– (III 2) PÅ-SKODD, p. adj. (i vissa trakter) som fått sko(r) på sig; särsk, dels om fot o. d.: som påsatts sko, dels (om person): som satt på sig sko(r). COLLAN Kalev. 1: 339 (1864; om fot). Jag ska snart vara påskodd. ÖSTERGREN 6: 368 1939.

– PÅ-SKOTT l. -SKUT . (†) förevändning; föregivande; undannykt. Ath wiiken motte nw strax wtan all påskut eller genseyelsse restitueres .. in vnder norigis krono. G1R 7: 488 1530. RICHARDSON Krigsv. 1: 168 1738. OPSTURZENBECKER i Folke 1859, s. 225.

– (I 13, 15 III 2) PÅ-SKOTTA, -ning. gm skottning påföra l. anbringa (jord l. snö o. d.) på ngt, skotta på. LIND 1: 0 1738. Så fort som .. man .. gjort sig förvissad om, att milan verkligen kolat ned, påskottas stybb. EKMAN SkogstHb. 240 1908. SFS 1934, s. 418.

– PÅ-SKOV. (†) förevändning; föregivande. LAGERBRING 1Hist. 2: 216 (1773). WESTE 1807.

– (I 13, 15 III 2) PÅ-SKOVLA, -ing. jfr -skotta. JernkA 1868, s. 235.

– (I 24 c α) PÅ-SKRIAD, p. adj. (†) anropad (l. till. sagd ngt) gm skrik; jfr -skriken. LIND (1749; under angeschrien).

– PÅ-SKRIFT. 1) (numera bl. mera tillf.) handlingen att skriva ngt (särsk. namn l. godkännande o. d.) på ngt l. att förse ngt med på. skrift (i bet. 2), påskrivning l. påteckning (av ngt); äv. med objektiv gen., i uttr. ngts på skrift, påteckning av namn l. visum o. d. på ngt; jfr -skriva 1, 2. (Han kunde) på Kongl. Fortifications Contoiret blifva brukad .. til .. Chartearbete ogh sirliga påskrifter. CFNORDENSKÖLD (c. 1770) hos ARBIN Åm VetA 1781, s. 10; jfr 2. Vid passets påskrift. DALIN 1855. stämpling eller påskrift av mästarenamn (på möbler) är .. ganska allmänt under (den gustavianska perioden). GustStil 23 1920. 2) konkretare, om ngt som skrivits l. antecknats på ngt (t. ex. på ett föremål l. en etikett l. en skriftlig handling); särsk. om namn(underskrift) l. utlåtande l. godkännande l. bestyrkande o. d. som tecknats på ngt; stundom: anteckning; äv. bildl.; äv. i uttr. påskrift om ngt (l. ngn), förr äv. av ngt, påskrift som meddelar upplysning om ngt (l. ngn) l. som tillkännager att ngt skett. (Eng.) Exhibit, .. (sv.) påskrifft af communication i revisions-rätten. SERENIUS S 1 a (1734). Et Protocoll, hvars riktighet Konungen medelst sin Höra påskrift besanne. RF 1809, & 15. Alla härl skola hafva påskriften: "eldfarligt". AHLSTRÖM Eldsl. 75 (1879). Oket med påskriften "bed och försaka!" / Länge ss nedtryckt i mörker och nöd. MENANDER SocSång. 7 (1885, 1915); jfr b. SFS 1907, Bih. nr 2, s. 21. Rig 1921, s. 85 (: om). särsk. a) om utanskrift l. adress på brev l. paket o. d.; stundom äv. om skriven dedikation på l. i ett exemplar av en bok o. d. LINNÉ Bref I. 3: 2 (1762; på paket). En bok med vänlig egenhändig påskrift. Fatab. 1933, s. 21. b) (numera bl. mera tillf.) om inskrift på mynt l. medalj l. bruksföremål o. d.; i sht förr äv. om inskrift som ristats l. huggits i sten; förr äv. om runinskrift på runsten. DIJKMAN AntEccl. 9 (1678, 1703; på runsten). Dhe (på dryckeshornet) sedermehra instuckne Påskriffter. RelCur. 54 (1682). Bruket af både påskrifter och bilder på en och samma penning. 2VittAH 2: 88 (1787 Påskrift(er) på .. medaljer. ÖSTERGREN 1935. c) (numera bl. tillf.) i utvidgad anv., om lapp (av papper l. näver o. d.) försedd med påskrift (i bet. 2, 2 a); särsk.: etikett (se d. o. I). SERENIUS Iii 4 b (1734). Fordom brukades den inre barken (av björk) liksom papper till påskrifter. OSWARTZ i Alm(Sthm) 1796, s. 41. Den hvita påskriften som hänger ner från halsen på den svarta (medicin-)flaskan. STRINDBERG SvÖ 3: 237 (1890). d) (†) i sådana uttr. som trycka ngt l. utkomma under påskrift av (viss ort l. visst år) l. under denna påskrift (jfr 3, trycka ngt osv. med uppgift i trycket om (viss ort l. visst år) ss. tryckort resp. tryckår l. med (uppgift i trycket om) denna tryckort resp. detta tryckår. SvMerc. 1: 112 (1755: Under påshrift af London). Frankfurt och Leipzig. Under denna påskrift är i år .. utkommen Gottl. Mittelbergers Reise nach Pensylvanien. Därs. 2: 157 (1756). Därs. 3: 53 (1757: under påskrift af 1756). 3) (†) överskrift, rubrik; titel (på skrift o. d.); äv. i uttr. under denna o. d. påskrift l. under påskrift av (osv.), under l. med denna osv. titel resp. under l. med titeln (osv.); jfr inskritt 2, inskription 2. Förledit år utkom .. (i London) et ganska märkvärdigt arbete .. under påskrift af A Summary historical and political (osv.). SvMerc. 2: 5 (1756). Därs. 731 (1757: under denna påskrift). (Ett) arbete, som har följande påskrift. Därs. 804. EICHHORN Stud. 1: 49 1869. 4) (†) om (skrift innehållande) klander l. kritik l. (skarpa) förebråelser o. d. Jag tror, att han tagit döden af det papperet, du skickat honom (o. som innehöll mycken hård kritik). Det var en förb. påskrift, jag har läst den. TERSMEDEN Mem. 5: 198 1732. särsk. med anspelning på bet. 2, i uttr. få påskrif på sina paket, få (uppbära) klander l. kritik i tryck för sina utgivna (dåliga) skrifter. Att hr Fant (i Polyfem) fått påskrift på sina historiska paket, är mycket bra. BrefNSkolH 311 (1811).

