AFFALL AVFALL a³v~fal² (a`ffall WESTE), n.; best. -et; pl. ==. ( -fald HSH 36: 333 (1585)) 1) (föga br.) motsv. AFFALLA 1 a: bortfaIlande. ACREL i VetAH 16: 154 (1755). Affall .. hårets affällning .. löfs .. omogen frukts. LINDFORS (1815). – särsk. (†) (fostrets) afgång (vid missfall). Fostrets .. omogna affall. ACREL Præs. i VetA 1750, s 10. 2) (†) fällning (af löf); jfr AFFALLA 1. Åtskillnan på alle löfträns affall (diversis temporibus arbores foliis nudatas). RUDBECK Atl. 2: 631 (1689). 3) det, som faller ned l. bort från ngt; jfr AFFALLA 1.

a) (föga br.) stycke l. (koll.) stycken, som lossnat o. nedfallit. Massor af .. (berglagrens) affall bilda, vid foten af deras branta väggar, runda kullar. STIERNSTOLPE Cuv. 8 (1821). jfr SKN 1841, s. 147 b. b) (†) skinn m. m., som ett djur fäller. WESTE (1807). c) hvad som vid ett ämnes bearbetande l. beredning osv. faller bort l. afskiljes ss. ej (direkt l. för samma ändamål som det öfriga) användbart; jfr AFFALLA 1 b. Affall af ull; affall vid timmerhuggning, vid slakt l. efter ett slaktadt kreatur. Affall och Afskräden vid Köken. ROTHOF (1762). Bränvins tilverkning utaf thet vid Socker-kokning blifvande så kallade affall. Förord. 15 April 1774 (i titeln). Affall kallas .. vid MetallFabriquer all Skro och Krats, som afgår under vissa Arbetens förfärdigande. RINMAN (1788). Tillgodogörandet af affallen .. har .. omgestaltat hela vår industri. Uppf. b. 7: 2 (1875). Affall .. efter knif(,) cuttings. BJÖRKMAN (1889). – särsk. med bibetydelse af

α) ngt förkastadt l. odugligt; afskräde, afskrap. – bildl. Detta affall af folk – liksom civilisationens marodörer – hvilka .. lefva .. i lättja, på plundring och rof. GEIJER I. 6: 60 (1839). Allt detta mänsklighetens affall, som myllrade (på fattighusets gård). AHRENBERG Anor 179 (1891). β) biprodukt. Oljeproduktionens affall, rapskakan. FORSSELL Stud. 2: 264 (1880, 1888) Jfr BLECK-, CIGARR-, FISK-, HORN-, KOKS-, KORK-, KÖKS-, MEJERI-, PAPPERS-, SILKES-, SKINN-AFFALL m. fl. d) (mindre br.) spillning (i sht efter djur). Affall .. Vr Stall och Ladugårdar. ROTHOF (1762). Boskapen födes hemma hela året, at alt affal efter den blir vid gården. THUNBERG Præs. i VetA 1784. s. 33. – i ngt vidsträcktare bet.; jfr c. Affallet från en stor stad. SVENSÉN Jorden 162 (1887). Skydda vattnet för affallet från det menskliga lifvet. PALMBERG Hels. 166 (1889). 4) motsv. AFFALLA 2: om vatten.

