BANK baŋ⁴k, sbst.³ r. l. m. (HOF Dial. vestrog. 49 (1772). uppgifver, att ordet i uppsv. ofta är f., men i västgötamålet m.; LIND (1749) angifver det enkla ordet ss. m., men ssgn LÄNE-BANK ss. m. l. f.); best. -en; pl. -er ³² äfv. ⁴⁰ (RARP 8:241 (1660) osv.), stundom -ar (LEOPOLD 2:468 (1802, 1815; i rim), Conv.lex. (1821), BLOM 77 1821; i rim)) (den i RARP 8:241 förek. pl. bäncker hör sannol. till det likbetydande BÄNK). (i ä. tid stundom skrifvet banque (banqve). t. ex. 2 RARP 3:191 (1723). ENVALLSSON Niagg 18 (1784)) [liksom d.
bank lånadt från ntg., t. l. holl.
ank, f.; jfr fr.
banque (som äfv. utöfvat inflytnde på det sv. ordet) o. det från fr. härrörande eng.
bank; samtliga ytterst af it.
banco, m. (jfr
BANKO), o.
banca, f., hvilka i sin ordning lånats från mht.
banc, m. o. f., o. sålunda etymologiskt motsvara
BÄNK, sbst.¹ I it. har ordet erhållit den speciella bet. växlarbord o. d., hvarur den af penninganstalt o. d. utvecklat sig. Med afs. på bet.
-utvecklingen jfr lat.
Mensa (argentaria) o. gr. τϱάπεζα, hvilket senare ord.
).
återgifves med "vexelbank" (NT 1526:
wäszlabäncken). – Jfr äfv.
BANKETT sbst.¹m²]
[BANK.sbst3 1]
1) anstalt för penningomsättningar, för förmedlande af likvider, lån o. d.; anstalt som drifver handel med penningar o. värdepapper. Allmän, enskild bank. Sätta in, hafva, lyfta pengar i l. på banken. Taga ut pengar i l. på l. ur banken. Vara delegare i en bank. Vara i banken, vara tjänsteman i en (viss) bank. Vpretta En Bank af Lähning. RARP 3:235 (
1642).
[efter holl. bank van leening, lånebank]
Så snart the vthlähnte Penninge Summor medh interesset til Bancken betalte blifwa. Länebänks privil. 30 Nov. 1656, mom. 12. Ingen skal förmå mindre inbringa, asssignera och affskrifwa än 50. Dukater 100. Rix Daler in specie, 100. Daler Sölfwermynt och 100 Daler Kopparmynt, så framt han icke Räkning tilförende i Banken hafwer. Växel- o. änbanken D 1 a (1668). 50,000 Daler .. insättias för interesse uti en banqve i Lähnet. 2 RARP 3:191 (
1723).
Rikets Ständers Bank. E. SVEDENBORG (1760) hos SKOGMAN Bank. 1:154 Sveriges ståtlige Bank är förrådshuset i Riket.
NICANDER G. sann. 93 (
1767); jfr
2.
Millioner penningar passera folk emellan, utan at de hafva dem i händer, allenast genom en liten anvisning på Banken. ZETTERSTÉN Anm. om mynt 98 (1771). Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse, angående inrättande af enskilde Banker eller Disconter .. den 14. Januarii 1824 (titel) En sedelutgifvande bank. J. M. AGARDH i Nord. univ.-tidskr. VIII. 2:63 (
1862).
Denna Bank, den s. k. Palmstruchska, råkade .. på obestånd och upphäfdes år 1668, då Kongl. Maj:t åt Rikets Ständer uppdrog att återupprätta och öfvertaga en ny Bank. FÅHRÆUS Handb. 125 (
1864).
Det första kungl. privilegium på en bank i Sverige meddelades några utlänningar 1646. ODHNER Sv. inre hist. 266 (1865). Kreditväsendets uppblomstring har framkallat en mängd af banker samt närslägtade kreditanstalter. E. SVENSÉN i Ekon. samh. 1:48 (
1891). jfr: Namnet banker bäres ock af hvarjehanda andra penningeanstalte, såsom sparbanker, hypoteksbanker, folkbanker m. fl., hvilka i allmänhet dock ej äro hvad man vanligtvis tänker sig under namnet banker.
