((†) n.
1679)); best.
; pl.
; förr äv.
l.
l.
, r. l. f.;
[jfr d.
provins, mlt. o. holl.
provincie, t.
provinz, eng. 0. fr.
province; av lat.
provincia, ämbete, ämbets- område, distrikt, provins (jfr
PROVENSAL). – Jfr
PROVINSIAL, sbst. o. adj.,
PROVINSIALISM]
distrikt, område, avdelning o. d.
).
). De från Danmark eröfrade pvovinserna Skåne, Halland och Bleking.
). – – jfr
. – särsk.
).
).
).
.
).
).
.
. jfr
.
).
.
.
).
).
).
).
).
(större huvud)avdelning inom djurriket, "djur- provins".
).
).
).
).
). B.
[jfr motsv. anv. i lat.]
).
Ssgr (i allm. till
1):
A
:
–
(1,2) PROVINS-ADEL.
adel från en viss landsdel (en provins l. ett landskap), adel från landsorten. CRONHOLM Lig. 14 (
1839).
Den skånska provinsadeln. SSAH L1V. 1: 18 (1943).
–
PROVINS-ARKIV.
[jfr d. provinsarkir]
(i snt om utländska förh.) arkiv för uppsamling o. bevarande av arkivhandlingar från en viss landsdel; jfr 1ands-arkiv. NF 4: 642 (
1881).
2NF (
1915).
–
PROVINS-BANK;
pl. -er. ( provins- 1852 osv. provinsie- 1847) bank soiu är förlagd till o. vars värksamhetsområde utgöres av en viss landsdel. WINGÄRD 1?tinn. 7: 47 (
1847).
HELLSTRÖM MorgSkäl'n 309 (1952). –
(1 2) PROVINS-BLAD.
[jfr d. provinsblad, holl. pro- vincieblad]
(
vard.)
– -tidning. JournLTh. 1813.
nr 74, s. 2.
– (
1 2)
PROVINS-BO,
m.||ig. [jfr d. provinsbo]
invånaI-e i en viss landsdel (ett landskap); vanl. liktydigt n7ed: landsortsbo. CAVALLIN (
1876).
NC 4: 1431 (
1881).
–
PROVINS-BYGGMÄSTARE. (
†)
byggmästare vars värksamhet var förlagd till ett visst (landsorts)- distrikt. SP 1792,
nr 31, s. 3.
–
PROVINS-CENTRUM.
centrum i l. för en viss landsdel. SDS 1904,
nr 62,
s. 2 –
PROVINS-DIALEKT.
dialekt som talas i en viss landsdel (ett landskaP o. d.). SAHLSTEDT CritSaml. 98 (
1759).
–
PROVINS-DRAG.
provinsiellt drag (se d. o. I 28); särsk. om provinsiellt språkdrag. VISING TrubDiktn. 22 (
1904).
–
PROVINS-DRÄKT. (
†)
landskapsdräkt, nationaldräkt. Krig VAT 1834,
s. 510.
AB 1845,
nr 294. s. 4.
–
PROVINS-EGENHET -¹⁰² l. -²⁰⁰. (numera bl. tillf.)
provinsiell egenhet. Frey 1850,
s. 137.
PedT 1899,
s. 85.
–
PROVINS-FANA.
en provins' l. ett landskaps fana. HH 24: 17 (
1700).
–
PROVINS-FLORA.
bot. landskapsflora. BotN 1857 s. 184.
–
(1 2) PROVINS-FOLK.
[jfr d.
ProvinsfolkÅ (1-) befolkning(en) i en viss landsdel (ett landskap o. d.); folk från landsorten, landsortsbe- folkning.
KELLGREN (SVS) 6: 247 (
1789).
KULLBERG SBer. 3: 149 (
1848).
–
PROVINS-GILLE.
landskapsgille. XEDENSTIERNA StutaP 90 (
1899).
–
PROVINS-GUVERNÖR.
(om utländska förh.) guvernör over en provins. SP 1809,
nr 36, s. 3
(om förh. i Österrike). –
PROVINS-HISTORIA.
en provins' l. ett landskaps historia. Frey 1849,
s. 305.
