PÄRLA pæ³rla², r. l. f.; best. -an; pl. -or (G1R 1: 83 1523 osv.) († -ar DAHLSTIERNA (SVS) 6 (1698); -er Upp. 17: 4 (NT 1526), WOLLIMHAUS Ind. (1652)). ( parla c. 1600–1698. pärl c. 1670 (i vers). pärla (pe-) 1523 osv. pärle 1563. – i ssgr: pärel- (perell-) 1650–1675) [fsv.
pärla; jfr dan. o. nor.
perle, mlt.
parle, perle, holl.
paarl, parel, fht.
përla, përula,
përla, t.
perle, eng.
pearl, fr.
perle, it. o. span.
perla, mlat.
perla, perula; av ett vulgärlat.
perla, sannol. ombildning av l. bildat till lat.
perna, urspr. betecknande en musselart. –
Jfr PÄRL, sbst.¹,
PÄRLA, v.¹)
[PÄRLA.sbst 1]
1) en rund, oval, päronformad l. oregelmässigt formad kropp med mattglänsande yta o. i allm. matt blåvit l. ljusröd färg, bildad i l. innanför manteln hos vissa musslor o. snäckor gm avsöndring av kalksalter o. en obetydlig mängd organisk substans omkring ngt främmande föremål (t. ek. en larv) som kommit in i musslan l. snäckan, särsk. använd till smycken; äv. om imitationer av dylika äkta pärlor l. om mer l. mindre pärlliknande föremål (kulor l. små korta, rörformiga stycken) av olika material (ofta av glas).
Äkta, orientaliska pärlor. Odlade l.
japanska pärlor. Oäkta, imiterade pärlor. Fiska pärlor. G1R 1: 83 (
1523).
Eenn Crone aff gull så well besatt, / medh perler och ädele stener. Visb. 1: 11 (
1572).
Efter man seer, att här i landet vanka perlor, och det bruket vore värdt här att excolera (dvs. uppodla). RP 9: 437 1642. Böhmiska Perlor, ett slsgs stora, aflånga och slipade (glas-)perlor i flere färger. BERG Handarb. 11 (
1873).
Den stora pärlan i kråsnålen. DARDEL Konf. 112 (
1924).
Pärlorna tillväxa mycket långsamt (i pärlmusslan). Kulturen 1940,
s. 136. – jfr
BEN-,
BÄRNSTENS-,
FADERVÅR-,
FLOD-,
GLAS-,
GRUS-,
GULD-,
HAVS-,
JAPAN-,
KONST-,
KORALL-,
KRISTALL-,
LÖJFJÄLLS-,
MARIA-,
ONYX-,
SAND-,
SILVER-,
STOFT-,
STRÅ-,
STÅL-,
SY-,
SÄDES-,
SÖTVATTENS-,
TRÄ-,
VAX-,
ÖR-PÄRLA m. fl. – särsk.
[PÄRLA.sbst 1.a]
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Man köper icke.. fiskaöghon för perlor. LPETRI DialMess. 17 b (
1542).
Perlan ligger ofta i träcken. RHODIN Ordspr. 107 (
1807).
[PÄRLA.sbst 1.b]
b) (
†)
i uttr. pärlans moder, om pärlmussla; jfr PÄRLEMOR 1. Emot solens sken sig öpnar Perlans moder. KOLMODIN QvSp. 2: 317 1750.
[PÄRLA.sbst 1.c]
c) (
om ä. förh.)
om äkta pärlor använda ss. läkemedel i form av pulver l. lösning. BERCHELT PestOrs. C b 1589.
(Kommer kolik av hjärtklappning) tå må man bruka pärlor, som äre kompne af Matkeskal, them små stöta och dricka medh ööl eller wijn.
OMARTINI Läk. 25 (
c. 1600).
ApotT 1739,
s. 47.
[PÄRLA.sbst 1.d]
d) i jämförelser; särsk. dels ss. beteckning för ngt mycket värdefullt l. vackert (jfr 4, dels ss. beteckning för olika föremål som äro varandra mycket lika. Wijsheet är bätre än perlor. SalOrdspr. 8: 11 (öv. 1536).
Christi ord woro såsom dyrbara perlor. LPETRI ChrPina c 2 b (
1572).
Alla skulle vara hvarandra så lika som pärlor på ett pärlband. ENGELKE Småstad 117 (
1906).
Årstider och dagar radas upp efter varandra som pärlorna på ett snöre. NILSSON FestdVard. 188 (
1925). – särsk.
[PÄRLA.sbst 1.d.α]
α) (
vard.)
i uttr. må som pärla l. (med pluralt huvudord) pärlor i guld, ha det l. må alldeles förträffligt; jfr GULD 1 c . VDAkt. 1795,
nr 468. Lectorerne i Sorö må, som perlor i gull.
ATTERBOM Bref 196 (
1825).
Uti det kära morföräldrahemmet, der man mådde som perla i guld. LINDGREN BerSkymn. 60 (
1933).
[PÄRLA.sbst 1.d.β]
β) i uttr. stå l. sitta som pärla i guld, se GULD 1 c [PÄRLA.sbst 1.d.γ]
γ) (†) i uttr. må som pärlor, med pluralt huvudord: ha det l. må alldeles förträffligt. Vi må för närvarande alla som perlor. JLRUNEBERG 1856 hos
STRÖMBORG Runebg IV. 2. 2:
131. [PÄRLA.sbst 1.e]
e) (
i sht i vitter stil)
i mer l. mindre bildl. anv. (jfr
2, 3, 4,
).
Jagh fruchtar, at iagh hafwer talet förmycket om thenne konstens (dvs. aritmetikens) sköne klenodier och pärlor. SKYTTE Und. B a (1604); jfr
4 b. Tro att man.. funnit sanningens pärla.
LUNDEGÅRD Stormf. 100 (
1893).
Den själens sjuka punkt där diktens pärla hårdnar. CASTRÉN Schildt 302 (
1927). särsk.
[PÄRLA.sbst 1.e.α]
α) (vard. o. i vitter stil) i uttr. kasta pärlor för svin o. d., betecknande att man presterar ngt för ngn l. säger ngt (värdefullt, spirituellt, djuptänkt) till ngn som denne icke förstår att rätt värdera l. uppskatta. Idhra perlor skolen j icke kasta för swijn. Mat. 7: (
NT 1526). Att läsa Angelika för dig det skulle vara att kasta pärlor för svin.
UngKraft. 1907,
s. 4.
[PÄRLA.sbst 1.e.β]
β) (vard. o. i vitter stil) i uttr. som utgöra mer l. mindre tillf. variationer av l. gå tillbaka på det under anförda uttr., särsk. strö l. kasta (sina) pärlor o. d. Swijn äre the,.. för hwilka man Pärlor icke kasta skulle. BALCK Es. 60 (
1603).
Att kasta perlor för höns. RISTELL Vis. 36 (
1787).
Jag strör mina perlor i aftonens sken, / Jag sjunger för vikar och strand. TOPELIUS Fält. 1: 176 (
1853).
GbgMP 1948,
nr 212, s. .
[PÄRLA.sbst 2]
2) i utvidgad anv., om föremål som i form (o. storlek, stundom äv. i utseendet i övrigt) likna en (i sht rund l. droppformig) pärla, kula, rund klump, droppe, i sht förr äv. runt korn l. dyl. HIÄRNE Berghl. 452 (
1687;
om korn av sönder- stött malm).
Ur skidans torra skal den gula perlan (dvs. ärtan). faller. JGOXENSTIERNA 2: 105 (
1796, 1806). Garnera.. bottnarnes ytterkant med en krans pärlor af
chou-deg. GRAFSTRÖM Kond. 218 (
1892).
HAMMARSTRÖM Sportfiske 230 (
1925). – särsk.
[PÄRLA.sbst 2.a]
a) i sht
jäg. om pärlliknande upphöjningar l. knottror på rosenkransen o. hornstången hos ett hjortdjur. NORDFORSS 1805.
FoFl. 1910,
s. 126.
[PÄRLA.sbst 2.b]
b) i sht
jäg. om spillning (efter vissa djur, särsk. hjortdjur o. hare) i form av små kulor. (Älgkalvarna) började nu, likt gettren, spilla hårda perlor. VetAH 1819,
s. 213.
PETRE KonstJakt 128 (
1935). jfr
FÅR-PÄRLA.
[PÄRLA.sbst 2.c]
c) om pärlliknande bildningar av fast ämne som gm upphettning gjorts flytande; särsk. om fettdroppe (t. ex. fettdroppe som flyter på ytan av en soppa). WALLERIUS Chemphys. II. 1–2: 127 (
1765;
av borax).
Blyfällningen utsattes för Blåsrör på kohl, då det smälte til klar pärla som vid afsvalning antog en mjölkfärgad mångkantig figur. VetAH 1803,
s. 134.
JernkA 1850,
s. 269 (av silver). – jfr
FETT-,
FLOTT-PÄRLA.
[PÄRLA.sbst 2.d]
d) om vätskedroppe; jfr . [PÄRLA.sbst 2.d.α]
α) (i vitter stil) om daggdroppe l. om vattendroppe som avsätter sig på växter o. föremål efter rägn o. d. På Blomster och Bladh, låt tilra och stå,/ The wååta Himmelska Pärlor. WIVALLIUS Dikt. 104 (
c. 1642).
Himmelen var ständigt klar, och Edens fält och lundar vattnades blott af daggens perlor. SKN 1845,
s. 41.
RUNEBERG 5: 6 1860. jfr
DAGG-PÄRLA.
[PÄRLA.sbst 2.d.β]
β) (
i vitter stil)
om tår(ar). VALERIUS 2: 4 (
1811).
Det satt en liten pärla i hennes ögonvrår. HELLSTRÖM Malmros 330 1931. jfr
KRISTALL-,
TÅR-PÄRLA.
[PÄRLA.sbst 2.d.γ]
γ) (
ngt vard.)
om näsdroppe. Näsans perlor tål jag ej. WADMAN Saml. 1: 141 (
1830).
En pärla under näsan. IllSvOrdb. 1955. jfr
NÄS-PÄRLA.
[PÄRLA.sbst 2.d.δ]
δ) (
ngt vard.)
om svettdroppe. SNOILSKY 2: 29 (
1881).
OLSSON FinnÖde 228 (
1953). jfr
SVETT-PÄRLA. ) (mera tillf.) om vätskedroppe av annat slag t. ex. vattenstänk.
(Svanen) stänker upp perlor med vingar af snö.
BÖTTIGER 1: 106 1856.
[PÄRLA.sbst 2.e]
e) om skumblåsa l. luft- l. kolsyrebubbla o. d. [PÄRLA.sbst 2.e.α]
α) om bubblor som stiga upp i en bornerande vätska, särsk. i bornerande vin. HIÄRNE Suurbr. 21 (
1680).
Tilslagen syra gör ingen annan synlig ändring (i lösningen), än at en hop perlor visa sig på botten och bräddar. VetAH 1773,
s. 186. Drick! de förflyga de susande / Pärlorna: drick!
FRANZÉN Skald. 1: 16 (
1807 Då glädjen steg som pärlorna i ett champagneglas.
ENG PoetRos. 37 1923. särsk. (i sht i skildring av ä. förh.)
om de bubblor som avsätta sig på ytan vid upphällning av brännvin i ett glas; förr äv. i sådana uttr. som sätta l. hälla pärlor; jfr PÄRLPROV. Ett godt brenvin bör (bl. a.) hålla följande prof.. Enär det hälles uti glas, får en ring af perlor, som ey hsstigt försvinna. KIELLBERG KonstnHandtv. Brenv. 4 (
1753).
Sätta, hålla perlor. WESTE (
1807).
BENGTS Vargt. 20 (
1915).
[PÄRLA.sbst 2.e.β]
β) (
numera knappast br.)
om pärlliknande bubblor som stiga upp i kokande sockerlag (sirap) l. fruktgelé o. d., utgörande tecken på en viss konsistens hos sockerlagen osv.; äv. ss. beteckning för konsistensen; särsk. i uttr. koka till i. i pärlor. Tag ett half stoop Safft och ett skåhlpund Socker, lät det koka till desz Syrap blifwer kookat i Perlor. RÅLAMB 14: 136 (
1690).
Till perlor är syrupen kokad, då den kokande vätskan är uppfylld af blåsor, liknande runda upphöjda perlor. NYBLÆUS Pharm. 206 (
1846).
[PÄRLA.sbst 2.f]
f) (
i fackspr.)
pärlliknande (halvklotformig) upphöjning l. bild därav, använd ss. ornament; särsk. om dylika ornamentfigurer anbragta i rad (tätt) intill varandra. VetAH 1820,
s. 218 (på mynt). Den enklaste peristafven bildas af kulartade perlor.
ADLER Meyer 171 (
1892).
Lombardinitialer af olika storlekar, med eller utan "pärlor". KyrkohÅ 1909,
s. 149.
[PÄRLA.sbst 2.g]
g) (jfr f] (i fackspr.) halvklotformig fördjupning, särsk. i redskap för åstadkommande av halvklotformiga upphöjningar på ngt. ENEBERG Karmarsch 2: 475 (
1861).
HufvudkatalSonesson 1920, 3:
9. [PÄRLA.sbst 2.h]
h) (
†)
i uttr. skruva pärla, skruva ned veken till en tänd oljelampa så mycket att endast en liten, nästan omärklig låga bibehålles. HOLMBERG Elementarist. 55 (
1919;
om ä. förh.).
[PÄRLA.sbst 3]
3) [jfr motsv. l. liknande anv. i holl., t., eng., fr. o. mlat.]
