltarespel? HAGBERG Pred. 4: 28 (
1818).
ARBMAN StämdSträng. 142 (
1933).
–
PSALTAR-SÅNG.
[fsv. psaltare sang (JMPs. 41)]
[PSALTAR-SÅNG.ssg 1]
1) psaltarpsalm. WALLIN Rel. 4: 307 (
1838).
[PSALTAR-SÅNG.ssg 2]
2) sång av psaltarpsalm. SvTMusF 1929,
s. 90.
– (
1)
PSALTAR-TON ~tω²n. (i vitter stil) särsk.
i pl., om musik från l. på psaltare. WIRSÉN Sång. 300 (
1884).
B
(
†):