BANVAKT ba³n~vak²t, m.||(ig.); best. -en; pl. -er. [BANVAKT 0]
till BANA sbst., 2 b: vid banlinje anställd vakt (för viss sträcka, vid grind, bro osv.). Vi fingo åka på banvaktens dressin. Tj.-regl. vid stat jernv. 1862, s. 121Inskränka de tjenstgörande banvakternas antal. Tekn. tidn. 1871,
s. 315Bostäder åt banvakter och stationsbetjente. SFS 1874,
nr 31, s.
4. Instr. f. banvakter 1 (
1886). jfr
BAN-VAKTARE.
Ssgr :
A
:
–
BANVAKT-STUGA ³⁰~²⁰. tJ.-REGL. VID STAT JERNV. 1862, S. 125. De utefter statens jernvägar uppförda banvaktstugorna. Uppf. b. 1:357 (
1873).
B
–
BANVAKTS-FÖRMAN ³⁰~²⁰ l. ~²⁰, som vid behof sköter banmästarens tjänst; jfr
BAN-FÖRMAN.
–
BANVAKTS-HUS ~². SCHULTHESS (
1885).
C. SPRINCHORN i
Tekn. tidskr. 1899,
A. B. s. 17.