(
†)
benämning på en (mer l. mindre pärlliknande) upphöjning l. fläck på ögongloben l. på ögonlocket l. (i sht i sg. best.) ss. namn på ögonsjukdom som kännetecknas av dylik bildning. Lapis Schistos.. är myckit starck til at fördrijfwa Perlan aff Öghorna. FORSIUS Min. 141 (
c. 1613).
Perlan på Ögonsteenar. HIÄRNE Suurbr. 3 (
1680).
MÖLLER (
1790;
om svulst på ögonlocket).
WESTE 1807.
[PÄRLA.sbst 4]
4) bildl., om ngt mer l. mindre konkret, betecknande detta ss. mycket dyrbart l. värde. fullt l. förträffligt l. främst i sitt slag o. d.; jfr 1 d. [PÄRLA.sbst 4.a]
a) om person (oftast kvinna), betecknande ngn ss. mycket kär l. dyrbar för ngn l. ss. den främsta i sitt slag l. i en viss grupp l. ss. en utomordentligt god l. duktig människa o. d.; äv. använt ss. smeksamt tilltalsord till ngn. Den flickan var en riktig pärla. PHRYGIUS MOlai A a (
1608).
Ädla perla och kiäraste min,/ höör dock min klaga. WIVALLIUS Dikt. 80 (
1631).
Du perla bland jaktkarlar. CARLÉN Rosen 401 (
1842).
En perla var hon (dvs. Lotta Svärd) På krigets stråt, / Och en äkta perla också. RUNEBERG 5: 23 (
1860).
Den rike köpmannens dotter, sin faders perla och ögonsten. TOPELIUS Fält. 4: 177 (
1864).
MARTIN Sett 0 1933.
[PÄRLA.sbst 4.b]
b) om sak, betecknande ngt ss. det förnämsta l. bästa i sitt slag l. i en viss samling l. inom ett visst område l. ss. utomordentligt vackert l. värdefullt l. lysande o. d.; särsk. om trakt, byggnad, konstvärk l. litteraturalster. SKN 1841,
s. 104.
Om Söndagen är perlan ibland dagar, så är den ädla qvinnan perlan i menniskornas slägt. MELIN Pred. 3: 22 (
1852).
Sagospelet "Lycksalighetens Ö" .. kan .. med rätta sägas vara en bland pärlorna i den svenska litteraturen. LJUNGGREN SmSkr. 1: 3 (
1867 Gottland, "Östersjöns pärla".
AHRENBERG StRätt 79 (
1899). Ett brev som är en fullkomlig pärla av vis resignation och manlig fattning.
SIWERTZ Förtr. 86 (
1945).
[PÄRLA.sbst 5]
5) (jfr 2 d] (vard.) om (liten) sup (av brännvin), snaps, "nubbe"; förr särsk. om en viss sup i ordningen bland de supar som tas vid ett visst tillfälle. CEDERBORGH UvT 2: 14 (
1809).
(Det) retar till en hel och en half, 15 droppar och en perla, samt derofvanpå ett glas öhl. LÖWSTÄDT BrLustig 16 (
1826).
Lutfisken åts .. med en liten, liten pärla ovanpå. BENDZ Lamdsv. 47 (
1916). så ta vi lilla pärlan då.
KRUSENSTJERNA Fatt. 1: 431 (
1935). – särsk. (
†)
i uttr. stuva in pärlan, ta en sup, ta supen. CARLÉN Ensl. 1: 197 (
1846). "Stufva in perlan" – sa' skeppar Stormbom om supen.
HOLMSTRÖM Sa' han 72 1876. Anm. 1:o Enl. DALIN 1855 ha ordet i sg. best. använts ss. benämning på en hästsjukdom; sannol. avses (viss form av) tuberkulos; jfr
PÄRL-SJUKA,
PÄRL-SOT. 2:o I följande ordspr. användes ordet ss. namn på l. beteckning för en levande varelse (jfr d.
perle ss. namn på hund]
. Puska luskar Pärla.. (dvs.) Dhen ena Åsnan klåår den andra. GRUBB 74 1665.
A
:
–
PÄRL-AGRAFF.
(pärl 1860 osv. pärle- 1908) agraff utsmyckad med pärlor. NJournD 1860,
s. 150.
–
PÄRL-ALSTRANDE,
p. adj. om mussla o. d.: vari en l. flera pärlor bildas.
–
PÄRL-ARBETAR ~⁰²⁰⁰. arbetare som är anställd i pärlindustrin l. som arbetar med pärlor inom juveleraryrket. EkonS 2: 263 1897.
–
PÄRL-ARBETE ~⁰²⁰. särsk. om pärlbroderi. SthmModeJ 1855,
s. 3.
–
PÄRL-ARMBAND ~⁰², äv. ~²⁰. ( pärl- 1675 osv. pärle- 1671–1698) (
i sht förr) jfr
-band 1. BoupptSthn 1680,
s. 3 a 1671.
–
PÄRL-ASKA,
r. l. f. ( pärl- 1789–1915. pärle- 1822) [jfr holl. parelasch, t. perlasche, eng. pearl-ash]
(
numera föga br.)
ett slags fin, vit l. blåaktig pottaska, kalcinerad pottaska. RINMAN 2: 304 (
1789).
2NF 1915).
–
PÄRL-AVEL.
( pärle-) [jfr t. perlenzucht]
(
numera bl. tillf.)
odling av pärlmusslor; jfr -odling. LAGERBRING 2Hist. 1: 58 (
1778).
–
PÄRL-BAND.
( pärl- 1738 osv. pärle- 1576–1935) [fsv. pärlo band; jfr t. perlenband]
[PÄRL-BAND.ssg 1]
1) till 1: snöre med därpå uppträdda pärlor, särsk. använt ss. halsband, i sht förr äv. ss. armband l. hårprydnad. 2SthmTb. 5: 220 1576).
KonstNyhMag. 4: 40 (
1822;
ss. hårprydnad).
PT 1900,
nr 248, s. 3 (om halsband). särsk.
[PÄRL-BAND.ssg 1.a]
a) oeg., om snöre med därpå uppträdda föremål av annat slag än pärlor. Fréville Söderh. 2: 139 (
1776).
Perlband af tomma äggskal. WETTERBERGH Penning. 00 (
1847).
EKMAN NorrlJakt 194 (
1910;
om bär upp- trädda på en träd). [PÄRL-BAND.ssg 1.b]
b) (
i vitter stil)
bildl. SPEGEL GW 116 (
1685).
Liksom den å, som, nästan gömd af vassen,/ Kring dina tegar blygsamt knöt sitt perlband. ATTERBOM SDikt. 1: 279 (
1810 särsk. ) om en samling föremål som äro uppradade invid varandra liksom pärlorna på ett färg pärlband.
BERZELIUS Kemi 6: 4 (
1830).
Längs Missisippi ligger, på båda sidor om floden,.. ett perlbad af stater. BREMER NVerld. 2: 369 (
1853).
Tidens långa pärlband med de svarta och hvita kulorna, som betecknade nätter och dagar. JANSON Par. 264 (
1900. ) (
numera bl. tillf.)
med mer l. mindre klar anslutning till pärla, sbst. 4 b, om en samling av lysande föremål (litterära alster l. konstvärk o. d.). THOMANDER 1: 86 1864. Prins Eugen har i sina "Svenska landskap" givit oss ett pärlband av svenska naturbilder.
GRIMBERG SVH 617 1909.
[PÄRL-BAND.ssg 2]
2) (
i fackspr.)
till 2 f: ornerande band l. rad av pärlliknande upphöjningar (pärlor); jfr -stav l. UPMARK Lübke 1051872.
–
pärlbands-alg.
bot. rödalgen Batrachospermum moniliforme Roth, uppbyggd av en rad kulformiga samlingar av rikt grenade kortskott som äro pärlbandslikt ordnade på en genomgående stam. Liljeblad Fl. 597 (
1516).
KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 95 (
1917).
–
pärlbands-blixt.
astr. blixt bestående av flera efter varandra följande lysande kulor. CARELL o. EDELSTAM 111 1916.
–
pärlbands-fenomen.
astr. fenomen vid total solförmörkelse, bestående däri att strax före den totala solförmörkelsen den sista, smala solskäran genombrytes av de från månkanten utskjutande månbärgen o. därvid upplöses i en rad lysande punkter. BERGSTRAND Astr. 102 1925.
–
pärlbands-fingrar,
pl. [jfr t. perlschnurfinger]
med. fingrar med förtjockning av mellanledernas diafyser (förekommande vid rakitis). WERNSTEDT 1935.
–
pärlbands-förmörkelse.
astr. == -fenomen. 2NF 1915.
-Iik, adj.
RETZIUS Djurr. 176 (
1772).
–
pärlbands-liknande,
p. adj. SvD(A) 1929,
nr 99, s. 13.
–
PÄRL-BANK;, pl.
-ar. ( pärl- 1835 osv. pärle- 1685–1778) [jfr t. perlenbank]
jfr bank, sbst.¹ I ¹ slutet. SPEGEL GW 197 (
1685).
–
PÄRL-BEKRANSAD,
p. adj. (i, vitter stil) smyckad med en pärlkrans (se d. o. 1; äv. bildl. STAGNELIUS (SVS) 3: 9 (
1814).
–
PÄRL-BESTRÖ. (
i vitter stil)
överströ l. översålla l. rikligt smycka med pärlor; äv. bildl., särsk. med anslutning till pärIa, sbst.
2 d ().
ALMQVIST Amor. 20 (
1839).
Från tufvan, som morgonen perlbestrött. SNOILSKY 1: 110 (
1869).
Perlbeströdd sandal. RYDBERG Dikt. 1: 183 (
1877 –
PÄRL-BESÄTTNING,
[jfr t. perlbesatz]
jfr besättning II 1 a. STENBERG KyrkSkrud 235 1950.
–
PÄRL-BILDNING.
bildning av pärlor; äv. konkret. [PÄRL-BILDNING.ssg 1]
1) till 1. ÖfversVetAFörh. 1859,
s. 89.
[PÄRL-BILDNING.ssg 2]
2) till 2, särsk. (i sht jäg.) till 2 a. FoFl. 1933, s.
85 (konkret).
–
PÄRL-BINDEL.
( pärl- 1812 osv. pärle- 1670) (
numera bl. tillf.)
pärlbesatt band, pärlband. BoupptSthm 1670, s.
1202. PoetK 1812, 1:
39 (bildl.).
–
PÄRL-BLANK. .
[jfr holl. parelblank]
(
numera bl. tillf.)
blank l. glänsande som en pärla. Perlblank hand. ATTERBOM SDikt. 2: 159 (
1814 MOHR TvKvinn. 159 (
1896).
–
PÄRL-BLOMMA,
r. l. f. [PÄRL-BLOMMA.ssg 1]
1) till 1: pärlbroderi i form av en blomma. SthmModeJ 1856,
s. 87.
[PÄRL-BLOMMA.ssg 2]
2) [jfr t. perlblümchen]
trädg. till 2, == -hyacint. NEUMAN o. AHLFVENGREN Fl. 4671901.
–
PÄRL-BLÅ.
[jfr holl. parelblauw, eng. pearl-blue]
som har en blå färgnyans vari ingår något vitt o. en obetydlig mängd rött. Fatab. 1907,
s. 226 (c.
1800).
Perlblått bomullsgarn. TLev. 1906,
nr 47, s. 2.
– (
2)
PÄRL-BLÅSSNÄCKA, (
†)
snäckdjuret Physa fontinalis Lin. (till utseendet något liknande en pärla). Rebau NatH 1: 04
1879.
–
PÄRL-BORR.
[jfr holl. parelboor, t. perlenbohrer, eng. pearl-drill]
borr varmed hål bor ras genom en pärla (som skall trädas på ett snöre). BALIN 1855.
–
PÄRL-BRODERA,
-ing. utföra pärlbroderi på (ngt), brodera med pärlor; vanl. i p. pf. i adjektivisk anv.: försedd med pärlbroderi. KNORRING Skizz. I. 1: 88 (
1841).
Pärlbroderade tofflor. DN(A) 1953,
nr 345, s. 32.
–
PÄRL-BRODERI ³~⁰⁰², äv. ¹⁰⁰⁴. fastsyende av pärlor (ofta små glaspärlor o. d.) på tyg l. en särskild botten av stramalj o. d., brodering med pärlor; äv. dels om dylik brodering ss. en speciell prydnads- l. söm. nadsteknik, dels konkret, om broderiet. Kudde i pärlbroderi. NJournD 1856,
s. 22.
–
PÄRL-BRÄM.
( pärle-) (
numera bl. tillf.,
om ä. förh.)
pärlbroderat l. pärlbesatt bräm. HH 2: 16 1548.
–
PÄRL-BRÖLLOP. (
föga br.)
(festlighet till firande av) 30-årsdagen av ett bröllop. AB 1892,
nr 291 A, s. 3.
– (
2)
PÄRL-BUSKE.
[jfr eng. pearl-bush]
trädg. prydnadsbuske(med klotrunda, vita blomknoppar) av släktet Exochorda Lindl. HantvB I. 3. 1: 2
1935.
–
PÄRL-BÅRD.
[PÄRL-BÅRD.ssg 1]
1) till 1: bård av påsydda pärlor. NJournD 1860,
s. 102.
[PÄRL-BÅRD.ssg 2]
2) (
i fackspr.)
till 2 f: bård av pärlliknande upphöjningar. Kulturen 1940,
s. 126.
–
PÄRL-BÅT.
