BANK baŋk, sbst.¹, r. l. m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er PALMBLAD Norge 11 (1846), möjl. tryckfel) BUGGE i Beitr. zur gesch d. deutsch. spr. 13:169 MURRAY, TAMM] I) långsträckt upphöjning med någorlunda vågrät begränsning upptill. 1) jämföreslevis ansenlig, bred o. jämn, i sht af sand bestående upphöjning af hafs- (sjö- l. flod-)botten; grund, ref, sandbank, sandrefvel; jfr SAND-BÄNK. Strax östan för Sundhet är een Banck aff 14. eller 15. Foot. MÅNSSON Sjöb. 7 (1644). Sand-örar, klippor, svallg. og banckar / Jag flög og sväfde mitt ibland. S. COLUMBUS vitt. 115 (c. 1670). Tå skepet af en heftig storm blef drifvit på bancken. O. NORDBORG (1720) hos SWEDBERG Amer. 28Vi gingo .. emot floden til första banken, eller Baren, som sandgrundarna kallas af våra Sjömänner. OSBECK Resa 254 (1751, 1757) Den banken, på hvilken man skall ankra (vid Teneriffa), är så brant och liten , att man knapt får tid at loda. Bligh 22 (1795). Öfver skär och bnkar / Seglen fly. WALLIN Vitt. 2:123 (1821). Bank, sandbank. sandrefvel äro .. benämningar på uppgrundningar, som förekomma i hafvet och i slamförande floder. C. A. KLINTBERG i NF 1:1525 (1876). De bankar (i floden), där badning kunde förekomma. ANHOLM Gog 405 (1895). jfr HAFS-, KLIPP-, KORALL-, LER-, SAND-BANK m. fl. – med särsk. afs. fäst vid det förh., att fiske af olika slag med fördel idkas på dylika ställen l. att växter l. djur af vissa slg där trifvas. Vppå thesse Banckar (vid Ormus är) med Duckarna (dvs. dykarna) ingen Fahra. KIÖPING Resa 68 (1667). Vid lektiden uppstiger torsken i otaliga skaror ur djupet af Atlatinska hafvet till grundare ställen (bankar). BERLIN Lärob. 52 (1876, 1880) Medelsyt utgifvandet af sjökort öfver fiskegrund och bankar har man sökt gagna fiskfångsten A. V. LJUNGMAN i Ekon. samh. 2:11 (1895). SDS 1899, nr 360 s. 1. jfr FISK-, HUMMER-, HVALROSS-, MUSSEL-, OSTRON-, PÄRL-, TORSK-, VASS-BANK m. fl. 2) om upphöjning å land: (konstgjord l. natrulig) vall 8af jrod, sand o. d.). med jorden som kastas vr. dikerna fylles banken .. Härmed hålles fort tils banken är fyra fot eler huru hög man vil hafva, allenast grunden tages så mycet bredare som högden ämnas större til. SERENIUS Eng. åkerm. 19 (1727). Menes uppkastade, ungefär hundrade stadier ofvanom memphis, en bank mot flodens sxödra arm. CARLSTEDT herodot 1.287 (1832). (I Nederländerna) har hafvet fordom gått öfver landet, men sedana har hafssanden bildat bankar vid kusterna, likasom murar mot vågorna. TOPELIUS Nat. 131 (1856). De fasta bankarna eller vallarna kring de djupa, då och då vattenfyllda ställen. C. LINDSTAM i Ymer 1899, s. 63. – särsk. a) mil. α) (mindre br.) i allm.: jordvall. Rådeligast (är) att allenast på långt håll afhålla Fienden med skott öfwer blotta bancken. GRUNDELL Artill. 203 (1705). Glacis, .. en sluttande bank i fortification. SERENIUS (1734). – särsk. (fullt br.) i uttr. skjuta öfver bank, skjuta öfver bröstvärnet (ej gm embrasyrer l. kanonportar). Retrenchement (dvs.-mentet) .. hade .. alla stycken (dvs. kanoner9 stälte til at skiuta banq. Allarts rel. 6 Dec. 1701, s. A 3 a. När bröstvärnet har sin fulkomliga högd, men bädningarne äro så uphögde at skåtanglarne icke brukas, kallas det ock skiuta öfver bank. EHRENSVÄRD Bomb. 3:36 (1741). WINGÅRD Minnen 3:25 (1846). DE RON o. VIRGIN 3: 26 (1890).– - oeg. i fråga om fartyg. Om flere kanoner funnos på skeppet, måste de skjutit öfver bank, ty portar funnos ännu icke. GYLLENGRANAT Sjökr. 1:93 (1840). ENGSTRÖM Skeppsb. 66 (1889). β) å bröstvärns inre sida anbragt afsats hvarifrån man med kanoner l. handgevär kan skjuta öfver vallen: kanonbanak; skyttebank; jfr BANKETT sbst² 1 a. BÄNK samt BARBETT. RÅLAMB 8:10 (1690). Banck eller Footpall .. Är en lijten Högd wid Bröstwärnets innersta anläggning, hwar på Soldaterne stå när de Fyr gifwa. SMOLL Fort. 2 (1693). G. UGGLA i NF (1876). b) idrott. om ett slags hinder vid kapplöpning; jfr BANKETT sbst.² ¹ b. Ny tidn. f. idrott 1899, s. 309. c) väg- o. vattenbyggn. långsträckt utfyllning (af jord l. sten), bankfyllning. Tekn.-keon. beskr. föv. statens jernvägsb. 145 (1872). I väg- och vattenbyggnadskonsten förekommer bank l. bankfyllning såsom namn på en utfyllning af jord (sten), som utgör underlaget för en väg eller jernväg, äfven som på de fyllningar eller jordmassor, som vid en kanal begränsa och bilda den egentlige kanlabädden. C. A. KLINTBERG i NF (1876). jfr JÄRNVÄGS-, KANAL-, SKVAL-, TRYCK-, VÄG-BANK.

