BANKRUTT baŋkrut⁴, sällan baŋ³k~rut² (bankru'tt WESTE), sbst.¹ i bet. I r. (m. SAHLSTEDT (1773), DALIN (1850), LUNDELL (1893) m.fl.) ((†) n. DÜBEN Sat. 67 (1722)), i bet. II (†) m.; best. -en; pl. -er; L. adj. vanl. oböjdt o. predikativt, stundom pl. -a (ss. attribut HAGBERG Shaksp. 6:125 (1849). ss. predikativ PT 1896, nr 125 A, s. 2; jfr anm. nedan). (1:o banquerotte DALIN Arg. 1:32 (1754), Ad. prot. 1789, s. 689 m. fl.; bankverotte DALIN Vitt. II. 5:70 (1738); ban(c)kerott LAGERSTRÖM Bunyan 3:123 (1744), PALMBLAD Fornk. 1:347 (1844), DALIN (1850; jämte bankrut) m. fl. banquerote DALIN Arg. 1:C 4 b (1733). banquerot Ordn. f. växelbänken 30 Juni 1657, mom. 21, Privil. f. Landskrona 1963, mom. 33; banckerot RISINGH Kiöph. 60 (1669). banq'rott LIVIN Kyrk. 37 (1781); bankrott LENNGREN 120 (1814). banckroot SCHRODERUS Uss. F 3 b (1626). – banckerout RISINGH Kiöph. 60 (1669); banquerout ABRAHAMSSON Reg. (1726); banqueroute DALIN Arg. 1.57 (1733, 1754), TESSIN Tess. 281 (c. 1770). EURÉN Orth. 3:91 (1794), HULTIN V. skr. 21 (c. 1865; rimmande med ut) m. fl. – bancoruth LUCIDOR Hel. B 2 a (1669;rimmande med uth). ban(c)kerut DÜBEN Sat. 67 (1722), MANDERSTRÖM Rimlex. 238 (1779), LEOPOLD 3:447 (1795, 1816) bankrut TRIEWALD Skaldek. 75 (c. 1710; rimmande med ut), SERENIUS (1741), G. F. GYLLENBORG Vitt. 2:165 (1795), SAH 1:248 (1801), LINDFORS (1815) m. fl.; bankruut COLUMBUS Ordesk. 6 (1678). bankut MÖLLER (1745, under safranier); bank-ut KNÖPPEL Voc. (1733, under safranier). – banco-rutto, bancorutto RISINGH Kiöph. 71, 75 (1669). bankerutt PALMBLAD Norge 181 (1846). bankrutt BELLMAN 4:112 (1791), TEGNÉR 3:250 (1825) osv. – 2:o panquerot RUNIUS Dud. 2:72 (1712). panckrott BALCK Cat. V 3 b (1596). panckroot Fosz 466 (1621). – pan(c)kerut CHRONANDER Surge F 2 a 1647; rimmande med ut), LIND (1749, under banquerott); pankeruuth ARVIDI 82 (1651; rimmande med pruut osv.). pankrut Mont-Louis 269 (1739). pan(c)kut LIND (1738, uncder banckerott), DÄHNERT (1746)) 1700-talet under inflytande från franskan helt o. hållet rum för b. Gm liknande inflytande har äfvenledes uttalet med -ot⁴ o. -ɯ⁴t kommit att undanträngas af uttalet med -ut⁴, hvilket i ä. tid i sv. varit minst i bruk. Ändelsen -ott, som tidigast uppträder 1596 o. ännu hos DALIN 1850 är alternativt upptagen, kommer närmast från d. o. t., där motsv. uttal ännu är vanligast, o. ytterst från it. banco rotto. Ändelsen -ut ( -uth osv.), hvilken uttalades med långt vokalljud, ss. rimmet hos åtsk. förf. bevisar 8se ofvan), kommer från holl., hvars med u-ljud uttalade -oet själft är en ombildning af fr. -oute; fr MARSCHRUTA med liknande ombildning af fr. route. Ändelsen -utt härstammar närmast från fr. Huruvida skrifsätten -ote, -ot, -oot representera särskilda uttal, är ovisst. -Med afs. på den nu förlorade vokalen i ordets midt erinras, att redan 1596 formen pankrott är uppvisad, under det att RISINGH 1669 har bancorutto o. LUCIDOR 1669 bancoruth med bibehållande af den it. vokalen, o. under det att RUNIUS 1712 o. DÜBEN 1722 gm sin anv. af ordet i vers visa, att det äfv. nrä det på fr. sätt skrefs med -e-, kunde uttalas trestafviggt. --Formerna (spela) pankut, bankut, bank-ut o. slutligen, alldeles deladt, (spela) pank ut (LIND 1749, under banckerott) bero på anslutnint till UT, hvarvid panker möjl. uppfattats ss. ett adj. med den förr vanlig ändelsen -er (se PANK)] I) egendoms afträdande till borgenärerna; betalningsinställelse; cession, konkurs, fallit, fallissemang; jfr anm. Se, såleds händer tidt, för en ursinnig kåna, / Måst hela Släckten .. / Se all sin ägendomb anslagen på hvar knut, / Förfähra alt Paris med plötzligt banckerut. DÜBEN Sat. 67 (1722). Godtrohet och lemnad credit tvingande honom till en olycklig banqueroute. TESSIN Tess. 281 (c. 1770). Bankerutter hafva i flera af.. (de större handelsstäderna ) ägt rum. PALMBLAD Norge 181 (1846). ODHNER G. III 1.492 (1885). jfr MYNT-, RIKS-, STATS-BANKRUTT. – bildl. TEGNÉR 3:250 (1825). (Sokrates) var det, som räddade mensklighetern från den bakerott, hvari Sophistiken sökte störta tro och vetande. PALMBLAD Fornk. 