– påskrift-vers l. (vanl.) påskrifts-vers. (mera tillf.) vers som utgör (del av) påskrift (på julklappspaket o. d.). HALLSTRÖM GHist. 74 (1895).

– (I 24 c α) PÅ-SKRIKEN, p. adj. (numera knappast br.) i uttr. bliva påskriken, gm skrik uppmärksammas på vad man skall göra, tillsägas gm skrik. KrigsmSH 1804, 1: 6.

– (I 16 b III 2 d) PÅ-SKRIVA, -ning. 1) skriva (ngt) på ngt (t. ex. en lista l. ett kuvert l. en etikett l. en skriftlig handling); särsk. i fråga om påteckning av namn l. utlåtande l. godkännande l. bestyrkande o. d.; äv. i uttr. på- skriva ngt på (äv. uppå l. å) ngt. Efter för honom inga gårdar äre påskrefne (på specifikationen), dristar iag mig uthan E. K. Maij:t allernådigste befallning inthet att assignera honom något. GTAUBENFELT 1658 i HrSkån. 1: 208; jfr a. 2RA 1: 26 (1723). Af den påskrefna Censuren fants, at .. (manuskriptet) redan i salig Commerce-Rådets lifstid varit ärnadt (att tryckas). LSALVIUS 1761 hos POLHEM Test. 1Föret. 2. WALLQUIST EcclSaml. 1 – 4: 221 (1763: uppå). Flaskorna (med konserverad svamp) .. uppställas i ordning med namnen påskrifna. HAGDAHL Fråga 219 (1883). De å ritningen påskrifna höjdsiffrorna. TT 1898, Byggn. s. 43. På baksidan påskrevs så avsändare och adress. ÖSTERGREN 1935. särsk. (†) i fråga om anbringande av ngt ss. inskrift l. inskription på ngt. Inunder står en slätt marmor uthuggen i muren och några Turkiska ord öfverst påskrefne. ENEMAN Resa 1: 21 1711. 2) med obj. betecknande det varpå ngt skrives: förse med påskrift (se d. o. 2) l. anteckning; särsk. i fråga om påteckning av namn l. godkännande l. visum o. d.; äv. i uttr. påskriva ngt med ngt. SCHMEDEMAN Just. 1225 (1688). En.. (insamlings-)lista,.. hvilken åtskillige Herrar.. nu straxt påskrefvo. 2RARP 13: 350 1742. PH 5: 3174 (1751: med). Alt det som får tryckas, bör ju först af vederbörande påskrifvas? DALIN Arg. 1: 35 (1754). (Jag) måste.. få min (järnvägs-)biljett påskriven för uppehåll. LJUNGQUIST Ombyte 89 (1933). särsk. a) (†) förse (ngt) med inskrift. Om den (dvs. den på sned lig- gande stenen) ähr påskrifven kan ingen veta. DYBECK Runa 1848, s. 14 1673. 1VittAH 1: 9 1755. b) (†) med konstruktionsväxling, övergående i bet.: subskribera på (ngt). Subscriptions Listorne .. på et.. Theologiskt Arbete.., hvilket 6 Präster här i Contractet Påskrifvit. VDAkt. 1790, nr 24. 3) (numera bl. tillf.) i uttr. påskriva ngt ngt, förse ngt med anteckning om ngt, anteckna ngt på ngt. PH 8: 178 (1766). (Summan) tillställdes.. honom.. uti secunda växlar.. påskrifne, att prima-växlarne afgått till accept. ADLERBETH Ant. 1: 119 (c. 1792). jfr (†): Jag Trodde mina Blad hafva: Verité, energie, simplicité (m. m.) .. som jag påskref dem (dvs. skänkte dem gm vad jag skrev därpå). THORILD (SVS) 3: 422 (c. 1790). 