[BANK.sbst1 I.3]

3)

[jfr motsv. anv. i d., t. o. eng.]

(föga br.) (hög) strand, strandbrink; jfr BACKE sbst.³ ³. ( Tre turkiska skepp hafva) under Flammiske Bancken tagit ett Skepp som kom från Dantzig. OSPT 1687, nr 25, s. 8. Flodens bankar eller bräddar. SPARMAN Resa 1:265 (1783). Gölen .. hade på de flästa ställen höga och tvära bankar. Därs. 683 jfr: en fin lera, som ... med tämligen höga bankar stupar ned mot pos steniga svämmland. TORPSON Eur. 2:319 (1896). i bild: Ej hans lefnad var en dröm, / Den var vakna tankar: / Och med trygghet flöt dess ström / mellan egna bankar. B. E. MALMSTRÖM 6:272 (1846). jfr FLOD-, ÄLF-BANK. 4) geol. jämförelsevis tjockt lager med horisontal sträckning (af ngn bergart o. d. ); flöts, skikt. MÖLLER (1790). Cuvier säger att .. (Ammonshornen) utgöra ett af de emst utbredda fossilerne, som uteslutande ofta bildar hela kedjor af kalkberg och omätliga bankar af byggnadssten. J. G. AGARDH i SKN 1843, s. 109. I öfre delen af denna skiffer ligga bankar af en hård grå kalk. LINNARSSON Vg. xambr. 52 (1869). Det nedersta lagret (i grufvan) är den rena bergsaltflötsen, som endast genom smala anhydritband om en eller annan linie är afdelad i bankar af 2/3 till 5 tums tjocklek. Uppf. b. 3:223 (1873). Stenmassor, som tugöras af .. parallela lager, hvarf, skikt eller bankar, .. kallas sedimentära ellerlagrade. NATHORST Jord. hist. 4 (1888). II) RIETZ), d. dial. banke (FEILBERG), nor. bakkje, isl. bakki, holl., t. o. eng. bank] mörk (upptill horisontalt begränsad) molnvägg vid horisonten; jfr BÄNK Ofta händer ock at .. (tvenne) banckar stå och bäga emot hvarandra, så at ingendera vil gifva efter, och så länge har man lugnt. P. KALM i BetAH 6:112 (1745). Om det är klart uti skyn och små banckar komma up på någon kant.. skier nu at de omsider blifva qvare .., så kommer vinden derifrån. DENS. Därs. Bank kallas äfven en mörk molnmassa, sammanhängande med horisonten. R. NISSEN i NF (1876). – i sht sjöt. i uttr. solen går ned i bank. Går solen ned i Banck, blir merendels oväder och västlig vind. F. SJÖBOHM Vindar 14 (1793). Då solen icke går klart end vid horisonten, utan försvinner bakom en .. molnvägg, säges hon "gå ned i bank". R. NISSEN i NF (1876). jfr MOLN-, SKY-, SOL-BANK. III) i vissa enstaka förb.o. anv.: bänk l. ngt som därmed kan jämföras. 1) bänk. a) E. H. TEGNÉR i Arkiv 5:326Uttalet med betonadt en kan bero på inflytande från uttr. skära (alla) öfver en kam med liknande bet.] i uttr. öfver an bank ¹⁰ ⁴ ⁴ l. ¹⁰ ⁰ ⁴, eg.: öfver hela raden l. laget, alla utan åtskillnad, öfver ett, utan åtskilland; i genomsnitt, öfver hufvud taget. LIND (1749). (Västg. Lunnt öwerr enn bangk, Sv.. öwerr huwudd, i gemen, slumpwis, öwerr enn bangk. HOF Dial. vestrog. 196 (1772). Räknadt öfver en bank. HEINRICH (1814). Det vigaste 8vore), att fastställa en afgift öfver en bank på alla de varor, med hvilka desse tjenstemän få någon befattning. AB 1831, nr 35 s. 2. Öfver en bank.. ibl(and motsv. fr.) en moyenne. SCHULTHESS (1885). – i sht i förb. som beteckna ett föraktfullt l. endsättande omdöme om ngt. Alla tänkbara lekstugor och den arma oskyldiga fiolen, fördömde hon (dvs. den predikande pigan) öfver en bank, såsom djefvulens påfund och fröjd. KNORRING Torp. 2:66 (1843). man har i allmänhet i Europa öfver en bank ansett Chineserna som stora skälmar. SKOGMAN Eng. 2:116 (1855). WIESELGREN bild. 234 (1882, 1889) b) i ssgrna FLÄSK-BANK, BANK-HYFVEL.

[BANK.sbst1 III.2]

2)

[jfr motsv. anv. i t.]

elliptiskt ss. benämning på vissa större, urspr. i en bänkliknande ställning fastsatta hyflar.

[BANK.sbst1 III.2.a]

a) om ett slags korgmakarverktyg: klappjärn. HIERTA-RETZIUS Arbetsstug. f. barn 98 (1897). b) i ssgrna FOG-, RU-BANK.

Ssgr : (I

[BANK.sbst1 1]

1)

– BANK-ANKARE ³~²⁰⁰. för ankring å (fisk)banakr särsk. afsedt ankare.

TROLLE Duv. 1:220 (1875).