[jfr holl. parelboot, t. perlboot]
zool. bläckfisk av släktet Nautilus Lin. (särsk. arten N. pompilius Lin. äv. benämnd vanlig pärlbåt), med ett invändigt pärlemorklätt skal, nautilus. THORELL Zool. 2: 296 (
1865).
Ssg:
–
pärlbåt-snäcka l.
pärlbåts-snäcka.
zool. pärlbåt. NF 1888.
–
PÄRL-BÄLTE.
( pärl- 1920 osv. pärle- 1586) pärlbesatt l. pärlbroderat bälte. –
2SthmTb. 8: 281 1586.
–
PÄRL-BÄRANDE,
p. adj. ( pärl- 1934 osv. pärle- 1759) [jfr holl. pareldragend, eng. pearl-bearing]
särsk.
om mussla o. d.: pärlförande. VetAH 1759 s. 145.
– (
2)
PÄRL-BÖNA,
r. l. f. ( pärl- 1796 osv. pärle- 1775–1795) [jfr t. perlbohne]
trädg. ett slags trädgårdsbönor med smala, trinda, gröna baljor (på vilka fröna framträda som pärlorna på ett pärlband). LUNDBERG Frösaml. 34 (
1775).
Sonesson HbTrädg. 491 1926.
–
PÄRL-BÖRS.
pärlbroderad l. pärlstickad börs. HAGDAHL Fråga 383 (
1883).
–
(2 d α) PÄRL-DAGG.
( pärl- c. 1815–1821. pärle- 1750 – fisk 1935) [jfr t. perlentau, eng. pearl-dew.]
(i vitter stil numera mindre br.) dagg (i form av pärlliknande droppar); äv. bildl., om tårar; jfr pärla, sbst. 2 d . KOLMODIN QvSp. 2: 82 (
1750;
om tårar).
LIDNER (SVS) 2: 365 (
1784;
om dagg).
WALLIN Vitt. 2: 82 (
1821;
om tårar).
ÖSTERGREN (
1935;
om tårar).
–
PÄRL-DAMM,
r. l. m. ( pärle-) (numera bl. tillf.)
damm för pärlodling. LINNÉ Bref I. 1: 29 (
1761).
– (
2)
PÄRL-DRUVA.
[PÄRL-DRUVA.ssg 1]
1) [jfr t. perltraube (†) om ett slags (små) druvor; äv. om växten.
2 st. Ranckor af hvijta perldrufvor. GBONDE
1750 hos
TROLLEBONDE Hesselby 150. SCHULTHESS 1885.
[PÄRL-DRUVA.ssg 2]
2) bot. == -hyacint. FRIES BotUtfl. 3: 231 (
1864).
–
PÄRL-DRÄKTIG. (
†)
[jfr t. perlenträchtig]
om mussla o. d.: pärlförande. VetAH 1762, s.
9.
–
PÄRL-DUVA. (
†)
ett slags duvor med uppstående täckfjädrar. Rebau NatH 1: 438 1879.
–
PÄRL-DYKARE.
[jfr t. perlentaucher, eng. pearl-diver]
pärlfiskare (som fiskar pärlor gm dykning). NORMAN GossLek. 77 (
1878).
–
PÄRL-DYKERI ³~⁰⁰² l. ¹⁰⁰⁴. pärlfiske gm dykning. ÖSTERGREN 1935.
–
PÄRL-DYKERSKA.
kvinnlig pärldykare. UNT 1937,
nr 3, s. 8.
–
PÄRL-EFFEKT.
(i fack spr.) pärlliknande effekt (se d. o. 3 a ) hos garn l. tråd. HbTextilm. 110 1944.
–
PÄRL-ESSENS.
[jfr t. perlenessenz]
(
i fackspr.)
preparat framställt av fiskfjäll (löjfjäll) varmed man överdrager konstgjorda pärlor för att åstadkomma en pärlglänsande yta. ALMSTRÖM KemTekn. 2: 38 1845.
–
PÄRL-FABRIK.
för framställning av konstgjorda pärlor. VetAH 1787,
s. 106.
–
(2 f) PÄRL-FIL.
tekn. använd för att åstadkomma en rad pärlliknande upphöjningar på en rund, utstående list. 2NF 8: 190 1907.
–
PÄRL-FIN.
(i vitter stil l. vard.) liknande små, fina pärlor, ytterst fin. Pärlfina efterstygn. LINDHÉ FlyddTid. 189 (
1917).
– (
2)
PÄRL-FISK.
[anledningen till benämningen äro de knölliknande vita hudförtjockningar som under lektiden uppträda på hannarnas fjäll]
[PÄRL-FISK.ssg 1]
1) (
†)
fisk av släktet Argentina Lin., särsk. arten A. sphyraena Lin., silverfisk, strömsill. RETZIUS Djurr. 78 (
1772).
DALIN 1855.
[PÄRL-FISK.ssg 2]
2) [jfr t. perlfisch]
zool. (den i Donau-området förekommande, med mörten besläktade) fisken Leuciscus meidingeri Heck. 4Brehm 12: 484 1929.
–
PÄRL-FISKANDE,
n. ( pärl- 1807 osv. pärle- 1778) (
numera bl. tillf.)
== -fiske l. SCHULTZE Fisk. 255 (
1778).
EconA 1807, juni
s. 13.
–
PÄRL-FISKARE.
( pärl- 1749 osv. pärle- 1642–1778) [jfr t. perlenfischer, eng. pearl-fisher]
person som (yrkesmässigt) bedriver pärlfiske. RP 9: 473 (
1642).
Ssg:
–
pärlfiskar-båt.
för användning vid pärlfiske. PoetK 1819, 3:
0.
–
PÄRL-FISKE.
(pärI- 1723 osv. pärle- 1607–1761) [PÄRL-FISKE.ssg 1]
1) abstr.: fiske för fångst av pärlmusslor o. pärlsnäckor; äv. om dylikt fiske ss. näringsfång. Idka, bedriva pärlfiske. HFinLappm. 4: 375 1607.
Kulturen 1940,
s. 133.
[PÄRL-FISKE.ssg 2]
2) (
numera mindre br.)
i konkret(are) anv., dels om pärlfiske (i bet. 1) med särskild tanke på rättigheten att bedriva fisket l. på tillgången på pärlmusslor i fiskevattnet, dels om företag som bedriver pärlfiske; stundom med tanke företrädesvis på fiskevattnet l. fiskeplatsen. PH 2: 851 (
1731).
Perlefisket på Skatte-Ägor, tilhörer Hans Mtt. och Kronan, som ett regale. NEHRMAN AnmJurCiv. 20 (
1746).
Purkiaurs Perlefiske i Luhleå Lappmarck. LINNÉ Bref I. 1: 18 (
1751).
Kring Baharon är rikt perlfiske. BERGMAN Jordkl. 1: 8 (
1773).
FORSSTRAND BlOleandr. 79 (
1895).
Ssgr (till -fisks 1):
–
PÄRL-FOGDE.
( pärle-) (
förr)
person med uppgift att för hovets räkning insamla pärlor o. d. i Norrland. KlädkamRSthm 1612 B,
s. 28 a.
–
PÄRL-FORMIG.
[jfr t. perlförmig]
NORDFORSS 1805.
–
PÄRL-FRANS.
frans utsmyckad med (glas)pärlor l. gjord av snören med därpå uppträdda (glas)pärlor. NJournD 1854,
s. 150. (Lamp-)skärm med pärlfrans på.
SÖDERBERG HårfrUppass. 67 (
1925).
–
PÄRL-FRANSAD,
p. adj. försedd med pärlfrans. TENOW Solidar 3: 235 1907.
–
PÄRL-FRÖ,
n. ( pärl- 1790 osv. pärle- 1734–1749) [jfr t. perlensame, fr. semence de perles]
äkta pärla av minsta storleksgraden, använd bl. a. till broderier, förr äv. inom medicinen (jfr pärla, sbst. 1 c); äv. (i sg. o. pl.) ss. ämnesnamn. SERENIUS Ccc 4 a (
1734).
Perlfrö nyttjades i forna tider som läkemedel. SDS 1899,
nr 129, s. 3.
–
pärlfångst-järn.
järnredskap för pärlfångst. MUNSTERHJELM Wallenius Människoj. 167 1934.
–
PÄRL-FÄNGARE.
( pärl- 1642. pärle- 1642) [jfr ä. d. perlefænger]
(
†)
== -fiskare. RP 9: 437 1642.
–
PÄRL-FÄRG, förr äv.
-FÄRGA ,
r. l. f. ( pärl- c. 1755 osv. pärle- 1716–1779) (jfr t. perlen- farbe, eng. pearl-colour] [PÄRL-FÄRG.ssg 1]
1) färg i en nyans som liknar den färg som förekommer hos äkta pärlor; vanl. liktydigt med: pärlgrå färg, pärlgrått. KlädkamRSthm 1716,
s. 41.
Möbler i perlfärg. CARLÉN Skuggsp. 1: 271 (
1861).
[PÄRL-FÄRG.ssg 2]
2) (
†)
om det kalkhaltiga ämne varav en pärla är uppbyggd. VetAH 1787,
s. 105.
–
PÄRL-FÄRGA,
oböjl. adj. ( pärl- 1650–1716. pärle- 1668–1728) (efter t. perlenfarb(en)] (†) == -färgad. KlädkamRSthm 1650 Fransk.,
s. 197. (Ett) par pärlefärga Silkesstrumpor.
BoupptSthm 1668,
s. 238. KlädkamRSthm
1728 A, s. 1.
–
PÄRL-FÄRGAD,
p. adj. ( pärl- 1741 osv. pärle- 1672–1856) [jfr eng. pearl-coloured samt t. perlenfarb(en), perlenfarbig]
som har pärlfärg; vanl. liktydigt med: pärlgrå; jfr -blå, -vlt. BoupptSthm 25/4 (
1672).
En .. pärlfärgad dräkt. SvKulturb. 7– 8: 14 1931.
–
PÄRL-FÖRANDE,
p. adj. dels om mussla l. slläcka: pärlalstrande, som innehåller en l. flera pärlor; dels om vatten: vari pärlalstrande musslor osv. förekomma. BJÖRKMAN (
1889).
Vemån, hvilken .. visat sig pärlförande. GHT 1896,
nr 176 A,
s. 3. TurÅ
1918,
s. 270 (om mussla).
–
PÄRL-GALLER,
n. (
numera knappast br.)
jfr -gardin samt galler, sbst.² ² h. AB(L) 1895,
nr 261, s. 4. MeddSlöjdF
1897, 1:
1.
–
PÄRL-GARDIN. (
i sht förr)
gardin av snören med därpå uppträdda glaspärlor. Japanska Perlgardiner. Katal- Leja 1897–98, s.
38. Ett rum, vars dörr var en pärlgardin.
SvSkämtl. 144: 6 1920.
–
PÄRL-GARN.
[jfr t. perlgarn]
textil. flertrådigt garn med pärleffekt; i sht om merceriserat bomullsgarn av dylikt slag, använt till broderiarbeten o. d. NJournD 1857,
s. 8. HbTextilm. 110
1944.
–
PÄRL-GARNERAD,
p. adj. försedd med pärlgarnering. Freja 1873,
s. 181.
–
PÄRL-GARNERING.
garnering av pärlor (i sht små glaspärlor). NJournD 1855,
s. 6.
–
PÄRL-GARNITYR.
[PÄRL-GARNITYR.ssg 1]
1) garnering l. garnityr (se d. o. 1 a) av pärlor. NJournD 1859,
s. 116.
[PÄRL-GARNITYR.ssg 2]
2) garnityr (se d. o. 2) av pärlsmycken. AHNFELT HofvLif 2: 130 (
1880).
–
PÄRL-GEHÄNG.
pärlsmyckat gehäng (se d. o. 2. CASTRÉN Res. 2: 213 (
1846).
–
PÄRL-GLANS.
[jfr t. perlenglanz]
[PÄRL-GLANS.ssg 1]
1) glans av (äkta) pärlor l. glans som liknar denna. ATTERBOM LÖ 2: 2 (
1827).
[PÄRL-GLANS.ssg 2]
2) (
†)
== -essans. ÅSTRAND 1855.
–
PÄRL-GLIMMANDE,
p. adj. (
mera tillf.)
som glänser av l. ss. pärlor. Hågk- Livsintr. 7: 175 1926.
–
PÄRL-GLIMMER.
[jfr t. perlglimmer, eng. pearl-glimmer]
miner. ett slags kalkhaltigt mineral med pärlglans, kalkglimmer, margarit. 2NF 1915.
–
PÄRL-GLITTER.
( pärl- 1894 osv. pärle- 1882–1935) glitter av pärlor; vanl. (i vitter stil) oeg. l. bildl., t. ex. om glitter av daggdroppar. I daggens perleglitter. RYDBERG Dikt. 1: 152 (
1882).
–
PÄRL-GLÄNSANDE,
p. adj. som glänser av l. ss. pärlor. DALIN FrSvLex. 2: 258 (
1843).
Perlglänsande blad. NF 4: 802 1881.
–
PÄRL-GRAMANER, pl.
gramaner utsmyckade med pärlor (i sht små glaspärlor o. d.). Freja 1873,
s. 172.
–
PÄRL-GRUND,
n. ( pärl- 1804–1828. pärle- 1680) (
numera föga br.)
== -bank. BRASK Pufendorf Hist. 81
1680.
HEINRICH 1828.
–
PÄRL-GRUS.
( pärl- 1785 osv. pärle- 1749) [PÄRL-GRUS.ssg 1]
1) [jfr holl. parelgruis]
till 1: pärlor av minsta storleksgraden; jfr -frö. LIND (
1749;
under perlen-samen).
