RADIKAL rad¹ika⁴ll, adj. o. sbst.; ss. adj. med komp. -are o. adv. -T. (Anm. Förr användes ävden lat. adv.-formen radicaliter. HSH 16: 276 (1769), Ekbohrn (1904)); ss. sbst. i bet. II 1, 3 o. 4 r. l. m., i bet. II 2 m.||ig., best. -en, pl. -er. (förr äv. -cal) I adj. 1) (numera knappast br.) bot. som tillhör 1. utgår från roten av en växt o. d. Radikala skott. BotN 1884, s. 30 2) hörande till l. utgörande ngts ursprung l. rot; äv.: ursprunglig, inneboende; numera bl. i fråga om ngt ont, vanl. i sådana uttr. som det (l. ngts o. d.) radikala onda, radikalt ond , ss. beteckning för att det onda (l. ngt ont) tillhör ngns (l. ngts) inneboende l. ursprungliga natur (särsk. i fråga om människonaturens inneboende ondska l. syndafördärv); stundom i utvidgad anv., närmande sig l. övergående i 3. Det radicala Onda. WULF Köppen 1: 140 (1799). Man har tviflat om solstrålarne utveckla någon värma i luften förr än de råkat jorden, och då skulle atmospherens radicala värma endast härröra från jordens upvärmda yta. EHRENHEIM PVetA 1823, s. 20Man måste . . (en- ligt Kant) antaga, att . . benägenheten (till det onda) är "radikal" eller likasom sitter i roten till människans empiriska vilja. NYBLÆUS Forskn. I. 2: 81 (1875). Den mänskliga naturen är även för La Bruye'2re radikalt ond. BÖÖK 4Sekl. 9 (1928). Det oformligt uppsvällda kunskapsstoffet är vårt gymnasiums radikala onda. SvTidskr. 1931, s. 66 3) som går till ngts rot l. ursprung; vanl. i utvidgad l. bildl. anv., övergående i bet.: grundlig, genomgripande, djupgående, djupt ingripande; särsk. om (bote)medel l. kur o. d.: som angriper en sjukdom o. d. i dess rot l. i dess grundorsak o. d. resp. botar en sjukdom o. d. gm att angripa den i dess rot osv. At Herr Controlleuren Savary Radicalt Curerat mig . . för . . Fråssa . . intygas på begäran. DA 1793 nr 263, s. 2. Atskillig Slags Rörelse, det enda Radicala Botemedlet mot Lungsoten. LittT 1795, s. 323. Menniskan . . bör undergå en radikal förändring till hjerta och tankesätt. LBÆ 39–41: 5 (1800). (Slottet är) så radikalt restaureradt . ., att det nästan kan sägas nybyggdt. HAHR ArkitH 303 (1902). För kyrkorummets arkitektur betyder den karolinska stilen en radikal omvälvning. 2SvKul- turb. 5–6: 106 (1936). – särsk. (mera tillf.) övergående i bet.: fullkomlig, ren(odlad), total o. d. (Om en kyckling) beger sig till hafs och simmar, så är det . . en radikal vansinnighet. SNELLMAN Gift. 1: 162 (1842). Det är . . radikalt omöjligt att . . höja arbetslönerna . . öfver den siffra som . . bestämmes genom förhållandet mellan utbjudet och efterfrågadt arbete. BERGSTEDT Clément Pol- Ekon. 431 (1868). 4) som arbetar l. är benägen för l. (om sak) som åsyftar l. går ut på l. har avseende på vittgående omdaningar l. reformer i fråga om samhällets styrelse o. dyl. l. i fråga om religiösa l. moraliska l. kulturella l. språkliga förhållanden o. d.; reformivrig; ytterliggående; äv. övergående i bet.: vänstersinnad; äv. i pl. i substantivisk anv., i uttr. de radikala, sammanfattande beteckning för personer med radikala åsikter; jfr LIBERAL I 4 b. I den indistinkta representationen (är) endast den radikala principen konseqvent, som ger personlig rösträtt åt hvarje medborgare hvilken endast kommit till myndiga år. GEIJER 1. 4: 150 (1822). Fäderneslandet har . . fått i sitt hufvud att Aftonbladet skall vara ett "våldsamt radikalt blad". AB 1831, nr 86, s. 3. Faktiskt ligger det en fara i att bli politiskt intresserad och politiskt radikal vid allt för unga år, då hjärnan ännu är outvecklad. LIDFORSS Dagsb. 19 (1905). HELLSTRÖM i 3SAH LVIII. 2: 205 (1947). – jfr FRAS-, KULTUR-RADIKAL.

[RADIKAL I.5]

5) språkv. som tillhör l. har avseende på ett ords rot (l. stam); särsk. om språkljud: som ingår i l. tillhör roten. FörslSkolordn. 1817, s. 115 (Ljudet) r i burk (synes) lika litet radikalt, som s i mask. RYDQVIST SSL 2: 24 (1857). Adj. fat (bristande), och . . dess radikala samband . . med adj. far (få). Därs. 3: 274 (1863). HELLQUIST EtymOrdb. 818 (1922). – särsk. (†) i uttr. radikalt ord, rotord. MEURMAN (1847). 6) (†) mat. om kvantitet: som utgör en rot av en storhet. Radikal qvantitet. MEURMAN (1847). II sbst. 1) kem. motsv. I 2; dels (i ä. fackspr.) om en metall l. ett grundämne i förh. till därav bildade oxider o. d., dels (o. numera bl.) om atomgrupp med en l. flera fria valenser som utgör den gemensamma (o. karakteristiska) beståndsdelen i en (grupp av) kemisk(a) förening(ar) o. som ofta förblir oförändrad vid kemiska reaktioner. GADOLIN InlChem. 47 (1798). Vi skola . . dela metallerna i tvenne classer: a) Alkaliernes och Jordarternes radicaler, och b) de egentligen så kallade Metalloxidernas radicaler. BERZELIUS Kemi 2: 7 (1822). Syrornes och oxidernes elektropositiva beståndsdel kallas deras radical. ALMROTH Kem. 52 (1834). Radikalers benämningar hava i regeln slutstavelsen -yl. STARCK Kemi 235 (1931). – jfr ALKOHOL-, BAS-, METYL-, SY-, RA-RADIKAL.

[RADIKAL II.2]

2)

[efter motsv. anv. i eng.]

motsv. I 4 person som hyser radikala (politiska) åsikter l. (i fråga om utländska förh.) är anhängare l. medlem av radikalt (politiskt) parti. SC 1: 23 (1820; om engelska förh.). Borgarståndets radikaler. STENHAMMAR Riksd. 3: 128 (1845). Vi radikaler (skola) söka göra vårt bästa (i rättstavningsfrågan). Verd. 1887, s. 12 ASPLUND LivSmultr. 133 (1945). – jfr FRAS-, KULTUR-RADIKAL.

[RADIKAL II.3]

3) språkv. motsv. I 5 (del av ett) ord som icke kan uppdelas i mindre, betydelsebärande element, rot, stam; äv. om språkljud som hör till ett ords rot l. stam. SCHERPING Nyck. 39 (1730). NYSTRÖM NKina 1: 140 (1913). 4) mat. motsv. I 6 storhet som är framställd ss. en rot av en annan storhet, rot. Hvar och en radikal har lika många olika värden, som dess exponent innehåller enheter. NYCANDER Lardner 10 (1837). 2SvUppslB (1952).