–
PROVINS-HUVUDSTAD -¹⁰². (nästan bl. om utländska förh.)
en provins' (l. ett landskaps) huvudstad (se d. o. 1. SYLVAN Vial 2: 165 (
1863).
–
PROVINS-HÖVDING.
hövding l. styresman över en provins (l. ett landskap); företrädesvis om utländska förh. BOËTHIUS HistLäsn. 1: 14 (
1895).
Ymer 1934,
s. 195.
–
PROVINS-KAMRERARE. (
förr)
kam. kamrer vid provinskontor (se d. o.
1).
SC 1: 663 (
1820).
–
(3 b) PROVINS-KAPITEL.
kgrkl. om romersk-katolska förh.: kapitel vari representanter för de skilda klostren inom en ordensprovins del- taga. HILDEBRAND Medelt. 3: 957 (
1903).
–
PROVINS-KARTA, r. l. f.
(provins- 1799–1925. provinsie-
1725–1807) (numera mindre br.)
geogr. ka;-ta över ett landskap l. en provins; landskapskarta.
LandtmFör- ordn. 74 (
1725).
Globen 1925 s. 53.
–
(3 a) PROVINS-KONSILIUM.
kyrkl. om romersk-katolska förh.: konsilium vari biskoparna o. abbotarna från en kyrklig provins deltaga. HILDEBRAND Medelt. 3: 172 (
1900).
–
PROVINS-KONTOR.
(provins- 1766 osv. provinsie- 1723–1796) (
förr)
kam. [PROVINS-KONTOR.ssg 1]
1) benämning på tre under Kammarkollegium lydande kontor (första, andra o. tredje provinskontoret) med uppgift att handha vissa ärenden gällande det distrikt som tilldelats resp. kontor. Civinstr. 117 (
1723).
STAF PolisvSthm 104 (
1950;
om förh. 1786).
[PROVINS-KONTOR.ssg 2]
2) = -lantmäterikontor. PH 5: 3392 (
1752).
–
PROVINS-KULTUR.
provinsiell kultur, bygdekultur. 2NF 23: 783 (
1915).
–
PROVINS-LAG,
r. l. f. l. m.
(provins- 1791 osv. provinsie- 1756–-
1847)
[jfr d. pro- vinslov]
(
numera knappast br.)
landskapslag. BOTIN He'n. 2: 37 (
1756).
SSAH 4: 280 (
1889).
–
PROVINS-LANTMÄTERIKONTOR -⁰¹⁰¹⁰². (förr)
kam. lantmäterikontor förlagt till en residensstad (med ett län ss. värksa1Bhetsområde); dels om lokalen, dels om institutionen. STS 1834,
nr 33, s. 11.
–
PROVINS-LYNNE. (tillf.) lynae utmärkande för befolkningen i en viss landsdel.
SCHÜCK SvLitt. 2: 262 (
1935).
–
(3 b) PROVINS-MINISTER.
kyrkl. inom vissa ordnar (t. ex. franciskan- o. jesuitorden) brukad benämning på provinsial; jfr minister 2. HILDEBRAND Medelt. 3: 980 (
1903).
–
PROVINS-MUSEUM.
kulturhistoriskt museum med samlingar representerande en viss landsdel. MONTELIUS SvFornt. 26 (
1874).
–
PROVINS-MÖTE.
( provins- 1664 osv. provinsies- 1680) (förr)
hist. landsortsmöte. RARP 9: 224 (
1664).
–
PROVINS-NAMN. särsk. (
†)
: provinsiell (dialektsl) be- nämning. RETZIUS FlVirg. 147 (
1809).
–
PROVINS-OMBUD -⁰². ombud som representerar en viss landsdel l. som är representant för en organisation i en viss landsdel. NF 4: 851 (1881).
–
PROVINS-ORD. (
numera nl. tillf.) dialektord (från visst landskap).
DA 1768,
nr 47 s. l.
–
PROVINS-ORDBOK. (
†)
dialektordbok (över målet i ett visst landskap). Landsm. 111. 1: 16 (
1881).
–
(1,2) PROVINS-PRESS.
[jfr d. provinspresse]
jfr -tidning. SYLWAN ModPress. 129 (
1906).
Det minsta verksamhetsområdet har lokalpressen; över denna ligger provinspressen och denna i sin tur överspännes av huvudstadspressen. Ymer 1938,
s. 270.