HEINRICH 1828.
[PÄRL-GRUS.ssg 2]
2) [jfr d. perlegrus]
till 2: grus med pärlliknande korn; jfr -sand. HufvudkatalSonesson 1920, 7:
138. – (
2)
PÄRL-GRYN.
( pärl- 1716 osv. pärle- 1623–1832) [jfr holl. parelgerst, t. perlgerste, perlgraupe, eng. pearlbarley]
[PÄRL-GRYN.ssg 1]
1) ett slags små, jämstora, runda, glättade gryn av vete l. (numera vanl.) korn. HAGDAHL Kok. 20 (
i handl. fr. 1623).
Perlegryn (maldes) af hvete. LINNÉ Sk. 385 (
1751).
VaruhbTulltaxa 1: 1 1931.
[PÄRL-GRYN.ssg 2]
2) (
†)
bildl., smeksamt, om person; jfr dels pärla, sbst. 4 a, dels gryn 4. Mit Pärleyn! KNÖPPEL Blindeb. 66 (
1746).
–
pärlgryns-kvarn.
för framställning av pärlgryn. BJÖRKMAN 1889.
–
pärlgryns-vatten. (
†)
slemmig dekokt på pärlgryn (korngryn). ROSENSTEIN BarnSj. 8 (
1771).
–
pärlgryns-välling.
WARG 92 1755.
–
PÄRL-GRÅ.
( pärl- 1771 osv. pärle- 1701) [jfr holl. parelgrijs, t. perlgrau, eng. pearl-grey, fr. gris de perle]
som har en viss ljusgrå färgnyans med svag dragning åt rött. HusgKamRSthm 1701,
s. 4.
En mycket enkel pärlgrå klänning. SIWERTZ Varuh. 258 (
1926).
–
PÄRL-GRÅTT,
n. pärlgrå färg(nyans); äv. om färgstoffet. Perlgrått framställes med sumak och jernvitriol. UB 5: 16 1874.
Väggar och tak var hållna i rokokons lätta färger – pärlgrått, mossgrönt (osv.). STENELID KlarStjärn. 152 (
1949).
– (
2)
PÄRL-GRÄS.
( pärl- 1785 osv. pärle- 1638–1864) bot. namn på vissa växter. [PÄRL-GRÄS.ssg 1]
1) [jfr d. pærlegræs]
(
†)
== -ört. FRANCKENIUS Spec. D 1 a
1638.
KLINT 1906.
[PÄRL-GRÄS.ssg 2]
2) [jfr eng. pearleverlasting; jfr äv. det nylat. artnamnet; namnet syftar på de runda, vita blomkorgarna]
(
†)
Anaphalis margaritacea (Lin.) Bth & Hook. FRIES 1Linné 18 (
i handl. fr. 1732).
WESTE 1807.
[PÄRL-GRÄS.ssg 3]
3) [jfr d. pærlegræs, holl. parelgras, t. perlgras; namnnet syftar på småaxens utseende]
gräs av släktet Melica Lin., särsk. arten
M. nutans Lin. (med rundade, skaftade, lutande småax), bärgslok.
LINDFORS (
1824).
BJÖRKMAN Gård 75 (
1918).
[PÄRL-GRÄS.ssg 4]
4) [jfr holl. parelgras]
(
†)
gräset Molinia cœrulea Mönch, blåtåtel; särsk. i uttr. blått pärlgräs. LILJA SkånFl. 2 1870.
–
PÄRL-HALSBAND ~⁰², äv. ~²⁰. ( pärl- 1785 osv. pärIe- 1698–1794) [jfr t. perlenhalsband, eng. pearlnecklace]
halsband av pärlor uppträdda på ett snöre; jfr -koljé. BoupptRasbo 1698.
–
PÄRL-HALTIG. (
mera tillf.)
om mussla o. d.: pärlförande. 3NF 16: 331 1932.
–
PÄRL-HANDEL.
( pärl- 1805 osv. pärle- 1807) (yrkesmässig) handel med pärlor; äv. konkret(are), om affärsföretag l. affärslokal. NORDFORSS 1805.
–
PÄRL-HANDLANDE,
m.||g. == -handlare. ÖSTERGREN 1935.
–
PÄRL-HANDLARE.
person som bedri ver yrkesmässig handel med pärlor. NORDFORSS 1805.
–
PÄRL-HUVA.
( pärl- 1887 osv. pärle- 1563) [jfr (ä.) d. perlehue]
(
om ä. förh.)
pärlbesatt l. pärlstickad huva. FörtHertJohLösegend. 1563, s.
7.
– (
2)
PÄRL-HYACINT.
[jfr t. perlhyazinthe]
trädg. prydnadsväxt av släktet Muscari Tourn. (med klotrunda, blå blommor), särsk. arten Muscari botryoides (Lin.) Mill., blådruva, druvhyacint. RETZIUS FlOec. 311 (
1806).
HYLANDER NordKärlv. 1: 147 (
1953).
–
(2 f) PÄRL-HYVLAD,
p. adj. (
i fackspr.)
== -spontad. PT 1908,
nr 289 A, s. 4.
–
PÄRL-HÄMTARE.
( pärl- 1807. pärle- 1612–1790) (
†)
== -fiskare. NorrlS 1–6: 328 (cit. fr. 1612).
HALLENBERG Hist. 1: 180 1790.
–
PÄRL-HÖNA.
( pärl- 1785 osv. pärle- 1780 – c. 1859) [jfr t. perlhuhn, eng. pearlhen]
zool. (afrikansk, i Sv. stundom ss. husdjur hållen) hönsfågel av (under)familjen Numidinæ, vars fjäderdräkt utmärkes av en mörkare bottenfärg med talrika ljusa (vita) fläckar; särsk. om arten Numida meleagris Lin. (vanlig pärl- höna); vanl. i sg. (jfr -höns). BBERGIUS PVetA 1780, 2:
132. Otter Officer 297 1930. jfr gam-, tofspärlhöna.
–
PÄRL-HÖNS.
( pärl- 1748 osv. pärle- 1783–1786) [jfr d. perlehøns]
zool. == -höna; vanl. i pl. (jfr -höna); i pl. äv. ss. benämning på (under) familjen Numidinæ l. släktet Numida Lin. Linné FörelDjurr. 123 (
1748).
KRUSENSTJERNA Pahlen 1: 40 (
1930).
Ssgr (zool.):
–
pärlhöns-släkte(t).
hönsfågelsläktet Numida Lin. NILSSON Fauna II. 2. 1: 7 1828.
–
PÄRL-IMITATION.
vanl. konkret. AHB 123: 6 1885.
–
PÄRL-INDUSTRI.
industri som sysslar med pärlfiske, bearbetning av pärlor till smycken, framställning av oäkta pärlor o. d. ÖSTERGREN 1935.
–
PÄRL-INSPEKTOR ~⁰⁰². ( pärle-) (
förr)
statlig tjänsteman med uppgift att utöva uppsikten över pärlfisket inom ett distrikt. VetAH 1762, s. 7.
– (
2)
PÄRL-KAFFE.
[jfr holl. parelkoffie, t. perlkaffee]
handel. kaffe som utgöres av missbildade, små, mer l. mindre äggrunda kaffebönor förr ansett ss. det finaste kaffet). UB 5: 81 1873.
–
PÄRL-KALK.
ämne som erhålles gm bränning av (små, obrukbara) äkta pärlor. UB 3: 43 1873.
–
PÄRL-KEDJA,
r. l. f. , förr äv.
-KED . (pärI-
1738 osv. pärle- 1635–1797)
ljfr t. perlenkette, eng. pearl-chain] pärlband, pärlhalsband. RP 5: 385 1635.
PedT 1947,
s. 153.
–
PÄRL-KISTA.
( pärla- 1563. pärle- 1563) [jfr t. perlenkasten]
(
i sht om ä. förh.)
kista för förvaring av pärlor. 2SthmTb. 3: 228 1563.
–
PÄRL-KLAR.
( pärl- 1853 osv. pärle- 1890–1915) [jfr t. perlenklar, perlenhell]
(
i vitter stil)
klar o. glänsande l. glittrande; mycket klar; om ton: klar o. ren. CYGNÆUS 3: 113 (
1853).
När du hörde ljuden pärleklara. WIRSÉN Vint. 55 (
1890).
Ankungar) med små pärlklara, svarta råttögon.
SÖDERBERG Mörkn. 47 (
1907).
Den pärlklara luften. HågkLivsintr. 10: 218 (
1916 –
PÄRL-KLÄNNING.
damklänning helt överbroderad med pärlor. SvD(A) 1925,
nr 321, s. 12.
–
PÄRL-KNAPP,
r. l. ln. (pärl- 1845 osv. pärle- 1548) [fsv. pärlo knapper (
SthmSkotteb. 1: 407 (
1467))]
knapp (särsk. till frackskjorta) gjord av en pärla l. med en pärla ss. "huvud". HH 2:
1548.
– (
2)
PÄRL-KNUT l.
-KNUTA.
[jfr d. perleknude]
(
†)
pärlliknande tuberkelknuta hos (nöt)boskap; jfr -sot. LUNDBERG HusdjSj. 59 (
1868).
Helsov. 1888,
s. 130.
–
PÄRL-KOLJÉ.
pärlhalsband. CARLSSON 4711 4 1921.
– (
2)
PÄRL-KORN.
[PÄRL-KORN.ssg 1]
1) lant. äldre benämning på en sort av korn (se d. o. 4. 2UB 4: 118 1899.
LAHT 1910, s. 06.
[PÄRL-KORN.ssg 2]
2) skjutk. korn (se d. o. 8) som utgöres av en liten klotformig knopp på ett smalt skaft. NFSportlex. 1943.
–
PÄRL-KORNETT,
r. l. m. ( pärle-) (
förr)
pärlbesatt kornett (se kornett, sbst.² I). BtÅboH I. 4: 179 1632.
–
PÄRL-KORS.
[jfr fsv. pärlo krus]
( pärle-) pärlbesatt kors. SERENIUS (
1734;
under pearl).
–
PÄRL-KORT,
n. (†) om spelkort av viss, sämre kvalitet, utskottskort. Perl- och Utskotts-korten, hvilke Kort-Fabriqueurerne til ganska ringa pris föryttra. PH 11: 99
1779.
–
PÄRL-KRAGE.
( pärl- 1859 osv. pärle- 1543–1615) [jfr t. perlenkragen]
(
i sht om ä. förh.)
krage utsmyckad med pärlor l. pärlbroderi. En pärle kragha för Quinffolck. HH 1: 23 1543.
–
PÄRL-KRANS.
( pärl- 1785 osv. pärle- 1543–1851) [PÄRL-KRANS.ssg 1]
1) [jfr t. perlenkranz]
till 1. [PÄRL-KRANS.ssg 1.a]
a) krans av pärlor, använd särsk. ss. hår- l. huvudprydnad. HH 1: 23 1543.
Flättat Håår och pärlekrantzen giör intet altijd Iungfrwn. GRUBB 374 1665.
SvFolket 3: 264 1938.
[PÄRL-KRANS.ssg 1.b]
b) (om ä. folkliga förh. i vissa trakter) ett slags pannband av tyg, utsmyckat med (glas)pärlor; jfr -lad. RedNordM 1906,
s. 11. (Pannsmycket) kallades la eller pärlkrans och tillhörde såväl brudens som brudpigornas utstyrsel.
WISTRAND NordMAllmog. 18 (
1909).
[PÄRL-KRANS.ssg 1.c]
c) gravkrans av metalltråd med därpå uppträdda (glas)pärlor. Dagen 1915,
nr 334, s. .
[PÄRL-KRANS.ssg 2]
2) i sht jäg. till 2 a, om rosenkransen på ett hjorthorn. FoFl. 1931,
s. 2.
[PÄRL-KRANS.ssg 3]
3) (
i fackspr.)
till 2 f: ornerande krans av pärlliknande upphöjningar. Ytterst (på myntet) löper en pärlkrans. PT 1910,
nr 260 A, s. 2.
–
PÄRL-KRONA.
( pärl- 1762 osv. pärle- 1643–1749) [jfr t. perlenkrone]
[PÄRL-KRONA.ssg 1]
1) pärlbesatt krona. KALFF AUggla I 1 a
1643.
[PÄRL-KRONA.ssg 2]
2) herald. krona vars övre rand l. spetsar prydas av pärlor. REHBINDER Matr. 1794,
s. 120.
DALIN 1855.
–
PÄRL-KRÅSNÅL ~⁰², äv. ~²⁰. kråsnål försedd med en l. flera pärlor, särsk. med en pärla ss. "huvud". HELLSTRÖM MorgSkälm 306 1952.
–
PÄRL-KUDDE.
kudde med pärlbroderi. SPONG Tavl. 124 (
1946).
–
(2 f) PÄRL-KUTTER,
r. l. m. tekn. kutter (se kutter, sbst.¹) på hyvelmaskin för åstadkommande av pärlspont. TT 1896,
M. s. 109. -
-KVAST. (pärl-
1843.
pärle- 1563–1585) (
†)
ett slags prydnad av pärlor. FörtHertJohLösegend. 1563,
s. 20 (om hattprydnad).
SthmModeJ 1843,
nr 4, s. 8.
– (
2)
PÄRL-KVIST. (
i fackspr.)
liten frisk kvist (ungefär 4–6 mm i diameter) i timmer. Hb- Skogstekn. 498 1922.
–
PÄRL-KÖPARE. särsk.
om yrkesmässig uppköpare av pärlor. HULTMAN Vild. 179 (
1907).
