PSEUDO- psäv¹dω- l. ä[comb_0361]u¹-, l. -do-, äv. säv¹- osv., i vissa fall (ofta med motsatsbetoning) ³⁰~; äv. (i vissa ssgr framför vokal) PSEUD- psäv¹d- l. -ä[comb_0361]ud-, äv. säv¹d- l. sä[comb_0361]u¹d-. (förr äv. psev-)

[jfr t., eng. o. fr. pseud(o)-, av lat. pseud(o)-, av gr. ψεῦδ(ο)-, till stammen i gr. ψευδής, falsk, ψεῦδος, falskhet, ψεύδειν, bedraga]

[PSEUDO- 0]

ss. första led i ssgr: falsk, oäkta, föregiven, imiterad, sken-, kvasi-. Ngn gg användes pseudo ss. oböjl. adj. i bet.: falsk, förfalskad, oäkta, t. ex. i följande språkprov. Stilen var förvänd och underskriften pseudo. STRINDBERG Fjerd. 12 (1877).

Ssgr (Anm. Tillf. o. i fackspr. användes ett mycket stort antal hithörande ssgr, av vilka här bl. ett begränsat urval anföres).

[i allm. med motsvarigheter l. förebilder i t., eng. o. fr.]

– PSEUD-ARTROS -artrå⁴s, r.; best. -en; pl. -er. (äv. -thros) (till gr. ἄϱϑϱωσις, led] med. vid utebliven l. ofullständig läkning av ett benbrott uppkommen ledartad förbindelse mellan benändarna, varvid en abnorm rörlighet förefinnes på platsen för brottet, falsk led. FrhLäkS 1863, s. 178.

– PSEUD-EPIGRAF ¹⁰⁰⁴. ( pseud- 1904 osv. pseudo- 1932 osv.)

[till gr. ψευδεπίγϱαφος, adj., med falsk titel. – Jfr epigraf

teol. skrift l. bok (i sin titel) tillskriven en annan person än den värklige författaren; särsk. om (en skrift l. bok tillhö-. rande) en grupp icke kanoniska judiska skrifter författade under århundradena närmast före o. efter Kristi födelse, men tillskrivna gammaltestamentliga profeter o. dyl. o. med få undantag icke intagna i vare sig den grekiska l. latinska kyrkobibeln; särsk. i pl. LUNDBORG Petrusev. 24 1893.

– PSEUD-EPIGRAFISK ¹⁰⁰⁴⁰, adj. teol. adj. till -epigraf. Pseudepigrafiska skrifter. LUNDBORG Petrusev. 5 1893.

– PSEUDO-ANTIK ¹⁰⁰⁴ l. ³⁰~⁰², adj. == -klassisk. SvLittFT 1835, sp. 806.

– PSEUDO-BAS ³⁰~², r. kem. (organisk) kemisk förening som först efter omlagring får de för en bas karakteristiska egenskaperna,; jfr -syra. 2NF (1915).

– PSEUDO-EPIGRAF, se A.

– PSEUDO-FÖRFATTARE. (†) om dålig författare. Phosph. 1810, s. 304.

– PSEUDO-GOTISK ³⁰~²⁰. (i sht i fackspr.) om (senare tids) stil o. d.: som utges för att vara l. som felaktigt anses för att vara gotisk. 3NF 3: 95 1925.

– PSEUDO-GRAM ¹⁰⁴, n.

[till -gram]

(i fackspr.) hemligt meddelande (brev o. d.) vars text för den oinvigde icke synes inehålla ngt av hemlig l. fördold natur. 3NF 22: 1091 1936.

– PSEUDO-GRAVIDITET ³⁰~⁰¹⁰². med. inbillat havandeskap. FörhLäkS 1897, s. 144.

– PSEUDO-GÖTISK. (†) jfr -gotisk. Pseudo-götiska ornamenter. RYDBERG Frib. 107 (1857, 1866).

– PSEUDO-HALLUCINATION ¹⁰¹⁰¹⁰⁴ l. ³⁰~¹⁰¹⁰². psykol. livlig o. detaljrik föreställning som uppleves med stark sinnlig tydlighet, men icke uppfattas ss. iakt tagen med ögonen, utan ss. tillhörande den inre föreställningsvärlden. SCHÉELE Själsl. 197 (1895).

– PSEUDO-HALLUCINATORISK ¹⁰¹⁰¹⁰⁴⁰ l. ³⁰~¹⁰¹⁰²⁰. psykol. adj. till -hallucination. LAMM Swedenbg 64 (1915).

– PSEUDO-HERMAFRODIT ⁰¹⁰⁰⁴ l. ³⁰~¹⁰⁰². (i fackspr.) person l. djur vars yttre könsorgan ha en abnorm struktur o. likna det motsatta könets, falsk l. skenbar hermafrodit. (BERGLUND o.) ANDREEN Körtl. 212 1937.