4) (numera bl. mera tillf.) ss. vbalsbst. -ning, stundom äv. -ande, om handlingen att skriva ngt (särsk. namn l. godkännande o. d.) på ngt l. att förse ngt med påskrift (se d. o. 2) l. namnteckning o. d.; ss. vbalsbst. -ning i sht förr äv. konkretare, om vad som skrivits: påskrift l. namnteckning o. d. SERENIUS Ee 4 a (1734: påskrifvande). STRINDBERG RödaR 271 (1879). Påskrifning.. på paketer o. d. (angifvande innehållet). BJÖRKMAN 1889. ÖSTERGREN 1935. särsk. (†): ristning (av bokstäver o. d.) på ngt; äv. konkret: inskription, inskrift. JMESSENIUS 1629 i HB 1: 132 (konkret). LINNÉ Vg. 86 (1747; abstr.). WALLENBERG (SVS) 1: 110 (1769; konkret). ) (†) == påföra 3; jfr på I 16 b . a) == påföra 3 a; anträffat bl. i uttr. på- skriva ngn (l. ngt) ngt, påföra ngn (l. ngt) ngt. KlädkamRSthm 1596 A, s. 27 b. VDAkt. 1703, nr 441. särsk. . WALLQUIST EcclSaml. 5– 8: 357 (1679). VRP 1710, s. 324. ) med avs. på böter, == påföra 3 a . GullbgDomb. 14/6 1649. b) == påföra 3 b; anträffat bl. ss. vbalsbst. -ning l. -ande. Detta Discont-Contoir .. skal .. äfven vara tillåtet, at.. igenom af- och påskrifningar ombesörja de personers penninge-transactioner, som för sin säkerhet der deponera full valuta. PH 12: 51 1783. (Intressenterna i Ostindiska kompa- niet) behagade.. til Compagniets Contoir inlämna .. sina actier til utdelningens påskrifvande. IT 1791, nr 4, s. 2; jfr 4. SKOGMAN Bank 1: 86 (1845). ) (†) (i skrift) lägga (ngn ngt) till last; tillägga l. tillskriva (ngn ngt). Posten 1769, s. 10. (Prästerskapets) tänkesätt och åtgärder, dess öden och händelser .. äro i allmänhet ännu så litet kände, at man lätteligen påskrifver dem hvad lott man vill i godt och ondt af alla slag. WALLQUIST EcclSaml. 1–4: T 3 a 1790. ) blidl., i uttr. få (i sht förr äv. få sig) påskrivet (för ngt), äv. få läst och på- skrivet, (skarpt) klandras l. få uppbära (skarpt) klander l. (skarpa) förebråelser (för ngt); få en tillrättavisning l. en uppsträckning (för ngt),; böra o. d. ha påskrivet (för ngt), böra osv. få påskrivet (för ngt); ge ngn påskrivet (för ngt), (skarpt) klandra l. förebrå ngn (för ngt); ge ngn en tilrättavisning l. en uppsträckning (för ngt), läxa upp ngn (för ngt). han fick (ordentligt)på- skrivet för sin försummelse. H. K. M:t (hade) under komedien sagt .., det han saknade bägge herrarna (Ehrensvärd o. Wrangel), som ej lära vara älskare af spektakel. Således fingo de påskrifvit, ehuru wrangel ville urskulda sig, att han ej varit tillsagd. TERSMEDEN Mem. 6: 171 (1787). Jag har fått litet påskrifvit för recensionen öfver Elhströms brochyr. BrefNSkolH 164 1810. UrKorrCronholm 311 (1863: bör O. O. ha påskrifvit). GHT 1898, nr 102, s. 2 (: få.. sig påskrifvit). (Man) passade.. på tillfället att ge den stränge herrn i Nya Morgonbladet påskrivet, när man nu äntligen upptäckte en lucka i hans rustning. SIWERTZ JoDr. 334 (1928). Få (läst och) påskrivet. HOLM BevO 198 (1939). jfr: Han (som lovat er stryk för epigrammet ger er påskrifvet med en grof penna och i blått, och ni honom med en fin penne och i svart. THORILD (SVS) 3: 46 (1791). särsk. (numera knappast br.) i uttr. fä vål påskrivet, få ordentligt påskrivet. HOLMBERG 2: 11 1795. LINDFORS 1824.