–
PÄRL-LAD.
( pärl- 1637 (: perladh), 1657–1676 (: perladh). pärle- 1553–1700) [jfr ä. d. perlelad]
(
numera bl. ngn gg i kulturhistorisk skildring)
"lad" (ett slags prydnadsband, huvud- l. pannsmycke o. d., se lad, sbst.¹) utsmyckat med pärlor. 2SthmTb. 2: 225 1553. Binda itt ståtteligit Perleladh på sitt .. hufwudh.
ALAURENTII Ciegler 335 (
1620).
Hamb. 1700.
–
PÄRL-LIK,
adj. ( pärl- 1810 osv. pärle- 1672–1881) [jfr t. perlengleich]
som liknar en pärla l. pärlor; i allm. med särskild tanke på form o. storlek.
LUCIDOR (SVS) 273 (
1672).
Perlmais med små perllika korn. ELFVING Kulturv. 31 (
1895). särsk. (
numera knappast br.)
med tanke på färgen. Tyget bestod af perllik rosa taft. NJournD 1855,
s. 20.
–
PÄRL-LIKNANDE,
p. adj. jfr -lik. 2NF 30: 246 1920.
–
PÄRL-LIM.
[PÄRL-LIM.ssg 1]
1) [jfr t. perlleim]
(
†)
till 1, == -essens. VetAH 1787,
s. 105.
HEINRICH 1828.
[PÄRL-LIM.ssg 2]
2) [jfr d. perlelim]
(
i fackspr.)
till 2: ett slags lim som saluföres i granulerad form. HantvB I. 2: 7
1934.
–
(2 f) PÄRL-LINJE. (
i fackspr.)
jfr -rand, -stav 1. AntT IX 6: 126 1905.
–
(2 f) PÄRL-LIST;
pl. -er. [jfr holl. parellijst; jfr äv. fsv. pärlolist, pärlbård (se d. o. 1)]
(
i fackspr.)
jfr list, sbst.² ³ samt -rand, -stav 1. 1Minn- NordM XI. 1: 3 1885.
– (
2)
PÄRL-LÖK.
( pärl- 1809 osv. pärle- 1795) [jfr t. perllauch, perlzwiebel, eng. pearlonion]
(
i sht om ä. förh.)
trädg. benämning på ett slags små lökar använda till syltlök o. d., särsk. de små lökar som växa fram bredvid en äldre lök hos vissa löksorter (särsk. olika varieteter av purjolök); äv. om hela växten. FALLÉN Fleischer 206 (
1795).
StKokb. 124 1940.
– (
2)
PÄRL-MAJS. (
numera föga br.)
handel. majssort med små, pärlliknande korn. ELFVING Kulturv. 31 (
1895).
LB 2: 358 1900.
–
PÄRL-MAKARE.
( pärl- 1787 osv. pärle- 1708–1761) [jfr t. perlenmacher]
(
om ä. förh.)
person som yrkesmässigt tillvärkade pärlor (särsk. glaspärlor o. d.); tillf. äv. om pärlodlare. LINNÉ Bref I. 1: 33 (
1761;
om pärlodlare).
SEITZ Glas. 55 (
1933).
Ssg:
–
pärlmakar(e)-konst(en). särsk. (
förr)
om (den föregivna, magiska) konsten att göra äkta pärlor. BLOCK Progn. 105 1708.
– (
2)
PÄRL-MALM.
( pärl- 1790–1926. pärle- 1774–1818) (
numera mindre br.)
miner. sjömalm förekommande i små, pärlliknande kulor; jfr bön-, hagel-, pänning-, skragg-, ärt-malm. CRÆLIUS TunaL 132 (
1774).
2NF 38: 327 1926.
–
(1 c) PÄRL-MJÖLK.
( pärl- 1805–1852. pärle- 1678–1698) [jfr holl. parelmelk, t. perlenmilch, nylat. lac perlarum]
(
†)
ett slags flytande läke (o. skönhets)medel, urspr. berett av pärlor, i senare tid av pulveriserade ostronskal med gummi, bittermandelvatten, sockersirap o. vanligt vatten; jfr -vatten. BoupptSthm 1680,
s. 426 a 1678. DAHLSTIERNA (SVS)
85 (
1698).
ÖoL 1852.
–
PÄRL-MOSSA,
r. l. f. ( pärl- 1835 osv. pärle- 1716) [PÄRL-MOSSA.ssg 1]
1) [jfr holl. parelmos, t. perlmoos, eng. pearl-moss]
karragen. a) bot. == karragen l. TLäk. 1835,
s. 234.
FRIES SystBot. 298 1897.
b) farm. o.
tekn. == karragen
2. ÅSTRAND (
1855).
JÖNSSON Gagnv. 346 (
1910).
[PÄRL-MOSSA.ssg 2]
2) (
†)
renlav. LINDESTOLPE FlWiksb. 25 (
1716).
–
PÄRL-MUSSLA,
r. l. f. ( pärl- c. 1755 osv. pärle- 1682–1797) [jfr t. perl(en)muschel, eng. pearl-mussel]
[PÄRL-MUSSLA.ssg 1]
1) zool. gemensam benämning på de olika musselarter i vilka det bildas äkta pärlor; särsk. om den tropiska arten Meleagrina margaritifera Lin. (äv. benämnd äkta pärl- mussla). RelCur. 336 (1682). Den svenska perlmusslan finnes i hela vårt land, från lappmarkerna till Skåne, i sådana åar, som föra klart vatten. Alm(Sthm) 1862, s. 37. HimHavJord 3: 350 1926. jfr flod
-pärlmussla. [PÄRL-MUSSLA.ssg 2]
2) (
numera knappast br.)
om pärlmusslans skal. HC12H 4: 375 (
c. 1715).
Orrelius (
1797).
–
pärlmussel-bank l.
pärlmussle-bank; pl.
-ar. pärlbank.
RENNER Berge o. Lanier 99 1930.
–
pärlmussel-förande, p. adj. om vatten: pärlförande.
EKMAN NorrlJakt 409 (
1910).
–
PÄRL-MÖNSTER.
mönster för pärlbroderi. NJournD 1861,
s. 128.
– (
2)
PÄRL-NARVAD,
p. adj. (
i fackspr.)
om läder, hud o. d.: som har en narv med små, pärlliknande upphöjningar. TLev. 1902,
nr 45, s. 1.
–
PÄRL-NÅL.
( pärl- 1852 osv. pärle- 1815) [jfr t. perlennadel]
[PÄRL-NÅL.ssg 1]
1) nål för användning vid uppträdning av pärlor på ett snöre l. vid pärlbroderi l. pärlstickning o. d. SvT 1852,
nr 15, s. 4.
[PÄRL-NÅL.ssg 2]
2) (
†)
ett slags instrument för mätning o. värdering av äkta pärlor. Perlenålar, genom desse, som äro försedde med flera olika hål på tunna bleck, kan .. en perlas vigt utan vägning till karat tyngderne utrönas. SYNNERBERG 1815.
[PÄRL-NÅL.ssg 3]
3) prydnadsnål (särsk. kråsnål) försedd med en l. flera pärlor. LYBECK TomI 35 (
1911).
–
PÄRL-NÄT.
nät utsmyckat med pärlor l. tillvärkat av pärlsnören, brukat särsk. ss. hårprydnad. NJournD 1858,
s. 36.
–
PÄRL-ODLARE.
person som driver pärlodling. –
PÄRL-ODLING.
odling (se d. o. 3) av pärlmusslor; äv. konkret(are), om företaget l. platsen. 2NF 37: 1197 1925.
–
PÄRL-OSTRON.
( pärl- 1819 osv. pärle- c. 1740–1776) (jfr t. perlenauster, eng. pearl-oyster] == -mussla l. BROMAN Glys. 3: 87 (
c. 1740).
–
PÄRL-PLANTERING.
( pärl- 1761. pärle- 1751) (
†)
== -odling. LINNÉ Bref I. 1: 19 (
1751;
abstr.).
2VittAH 25: 294 1761.
–
PÄRL-PORT.
( pärla- 1698. i pärle- 1709–1728) [jfr d. perleport, holl. parelpoort]
(
numera bl. ngn gg i religiöst spr.)
om de tolv, vardera av en pärla bestående portarna till det (efter världens undergång) från himmelen nedkommande nya Jerusalem (enl. Upp. 21: 21).
DAHLSTIERNA (SVS) 79 (
1698).
FRESE Pass. 56 (
1728).
–
PÄRL-POTTASKA. (
†)
== -aska. VetAH 1759,
s. 17.
MÖLLER 1807.
–
(2 e α slutet) PÄRL-PROV.
(jfr t. perlenprobe, eng. bead-proof] ett förr använt prov för utrönande av sprithalten i brännvin o. d., varvid sprithalten bedömdes efter de skumpärlor som vid upphällning av brännvinet osv. i ett glas avsatte sig på ytan. WoH
1904.
TySvOrdb. 1767 1932.
–
PÄRL-PRYDD,
p. adj. ( pärl- 1862 osv. pärle- 1905) prydd med en l. flera pärlor. SCHOLANDER I. 1: 1862. Ett perlprydt diadem. SANDER Dikt. 166 (
1870).
–
PÄRL-PRYDNAD. (
numera bl. tillf.)
av en l. flera pärlor bestående prydnad; pärlsmycke. NJournD 1855,
s. 6.
–
(2 f) PÄRL-PUNS.
[jfr t. perlpunzen]
tekn. puns för åstadkommande av pärlliknande upphöjningar (pärlor) på metall. ALMROTH Karmarsch 408 (
1839).
–
PÄRL-RAD.
( pärl- 1780 osv. pärle- 1794–1917) [jfr t. perlenreihe]
[PÄRL-RAD.ssg 1]
1) till 1: rad av pärlor; särsk. om pärlband l. pärlhalsband. Präktiga äro tina kinder, / I sina juverspann, / Och tin hals / Med pärlrader omgifven. HögaV 1: 10 (öv. 1792).
KELLGREN (SVS) 5: 641 1793.
STIERNSTEDT MestSann. 139 1948. särsk. (
i vitter stil) bildl., om ngt som liknar en rad av pärlor l. ett pärlband; särsk. om tandrad; jfr
-band 1 b ().
LENNGREN (SVS) 2: (
1780;
om tandrad).
Pärlraderna av lyktor utmed bägge stränderna. HEERBERGER NVard. 102 (
1936).
[PÄRL-RAD.ssg 2]
2) (
mera tillf.)
till 2, om rad av pärlliknande figurer. De dunkelsvarta strim morna och pärlraderna (på nattskärrehonans fjäder- dräkt). ROSENIUS SvFÅgl. 2: 323 (
1924).
[PÄRL-RAD.ssg 3]
3) (i fackspr.) till 2 f: Ornerande rad av pärllika upphöjningar; jfr -rand. AntT XIV. 2: 8 (
1895;
på brak- teat).
– (
2)
PÄRL-RAKET. (
†)
fyrv. jfr pärlrägns-, stjärnraket. KrigVAH 1825,
s. 148.
En perlraket är en sådan, som under sin stigning utkastar åtskilliga färgade små stjernor eller så kallade perlor och slutar med en försättning af större stjernor. AHB 66: 83 1871.
–
PÄRL-RAM.
( pärle-) (fotografi- l. spegel)ram utsmyckad med pärlor. GT 1788,
nr 128, s. 4.
–
(2 f) PÄRL-RAND.
[jfr t. perlrand]
(
i fackspr.)
ornerande rand av pärllika upphöjningar. CALONIUS 5: 312 1800.
–
PÄRL-REN,
adj. [jfr t. perlenrein]
(
i vitter stil)
mycket ren o. klar; särsk. om ton l. vers. Strofer av pärlren .. skönhet. VETTERLUND Skissbl. 278 (
1914).
–
PÄRL-RIK.
[jfr t. perlenreich]
rik på pärlor. PoetK 1812, 2:
9. –
PÄRL-RING.
( pärl- 1864 osv. pärle- 1669–1821) [PÄRL-RING.ssg 1]
1) [jfr holl. parelring]
till 1: (finger)ring med en l. flera pärlor. BoupptSthm 1669,
s. 1083.
[PÄRL-RING.ssg 2]
2) (
mera tillf.)
till 2: ring av pärlliknande figurer o. d. Vågen delar sig i perleringar. PoetK 1821, 1:
214. [PÄRL-RING.ssg 3]
3) (
i fackspr.)
till 2 f: ringformig pärlrand. BRUNIUS GotlK 1: 127 1864.
–
PÄRL-RUND,
adj. ( pärl- 1906 osv. pärle- 1844) [jfr eng. pearl-round]
rund ss. en pärla. (Atterboms) vackra, pärlrunda
(hand-)stil.
Solnedg. 3: 351 1912. särsk. bildl., om "rund" ton; jfr pärla, v.¹ V
³. STURZEN
-BECKER Sångmö 72 (
1844).
Klockklingande och pärlrunda toner. GELLERSTEDT Hult 13 (
1906).
–
PÄRL-RÄGN.
( pärl- 1814 osv. pärle- 1777–1890) [jfr t. perlenregen]
(
i vitter stil)
"rägn" l. kaskad av ngt aom liknas vid l. jämföres med ett "rägn" av pärlor. [PÄRL-RÄGN.ssg 3.a]
a) om en kaskad av (pärlliknande l. pärlskimrande) vätskedroppar, t. ex. av dagg l. tårar; jfr pärla, sbst. 2 d. LENNGREN (SVS) 1: 41 (
1777).