– PSEUDO-HERMAFRODITISK ¹⁰¹⁰⁰⁴⁰ l. ³⁰~¹⁰⁰²⁰. (i fackspr.) adj. till -hermafrodit(ism). En pseudohermaphroditisk mansperson. TLäk. 1834, s. 211.

– PSEUDO-HERMAFRODITISM ¹⁰¹⁰¹⁰⁴ l. ³⁰~¹⁰¹⁰². (i fackspr.) egenskapen l. förhållandet att vara pseudohermafrodit. FoFl. 1906, s. 94.

– PSEUDO-HEXAGONAL ¹⁰¹⁰⁰⁴. miner. om kristall: som ser ut att tillhöra hexagonalsystemet (men i själva värket tillhör ett lägre symmetmetriskt system). FROSTERUS Min. 46 (1917).

– PSEUDO-HISTORISK ³⁰~⁰²⁰. om berättelse l. person o.d.: som felaktigt uppfattas ss. l. föregives vara historisk (se d. o. 4 a, ohistorisk. REUTERDAHL SKH II. 1: 23 1843.

– PSEUDO-HYPNOS ¹⁰⁰⁴. (i fackspr.) hypnosliknande tillstånd av lätt dvala med bibehållet medvetande, men med (starkt) ökad suggestibilitet. 3NF 10: 221 1929.

– PSEUDO-ISIDORISK -i¹sidå⁴risk.

[till namnet

Isidorus] teol. (med orätt) till-. skriven den spanske teologen Isidorus av Sevilla († 636); särsk. i uttr. pseudoisidoriska dekretalerna (förr äv. dekretalen l. grundsatsen), sammanfattande benämning på ett stort antal förfalskade kyrkorättsliga dokument (varav en samling utgavs av pseudonymen Isidorius Mercator) som tillkommo omkr. 850 o. som syftade till ett stärkande av biskoparnas självständighet. RYDBERG (o. TEGNÉR) Engelhardt 2: 409 1835.

– PSEUDO-ISOKROMATISK ¹⁰¹⁰⁰⁴⁰. (i fackspr.) som skenbart är likfärgad; särsk. med. o. psykol, i uttr. pseudoisokromatiskas tavlor, fält fyllda med olikfärgade runda fläckar, av vilka en del bilda en siffra vars färg är sådan att den icke kan skiljas från omgivningen av en färgblind, men utan svårighet läses av en person med normal färgsyn; av. i uttr. pseudoisokromatiskt prov, utfört med pseudoisokromatiska tavlor. Löwegren Oftalm 561 (1923: prov). Sv UppglB 1935.

– PSEUDO-KLASSICISM ¹⁰¹⁰⁴ l. ³⁰~¹⁰². (i fackspr.) falsk l. oäkta klassicism, antikimiterande stil; i sht litt.-hist. om dylik litterär stilriktning under 1700-talet; äv.: franskklassicism. VPMARK Lübke 799 (1872). Det är i dessa.. dikter (dvs. Våren m. fl.) Kellgren... går längst i pseudoklassicism. SYLWAN Kellgren 46 (1912).

– PSEUDO-KLASSICITET ¹⁰¹⁰⁰⁴ l. ³⁰~¹⁰⁰². i fackspr. == -klassicism. 1NordUnivT I. 2: 105 1855.

– PSEUDO-KLASSIKER ¹⁰⁴⁰⁰ l. ³⁰~²⁰⁰. jfr -klassicism. SYLWAN:. Kellgren 9 1912.

– PSEUDO-KLASSISK ¹⁰⁴⁰ l. ³⁰~²⁰. i sht litt.-hist. som tillhör l. utmärker en antikimiterande stil; antikimiterande; äv.: franskklassisk. NF 1: 343 1875.

– PSEUDO-KRUPP ³⁰~². med. (i sht hos barn förekommande) struphuvudskatarr som yttrar sig i nattliga anfall av skrällande hosta, heshet o. andningsbesvär, falsk krupp. UHRSTRÖM Hemläk. 162 1879.

– PSEUDO-LÖGN ³O~². psykol. barnslig osanning beroende på att barnet icke lärt sig skilja på allvar o. lek, skenlögn. HERRLIN Minnet 269 1909.

– PSEUDO-LÖSNING ³⁰~²⁰. kem. kolloidal lösning FROSTERUS Min. 63 (1917).

– PSEUDO-MORAL ³⁰~⁰². (i fackspr.) skenmoral. RYDBERG FilosFörel. 4: 166 (1878).