1:347 (1844). J. A. EKLUND i Sv. tidskr. 1891, s. 518. – särsk. a) (hvard., numera mindre br. utom i vissa delar af Sv.) i förb. spela bankrutt == b. BALCK Cat. V 3 b (1596). Mången .. spelar banquerot, på dhet han således må komma til accord. Privil. f. Landskrona 1663, mom. 33. Sen spel i laglig tidd en helsosam bankrut. TRIEWALD Skaldek. 75 (c. 1710). EURÉN Orth. 3:91 (1794). Sspela Bankrutt är ett vådligy spel, men som icke alltid är olyckligt. WETTERSTEDT Conv.-ordb. 7 (1822). DALIN (1850). SUNDÉN (1885). – bildl. Om hans HareMod seen spelar Bancoruth. LUCIDOR Hel. B 2 a (1669). CLAËSON 2:65 (1859). Der tecknar skalden med smärta huru upplysningsfilosofien .. spelat en sorglig bankrutt. WIRSÉN i 3 SAH 2:296 (1887). b) i förb. göra bankrutt, göra cession l. konkurs, inställa sina betalningar, afträda sin egendom till borgenärerna. DALIN Arg. 1:32 (1733, 1754) Allmogen måste antingen göra bankrutt eller svälta ihjäl. TEGNÉR 6:386 (1831). LJUNGGRREN SAHist. 1:135 (1886). – särsk. α) i numera kanppast br. uttr. När .. (han) hade väl späckadt sin pung med andras penningar, giorde han .. en Bankerott. LAGERSTRÖM Bunyan 3:124 (1744). Han har gjort en bankrut af femtijo tusend riksdaler. LIND (1749) .

[BANKRUTT.sbst1 .b.β]

β) bildl. LEOPOLD 2:468 (1802, 1815) Jag.. hoppas, .. / Att, på den ömma tro, som du mig skyldig är, / Ditt hjerta inte gjort bankrut, sen jag var här. DENS. 1:450 (1814). I "furst nechludov" (en roman af Tolstoi) gör öfverklassen, trots en ohc annan god ansats, ömkligt bankrutt J. A. LUNDELL i NF 16:461 (1892). Ordet förekommer i eg. anv. mindre ofta än CESSION o. KONKURS hvilka ord däremot knappast torde användas i bildl. bem. Det brukas hufvudsakligen om krascher af större omfattning (jfr RIKS-, STATS-BANKRUTT) o. har, då det begagnas om personer i smärre förh., stundom en mera klandrande bet. än dessa ord II) (†) person som har gjort bankrutt; bankruttör. Sså ähr man inthet rädd om peng:ne komma bortt thill siös eller gönom otroghne Bancquerotter. RARP 4:570 (1651). Hwwar vppå skulle föllia handelens ruin, många skyldige och Banquerouter warda. RISINGH Kiöph. 52 81669). Finnes han (dvs. "Wexle-Dibitoren") insolvent, så förklaras han som een Banco-rutto, och må intet meera i Kiöpmans Beurse sigh wijsa. Därs. 71 III) ss. adj.; försatt i den ställnig, att man måste inställa sina betalningar; oförmögen att infria sina affärs- l. penningförbindelser l. att betala sina skulder; insolvent; ruinerad; särsk. i förb. med vara l. blifva. Om tå nu Acceptanten skyldig är at betala, och finnes i så måtto insolvent, så declareras han banckerout. RISINGH Kiöph. 60 (1669). Blifwa panquerot. RUNIUS Dud. 2:72 (1712). Riket är banquerotte. S. STIERNCREUTZ i Ad. prot. 1789, s. 689. Jag blir bankrott, jag gör cession. LENNGREN 120 (1814). Bankrutta gäldenärer. AHGBERG Shaksp. 6:125 (1849). Köpmännen (på Cuba) voro bankrutta. PT 1896, nr 125 A, s. 2. – bildl. Än har .. / Ej vanfrägd så mig gjort bankrutt (dvs. blottad, "renons") på vänner. HAGBERG Shaksp. 2:87 (1847). STRINDBERG Tr. o. otr. 1:41 (1890). Jag är bankrutt både till kropp och själ. ROOS Skugg. 387 (1891). . Att i mera vårdadt spr. ordet mindre gärna nyttjas i atttributiv ställning, att man sålunda hellre säger bankruttmässiga l. bankrutterade köpmän än bankrutta köpmän, beoro därpå, att ordet har kvar ngt af sin substantiviska karakter. – Med afs. på ordets anv. i predikativ ställning utan böjning, ss. i de blifva bankrutt, jfr de äro pank, vi äro renons på vänner.