PUTTA (numera bl. ss. ssgsförled
PUTT- put³~), sbst,³ förr äv.
PUTA,
sbst.⁴, l.
PÅTA,
sbst.¹, r. l. f.; best. -an; pl. -or l. -er. ( pott- 1648 (: Pott-spell). put- 1658 (: jordputor, pl.) – 1881– putt- 1636 (: jernputtorne, pl. best.) osv. påt- 1656) [sv. dial.
putta; jfr d. dial.
pytte, pøtte, mlt. o. lt.
putte, t.
pfütze; avledn. av l. parallellbildning till
PUTT sbst.¹,]
(
†)
jfr POTTA sbst.,. [PUTTA.sbst3 1]
1) håla; särsk. om håla som utgör målet i vissa spel (i sht ss. förled i ssgr). SPEGEL 343 1712.
[PUTTA.sbst3 2]
2) [jfr motsv. anv. av dels lat. puteus, dels meng. put, pute, putte, eng. pit; anv. har möjl. förmedlats gm meng.]
gruvhål, mindre gruva, skärpning. Malmen .. finnes hos dem mestadels rödbräckt i många små puttor och icke uti en real gruva. TurÅ 1932,
s. 100 (
1647).
Någre af.. grufveintressenterne.. (ha) begynt rensa en liten gammal puta. NoraskogArk. 4: 256 1741. jfr
JÄRNPUTTA. [PUTTA.sbst3 3]
3) pöl, göl, puss; jfr PUTT sbst.¹ ¹. Då solen i något stilla watn, putta eller dijke skijner. HIÄRNE 2Anl. 91 (
1694,
1702). jfr
MOSS-PUTTA.
Ssgr (till
1):
–
PUTT-BOLL. (
förr)
bollspel varvid det gällde att få en boll l. ett klot ned i en håla, "boll i håla". TIdr. 1881,
s. 2.
VESTERLUND Skolm. 45 1924.
–
PUTT-PÄNNING.
[jfr sv. dial. (Gotl.) spela puttpänning]
(
†)
i uttr. spela puttpänning, ett spel som gick ut på att kasta mynt i en håla; jfr pulla, sbst.² 2. ConsEcclAboP 36o 1659. LIND 2: 836 1749.
–
PUTT-SPEL. (
†)
sannol. == -pänning. Pott- och kortspell blef (vid visitationen) them förbudit. MURENIUS AV 179 (
1648).
Allehanda båll-käggel-kort-putt- och wäggpenninge-Speel. VDAkt. 1717,
nr 249.