– PSEUDO-MORFOS ¹⁰⁰⁴. miner. mineral som är en omvandlingsprodukt av ett annat mineral o. utfyller det utrymme som detta tidigare upptaglt. BERZELIUS Årsb VetA 1845, s. 240.

– PSEUDO-NYM osv., se d. o.

– PSEUDO-PODIUM ¹⁰⁴⁰⁰.

[PSEUDO-PODIUM.ssg 1]

1) zool. protoplasmautskott som urdjur (i sht amöbor) o. vita blodkroppar kunna skjuta ut o. draga in vid sin förflyttning, skenfot; särsk. i pl. THORELL Zool. 2: 43 (1861).

[PSEUDO-PODIUM.ssg 2]

2) bot. hos vissa mossor: bladlös förlängning på stammen, i vars spets sporhuset sitter. NF 15: 245 1890.

– PSEUDO-POLITIKER ³⁰~⁰²⁰⁰. (tillf.) person som ger sig sken av att vara en (klok l. insiktsfull) politiker utan att i värkligheten vara det. 1BorgP 276 1714.

– PSEUDO-POLITISK ³⁰~⁰²⁰. (tillf.) jfr -politiker. BERGMAN VSmSkr. 89 (1825).

– PSEUDO-PROFET ³O~0².

[efter gr. ψευδοπϱοφήτης]

(mera tillf.) falsk profet. ConvLex. 7: 932 1837.

– PSEUDO-RAUK ³O~². (i fackspr.) raukliknande bildning som icke tillkommit gm vågornas invärkan, utan gm att delar av ett bärgparti avskalats på annat sätt. SvNt. 1921, s. 143.

– PSEUDO-SFÄRISK ³O~2⁰. mat. om buktig yta o. d.: med konstant o. negativt krökningsmått. NordT 1879, s. 325.

– PSEUDO-SKOP ¹⁰⁴. (i fackspr.) (av den engelske fysikern Wheatstone konstruerat) optiskt instrument l. stereoskop innehållande två reflekterande prismor l. speglar som kunna inpassas så att de ge en bild där höger o. vänster kastats om l. en skenbart omvänd bild av upphöjningarna o. fördjupningarna på ett föremål (konkava i st. f. konvexa osv.). EDLUND Årsb VetA 1852, s. 0.

– PSEUDO-SKOPISK ¹⁰⁴⁰. (i fackspr.) som innebär en subjektiv optisk villa. Pseudoskopisk företeelse, subjektiv optisk villa. NF 1889.

– PSEUDO-SKORPION ¹⁰¹⁰⁴. zool. individ l. art av den till spindeldjuren hörande ordningen Pseudoscorpionidea, klokrypare; särsk. i pl. ss. benämning på denna ordning. Uppl. 1: 153 1901.

– PSEUDO-SYMMETRI ¹⁰¹⁰⁴. miner. hos vissa sammansatta kristaller uppträdande, skenbart högre symmetri än deras eget systems, beroende på att flera kristaller av låg symmetri blivit sammanfogade, mimesi. NF 1889.

– PSEUDO-SYRA ³⁰~²⁰, r. l. f. kem. (organisk) kemisk förening som först efter omlagring får de för en syra karakteristiska egenskaperna; jfr -bas. 2NF 1915.

– PSEUDO-TUBERKULOS ¹⁰⁰¹⁰⁴ l. ³⁰~⁰¹⁰². med. om sjukdomstillstånd med tuberkelliknande granulationer (i lungor o. körtlar o. d.) orsakade av livlösa främmande kroppar l. av mögelsvampar, parasiter o. dyl. l. andra infektionsämnen. Hygiea 1905 s. 399.

– PSEUDO-UREMI ¹⁰¹⁰⁴ l. ³⁰~¹⁰². med. om uremi erinrande sjukdom framkallad av vid åderförkalkning uppkomna blödningar l. proppbildningar i hjärnan. SJÖVALL Sjukd. 135 (1924).

– PSEUDO-UREMISK ¹⁰⁰⁴⁰. med. adj. till -uremi. 2NF 31: 26 1920.

– PSEUDO-VETENSKAP ³⁰~¹⁰². RYDBERG Brev 2: 335 (1881). De kabbalistiska psevdovetenskaperna. NF 20: 492 1897.

– PSEUDO-VETENSKAPLIG ³⁰~¹⁰²⁰. PedT 1890, s. 181.

– PSEUDO-VETENSKAPLIGHET ³⁰~¹⁰¹⁰² l. ~¹⁰²⁰⁰. PedT 1902 s. 259.

– PSEUDO-VULKAN ³⁰~⁰². (i fackspr.) vulkanliknande bärg som utstöter rök, lågor l. gaser, men icke lava. SvLittFT 1838, sp. 440.