C. G. HAMMARSKJÖLD i
NF 1:1525 (
1876).
jfr AKTIE-, ASSIGNATIONS-, CENTRAL-, CIRKULATIONS-, DEPOSITIONS-, DISKONT-, FILIAL-, FOLK-, FÖRENINGS-, GIRO-, HANDELS-, HANDTVERKS-, HUFVUD-, HYPOTEKS-, INDUSTRI-, JORDBRUKS-, LOMBARD-, LÅNE-, NATIONAL-, PANT-, PENNING-, PRIVAT-, PROCENTAR-, PROVINSIAL-, RIKS-, SIDEL-, SPARR-, STATS-, VÄXELBANK m. fl. – - särsk. [BANK.sbst3 1.a]
a) (mindre br.) i uttr. hålla ank (jfr 3 a α). idka bankrörelse. Uteslutande privilegier för enskilda vexlare att hålla bank. PALMBLAD Fornk. 2:559 (
1845).
WIJKANDER Onkel Sam 37 (
1875).
[BANK.sbst3 1.b]
b) [jfr t. die bank sprengen, eng. break the bank. fr. faire sauter la banque; jfr äfv. den etym. afd. under BANKRUTT]
i uttr. spränga banken (jfr 3 a γ), tvinga banken att inställa sina betalningar. [BANK.sbst3 1.c]
c) mer l. mindre oeg. l. bildl.
Wåra Banker och Ägodelar stå (dvs. bestå, ligga) i Bärg och Skogar, rika af Metall och Willdiur, Fiskrika Siöar, och Lufften full af Foglar. RUDBECK Atl. 3:418 (
1698).
CARLÉN Bull 1:4 (
1847).
(Rosenstein) var deras (dvs. vännernas) tillflykt, deras hjelpreda, och fick icke sällan äfven vara deras bank. BÖTTIGER i SAH 52:215 (
1876). –
[jfr
Ordspr. 19:17: jfr äfv. ä. eng.
he which sheweth mercy to the poore doth lay his money in banke to the Lord] (numera knappast br.)
sätta in sina penningar på Guds bank, gifva sina penningar åt fattiga.
LIND (
1749, under bestatten).
[BANK.sbst3 1.d]
d) elliptiskt för SPEL-BANK. [BANK.sbst3 2]
2) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.]
(i sht i talspr.) byggnad l. lokal dit bankrörelse är förlagd. Den nya banken är uppförd i renässnastil. Bank är et Publickt hus, hvarest man .. kan förvara och nedsättja sine penningar; samt åter igen, egter behag och behof, ut-assignera. ZETTERSTÉN Anm. om mynt 98 (
1771); jfr
1.
KINDBLAD (
1867). – (
föga br.)
elliptiskt om spelhus. ALMQVIST 1842.
[BANK.sbst3 3]
3) spelt. [BANK.sbst3 3.a]
a) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. it]
kassa som af en person hålles mot de öfriga deltagarna i spelet. Man vet för visso, at i Spel, likasom i Lotterier, Banquen altid måste vinna i längden. SP 1780,
s. 55; jfr
1 d. nej – tacka vill jag spel med tärning och med kort: / Må banker läggas opp! må ej Punktörer tryta!
LIDNER 2:54 (c.
1790).
Jag slår intet för mindre än Banken. CEDERBORGH UvT 1:54 (
1809). jfr
FARAO-BANK. – särsk.
i uttr. [BANK.sbst3 3.a.α]
α) [jfr t. bank halten, fr. tenir la banque]
hålla bank (jfr 1 a). WESTE (
1807).
En af sällskapet är bankör eller håller bank, d. v. s. lägger upp en bestämnd summa. Konsten att spela 3:67 1849;
i fråga om faraospelet)
WILSON Spelb. 292 (
1888:
i fråga om biribispelet).