a) (†) fallande, sjunkande. Vatnet .. (är) grumligt så länge (vår-)floden stiger, men klarnar .. när den är i affall. GISLER i VetAH 12: 26 (1751). – ebb. Haffzens .. aff- och tilfall. MURÆUS 4: 101 (1648) MÖLLER (1790). HEINRICH (1814). b) eg.: bortrinnande; aflopp (från ett högre ställe till ett lägre). Vattnet hade ej tillräckligt affall. WESTE 1807. Gifva vattnet fritt a(ffall) ifrån ängen. DALIN 1850. jfr: Kärr och sidländta Madängar, för hvilka affall fela. Förordn. 25 Juli 1804, s. A 3 b. 5) motsv. AFFALLA 3: sluttning, lutning (i sht med hänsyn till aflopp för vatten); fall. (Grufgångarna slutta) ända til 30. grader, hvilcket affall kallas Donläger. SVAB i VetAH 6: 123 (1745). Fjellryggens affall mot Skalsjön. HISINGER 1: 104 (1819). Trottoiren skall hafva ett lindrigt affall emot rännstenen. SFS 1849, nr 38, s. 4. Tillse, att nödigt affall finnes för alla .. diken. ARRHENIUS Jordbr. 1: 46 (1862); jfr 4 b. 6) (†) artill. afsats på kanon. DALIN 2: 762 (1853). 7) (†) motsv. AFFALLA 5: frånfälle, död. TEGEL G. I:s hist. 2: 210 (cit. fr. 1544). (P. De la Gardies) oförmodelighe affald. HSH 36: 333 (1585). Monarchens Dödhelighe affal. L. P. GOTHUS Mon. turb. 24 (1629). (Präst-)Enckior .. få njuta .., effter theras Mäns Affall, itt Nådeåhr. Privil. 28 Nov. 1650, s. B 3 a. 8) förminskning, försämring. a) bergv. Affall (Abfall) säges Malmen lida, när den ändrar sig uti Grufvan och blifver svagare til sin halt. RINMAN (1788). NF (1875). b) handel. Affall .. förlust i vigt, af olika torra varor .. der Abfall. JUNGBERG (1873), BJÖRKMAN (1889). 9) (föga br.) öfvergång, grad. Affall .. (grad i aftagande) Dégré, nuance. WESTE (1807). 10) motsv. AFFALLA 6: öfvergifvande af den l. det, som man hållit sig till, tjänat, dyrkat, hyllat osv. a) i politisk bet. Nederländernas affall (från Spanien). Thenne stadhen är vprorisk .. och kommer teslikes andra til afffall. Esra 4: 15 (Bib. 1541). Grefwe Johan .. lät sigh .. öfwertala til affall ifrån Konung Gustaff. GIRS G. I:s hist. 140 (1630). Affall ifrån .. trohetsed. NORDIN i 1 SAH 2: 227 (1787). Hans partiväxlingar äro, noga räknadt, inga affall, ty han har alltid uppträdt som hofvets .. anhängare. ODHNER G. III:s hist. 1: 39 (1885); jfr under c. b) i religiös l. kyrklig bet. HErren kommer icke, vthan tilförenna skeer afffal. 2 Tess. 2: 3 (Bib. 1541; NT 1526: affträdhilse). Kyrkol. 3 (1686). (Våra första föräldrars) affal från Gud genom synden. SWEDBERG Sabb. ro 139 (1710). Affall ifrån vår rätta evangeliska tro och läro. ÄB 7: 4 (Lag 1734). En ond verld frestar oss mången gång till otro och affall. WALLIN 1 Pred. 1: 171 (c. 1830?). c) i annan anv. Geijers affall; jfr under AFFALLA 6 c. Att tro sig .. hafva giort nog, är redan ett affall ifrån fullkomlighets lagen. BOËTHIUS Sed. 77 (1807). Allt jordiskt lif är affall från Allfaders tron. TEGNÉR 1: I43 (1822). (†) I (historieskrifvare) gören stora affall (dvs. afvikelser) derifrån (från sanningen). EHRENPREUS Præs. i VetA 1748, s. 15. 11) motsv. AFFALLA 8; sjöt. affallning "Stött för affall!" – en Uppmaning till rormannen att med roret söka förekomma fartygets affallning. NISSEN i NF (1875). 12) urmak. a) utväxling, utlösning, gång, echappemang. BJÖRKEGREN Fr. o. sv. lex. (1784, under échappement). Affallet går jemnt. KINDBLAD (1867). BJÖRKMAN (1889). jfr ANKAR-, BALANS- , CYLINDER-, SPINDEL-AFFALL. b) den ojämna o. dallrande rörelse, som uppstår, då drifven i ett urverk är för liten, så att kuggarna ej gripa jämnt, utan glappa. KINDBLAD (1840, 1867)