– PÅ-SKRUVA, -ning. WoJ 1891. 1) till I 13, 15, III 2: gm skruvning l. medelst skruv(ar) anbringa l. fästa l. påsätta (ngt) på ngt l. ngn, skruva på,(ngt) på ngt l. ngn; äv. i uttr. påskruva ngt på ngt l. ngn l. påskruva ngt l. ngn ngt. När Peter Sacktmodig påskrufvades handklofverne, har han.. visat sig ostyrig. VRP 9/12 (1736). En soldat med dragen värja .. och .. med påskrufvad bajonet. SROSÉN 1741 i KyrkohÅ 1912, MoA. s. 3. Då kistlocket påskrufvas. LAGERLÖF Drottn. 255 (1899). 2) till III 2 q: gm att skruva l. vrida på ngt släppa fram l. koppla till (ngt) l. sätta (ngt) i funktion, skruva l. vrida på; äv. med obj. betecknande kran o. d. gm vars skruvning l. vridning vatten l. gas o. d. påsläppes. vattnet var påskruvat i bad- rummet. Alla kranar voro påskruvade i badrum- met, och vattnet rann i strömmar. Elektriska ljuset var påskruvat. SIWERTZ Eld. 125 (1916). Den påskruvade radion. DN(B) 1953, nr , s. 4. Avledn.

[till -skruva o. skruva på]

: påskruvbar, adj. (i sht i fackspr.) till -skruva 1: som kan påskruvas. LB 3: 196 1902.

– (II 2 p) PÅ-SKRÄMMA, v. (numera knappast br.) jäg. skrämma upp (fågel o. d.). FoFl. 1910, s. 280.

– (I 16 c) PÅ-SKUDDA. (†) tillfoga l. åsamka (ngn ngt); anträffat bl. i p. pf. Oss påskuddadh förtreet. VDAkt. 1665, nr 362.

– (I 15 III 2) PÅ-SKUREN, p. adj. (†) anbringad l. pålagd på ngt som för ändamålet försetts med grund(a) inskärning(ar). Nÿa gevinder (dvs. om fästet virade metalltrådar) påskurna (vid reparation av bardisaner). KlädkamRSthm 1769, s. 256.

– PÅ-SKUT, se skott.

– (I 16 c III 2) PÅ-SKUVA. (†) påtvinga l. påtruga (ngn ngt); jfr på-börda, v. 3 slutet. Påfweskt Apespell, thet.. (anhängarna av Karl V:s interim) vnder the Apostoliske Stadgars falske Titel och skeen Christi Kyrkia påskufwa. SCHRODERUS Os. III. 1: 308 (1635; lat. orig.: obtrudunt).

– (I 13, 15 III 2) PÅ-SKYFFLA, -ing. jfr -skotta. LIND 1: 379 (1749)-

– (I 24 c δ δ') PÅ-SKYLLA, -ning (CAEHRENSVÄRD). (†) skylla på (ngn i. ngt); äv.: undskylla sig med (ngt); äv.: beskylla (ngn) för (ngt). Herr Candidaten Thingvall skall hafva .. Påskyllat sin Pastor det han hit fördt den och öfverklagade misshälligheten. KyrkohÅ 1939, s. 218 (1782). BIBERG 1: 14 (c. 1814). DALIN (1855) . särsk. ss. vbalsbst. -ning, om förhållandet l. möjligheten att (kunna) skylla på l. undskylla sig med ngt. CAEHRENSVÄRD Brev 1: 230 1793.