Daggens pärle-regn. Nyköp Veckobl. 1780,
nr 21, s. 3.
Springkällor kasta pärlregn. RYDBERG 8: 197 (
1858).
Tårars perlregn. TIGERSCHIÖLD Dikt. 1: 106 (
1888).
[PÄRL-RÄGN.ssg 3.b]
b) (
†)
fyrv. om en kaskad av små mer l. mindre pärlliknande stjärnor från en raket. AB 1890,
nr 281, s. 2.
[PÄRL-RÄGN.ssg 3.c]
c) (
numera bl. tillf.)
om en ström av (pärlande) toner; jfr pärla, v.¹ IV ³, V 3. BÖTTIGER 2: 1 (
1841 Ssg (till -rägn b):
–
pärlrägns-raket. (
†)
fyrv. jfr
pärl-raket.
VL 1901,
nr 41, s. 3.
– (
2)
PÄRL-SAGO.
[jfr holl. parelsago, t. perlsago, eng. pearlsago]
handel. vit, äkta l. indisk sago (som saluföres i form av små, runda korn). LdVBl. 1841,
nr 48, s. 3.
– (
2)
PÄRL-SAGOORYN ~⁰⁰². handel. jfr -sago. GHT 1895,
nr 231, s. 3.
– (
2)
PÄRL-SALT,
n. ( pärl- 1789. pärle- 1671–1683) (
†)
[PÄRL-SALT.ssg 1]
1) [jfr t. perlsalz]
natriumfosfat (som bildar pärlliknande kristaller). RINMAN 1789.
[PÄRL-SALT.ssg 2]
2) till 2 d , om "salta" tårar. I fall från Lillie kinner, / .. Intet Pärle-salt neer rinner, /.. Håller iag (osv.). LUCIDOR (SVS) 172 1671.
TRUDEEN Vitt. 240 (
1683).
– (
2)
PÄRL-SAND.
( pärl- 1730 osv. pärle- 1725–1854) [jfr t. perlsand]
ett slags fin, vit, rundkornig kvartssand, använd bl. a. till renskurning o. polering av metallföremål. FrestaKRäk. 1725. LINDER Tid. 32 (
1924).
–
PÄRL-SATT,
p. adj. ( pärl- 1814–1935. pärle- 1764) (i vitter stil; numera föga br.) pärlbesatt. EKBLAD 31 1764.
Pärlsatt gördel. ANDERSSON Sudr. 14 (
1899).
ÖSTERGREN (
1935) .
–
PÄRL-SCEPTER.
( pärle-) (
nästan bl. om ä. förh.)
pärlbesatt spira. KlädkamRSthm 1565 C, s. b.
–
PÄRL-SILKE.
( pärl- 1855 osv. pärle- 1815) [PÄRL-SILKE.ssg 1]
1) silketråd för uppträdning av pärlor. VaruhbTulltaxa 1: 284 1931.
[PÄRL-SILKE.ssg 2]
2) [jfr holl. parelzijde, t. perlenseide]
(
†)
ett slags fint, persiskt sidentyg. SYNNERBERG (
1815).
ÅSTRAND 1855.
–
PÄRL-SIRAD,
p. adj. ( pärl- 1894 osv. pärle- 1932) [PÄRL-SIRAD.ssg 1]
1) (
i vitter stil,
mera tillf.)
till 1, == -prydd. LEVERTIN NDikt. 105 1894.
[PÄRL-SIRAD.ssg 2]
2) (
i fackspr.)
till 2 f: utsirad med pärlliknande upphöjningar (pärlrand l. dyl.). Rig 1925,
s. 206.
–
PÄRL-SISEL.
zool. ekorrdjuret Citellus suslica Güld. (som har mörkfärgad päls med talrika vita fläckar). 4Brehm 4: 08 1923.
– (
2)
PÄRL-SJUK.
[jfr d. pecrlesyg samt t. perlsüchtig]
(
†)
om nötboskap: som lider av "pärlsot", tuberkulös. 2NF 16: 1460 1912.
– (
2)
PÄRL-SJUKA.
[jfr d. perlesyge samt t. perlsucht, eng. pearldisease]
äldre benämning på tuberkulos hos husdjur; jfr -sot. Hygiea 1859,
s. 290.
DN 1894,
nr 9008, s. 3.
IllSvOrdb. 1955.
–
PÄRL-SKAL.
( pärl- 1815 osv. pärle- 1717–1797) [jfr eng. pearl-shell]
(
numera bl. tillf.)
skal av pärlmussla; förr äv. om hela musslan. BROMAN Glys. 1: 368 (
1717). Å the ställe hvarest thesse Pärleskahlen stå.
Därs. 3: 86 (c. 1740).
–
PÄRL-SKATT.
( pärle-) [jfr t. perlenschatz]
(
numera bl. tillf.)
skatt som består av pärlor l. pärlsmycken. Amer. 19 1675.
–
PÄRL-SKIMMER. (
i sht i vitter stil)
skimmer av äkta pärlor l. liknande skimmer. ÖSTERGREN 1935.
–
PÄRL-SKIMRANDE,
p. adj. (
i sht i vitter stil)
skimrande ss. pärlor. Phosph. 1810,
s. 294.
–
PÄRL-SKRIN.
( pärle-) [jfr t. perlenschrein]
särsk.
: skrin för förvaring av pärlor. ÖSTERGREN NDikt. 24 (
1879;
bildl.).
–
PÄRL-SKRUD.
( pärl- 1810 osv. pärle- 1688–1874) (
i sht om ä. förh.)
pärlbesatt l. pärlstickad skrud. Pigor gå i
Perle-skru. SvKulturb. 3–4: 170 (c. 1725).
SNOILSKY 1: 123 (
1871 särsk. bildl.; särsk. om dagg; jfr pärla, sbst.
2 d .
(Blygheten är) Samwettetz
Pärle-skrud. WARNMARK Epigr. F
2 a (
1688).
Gräset i dess rika pärlskrud. ABELIN VTr. 42 (
1903).
–
(2 e) PÄRL-SKUM,
n. (pärl- 1853 osv. pärle- 1813–1871) [jfr t. perlenschaum]
(
i vitter stil)
skum av pärlliknande bubblor, pärlande skum o. d.; äv. oeg. l. bildl. Phosph. 1813,
s. 383.
Ett pärlskum af skämt. BELLANDER Bild. 3 (1914). Vinets pärlskum. KARLFELDT Hösth. 17 (
1927).
–
(2 d ) PÄRL-SKUR.
( pärle-) (
i vitter stil,
mera tillf.)
bildl., om fallande dagg. Daggens perleskur. RUNEBERG (SVS) 1: 215 (
1832).
–
PÄRL-SKUTA.
jfr -fiskarbåt. HORNBORG Segelsjöf 392 (
1923).
– (
2)
PÄRL-SLAGG.
( pärl- 1789–1847. pärle- 1758–1813) [jfr t. perlenschlacke]
(
†)
ett slags sand (l. en därav bildad stenart) bestående av små, runda, glasliknande korn av lava. CRONSTEDT Min. 249 (
1758).
MEURMAN 1847.
–
PÄRL-SLOTT.
( pärl- 1822 osv. pärle- 1889 osv.) (
i vitter stil)
(sago)slott av pärlor. STAGNELIUS (SVS) 4: 258 1822.
– (
2)
PÄRL-SLÄNDA.
[jfr t. perlenauge, perlenfliege, eng. pearl-fly]
(
numera knappast br.)
zool. sländan Chrysopa chrysops Lin. (med stora, pärlliknande, glänsande ögon), stinkslända; jfr bladlus-lejon. RETZIUS Djurr. 93 (
1772).
2NF 3: 24 1904.
–
PÄRL-SMIDD,
p. adj. (
†)
pärlbesatt l. pärlstickad. HÜLPHERS Dal. 253 (
1762).
–
PÄRL-SMYCKE.
( pärl- 1785 osv.- pärle- 1711–1907) [jfr t. perlenschmuck]
smycke som består av l. är besatt med pärlor. KKD 5: 282 1711.
ButterickJulblad 1928,
s. 2. särsk. bildl.; stundom == pärla, sbst.
4 b. Sjufärgs-bågen, himlens perlesmycke. ATTERBOM LÖ 2: 29 (
1827).
Dessa korer (i Stag- nelius' dramer) .. skola komma att stå som perlsmycken i vår litteratur. BÖTTIGER : 257 (
1871, 1874).
–
PÄRL-SNODD.
( pärl- 1827 osv. pärle- 1749–1813) pärlsnöre (se d. o. 1. LIND 1: 1330 1749.
–
PÄRL-SNÖRE.
( pärl- 1786 osv. pärle- 1640) [jfr t. perlenschnur]
[PÄRL-SNÖRE.ssg 1]
1) till 1: snöre med därpå uppträdda pärlor (äkta pärlor l. glaspärlor o. d.); jfr -band 1. Linc. (
1640;
under linea).
(Hon hade) Bart hår, .. med en Diadem och et
perl-snöre. MagKonst 1835,
s. 32.
[PÄRL-SNÖRE.ssg 2]
2) (
i fackspr.)
till 2 f, == -band 2. UPMARK Lübke 48 (
1872).
–
PÄRL-SNÖRMAKERI ~⁰¹⁰², stundom ¹⁰¹⁰⁴. arbeten av pärlsnören (sammansatta av glaspärlor o. d.). Freja 1881, s.
3. –
PÄRL-SOCKER.
[PÄRL-SOCKER.ssg 1]
1) [jfr holl. parelsuiker]
(
†)
till 1 c: läkemedel berett av socker som kokades med rosenvatten, varefter pulveriserade pärlor tillsattes. Man gifwer Barnet (som lider av "hjärtsprång") Linde-BlomsterWatten med Pärl-Såcker och Edelhertz-Pulfwer. HOORN Jordg. 1: 290 (
1697).
ApotT 1698, s. 7.
[PÄRL-SOCKER.ssg 2]
2) [jfr holl. parelsuiker]
handel. till 2: ett slags grynformigt socker framställt av det avfall som uppkommer vid klippningen l. huggningen av bitsocker. HemKokb. 310 (
1903).
Pärlsocker att strö på bakverk. SvD(A) 1927,
nr 8,
s. 1.
[PÄRL-SOCKER.ssg 3]
3) [jfr d. perlesukker]
(
numera knappast br.)
kok. till 2 e : sockerlag kokad till dess pärlliknande bubblor bildas. HAGDAHL Kok. 1088 (
1879).
HÖGSTEDT KokB 573 (
1920).
– (
2)
PÄRL-SOT,
r. l. f. [jfr t. perlsucht]
äldre benämning på viss form av tuberkulos (hos husdjur, särsk. nötkreatur), som utmärkes av pärlliknande bildningar på bröst- o. bukhinnor (jfr -knut); stundom allmännare, om tuberkulos hos husdjur, särsk. nötkreaturstuberkulos. DANNSTRÖM Hering 120 (
1848).
SvUppslB 2Ö:
28 (
1934).
–
pärlsotig ,
adj. [jfr t. perlsüchtig]
(
†)
som lider av pärlsot. Perlsotiga kor. DANNSTRÖM Hering 122 (
1848).
–
PÄRL-SPAT.
[jfr t. perlspat, eng. pearl-spar]
(
†)
dolomit med pärlemorglänsande kristaller, bitterspat. FKM 4: 369 (
1815).
BJÖRKMAN (
1889) .
–
PÄRL-SPETS.
(prydnads)spets utsmyckad med (glas)pärlor l. gjord av pärlsnören. AVHAUSWOLFF 1808 hos
BÅÅTH-HOLMBERG FlickDagb. 139. – (jfr
2 f)
PÄRL-SPONT.
byggn. [PÄRL-SPONT.ssg 1]
1) om sponten hos pärlspontade bräder. TLev. 1907,
nr , s.
3.
HantvB I. 6: 201 1938.
[PÄRL-SPONT.ssg 2]
2) koll. l. ss. ämnesnamn: pärlspontade bräder. TLev. 1913,
nr 48, s. 2.
Väggarna .. var klädda med blåmålad pärlspånt. LO-JOHANSSON Stat. 1: 196 (
1936).
–
(2 f) PÄRL-SPONTAD,
p. adj. byggn. om bräda o. d.: försedd med en liten hyvlad rundstav i spontkanten (bredvid fjädern). SVFRIESEN Inbj. 1891,
s. 33.
–
(2 f) PÄRL-STAV.
[jfr t. perl(en)stab]
[PÄRL-STAV.ssg 1]
1) (
i fackspr.)
ornament som utgöres av en rad (tättsittande) pärlliknande upphöjningar; jfr astragal. Lübke ArkitH 566 (
1871).
EKELÖF Promen. 4 (
1941).
[PÄRL-STAV.ssg 2]
2) byggn. rundstav (på pärlspontade bräder). HbSkogstekn. 493 1922.
–
PÄRL-STEN.
( pärl- 1821–1927. pärle- 1525) [jfr t. perlstein, eng. pearlstone]
[PÄRL-STEN.ssg 1]
1) (
†)
== pärla, sbst. 1. Katerina hade .. nogre sma korele och perle stena. JönkTb. 111 1525. [PÄRL-STEN.ssg 2]
2) till 2. [PÄRL-STEN.ssg 2.a]
a) (numera föga br.) miner. ett slags vulkanisk, glasliknande bärgart (obsidian) med runda korn. BERZELIUS ÅrsbVetA 1821,
s. 106.
Rebau NatH 3: 85 (
1879).
KJELLIN 98 1927.
