PROVISIONELL prω⁴viʃωnäl⁴ l. prωv¹- l. –prå¹-, prov¹-, l. -ʃo-, ngn gg -ä⁴¹, l. ⁰⁴- (–schonä'll DALIN), adj.; adv. -T. (-el 1727–1904. -eII 1704 osv.) [jfr holl.
prov–s–oneel, t.
prov–s–onell; av fr.
provisi-onnel, till
prov-:-
s:-on (se
PROVISION). – jfr
PROVISIONAL]
(
numera nästan bl. i fackspr., i sht jttr. o.
försäkr.) provisorisk; preliminär; interimistisk.
CivInstr. 504 (
1704).
Provisionelle för- svarsverk. 2RARP 18: 350 (
1742).
Den provisionella uppgörelse mellan kronan och banken, som skedde den 31 dec. 1–76. ODHNER G-3 1: 453 (
1885). Provisionela badstugor och stall uppfördes.
ARRENBERG StRätt 101 (
1899).
Provisionella för- säkringar. Lang Finl.O-ör. 2: 180 (
1910).
Provisionell plan till skiftesläggning. SFS 1920:
s. 594.