– PÅ-SKYNDA, -an (numera bl. tlilf., L. PAULINUS GOTHUS MonPac. 695 1628, NYSTRÖM Pers. 89 (1925)), -else (numera bl. ngn gg tillf., DÄHNERT 277 1746, Ymer 1908, s. 368), -ning (mera tillf., PedT 1906, s. 272, osv.); -are (se avledn.). 1) (†) till I 15, 16 c, III 2: skaffa (ngn ngt l. ngn) på halsen; bringa l. draga (ngt) över (ngn l. ngt), tillfoga l. tillskynda l. vålla (ngn i. ngt ngt); äv.: injaga (fruktan o. d.) hos (ngn). G1R 18: 257 1547. Hwar och een för sigb skulle Fienden vppå Hälarna fullföllia, och the slaghne.. mera fruchtan och bäfwan påskynda. SCHRODERUS Liv. 651 (1626). Danmark hafwer the andra fienderne Kongl. Maij:tt påskyndat. RARP 7: 202 (1660). Den brist och mangel, som, förmedelst denne Kopparmyntets vthförsel, Rijket och Landet är påskyndat. STIERNMAN Com. 3: 340 (1665). VDAkt. 1723, nr 327. 2) till III 2 o, i fråga om värksamhet som innebär att ngn l. ngt förmås l. bringas att röra sig fort(are) l. att ngt bringas att fortgå raskt l. raskare ). inträffa tidigare o. d.; vanl. tr., stundom äv. abs. (Lat.) maturare (sv.) på skÿnda. GlTer. 14 (c. 1550); möjl. till 4. a) med avs. på person l. djur l. samling av personer osv.: (söka) förmå att röra sig l. att uträtta l. utföra ngt fort(are), driva på, skynda på; i sht förr äv. i uttr. påskynda ngn (till) att göra ngt, (söka) förmå ngn att skynda på med att göra ngt, förr äv.: (söka) förmå l. mana på ngn att göra ngt (äv. ined personobjektet ersatt av objekt betecknande ngns vilja o. d.). Wilien.. moste.. aff them helgha Anda förnyiat, holpen och påskyndat warda, til at meer och meer göra thet som gott är. FALCK Und. 39 a (1558). När jag.. påskyndades at til denna Sagoflocken, utarbeta Foretalet,.. då (osv.). BJÖRNER Kämp. Föret. 1 (1737). Jag skall påskynda skrifvarn. HAGBERG Shaksp. 3: 188 (1848). (De ridande) påskyndade .. sina hästar. LÖNNBERG Ragnf. 12 (1873). PedT 1906, s. 272. särsk. (numera bl. tillf.) med sakligt subj.: komma (ngn) att skynda sig åstadkomma (ökad) skyndsamhet hos (ngn); äv. i uttr. på- skynda ngn till ngt, bringa l. komma ngn att skynda sig med ngt. PORTHAN BrCaloniuis 467 (1798). (Don Quijote ville) icke töfva längre med att sätta sitt beslut i verket och påskyndades därtill af tanken på den förlust, som han ansåg sitt dröjsmål vålla verlden. LIDFORSS DQ 1: 11 1888. jfr (†, utan utsatt obj.): De (hade) under vår frånvaro parat sig genom giftermål, hvartill hushållerskans nuvarande tillstånd synligen hade påskyndat. TERSMEDEN Mem. 4: 168 (1762). b) med avs. på ngt mer l. mindre abstrakt (jfr a): (söka) få (ngt) att gå l. utföras fort(are), skynda på (ngt); öka hastigheten av (ngt); stundom: forcera (ngt), stundom övergående i bet.: främja (ngt); med avs. på fart o. d.: öka. Påskynda stegen l. sina steg, gå raskare, öka farten vid gång. HSH 31: 424 (1663). En Professor skall följa och påskynda tidehvarfvets framsteg i vetenskaper. HÖIJER 4: 465 (1796). Uppstigandet (på bärget) måste påskyndas, om man skulle hinna till spetsen före natten. MELLIN Nov. 1: 42 (1838 Den styrka.. som.. (makrillen) äger i stjerten att påskynda farten. EKSTRÖM AfhFiska 62 (1845). Jonas påskyndade bokens tryckning så mycket sonn möjligt. SIWERTZ JoDr. 107 (1928). särsk. α) (†) med avs. på minne: öka l. påskynda belastningen av; äv. med avs. på råd: påskynda värkställalldet av. Godhe Rådhz påskyndan och fulfölielse, är Rådzslagz lijf och anda. L. PAULINUS GOTHUS MonPac. 