–
(3 b)
PROVINS-PRIOR.
kyrkl. inom vissa ordnar (t. ex. dominikanorden) brukad benämning på provinsial; jfr -minister. HILDEBRAND Medelt. 3: 987 (
1903).
–
PROVINS-REGERING.
(om utländska förh.) styrelse för en provins l. landsdel. SCHULZE Emigr. 26 (
1930).
–
(1,2) PROVINS-RIMMARE. (
†)
ned- sättande, om skald från landsorten. THORILD Gransk. 1784, 1: 72.
–
PROVINS-RÄKENSKAPSKONTOR -⁰⁰¹⁰². (förr) kam. till kammarrätten hörande kontor med uppgift att granska "landsböcker" o. därtill hörande räkenskaper.
LINDE Kam. 10 (
1852).
–
PROVINS-SKOLA,
r. l. f. (
förr)
– provinslai-skola. BerRevElLärov. 1843. Bil. 8,
s. 94 KARLSON ÖrebroSkolH 2: XXXVI (
1872).
–
PROVINS-SPRÅK ( provins- 1805 osv. provinse- 1786. provinsie- 1795) språk (dialekt) som talas i en viss landsdel, landskapsdialekt. BJÖRKEGREN (
1786:
under patois).
ÖSTERGREN (
1935).
–
(1,2) PROVINS-STAD.
(jfr t. provinzstadt] stad i landsorten; motsatt: huvudstad(en). DA 1825,
nr 119, s. l. BÖÖK ResSv. 106 (
1924).
–
PROVINS-STYRELSE.
(nästan bl. ngn utländska förh.) styrelse för en provins l. landsdel. LärovRomBet. 1884–85, 111. 1: 658.
–
PROVINS-STÅTHÅLLARE -⁰²⁰⁰. (om utländska förh.) ståthållare över en provins. BOËTHIUS HistLäsn. 1: 302 (1895).
–
PROVINS-STÄNDER,
pl. (
förr)
hist. –
provinsial-ständer. HT 1915, s.
150 (
1834).
–
PROVINS-SYNPUNKT -⁰² äv. 11-20. (mera tillf.)
provinsiell syn- punkt. GHT 1944,
nr 95, s. 3.
–
PROVINS-TALESÄTT -¹⁰². (numera bl. tillf.) proviasiellt (dialektalt) tale- sätt. JournSvL 1797, s. 341.
–
(1, 2) PROVINS-TIDNING.
[jfr t. provinzzeitung]
landsortstidning som i främsta rummet är avsedd för invånarna i en viss landsdel (med nyheter o. innehåll som speciellt beröra landsdelen); stundom motsatt: (ren) lokaltidning (med mera begränsad spridning); äv. allmännare: landsortstidning; jfr -press. DIXELIUS-BRETTNER Hebbe 108 (
i handl. fr. 1843). Provinstidningen Dalsland. (
1911;
tidningstitel).
–
PROVINS-TULL. (förr) tull som erlades för varor som fördes från en landsdel till en annan.
NF 8: 1106 (
1884).
–
PROVINS-UTSTÄLLNING -⁰²⁰. utställning som är av intresse väsentligen för en viss landsdel. SvDAb. 23: 135 (
1946).
–
PROVINS-UTTRYCK -⁰². (numera bl. tillf.)
provinsiellt (dialektalt) uttryck, provinsialism. UVTF 26: 135 (
1880).
BERGROTH FinlSv. 27 (
1916).
–
PROVINS-VAPEN.
( provins- 1853 osv. provinsie- 1693–1774) (numera bl. tillf.) landskapsvapen. Fornv. 19.31, s. 86 (1693). SSAH 14: 45 (1899).
–
PROVINS-VIS.
adv. [jfr d. provinsvis]
(i) varje provins l. landskap för sig, provins osv. efter provins. BotN 1934,
s. 43.
A
(†):
A
(företrädesvis skrivet
provincie-; Se sp. 2159)
[av lat. provinciä', gen. av provincia, l. till formen provincie]
(
†):
–
PROVINSIE-TALS. (
†)
provinsvis. RP 6: 363 (
1636).
A
(†):