[BANK.sbst3 3.a.β]
β) säga l. bjuda bank, sätta upp ett belopp lika stort som ehla banken. [BANK.sbst3 3.a.γ]
γ) [jfr den etym. afd. under b]
spränga banken (jfr 1 b), vinna hela banken. Han påstås under sin vistelse i Monaco hafva sprängt banken flere gånger. Säg, ges det läckrare och angenämare tidsfördrif till i verlden än at .. spränga Banquen för en Interresent, som är sniken efter slem vinning? ENVALLSSON Niugg 18 (
1784).
MEURMAN (
1846).–
Anm. Uttrycket torde stundom uppfattas ss. syftande på hela spelinstitutionen (jfr
1 d).
[BANK.sbst3 3.b]
b) namn på vissa spel; särsk. [BANK.sbst3 3.b.α]
α) ett slags lotterispel. WILSON Spelb. 291 (
1888).
[BANK.sbst3 3.b.β]
β) i förb. polsk bank, ett slags kortspel. [BANK.sbst3 4]
4) (skämts., föga br.) om den kontanta penningsumma som ngn för tillfället innehar: kassa. Min bank är ganska klen, ty jag har nyligen haft en stor utbetalning. DALIN (
1850).
KINDBLAD (
1867).
Ssgr(i allm. till
1. o. med BANKO- hafva brukats om hvarandra. Under
1700-talet fingo de sistnämnda öfverhand. I vårt årh. har däremot
bank- segrat utom i vissa fall; se
anm. till ssgrna med BANKO).
A
–
BANK-AFDELNING ³~⁰²⁰. I den händelse lämpligt finnes att inrätta bank-afdelningar i de inom provinsen varande städer. SFS 1832, s.
411 (i fråga om Verml:s provinsialbank).
LUNDELL 1893.
–
BANK-AFFÄR ~⁰². JUNGBERG (
1873).
C. G. HAMMARSKJÖLD i
NF 1:1523 (
1876).
–
BANK-AKTIEBOLAG ~⁰⁰⁰² l. ~⁰⁰²⁰. ROSENBERG Bankv. 12 (1878). Lag, angående bankaktiebolag. SFS (
1886,
nr 84 s. 1.
Delegare i bankaktiobolag.. (skola) ej vara ansvarige för bolagets förbindelser med mera, än en hvar insatt eller åtagit sig insätta. Därs. s. 4.
–
BANK-ANSTALT ~⁰². SKOGMAN Bank II. 1:115 (
1846).
B. SCHLEGEL i
VLS 79 (
1885).
–
BANK-ANVISNING ~⁰²⁰. skriftlig anhållan till bank att till anvisningsinnehafvaren utbetala ett visst belopp; äfv.: af bank utställd anvisning hvaruti den anvoodar vederbörande att till innegafvaren utbetala ett visst belopp. NISBETH Handelslex. (
1870).
SFS 1893,
nr 108 s. 20. jfr
BANKO-ANVISNING.
–
BANK-ASSIGNAT ~⁰⁰². (mindre br.)
== NOT. NISBETH Handelslex. 71 (
1870).
–
BANK-BEVIS ~⁰². jfr -ATTEST. SFS (
1893,
nr 108, s. 20.
–
BANK-BOK ~². bok i hvilken banks räkenskaper föras. fjr BANKOBOK.
–
BANK-BOLAG ~⁰² l. ~²⁰. HJERTA Mynt 1: LVII (
1828).
(Sthms enskilda bank) var det första bankbolag hvars lottegare kontant insatte hela den tecknade grundfonden. ROSENBERG Bankv. 123 (
1878).
WIESELGREN Bild. 552 (
1889).
– (jfr
2)
BANK-BYGGNAD ~²⁰. J. M. AGARDH i
Nord. univ.-tidskr. VIII 2:83 (
1862).
b. 1: 306 (
1898).
–
BANK-CHEF ~². GHT 1895,
nr 253 A,
s. 2.
–
BANK-DALER. (
†)
== BANKO-DALER. Den fastställda enheten i vigt .. (är) för Hamburg .. == 52828/100 ass 152/3 lödigt silfver, per Bank-daler. WIRSÉN Præs i VetA 1821,
s. 8.