695 (1628). Minnet måste ifrån början.. ey mer påskyndas, än i samma mon som sakerne begripas. Skolordn. 1778, s. XIX 1771. ) med sakligt (i. ss. sakligt tänkt) subj. (jfr slutet): åstadkomma (l. bidraga till) ökad fart l. hastighet hos (ngt) l. raskare utförande av (ngt); få (ngt) att gå l. utföras fort(are); äv. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. BERCH Hush. 1 (1747). Förföljelserna från statens sida endast påskynda kristendomens utbredande. RYDBERG Magi 27 (1865). Retning af hjärtats påskyndande nerv. 2NF 34: Suppl. 49 (1922). Katalysatorerna påskynda många (kemiska) reaktioner. SMITH Orgkemi 52 (1938). särsk. ) (numera bl. tillf.) abs., om väderlek: värka befrämjande på växtligheten. HÜLPHERS Norrl. V. 1: 147 1789. ) (†) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., i utvidgad anv., om tid: som kräver skyndsamhet, som är så kort att det brådskar. Om ej tiden vore påskyndande, så skulle ett exemplar (av bokauktionskatalogen) väl härifrån kunna anskaffas. MoB 10: 103 1822. ) övergående i bet.: (söka) få l. komma (ngt) att äga rum l. utföras tidigare; (söka) genomföra (ngt) tidigare. Sedan han fått meddelande om faderns sjukdom, sökte han påskynda sin avresa. Ingen har med sådan otålighet påskyndat Din återkomst, som jag. Posten 1769, s. 913. (Att) utreda, huruvida de öfveråriga elevernas afgång från döfstummeanstalterna lämpligen skulle kunna påskyndas. BetDöfstUnd. 1878, s. 15. jfr (†): All then omsorg, rådh och påskyndan, som Feldtherren anwände om högbe:te Hertigens tijdiga ankomst. WIDEKINDI G2A 54 (c. 1676). särsk. med sakligt (l. ss. sakligt tänkt) subj.: komma (ngt) att inträda l. inträffa l. ske l. utföras tidigare; stundom: främja (ngt); äv. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. RYDÉN Pontoppidan 397 (1766). (För- slagets) framgång kan möjligen påskyndas därigenom, att regeringen ställer sig på dess sida. DE GEER Minn. 1: 223 (1861 (Han) hade.. gjort några erfarenheter som påskyndade manbarhetens inträdande. STRINDBERG NRik. 51 (1882). På skyndande åtgärder. SFS 1941, s. 1003. ) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som givits l. fått (l. ges l. får) större fart; som går l. utföres fort(are); stundom: ökad l. forcerad; äv. motsv. : som genomförts (l. genomföres) tidigare (än vad som ursprungligen avsetts l. eljest skulle ha varit fallet o. d.). Den hast, som wid .. (sändebudet) påskyndade resa (till Sverige) föreföll. HC11H 1: 12 (1670). Med vanlig eller med påskyndad marche. KrigsmSH 1797, s. 175 (1774). Genom ett påskyndadt, vårdslöst uttal har kalla sik sammansmält till kallask. SVTidskr. 1874, s. 110. Påskyndad.. puls och andning. 2NF 18: 118 1912. 3) (†) i utvidgad anv. av 2, ss. vbalsbst. -an l. -else, om drift l. ingivelse (som förmår ngn till ngt). RelCur. 254 (1682). Man ser.. ofta stadsbud stå i (gat-)hörnen äfven på helgdagarna, men där sker det af egen påskyndelse. Dagen 1897, nr 144, s. 2. 4) (†) intr.; eg.: skynda sig; anträffat bl. dels om växtlighet: utvecklas hastigt l. hastigare, dels ss. vbalsbst. -ande, om (ngts) hastiga annalkande; jfr på III 2 e, o, 4. Höstens påskyndande.. (o.) väglagets försämring. KELLGREN (SVS) 6: 323 (1792). Sen egentliga vårvarman börjat, så påskyndar vextligheten allt mer och mer ju längre man kommer emot Norden. FRIES BotUtfl. 1: 225 (1843).