PYCKARE , m. best. -en; pl. ==. ( pitkeren, sg. best. 1536. pyckere, pl. 1544. pyckjare 1563–1665. pydker 1555. pytkare (pÿtt-), pl. 1562–1581 pytkere (pytt-), pl. 1535–1589 pytkeren, sg. best. 1535–1539. pytkiare (pÿtt-) 1545–1566 pÿttkär 1562. pyttkäre 1562. pöckere 1584) 1484), pötkeren, sg. best. (Därs. 410 1490), y. fsv. pytker, pytkiaren, sg. best. (SthmSkotteb. 2: 359 1510); av mlt. putker, pütker, putteker; jfr ä. holl. putjer, putger, putgier, putker, putter; av ovisst urspr.] (†) sjöman av låg l. lägsta grad, som sysslade med betjäning l. uppassning l. handräckningstjänst o. dyl. l. som förde passagerare l. varor mellan hamnen o. på redden liggande fartyg. TullbSthm 1535, s. 17 a. Skepsmän.. såsom: Skeppare, Styremän, Högh- och gemene Båtzmän, Pyckiare, etc. L. PAULINUS GOTHUS MonTurb. 330 1629. GRUBB 07 1665. jfr SKEPPS-PYCKARE.