[PÄRL-STEN.ssg 2.b]
b) (
†)
Pärlstenar, (dvs.) genom storlek utmärkta stenar mellan mindre i stenrandningar och fotkedjor (till stenmonument). 2VittAH 14: 12 (1828 Ssg (till -sten 1):
–
pärlstens-kedja,
r. l. f. (
†)
kedja av pärlor l. kulor l. dyl., använd ss. urkedja. SöndN 1879,
s. 198.
–
PÄRL-STICKAD,
p. adj. ( pärl- 1664 osv. pärla- 1630. pärle- 1589–1816. pärlo- 1528–1572) [jfr t. perlgestickt]
(
i sht om ä. förh.)
om tyg, plagg o. d.: försedd med fastsydda pärlor (l. stickad med inknytning av pärlor); broderad med pärlor, pärlsydd; förr stundom äv. med inbegrepp av utsmyckning med guld, silver, ädelstenar, silkesbroderier o. d. OPETRI 2: 211 1528.
Perlastickade sametzskoor. L. PAULINUS GOTHUS PræstigKumbl. E
1 a (
1630).
Han var vacker i sin vita, pärlstickade dräkt. KRUSENSTJERNA Dagdriv. 189 (
1923).
–
PÄRL-STICKARE.
( pärl- 1611 osv. pärla- 1628. pärle- 1521–1741. pärlo- 1631) [fsv. pärlostikkare; jfr holl. parelstikker, t. perlensticker]
(
nästan bl. om ä. förh.)
person som (yrkesmässigt) sysslar med pärlstickeri (i ä. tid stundom med inbegrepp av utsmyckning av klädesplagg o. d. med guld, silver, ädelstenar, silkesbroderier o. d.). Sthm- Skotteb. 3: 184 1521.
PH 2: 1274 1736.
SvFolket 2: 216 1938. särsk. (†) bildl., om person som pratar strunt l. gör sig viktig l. dyl.?; jfr pärlstickeri
b. Komer du
(dvs. Linnés "Fundamenta Botanica") till någon, som är intagen af Tournef
(orts.) Raji äl
(le)r Rivini methoder, blifver du hållen för en pärlesteckare och lämnat med begabberij.
LINNÉ Ungd. 1: 95 (
1730).
Ssgr (nästan bl. om ä. förh.):
–
pärlstickar(e)-arbete.
pärlstickeri; vanl. mer l. mindre konkret. InventVåla c. 1575 (
c. 1610).
MeddSlöjdF 1889,
s. 5. särsk. (†) bildl., om ngt krångligt l. besvärligt l. svår uppgift l. dyl.; särsk. i uttr.
det är icke något l.
intet pärlstickarearbete, det är ingen konst; jfr
pärl-stickeri a. Jag tror icke det är något pärlstickare-arbete
(att lära sig följa vedertagna skrivsätt). DALIN Arg. 2: 196 (
1734 SCHULTHESS 1885.
–
pärlstickar(e)-beställning. (
†) anställning l. plats ss. pärlstickare.
G1R 28: 56 (
1558).
Därs. 29: 62 1560.
–
pärlstickar(e)-dräng. (
om ä. förh.)
manligt biträde ("dräng") åt pärlstickare. KlädkamRSthm 1555 K,
s. 235 a.
–
pärlstickar(e)-silke.
silke använt vid brodering med pärlor; förr möjl. äv. allmännare: brodersilke. TullbSthm 24/12J 1557.
KlädkamRSthm 1560 E,
s. 3 a.
–
pärlstickar(e)-skrå,
n. (
förr)
Fatab. 1931,
s. 252.
–
pärlstickar(e)-värk,
n. (†) == -arbete. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 2. L. PAULINUS GOTHUS MonPac. 762 1628.
–
pärlstickar(e)-ämbete.
[pärlstickar(e)-ämbete.ssg 1]
1) (
förr)
pärlstickarens ämbetsskrå. MeddNordM 1901,
s. 276.
[pärlstickar(e)-ämbete.ssg 2]
2) (
†)
pärlstickarens yrke. G1R 26: 0 1556.
–
PÄRL-STICKERI ¹⁰⁰⁴ l. ³~⁰⁰². ( pärl- 1807 osv. pärle- 1563 (: perlestickeri wärck), 1732–1760) [jfr t. perlenstickerei]
(
nästan bl. om ä. förh.)
pärlstickning (i ä. tid stundom med inbegrepp av utsmyckning av klädesplagg o. d. med guld silver, ädelstenar, silkesbroderier o. d.); äv. konkret(are), om utsmyckningen l. det pärlstickade föremålet. LEOPOLD 5: 84 (c. 1820).
Mössans utstyrsel utgöres (bl. a.) .. af rika pärlstickerier. KyrkohÅ 1907,
s. 107. särsk. bildl.
[PÄRL-STICKERI.ssg 2.a]
a) (
†)
om ngt krångligt l. besvärligt l. svår uppgift l. dyl.; särsk. i uttr. det är icke (nå- got) pärlstickeri, det är ingen konst; jfr pärlstickar-arbete slutet. Till att göra ett par skor, är väl icke pärlestickeri. LINNÉ Bref I. 1: 176 (
1760).
ARKADIUS Pakkala 32 (
1895).
[PÄRL-STICKERI.ssg 2.b]
b) (enst., (†)) prat l. strunt l. viktighetsmakeri l. dyl.?; jfr pärlstickare slutet. Herr Capell(anen) begynte resonera om skyarna i Lapmarken ..; han log åht mig, sägandes mig aldrig sedt någon sky .. jo, svarade jag, då dimba är, går jag i skyen, och då dimban faller neder, straxt regnar dett nedan för mig. Åt sådant pärlestickerij log han med ett risu sardoo. LINNÉ Skr. 5: 100 (
1732).
Ssg:
–
pärlstickeri-värk,
n. (†) konkretare: utsmyckning bestående i pärlstickning. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 31.
–
PÄRL-STICKERSKA.
( pärl- 1935 osv. pärle- 1624–1658) [jfr t. perlenstickerin]
(
nästan bl. om ä. förh.)
om kvinnlig pärlstickare l. en pärlstickares hustru. BtÅboH I. 2: 15 1624.
ÖSTERGREN 1935.
–
PÄRL-STICKNING.
[PÄRL-STICKNING.ssg 1]
1) (
i sht om ä. förh.)
till 1: fastsyende av pärlor på ngt, brodering med pärlor, pärlbrodering; äv.: stickning med inknytning av pärlor; äv. konkret(are), om broderiet l. det pärlstickade föremålet. GRIMBERG SvH 255 (
1907).
[PÄRL-STICKNING.ssg 2]
2) sömn. till 2: ett slags stickning som utföres med små efterstygn, som ge intryck av pärlliknande upphöjningar; jfr -stygn. SCHWERIN MärthaskHb. 188 (
1941).
–
PÄRL-STRAMALJ.
sömn. ett slags fin stramalj avsedd att utgöra underlag för pärlbroderi. NJournD 1857,
s. 183.
–
PÄRL-STRÖ,
v. (
i vitter stil)
överströ l. översålla l. rikligt smycka (ngt) med pärlor; företrädesvis i p. pf. i adjektivisk anv. Perlströdt hår.
ATTERBOM SDikt. 1: 92 (
1811 särsk. (
mera tillf.)
bildl., i p. pf. i adjektivisk anv. [PÄRL-STRÖ.ssg 2.a]
a) överstänkt med dagg l. vattenpärlor; jfr pärla, sbst. 2 d . Pärlströdd blomma. EURÉN Kotzebue Orth. 2: 139 (
1794;
efter rägn- väder). [PÄRL-STRÖ.ssg 2.b]
b) som har pärlteckning. De perlströdda fjädrarne hos vissa fåglar. TT 1871,
s. 282.
–
PÄRL-STRÖM,
r. l. m. ( pärl- 1914 osv. pärle- 1818) [jfr holl. parelstroom]
(
mera tillf.)
[PÄRL-STRÖM.ssg 1]
1) pärlförande ström. LAHT 1914,
s. 131.
[PÄRL-STRÖM.ssg 2]
2) (
i vitter stil)
vattenström som liknar (glittrar l. glänser ss.) en ström av pärlor. ATTERBOM Minn. 545 (
1818).
–
PÄRL-STUCKEN,
p. adj. [jfr d. perlestukken]
(
†)
== -stickad. HALLLENBERG Hist. 1: 295 (
1790).
– (
2)
PÄRL-STYGN, förr äv.
-STING .
[jfr d. perlesting]
sömn. ett slags små efterstygn som ge intryck av pärlliknande upphöjningar; jfr -stickning 2. UB 6: 481 1874.
KRUSENSTJERNA Pahlen 7: 301 (
1935).
–
(2 d ) PÄRL-STÄNK.
( pärl- 1909 osv. pärle- 1877 osv.) (
i vitter stil)
om pärlliknande, pärlglittrande stänk av vatten l. daggdroppar. WIKNER Vitt. 110 1877.
–
(2 d ) PÄRL-STÄNKT,
p. adj. (
i vitter stil)
överstänkt av pärlliknande, pärlglittrande vatten- l. daggdroppar. STAGNELIUS (SVS) 1: 253 (
1815). En planta, hvilken .. står .. med perlstänkt, lutande hufvud.
LJUNGGREN SmSkr. 1: 130 (
1872).
–
(2 d ε) PÄRL-SVALL.
( pärl- 1899 osv. pärle- 1865–1904) (
i vitter stil,
mera tillf.)
svall av pärlliknande, pärlglittrande vattendroppar. HEDBERG Hel. 19 (
1865).
– (
2)
PÄRL-SVULST.
[jfr t. perlgeschwulst, eng. pearl-tumour]
med. godartad, sidenglänsande, ofta pärlliknande svulst på hjärnhinnan, i mellanörat l. uringångarna, "kolesteatom". THOLANDER Ordl. (
c. 1875).
HOLMGREN ÖronSj. 55 (
1925).
–
PÄRL-SYDD,
p. adj. ( pärl- 1833 osv. pärle- 1881) försedd med fastsydda pärlor, broderad med pärlor; jfr -stickad. LING As. 391 1833.
Prinsessans perlsydda sko. LUNDRERG-NYBLOM NDikt. 69 1902.
– (
2)
PÄRL-SYRA,
r. l. f. [jfr d. perlesyre]
en på 1700-talet använd benämning på fosforsyran i "pärlsalt" (natriumfosfat). GENTZ Lindgren 120 (
1929).
–
PÄRL-SÅDD,
p. adj. ( pärl- 1837. pärle- c. 1670) (
†)
översållad l. rikligt smyckad med pärlor. SCOLUMBUS Vitt. 102 (
c. 1670).
BRAUN Dikt. 1: 2 (
1837).
–
PÄRL-SÄCK.
zool. av mantelepitelet hos en mussla l. snäcka bildad blåsa från vilken avsöndras pärlemor l. det ämne varav pärlan bildas. 4Brehm 15: 119 1931.
–
PÄRL-SÖM,
r. l. m. pärlbroderi. Eldskärm i perlsöm. ExposSlöjdprod- Sthm 1847,
s. 21.
–
PÄRL-SÖMMAD,
p. adj. (
mera tillf.)
pärlbroderad, pärlstickad. Perlsömmade hyenden. LÖNNBERG Kåre 7 (
1887).
–
PÄRL-TAND.
( pärl- 1856 osv. pärle- 1835–1935) [jfr t. perlenzahn]
(
i vitter stil)
bildl., om glänsande, vita tänder; vanl. i pl. ALMQVIST Luna 44 (
1835).
OSSIANNILSSON Hav. 41 (
1910).
– (
2)
PÄRL-TE,
n. [jfr holl. parelthee, t. perltee, eng. pearl-tea]
handel. ett slags grönt av tebuskens ännu icke fullt utvecklade bladknoppar erhållet te (av hög kvalitet), som föres i handeln i form av ärtstora korn, kejsarte, imperialte. WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1833,
s. 96.
–
PÄRL-TECKEN. (
i fackspr.)
tecken (bestående i missbildningar på musslans skal o. d.) som utvisar, att en mussla är pärlförande. EKMAN NorrlJakt 411 (
1910).
–
PÄRL-TECKNAD,
p. adj. som har pärlteckning. ÖSTERGREN 1935.
–
PÄRL-TECKNING.
[jfr t. perlzeichnung]
färgteckning som utmärkes av små, ljusa, pärlliknande fläckar på mörkare botten. 3NF 16: 329 1932.
–
(2 f) PÄRL-TRISSA,
r. l. f. tekn. trissa för åstadkommande av pärlliknande upphöjningar på metall. Kulturen 1940,
s. 126.
–
PÄRL-TRÅD. (
i fackspr.)
tråd hoptvinnad av två l. flera trådar på ett sådant sätt att pärleffekt erhålles; äv. om metalltråd med liknande utseende. EKENMARK Mönst. 8 (
1826).
En silverring av pärltråd. Formv. 1932,
s. 4.
Pärltråd: En vänstersnodd och en högersnodd tråd sammantvinnade. Hb- Textilm. 110 1944.
–
PÄRL-TYG. (
i sht om ä. förh.)
pärlbroderat l. pärlstickat tyg. Freja 1886,
s. 9.
–
PÄRL-TÅNG.
[jfr t. perltang]
== -mossa 1. a) bot. == -mossa 1 a. Hygiea 1841, s.
458. [PÄRL-TÅNG.ssg 2.b]
b) farm. ==
-mossa 1 b. 2UB 8: 178 1900.
– (jfr
2 d )
PÄRL-TÅR.