–
BANK-DELEGARE ~⁰²⁰⁰. J. M. AGARDH i
Nord. univ.-tidskr. VIII. 2:80 (
1862).
Bankdelegarnes solidariska ansvarighet ger .. våra enskilda banker en solidaritet, som hittills väl bestått alla prof. J. LEFFLER i Ekon. samh. 1:332 (
1893).
–
BANK-DEPOSITION ~⁰⁰⁰². kapital som (mot ränta) blifvit deponeradt i bank. J. M. AGARDH i
Nord. univ.tidskr. VIII. 2:130 (
1862).
–
BANK-DEPOSITUM ~⁰²⁰⁰. == föreg. NISBETH Handelslex. (
1870).
VL 1897,
nr 295 A,
s. 2.
–
BANK-DIREKTION ~⁰⁰². J. M. AGARDH i
Nord. univ.-tidskr. VIII. 2:117 (
1862). jfr
BANKO-DIREKTION.
–
BANK-DISKONT ~⁰² l. -DISKONTO ~⁰²⁰. af bank beräknad diskont. På penningmarknaden i Paris håller sig discontot i öppna marknaden fortfarande blott en ringa bråkdel under bankdiscontot.
AB 1890,
nr 10, s. 4. jfr
BANKP-DISKONT (i annan bet.).
–
BANK-DIVIDEND ~⁰⁰². om den andel i banks årsvinst som intressent eftger räkenskapernas afslutande får till sig utbetalad. NISBETH Handelslex. (
1870).
– (
2)
BANK-DÖRR ~². jfr BANKP-DÖRR. –
BANK-FOLIO l.
-FOLIUM ~²⁰⁰. (föga br.)
== -RÄKNING 2. NISBETH (
1870).
UGGLA Sjölex. (
1878, under
bank-folio).
–
BANK-FRÖKEN ~²⁰. vid bank anställd ogift dam. TOPELIUS Läsn. f. barn 7:159 (
1891).
–
BANK-FULLMÄKTIG ~⁰²⁰. (föga br. utom i Finl.) == BANKP-FULLMÄKTIG. JUNGBERG (
1873).
SCHYBERGSON Finl. hist. 2:436 (
1889).
–
BANK-FÖRVALTNING ~⁰²⁰. WIRSÉN Præs i VetA 1821,
s. 10.
FFS 1895,
nr 18 s. 4. jfr
BANKO-FÖRVALTNING.
–
BANK-GIRO ~²⁰. banks giroräkning. Hvad som insättes (i en girobank) utgör insättarens credit; hvad som enlig bankgiro för hans räkning betalas utgör hans debet. NORDSTRÖM Cred. 94 (
1853).
–
BANK-HERRE ~²⁰. (hvard.)
banktjänsteman. GHT 1897,
nr 105 B,
s. 3. jfr
BANKO-HERRE.
–
BANK-HUS ~². [BANK-HUS.ssg 1]
1) hus användt till banklokal; jfr BANK 2 samt BANKO-HUS. PT 1899,
nr 90 A,
s. 1.
[BANK-HUS.ssg 2]
2) bankirfirma. WIRSÉN Præs i VetA 1821,
s. 28.
Cheferna för några stora bankhus och andra kapitalister. GHT 1895,
nr 245 s. 2.
–
(3 a alpha) BANK-HÅLLNING ~²⁰. NÄr talongen är utgifven öfvertages bankhållningen, eller taillen, såsom den kallas, af närmaste man till venster om bankören. Konsten att spela 3:93 (
1849;
om spelet vingt-un).
KINDBLAD (
1867).
–
BANK-INSPEKTÖR ~⁰⁰². En vigtig del af den Kongl. Maj:t förbehållna kontrollen öfver bankerna utövas genom en särskildt dertill utnnämnd embetsman, såsom byråchef tillhörande Finansdepartementet och år 1877 utnämnd til "Bankinspektör". ROSENBERG Bankv. 89 (
1878).
GHT nr 253 A,
s. 2.
–
BANK-INSTITUT ~⁰⁰². J. M. AGARDH i
Nord. univ.-tidskr. VIII. 2:118 (
1862).
