BALE ba³le², r. l. m.; best. -en; pl. -ar; äfv. BAL (sbst.³)
ba⁴l,
r. l. m.; best. -en; pl. -ar; ngn gg BALA ba³la², r. l. f.; best. -an. ( bale BROOCMAN Hush. 3: 16 (1736), LINNÉ Västg. 258 (1747) osv. bal BOIJE Landthush. 304 (1756), WESTE (1807), DALIN (1850), LINDER Allmogem. i S. Möre (1867, under balägg) m. fl. bala DAHLMAN Red-dej. 110 (1743, 1772), NORDFORSS (1805), MEURMAN (1846)) [bale o. bal hafva gm analogi uppstått ur fsv.
badhl- (jfr
BADEL), den synkoperade stammen i böjda former af
badhul,
bädhil, bale, dimin. till stammen i
BÄDD; se
. Med afs. på uppkomsten af bala jfr förh. mellan
AGA o.
AGE] – jfr
BALA v.¹ [BALE 1]
1) rede, i sht för (större) fåglar vid äggläggning o. häckning. BROOCMAN Hush. 1: 80 (
1736).
Hvar Gås skal .. bygga sill Bal. BOIJE Landthush. 304 (
1756).
Nattroffoglarna lägga (oftast) sina ägg på bale. NILSSON Fauna II. 1: XV (
1835,
1858)
Simmfåglarna rufva sina ägg .. oftast på en änkel bale. LYTTKENS Djuren 111 (
1878,
1884)
En bale af tång och strå. P. ROSENIUS i Ord o. bild 1894.
s. 141.
(Nötkråkans) bo .. lär bestå af grankvistar med en bale af torra grässtrån inuti.
CARLSON Sv. fågl. 105 (1894). jfr
HÖNS-BALE m. fl. (
mindre br.)
i fråga om andra djur: bädd l. bo. Fisken (dvs. rödingen) .. gör sig balar stora som et fat, dermed at han lägger sin rom uti en ring. LINNÉ Västg. 258 (
1747).
Råttorna .. reda sig (ofta) en gemensam bale. C. R. SUNDSTRÖM i NF 14: 199 (
1890).
(Räfven) gör bale liksom hunden genom att nedtrampa gräset vid kretsformig gång.
HEMBERG Gångart. 101 (
1897). jfr
TÅNG-BALE.
[BALE 2]
2) (
föga br.)
utredt strö (för kreatur). WESTE (
1807).
DALIN (
1850) .