sp.
–
(III 12) PÅ-LIDA. (
†) opers. i fråga om tidens framskridande: skrida framlida; äv. i uttr.
(det) var icke långt pålidet, det hade icke gått lång tid.
Iw lenger på lijdher, iw meer komme wij aff wäghen och vthi thet ewiga förderffuet. LPETRI 2post. 153 b (
1555). Effter Oluff begynte bruka sin gambla vana, varandes något hårdh i Regementet var icke långt pålidit, förr än the Danske ångradhe
(regent-)bytet.
DENS. Kr. 44 (
1559).
–
PÅ-LIGGA,
-ning (†,
Linc. Oo
3 b
1640).
1) till I 1, 3, III 1: ligga (se d. o. 1 a, b) på (ngt l. ngn); äv. abs.: ligga på (se ligga på 1); numera bl. i p. pr.: som ligger (ovan)på, stundom: påvilande. Voc- Lib. avd.
42 (
c. 1580. Dee
(sängkläder) som barnet pålågh.
BoupptSthm 1670,
s. 381.
De fossila snäckorna (äro) uti många kullar.. söndermalna, på ett sätt, som.. visar sig icke hafva skett af den påliggande tyngden. HOLMBERG Bohusl. 2: 17 (
1843). särsk. (†): ligga på (ägg), ruva; anträffat bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst.
-ning. Linc. Oo
3 b (
1640: Påliggning). Tordmul-ägg, som icke varit pålegade.
VetAH 1788,
s. 216.
[PÅ-LIGGA.ssg 2]
2) i bildl. anv. av 1; jfr på I 4 c. a) (numera föga br.) om ngt tryckande l. betungande o. d. (t. ex. arbetsbörda, tunga, onus, betryck): påvila l. trycka l. plåga (ngn l. ngt); äv. abs.; jfr ligga på 4. HT 1916,
s. 186 1597. Så länge krijget tungt påligger.
RA II. 2: 1616. The hielper och owisse Skatter som nu Landet påliggie.
STIERNMAN Riksd. 83 (1625). Den arbetsbörda, som nu påligger regeringen. FAHLBECK Förf. 217 (
1904). (†) Om wij vthi allahanda kors och påliggiande nödher.. låte hela werlden see wårt wälbeplågade tolamodh.
PHRYGIIUS HimLif. 34 1615. [PÅ-LIGGA.ssg 2.b]
b) [specialanv. av a]
(
numera knappast br.)
om ngt som påvilar ngn (i. ngt) ss. en skyldighet: åligga (ngn); åligga (ngn l. ngt) att sköta l. ombesörja; äv. övergående i bet.: vara angelägen (se d. o. 1 a) för (ngn l. ngt); äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., övergående i bet.: angelägen (se d. o. 1 a); jfr ligga på 4. Bergv. 1: 28 (
1526).
Öffverheeten, som denne omsorgen.. påligger. RP 8: 27 (
1640).
Sedan.. (K. X. G.) besökt flera orter i Skåne, tillsatt landshöfdingar samt ordnat hvad närmast påliggande var. AFZELIUS Sag. IX. 2: 6 (
1860).
BJÖRKMAN (
1889) .
[PÅ-LIGGA.ssg 2.c]
c) [jfr a, b]
(†; jfr dock slutet) i uttr. makt påligger (ngn) ngt, ngt är viktigt l. betydelsefullt (för ngn); särsk. med sakobj. bestående av att- sats; jfr ligga 2 b ζ. AOXENSTIERNA 2: 295 1616. Thet Wärket som mäst macht påligger.
SCHRODERUS Os. 1: 462 (
1635).
Medan störste macht påligger, at Eek och andre bärande trää.. icke måge uthödes för efterkommandom; Ty (osv.). SCHMEDEMAN Just. 259 1647. särsk. i p. pr.; dels i uttr. för ngn största makt påliggande, synnerligen viktig l. betydelsefull för ngn, dels (o. numera bl.) i ssgn
maktpåliggande. PH 8: 203 1766.
[PÅ-LIGGA.ssg 3]
3) till I 3, 15, III 1 f, om vind, vatten, solsken o. d.: röra sig l. vara riktad mot (ngt) o. utsätta det för sitt inflytande l. sin påvärkan; särsk. abs.: ligga på (se ligga på ); numera bl. (mera tillf.) i p. pr. med mer l. mindre ad jektivisk bet.: som ligger på. Den lera eller sand, som på bottnen är,.. har vågen.. stält i en upmakning åt den stranden vädret pålegat.
SvMerc. V. 1: 134 ("133") (
1759).
Då vestan vädret pålegat. PH 11: 49
1779.
[PÅ-LIGGA.ssg 4]
4) (
†)
till III 1 g: ligga över ngn med böner l. föreställningar o. d. (att osv.); jfr ligga på . Altdherföre som dhenne Gudmun dageligen påligger att iagh skal gifwa honom testimomum vitæ, så har iagh swarat (osv.). VDakt. 1698,
nr 186.