( pärö- c. 1685–1822. pärle- 1669–1899) [jfr t. perlenträne]
(i vitter stil, numera knappast br.) om tår liknad vid en pärla; äv. oeg., om pärlliknande vätskedroppe av annat slag; jfr pärle-gråt. LUCIDOR (SVS) 108 (
1669).
Den pärle-tår, / Som från en Skönhets öga rinner. LIDNER (SVS) 2: 343 (
1784).
Se de pärletårar röda! BERGMAN MedeltPoesi 185 (1899-
om vin). –
PÄRL-TÄCKE.
pärlbroderat l. pärlstickat täcke. LING As. 90 (
1833).
–
PÄRL-UGGLA,
f. l. r. [jfr t. perleule]
zool. ugglan Nyctala funerea Lin., vars fjäderdräkt har pärlteckning. GRAVANDER Buffon 3: 102 (
1806).
–
PÄRL-UPPKÖPARE ~⁰²⁰⁰. == -VATTEN. (pärl- 1771–1885. pärle- 1678–1793. pärler- 1613) särsk. [jfr holl. parelwater, t. perlenwasser]
(†) till 1 c, om ett läke- o. skönhetsmedel som utgjordes av en uppslamning av magnesia i en lösning av socker, bittermandelvatten, kanelvatten o. vanligt vatten; jfr -mjölk. CHESNECOPHERUS RegIter C
3 b (
1613;
medel mot pest).
Äkta Pärlevattnet .., som borttager Solbränna, fräknar, finnar och fras (m. m.). DA 1793,
nr 46, s. 3.
SCHULTHESS 1885.
–
PÄRL-VIKT.
( pärl- 1851 osv. pärle- 1620–1792) [jfr t. perlengewicht]
[PÄRL-VIKT.ssg 1]
1) handel. vikt (viktsystem) som användes vid vägning av pärlor; jfr diamant-, juvel-vikt. LIND 1: 993 1749.
Diamants, Perle och Ädla Stenars vigten är öfver hela Europa lika, och räknas i karat à 4 grän. ZETTERSTEN AnmMynt 96 (
1771).
RENNER Berge o. Lanier 301 1930.
[PÄRL-VIKT.ssg 2]
2) (
†)
i det bildl. uttr. överväga på pärlvikt, noga överväga, "väga på guldvåg" (se guld-våg, sbst.¹ 2; jfr guld-vikt [PÄRL-VIKT.ssg 2]
2) . PHRYGIUS Föret. 3 (
1620).
–
(2 f) PÄRL-VIRKE byggn. pärlspontade bräder. BonnierKL 1926.
–
PÄRL-VIT.
( pärl- 1842 osv. pärle- c. 1740–1857) [jfr t. perlweiss, eng. pearl-white]
som har en nyans av vitt som förekommer hoa äkta pärlor; särsk. (i fackspr.) om en nyans av vitt vari ingår något svart o. en ytterst obetydlig mängd rött; i icke fackmässigt spr. äv.: glänsande vit. BROMAN Glys. 3: 99 (c. 1740).
Pärlvita tänder. HALLNER Skrivb. 191 (
1927).
De pärlvita väggarna. SELLING SvHerrg. 168 (
1937).
–
PÄRL-VITT,
n. [jfr t. perlweiss, eng. pearl-white]
[PÄRL-VITT.ssg 1]
1) pärlvit färg(nyans). Iduna 1864, s. 3. GustStil 6
1926.
[PÄRL-VITT.ssg 2]
2) kem. o.
tekn. namn på vissa vita färgstoffer o. sminkfärger, dels blyvitt (med en mindre tillsats av indigo l. berlinerblått), dels vismutvitt. SYNNERBERG 1: 38 1815.
–
PÄRL-VÅG; pl.
-ar. våg använd vid vägning av pärlor.
SCHULTHESS 1885.
–
PÄRL-VÄSKA.
pärlstickad l. pärlbroderad väska. SvD 22/3
1924, Bil.
s. 1.
– (
2)
PÄRL-VÄXT.
trädg. krukväxt av släktet Canna Lin. (med klotrunda frön). DA 1825,
nr 202, s. 4.
–
PÄRL-ÄLV.
pärlförande älv; utom i sg. best. ss. egennamn (namn på biflod till Lilla Luleälv) numera bl. tillf. VetAH 1762, s. 6.
–
PÄRL-ÖDLA.
[jfr t. perleidechse]
zool. ödlan Lacerta ocellata Daud. (som på sidorna har rader av stora, blå, av svart infattade fläckar). Rebau NatH 1: 17 1879.
–
PÄRL-ÖGA.
( pärl- 1912 osv. pärle- 1949) [jfr holl. pareloog, eng. pearl-eye]
(
i sht i vitter stil)
om pärlliknande (små, runda, blanka, i sht mörka) ögon (särsk. fågelögon). HAGBERG Shaksp. 6: 362 (
1849).
Den gamla korpen .. bligade med sina pärlögon. JOHANSSON RödaHuv. 1: 10 1917.
–
PÄRL-ÖGD,
p. adj. [jfr eng. pearl-eyed]
(
i sht i vitter stil)
jfr -öga. HALLSTRÖM Skepn. 260 (
1910).
–
PÄRL-ÖGONVATTEN ~⁰⁰²⁰. ( pärle-) (
förr)
ett slags ögonvatten (med pärlemorglänsande färg). HdlCollMed. 1683,
s. 307.
–
PÄRL-ÖRHÄNGE ~⁰²⁰. ( pärl- 1908 osv. pärle- 1668–1672) [jfr t. perlenohrgehänge]
örhänge tillvärkat av en l. flera pärlor. BoupptSthm 1668, s.
1650.
– (
2)
PÄRL-ÖRT.
( pärl- 1867 osv. pärle- 1640) [jfr holl. parelkruid, t. perlenkraut, perl(en)- hirse]
bot. växten Lithospermum officinale Lin. (med vita, glänsande frukter), stenfrö; jfr
-gräs 1.
Linc. C 1 b
1640.
KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 8 (
1900).
B
(
†):
C
(numera bl. i vitter stil l. bygdemålsfärgat):
–
PÄRLE-BÖLJA,
r. l. f. (
†)
vattenflöde som liknar (glittrar l. glänser ss.) en ström av pärlor. Christalle-källan som utför / Demanteklippan kullra: / Hon vid sin klara upgångs dör / Med pärle böljor bullra. ODEL Sincl. 8 (
1739).
ATTERBOM LÖ 2: 192 (
1827).
–
(2 d β) PÄRLE-DIKE. (
†)
om ögat liknat vid ett dike för tårarna; jfr -ränna. Ditt Ögas Perle-dijke. DAHLSTIERNA (SVS) 52 1698.
–
PÄRLE-DÖS. (
†)
hög av pärlor. SPEGEL GW 138 (
1685).
–
PÄRLE-FJÄDER. (
†)
om ett slags hattprydnad. HH 2: 21 1548.
–
PÄRLE-FÅNG.
[jfr t. perlenfang]
(
†)
== pärl-fiske 2. HOLM NSv. 9 (
1702).
Västerbotten, "hvarest de bäste pärlefången äre at tillgå". 2RA 3: 0
1730.
PH 2: 1036 1734.
–
PÄRLE-FÄNGE. (
†)
== pärl-fiske 2. CivInstr. 91 1723.
–
PÄRLE-GRUVA,
r. l. f. [jfr holl. parelmijn]
(
†)
bildl., om plats för pärlfiske. NSvMerc. 1761,
s. 361.
–
PÄRLE-GULD l.
-GULL. (
†)
[PÄRLE-GULD.ssg 1]
1) om pärlbesatt guldkrona; jfr guld 3. WEXIONIUS Sinn. 1: 2 a (
1680,
1684).
[PÄRLE-GULD.ssg 2]
2) smeksam benämning på person som man tycker mycket om; jfr dels pärla, sbst. 4 a, dels guld
4. Var hon intet mitt perlegull och mitt silkesbarn.
TOPELIUS Planet. 1: 94 (
1889).
–
PÄRLE-HALSKED. (
†)
pärlhalsband. BoupptSthm 1682,
s. 304 a.
–
PÄRLE-HATTBAND. (
†)
pärlband använt ss. hattprydnad l. pärlsmyckat l. pärlstickat hattband?; jfr hattband 1. 2SthmTb. 8: 132 1590.
KlädkamRSthm 1715,
s. 23.
–
PÄRLE-KJORTEL.
[jfr t. perlenrock]
(
†)
pärlstickad l. pärlbroderad kjortel. KlädkamRSthm 1560 E, s.
9 a.
–
(1 c) PÄRLE-KONFEKT. (
†)
läkemedel berett av upplösta l. pulveriserade pärlor o. socker. FORSIUS Min. 164 (
c. 1613).
–
PÄRLE-KRÄMARE.
[jfr t. perlenkrämer]
(
†)
pärlhandlare. Linc. Xx 4 a (
1640).
Hamb. 1700.
–
PÄRLE-ROS,
f. [jfr ä. t. perlenrose]
(
†)
pärlbesatt rosett? 44 perleroser, på hwar rose sittie 4 perler. FörtHertJohÖösegend. 1563, s. 9.
–
PÄRLE-SKRUD,
-SKUM,
-SKUR,
-SLAGG,
-SLOTT,
-SMYCKE,
-SNODD,
-SNÄCKA,
-SNÖRE,
-STEN,
-STICKA,
-STICKARE, se
A. –
PÄRLE-STICKE-KLÄDNING. (
†)
pärlbroderad l. pärlstickad dräkt. KlädkamRSthm 1615 A,
s. 39 a.
–
PÄRLE-STICKERSKA, se
A.
–
PÄRLE-STICKE-TRÅD. (
†)
tråd för användning vid pärlbroderi. KlädkamRSthm 1561–65 L,
s. 107 b.
–
PÄRLE-STIFT. (
†)
ett slags prydnad, sannol. bestående av ett stift med en pärla ss. "huvud"; jfr pärl-nål 3 samt
guld-stift slutet.
KlädkamRSthm 1589 A,
s. 22 b.
BoupptSthm 1686,
s. 31 b 1684.
–
PÄRLE-STÖPARE. (
†)
== pärlmakare. ROTHOF 378 1762.
–
(2 e ) PÄRLE-SÄTT.
n. (†) i uttr. koka ngt efter pärlesättet, koka ngt, till dess pärlliknande bubblor stiga upp ur den kokande massan; jfr -vis 2. RÅLAMB 14: 143 1690.
–
PÄRLE-SÖKARE.
[jfr t. perlensucher]
(
†)
pärlfiskare. SRHEEN 1671 i
Landsm. XVII. 1: 48. –
PÄRLE-TRIND. (
†)
pärlrund. LUCIDOR (SVS) 360 1674.
–
PÄRLE-VIS,
n. [jfr d. perlevis]
(
†)
[PÄRLE-VIS.ssg 1]
1) till 2, i uttr. efter pärlevis, i pärlform. Mandel effter Perle-wijsz. RÅLAMB 14: 145 1690.
[PÄRLE-VIS.ssg 2]
2) till 2 e , i uttr. koka ngt efter l. i pärlevis, koka ngt, till dess pärlliknande bubblor stiga upp ur den kokande massan; jfr -SÄTT. Lät kooka Såcker i Pärle-wijsz och nästan i Fiäder-wijsz. RÅLAMB 14: 144 (
1690).
Därs. (: effter).
–
PÄRLE-VÄRK,
n. (†) om pärlstickade tyger o. d. Tidfördrijf B 4 b (c. 1695).
–
PÄRLE-ÅKER. (
†)
bildl., om havet. SPEGEL GW 98 (
1685).
D
(
†):
E
(
†):
Avledn.:
–
PÄRLAKTIG ,
adj. [jfr holl. parelachtig]
(
mera tillf.)
till 1: pärlliknande. BJÖRKMAN (
1889).
ÖSTERGREN (
1935) .
–
PÄRLIG , förr äv.
PÄRLOT,
adj. ( -ig 1811 osv. -ot c. 1670) [jfr t. perlig, perlicht, eng. pearly]
[PÄRLIG.avl 1]
1) (
†)
till 1, i uttr. pärligt band, pärlband. Bröl- Besw. 507 (c. 1670).
[PÄRLIG.avl 2]
2) (
i sht i vitter stil)
till 1, 2: pärllik, pärlliknande; pärlformig; pärlfärgad. Perlig sand. Phosph. 1811,
s. 485.
Pärliga liljekonvaljer. PT 1909,
nr 24 A, s. 3.
Hyn hade lungsotens pärliga vita. ÖSTERLING TonHav. 159 (
1933).
[PÄRLIG.avl 3]
3) (
i vitter stil)
till 2 d (); dels om dagg l. vattenstänk o. d.: som har formen av pärlliknande droppar o. d.; dels: överstänkt l. våt av daggpärlor l. pärlliknande vattendroppar, daggstänkt; äv. i utvidgad anv.: daggfrisk l. dyl. Perliga daggen. Polyfem V. 45: 3 (
1812).
Vid Hafs-fruns kalla hjerta / Slumra de i perlig graf. STENBÄCK Dikt. 25 (
1840).
Nyss stigen ur vågens omarmning, glänsande ännu af pärlig friskhet. EKELUND HafStj. 43 (
1906).
Den pärliga svalkan. ÖSTERLING JordH 129 (
1927).
[PÄRLIG.avl 4]
4) (
i vitter stil,
mera tillf.)
till 2 e, om bornerande vätska o. d.: pärlande. GELLERSTEDT 2Dikt. 147 (
1881).
Pärligt bubbel. HALLSTRÖM LevDikt 128 (
1914).