Betänk. af bankkomitén 1890, s. 49. –
BANK-INTRESSENT ~⁰⁰². (föga br.)
Ordn. f. växelbänken 30 Juni 1657, mom.
33.
–
BANK-KAMMARE. (
†)
== -KONTOR. The förordnade Herrar Commissarier, Bookhållare och Casseuren skole hwar dagh .. vthi BanckCamrarne hwar och en, widh sin behörige Ort, sigh inställa. Ordn. f. växelbänken 30 Juni 1657, mom. 1.
–
BANK-KAPITAL ~⁰⁰². JUNGBERG (
1873).
J. LEFFLER i
Ekon. samh. 1:302 (
1893).
–
BANK-KASSA ~²⁰. jfr BANKOKASSA.
–
BANK-KASSÖR ~⁰². BERNDTSSON (
1881).
Sthms adr.-kal. 1899, s. 480. jfr
BAKO-KASSÖR.
–
BANK-KATASTROF ~⁰⁰². LUNDELL 1893.
–
BANK-KOMMISSARIE ~⁰⁰²⁰⁰. (föga br. utom i Ffinl.) == BANKO-KOMMISSARIE. Ordn. f. växelbänken 30 Juni 1657, mom. 22. JUNGBERG (
1873).
–
BANK-KOMPANI ~⁰⁰². (i fråga om ä. tid) == BANKOKOMPANI. Ett privilegeret Banck Compagnie. STIERNMAN Com. 2:801 (
1656); jfr
SKOGMAN Bank 1:3 (
1845).
–
BANK-KONTO ~²⁰. konto öfver (ngns) affärer med bank. NISBETH Handelslex. (
1870).
–
BANK-KONTOR ~⁰². BAKCMAN Dickens Pickw. 2:435 (
1871).
Sthms adr.-kal. 1899,
nr 1651. jfr
BANKO-KONTOR.
–
BANK-KREDITOR ~²⁰⁰. AB(L) 1899, nr 140, s. 3. –
BANK-KVITTO ~²⁰. jfr -BEVIS. SFS 1894,
nr 95, s. 4.
–
BANK-LAGSTIFTNING ~⁰²⁰. HAMILTON i
SAH 31:33 (
1859).
WIESELGREN Bild. 551w (
1889).
– (jfr
2)
BANK-LOKAL ~⁰². C. G. HAMMARSKJÖLD i
NF 1:1519 (
1876).
Ill. Sv.
1: 64 (
1882).
–
BANK-LOTT ~². Öfvergår solidarisk banklott genom köp eller annat laga aftal till annans ego. SFS 1874,
nr 99, s. 5.
Hernösands enskilda bank utdelar i år 10 % pr banklott. PT 1892,
nr 64, s. 3.
–
BANK-LUCKA ~²⁰. Bankluckanstängdes för inlösen af diskontens assignationer. DE GEER i 3 SAH 1:159 (
1886).
–
BANK-LÅN ~². DELEEN (
1829).
SvT 1852,
nr 4, s.
3.
HEDENSTIERNA Fru W. 134 (
1890).
jfr BANKOLÅN.
–
BANK-MANNA-FÖRENING ~⁰⁰~⁰²⁰. GHT 1895,
nr 253 A,
s. 2.
–
BANK-MATRIKEL ~⁰²⁰. Sverriges bankmatrikel. LIDELL1886; boktitel). SDS 1891.
nr 233, s. 2.
–
BANK-METALL ~⁰². i bank förrvarad nyntmetall. FORSSELL Stud. 2:146 (
1888).
–
BANK-MÄSSIG ~²⁰. EN bankmässigt bedrifven rörelse. NORDSTRÖM Cred. 254 ((
1853).
Lån mot inteckning äro mycket vanliga .., ehuru de ej torde var fullt bankmessiga. ROSENBERG Bakv. 40 (
1878).
En .. förening af metallisk valuta och andra betäckningsmedel i lämplig proportion .. utgör den s. k. bankmässiga sedelbetäckningen. D. BERGSTRÖM i NF 14:807 (
1890).
