PROVÅR prω³v~å²r, n.; best.
-et; pl.
==–.
( prov- (prooW-) 1635 osv. prove- 1624) [jfr d. proveår, t. probejahri ssg av PROV (l. PROVA, v.) o. ÅR]
[PROVÅR 1]
1) prov- l. prövotid omfattande ett år. ISOGÆUS Segersk. 499 (c. 1700). En till –ren och lärdom mogen docens, som . . under desse sine profår
(ss. docent) vist n4ycken flit.
ANNERSTEDT UUH Bih. 4: 160 (
i handl. fr. 1761). Man lät honon4 . . genomgå sina profår inom ett
(riksdags-)utskott.
SSAH 2: 76 (
1887).
FinB–ogrBb. 1719 (1901). – – särsk. [PROVÅR 1.a]
a) (i sht om katolska förh.) om ngns år ss. novis (i etC kloster), novisår, novitiat. SCBRoDERUs Os. 2: 128 (
1635).
KyrkohÅ 1942.
s. 135.
[PROVÅR 1.b]
b) (i fråga om nutida förh. icke i officiellt spr.) skolv. (urspr. ettårig) praktisk utbildningskurs för lärare vid högre läroanstalter; numera om dylik kurs (omfattande en l. två terminer) som är för lagd till vissa läroanstalter (p1-ovårslärovärk o. provårsseminarier) o. som genon?gås för vinnande av konipetens till ämneslårartjänst (lek- tors- l. adjunktstjänst) vid vissa högre skolor (lä- rovärk, seIninarier); äv. (o. eg.) om det å1- (den tid) då ngn genomgår dylik kurs. Gå provår ti tyska, n1oder87nålet). SamlFörfElSärov. 34 (
1865).
SFS 1917,
s. 722.
[PROVÅR 1.c]
c) (
mera tillf.)
i fråga om prov l. prövning som en sak underkastas l. undergår. (Jag har gott hopp om s–lkesodlingen) sedan mullbärsträden utst–tt så m–nga och betydande prof–-r. ."-v.l–erc. V. 6: 462 (
1760).
Aret ig76 utgjorde det första profåret för de regelbundna republikanska institutio- nerna. SDS 1877,
nr 5,
s. 2 [PROVÅR 2]
2) (
†)
om år under vilket ngn har anstånd med f ullgörandet av ett åliggande, betalandet av et1 skuld o. d. (Vi, dvs. G. JI A., hava) nådigest effterlåtet . . (landshövdivgen o. ståthållaren) ett profwe- år, –nnan hwilkets förlopp, dhe antheen Jordeböckerne justerede inlefrere skole, eller och sigh emoot oss förklare huru snart sådant skee kan. LBeg. 175 (
1624).
Är det hopp om Bergsmannens räddande, och pröfves hans fasta egendom tilräckelig emot skulden, l–te Bergstingsrätten honom få et eller tu prof–r, at arbeta sig ut. Bergv. 2: 446 (
1748).
FERNOW Värmel. 654 (
1779).
Ssgr (till
1 b, skolv.; i fråga om nutida förh. icke i officiellt spr.):
–
PROVÅRS-ANSTALT -⁰² äv. -²⁰. läroanstalt vid vilken provårskurs är anordnad. PedT 1947, s. 221.
–
PROVÅRS-ARVODE -⁰²⁰. arvode som utgår till provårsföreståndare o. provårshandledare vid provårslärovärk. PedT 1898,
s. 342.
–
PROVÅRS-AVHANDLING 020. (
förr)
avhandling som lärarkandidat hade att författa rörande ngt pedagogiskt ämne l. ngt ämne inom ramen för hans prov- årsänine. NODERMANN Profår. Föret. (
1902).
–
PROVÅRS-BETYG.
betyg över genomgången provårskurs. PedBl. 1876 s. 159.
–
PROVÅRS-FÖRESTÅNDARE -⁴⁰²⁰⁰. föreståndare för provårskurs (i allm. rektor vid provårsanstalten). PvdBl. 1876,
s. 189.
–
PROVÅRS-HANDLEDARE -⁰²⁰⁰. lärare vid provårsanstalt som tjänstgör ss. handledare åt lärarkandidat. Pe'iT 1896, s. 681.
–
PROVÅRS-HÄNVISNING -⁰²⁰. hänvisning av lärarkandidat till viss läroanstalt för genomgående av provår. SFS 1948, s. 463.
–
PROVÅRS-KANDIDAT.
larar- kandidat. San41–örfElLärou. 133 (1575).
–
PROVÅRS-KURS.
omden utbildningskurs som lärarkandidat genomår under provåret, provår. SamlFörfEl- Läror. 134 (
1875).
–
PROVÅRS-LÄROVÄRK -¹⁰² äv -²⁰⁰. jfr -anstalt. PedT 1893,
s. 489.
–
PROVÅRS-MERIT.
om den merit som genomgång av provår innebär; vanl. i pl., med tanke på provårsbetygen. ÖSTERGREN (
1935).
–
PROVÅRS-REKTOR.
vid provårsanstalt. PedT 1951,
s. 160.
–
PROVÅRS-SERIE.
ea lärarkandidats serie av lektionstimmar i en klass under provåret. PedT 1947,
s. 220.
–
PROVÅRS-STADGA,
r. l. f. stadga gällande prov- året. LärovKomBet. 1884–85, 1: Reserv.
s. 18.
–
PROVÅRS-TJÄNSTGÖRING -⁰²⁰. en lärarkandidats till provåret hörande tjänstgöring. SFS 1875,
nr 41.
s. 4.
–
PROVÅRS-UTBILDAD -⁰²⁰, p. adj. som genomgått provår. SvD(A) 1912,
nr 259 s. 10.
–
PROVÅRS-UTBILDNING -⁰²⁰. om den pedagogiska utbildning som erhålles under provåret ÖSTERGGREN (1935) ÅsSvUudH LIX n,- 83 (1940).
–
PROVÅRS-ÄMNE.
skolän?ne vari lärarkandidat ga-r provår. PedT 1898,
s. 502.