BAKRE ba⁴kre, äfv. ³², komparativt adj.; superl. bakerst ba⁴kerst, sällan ³² (LYTTKENS o. WULFF). adv. (superl.) BAKERST. (bakra LBÄ (1801). bakarste (superl. best.) EHRENCRONA (c. 1730)) å l. vid baksidan l. åt baksidan till l. längre (längst) bakåt befintlig l. belägen; motsatt FRÄMRE, FRÄMST. Han satt bakerst i vagnen. R. MARTIN i VetAH 36: 48 (1775). Det bakre tvärträdet. LBÄ 44– 50: 256 (1801). På bakre sidan af hässjan. Därs. 281 . De (hade) fått den bakersta platsen. FRYXELL Ber. 1: 47 (1823). Ett bakre plan rycker fram genom för stark färg. ESTLANDER Konsth. 117 (1867). – om språkljud: bildad(t) baktill i munnen. Vokalerna indelas .. i bakre (postpalatala), blandade (mediopalatala) och främre (prepalatala), alltefter som det är bakre, mellersta eller främre delen af tungan, som genom sin höjning bestämmer munhålans form. J. A. LUNDELL i NF 17: 1311 (1893).