–
BANK-NOT ~². [jfr t. bank-note]
(
numera nästan bl. i fråga om främmande länder)
== -SEDEL. Dessa anvisningar (på bankens metalliska kassa) äro de, som kallas banksedlar eller banknoter. NORDSTRÖM Cred. 127 (
1853).
FFS 1889,
nr 39, s. 60. jfr
-ASSIGNAT samt +BBANKO-NOT.
–
BANK-OKTROJ ~⁰². Ordn. f. växelbänken 30 Juni 1657, mom.
28.
J. M. AGARDH i
Nord. univ.-tidskr. VIII 2:82 (
1862).
–
BANK-OPERATION ~⁰⁰⁰². WIRSÉN Præs i VetA 1821, s-
24.
HEDBERG Fam. Ben. 24 (
1866).
ROSENBERG Bankv. 26 (
1878).
–
BANK-ORDINATIER, pl. (
†)
jfr följ. Ordn. f. växelbänken 30 Juni 1657. mom. 33.
–
BANK-ORDNING.
(bankeSv:s r:s ständers bestl. 22 Sept. 1668, mom. 2) (†) bankreglemente, banklag. Johann Palmstruck hafwer thenne Banck Ordningens contenta sammandraget. Ordn. f. växelbänekn 30 Juni 1657, mom. 33. Växel- o. länsbanken C 1 b (1668). jfr BANKO-ORDNING.
–
BANK-PAPPER ~²⁰. WIRSÉN Præs i VetA 1821,
s. 29.
J. M. AGARDH i
Nord. univ.-tidskr. VIII. 2:130 (
1862).
Obligationer af vederhäftiga stater och konnuner, solida järnvägsbolag o. dyl. måste anses som bankpapper af första ordningen. J. LEFFLER i Ekon. samh. 1:305 (
1893).
–
BANK-PENNINGAR, pl.
( bance-) (
†)
== BANKO-PENNINGAR. Förklar. ang. bankoväs. 19 April 1656 s. A
3. b.
–
BANK-PERSONAL ~⁰⁰². SUNDÉN (
1885).
–
BANK-PLATS ~². [BANK-PLATS.ssg 1]
1) plats där bankkontor finnes. Resedkreditiv, betalbara på de flesta bankplatser.
AB 1890,
nr 7, s. 1.
J. LEFFLER i
Ekon. samh. 1:338 (
1893).
[BANK-PLATS.ssg 2]
2) plats l. anställning i bank. –
BANK-POSTVÄXEL. (
i Finl.,
föga br.)
postremissväxel. HEIKEL Finl. bankv. 115 (
1888).
–
BANK-PRIVILEGIUM ~⁰⁰²⁰⁰. ( bancke- RARP 8:241 (1660)) Ordn. f. växelbänken 30 Juni 1657, mom. 1. JUNGBERG (1873). jfr BANKOPRIVILEGIUM.
–
BANK-PROKURA ~⁰²⁰. om fullmakt utfärdad af en person till den som å hans vägnar skall göra affär med banken. NISBETH Handelslex. (
1870).
–
BANK-RAPPORT ~⁰². De officiella bankrapporterna J. LEFFLER i Ekon. samh. 1:300 (
1893).
–
BANK-REVISION ~⁰⁰². AHLMAN (
1883).
LUNDELL (
1893) . jfrR BANKOREVISION.
–
BANK-REVISOR ~⁰²⁰. BERNDTSON (
1881).
Ffinlands Ständers bankrevisorer. Finl. statskal. 1893,
s. 202. jfr
BANKO-REVISOR.
–
BANK-RÄKNING ~²⁰. [BANK-RÄKNING.ssg 1]
1) (
†)
i pl.: banks räkenskaper. Växelbankens privil. 30 Nov. 1656, mom. 2 [BANK-RÄKNING.ssg 2]
2) af bank förd räkning aöfver (ngns) affärer med banken; jfr -FOLIO, -KONTO. Hvarje mäklare har räkning emd någon bank, genom hvilken alla liqviser ombesörjas eller från hvilken det säljaren tillkommande belopp öfverflyttas till dennes bankräkning. LAT 1866,
s. 146.
