BARDALEK ba³rda, äfv. bar³da~le²k (se uttalsuppgifterna vid BARDA-), r. l. m.; best. -en; pl. -ar. ( bardar- NORDENFLYCHT Svea 7 1746; QT 1746– 47, s. 123: barda-). barde- DALIN Arg. 1: 39 (1754; 2: 211: barda-))
RYDQVIST SSL 6: 30]
[BARDALEK 1]
1) (
i högre, i sht poetisk, stil)
kamp, strid, vapenskifte. J. G. HALLMAN Vitt. 169 (
1734).
Den inbillning, at et lands vältrefnad berodde uti bardalekar och vapneskifte. HÖPKEN 2: 79 (
1747).
Fast bardeleken som skarpast påstod. DALIN Arg. 1: 39 1754;
uppl. 1733: hildar-leken). I än en bardalek vill GÖtha Lejon föras.
G. F. GYLLENBORG Bält. 240 (
1785,
1800) I hjeltebragder och bardalekar
(hafva svenskarna) alltid haft yppersta rummet.
Ad. prot. 1789, 1:
52. Säg i hvad krigiskt värf, i hvad bardalek han dig kunnig / Blifvit.
ADLERBETH Ov. 309 (
1818).
Blodig är bardaleken / mellan trojanen och greken. TEGNÉR 2: 23 (
1828).
Kajus .. gick i tankar på bardalekar i Germanien. RYDBERG Rom. d. 61 (
1882).– i utvidgad l. bild. anv.; jfr
BATALJ Bardalekar med tungan.
THOMANDER Skr. 3: 261 (
1826).
[BARDALEK 1.slutet]
särsk.
[BARDALEK 1.a]
a) om vitter fejd. Dahlgren deltog verksamt i brytningens bardalekar. A. I. ARWIDSSON hos C. F. DAHLGREN S. arb. 1: XVI (
1847).
[BARDALEK 1.b]
b) (
skämts.)
om slagsmål. DALIN Arg. 2: 211 (
1734,
1754)
Med påken och sin dunderstämma / Han gjorde snart på bardaleken slut. STAGNELIUS 1: 114 (1813?). Ändock aflopp aldrig en sådan marknad utan blodiga uppträden, och just dessa bardalekar tycktes utgöra qvintessencen af nöjet.
H. LILLJEBJÖRN Hågk. 1: 40 (
1865).
[BARDALEK 2]
2) [med fasthållande af den vanliga bet. hos lek]
(
mindre br.)
täflan i krigiska idrotter, kämpalek; krigslek, täflingsstrid. Musiken .. som oppfördes af .. (våra förfäder), i synnerhet vid deras bardalekar, gillen, gästabud och afguda tienst. STIERNMAN Præs. i VetA 1758,
s. 14.
MÖLLER (
1790).
CAVALLIN (
1875).
i bild, om vitter täflan: De ridderliga bardalekar, som instiftades kring thronen. BRINKMAN i SAH 13: 94 (
1828). jfr
BARDAGA-,
BARDAGS-LEK.