PROVISIONAL ,
adj. [av t.
prov–sionol (motsv. eng.
prov–84-onal,
ä. fr.
prov–s–onnal; jfr fr.
Pro- r48ionnel) till
provi-sion (se
PROVISION). – Jfr
PROVISIONALITER,
PROVISIONELL]
(
†)
provisorisk; pre11- minär; interimistisk. (De) haffue . . hafft allenast een provisional Instruction. HSH 38: 268 (
1636).1 1 stor doch provisional brädebod.
HC11H 11: 160 (
1697).
FörarbSvLag 2: 111 (
1699).
Ssgr (†):
–
PROVISIONAL-FÖRORDNING.
provisorisk l. interimistisk förordning.
ANNERSTEDT UUH Bih. 2: 26 (i handl. fr.
1655).
RARP 8: 15 (
1660).
–
PROVISIONAL-RESOLUTION.
provisoriskt l. preliminärt l. interimistiskt beslut. STIERNMAN Con'. 8: 290 (
1664).
–
PROVISIONAL-STAT.
provisorisk l. preliminär l. interimistisk (utgifts)stat (för en institution o. d.). ANNERSTEDT UUH 11.
1: 13 (
1908;
om förh. på 1600-talet).
(
1909;
om förh. 1670).
–
PROVISIONAL-TESTAMENTE.
provisoriskt l. preliminärt testamente. (
1664).