Insättning å bankräkningen verkställes genom regementsintendenten. SFS 1894,
nr 95, s. 4. jfr
BANKO-RÄKNING.
–
BANK-RÖRELSE ~²⁰⁰. SFS 1830,
s. 249.
Bankirrörelse får, såsom hvarje annan näring, drifvas af enskild person, men bankrörelse med sedelutgifningsrätt endast af bolag, med hufvudkontor i stad. ROSENBERG Bankv. 91 (
1878).
FAHLBECK Sv. mat.-förm. 23 (
1890). jfr
BANK-RÖRELSE.
–
BANK-SEDEL ~²⁰. (banckeOrdn. om schrta sig. 4 Dec. 1660, mom. 26) jfr -NOT samt SEDEL. Ordn. f. växelbänken 30 Juni 1657, mom. 17. Banc-Sedlar gälla mer, än alla sköldebref. TRIEWALD Skaldek. 114 (
c. 1710).
WIRSÉN Præs. i VetA 1821,
s. 30.
Sverige anses vara det lande, der banksedeln först kom i bruk. C. G. HAMMARSKJÖLD i NF 1:1522 (
1876).
Sedel, banksedel, är namnet på ett af en bank utfärdadt fordringsbevis, stäldt på innehafvaren och lydnade å en viss rund summa, hvilken banken förpligtar sig att vid anfordran omedelbarligen utbetala.. Banksedlarna få icke förvexlas med penningar; de äro endast surrogat för penningar. D. BERGSTRÖM Därs. 14:805 (
1890).
Riksbanken vare (från o. med år 1904) ensam berättigad att utgifva banksedlar. SFS 1897, nr
28,
s. 1. jfr
BANKO-SEDEL.
–
BANK-SLUT ~². (öfversikts)tablå af banks räkenskaper. jfr BANKOSLUT.
– (
3)
BANK-SPEL ~². Once et demi är ett bankspel, som har mycken likhet med vingt-un. Konsten att spela 3:94 (
1849).
–
BANK-STATISTIK ⁰⁰². G. SUNDBÄRG i
Ekon. samh. 2:83 (
1894).
–
BANK-STÄMMA ~²⁰. AB 1890,
nr 49, s. 3.
Bankstämma. Delegarne i Hvetlanda Bank Aktiebolag kallas till konstituerande bolagsstämma. PT 1896,
nr 277, s. 1.
–
BANK-SYSTEM ~⁰². Skottska banksystemet. AGARDH Bl. skr. 2:151 (
1853).
Ett fullkomligt decentraliseradt banksystem. D. BERGSTRÖM i NF 14:807 (
1890).
–
BANK-TJUF ~². DN 1885,
nr 6294, s. 3.
–
BANK-TJÄNSTEMAN ~⁰⁰². CAVALLIN (
1875).
–
BANK-TVIST ~². ( banke-) Sv:r r:s ständers besl. 22 Sept.
1668, mom.
4. jfr
BANKOTVIST.
–
BANK-UTSKOTT. (
i Finl.)
== BANKO-UTSKOTT. FFS 1862,
nr 15, s. 7.
Nya pressen 1894,
nr 77, s. 1.
–
BANK-VALUTA ~⁰²⁰. om den af en bank bestämda myntenhet som lägges till grund för dess bokföring. NISBETH Handelslex. (
1870).
ROSENBERG Bankv. 7 (
1878). jfr
BANKO-VALUTA.
–
BANK-VERKSAMHET ~²⁰⁰ l. ~⁰⁰². C. G. HAMMARSKJÖLD i
NF 3:1256 (
1880).
FFS 1891,
nr 43, s. 4.
–
BANK-VÄSEN ~²⁰ l. -VÄSENDE ~²⁰⁰. (bancke STIERNMAN Com. 2:810 (1656)) Banckwäsendetz Commoditet. ORdn. f. växelbänken 30 Juni 1657, mom. 17. J. LEFFLER i Ekon. samh. 1:36 (1891) jfr
BANKOVÄSEN(DE).
B
[sammol. påverkadt af fr. banque]
(endast under 1650- o. 1660-talen):