RADIO- ra¹diω~ l. rad¹-, l. -o-, resp. 101-, l. ra3di$o- l. -o'-. [jfr t., eng. o. fr.
radio-; till lat.
radius, stråle (se
RADIE). – Jfr
RADIO]
[RADIO- 1]
1) betecknande att ngt utmärkes av strålig struktur l. utmärkes av l. har avseende på strålning. [RADIO- 2]
2) [jfr 1]
betecknande att ngt utmärkes av l. har avseende på röntgenstrålning l. det slag av strålning som äger rum vid vissa omvandlingar av atomkärnor; ofta liktydigt med: radioaktiv. [RADIO- 3]
3) betecknande att ngt har samband med elektromagnetiska strålar l. med trådlös telegrafi l. telefoni. Anm. Hit höra urspr. sådana ssgr som RADIO- TELEFONI, -TELEGRAFI, men dessa uppfattas numera ss. ssgr med RADIO o. ha upptagits under detta ord. Här upptagas endast sådana hithörande ssgr som ha l. kunna ha huvudtrycket på den senare ssgsleden.
Ssgr:
[med motsvarigheter l. förebilder i t., eng. o. fr.]
(i allm. till 2): –
RADIO-AKTINIUM -akti'- nium, n.; best. -iet l. -iumet. [till gr. ἀκτίς (gen. -ῖνος), stråle]
kem. radioaktivt grundämne som ingår ss. led i uran-aktinium-serien.
GRENANDER Radioakt. 41 (
1909).
–
RADIO-AKTIV ¹⁰¹⁰⁴ äv. ¹⁰⁰⁴⁰ l. -³² l. ³⁰⁰'-⁰² l. '-²⁰ adj. (
i fackspr.)
om grundämne l. kemisk förening: som utmärkes av att atomkärnorna kunna sönderfalla under utsändande av strålning (av korpuskulär natur l. av vågnatur) l. av att atomkärnorna kunna omvandlas gm att de infånga en elektron ur det innersta elektronskalet; äv.: som utmärkes av l. beror på l. har avseende på radioaktivitet. Radioaktiv strålning. Radioaktiva isotoper (fys.), sådana isotoper av ett grundämne som visa radioaktiva egenskaper. Radioaktiv jämvikt (fys.), jämviktstillstånd som under vissa förhållanden kan uppstå mellan två led i en radioaktiv sönderfallsserie. Radioaktivt belägg (fys., kem.), beteckning för de radioaktiva sönderdelningsprodukter vilka ss. ett osynligt skikt avsätta sig på alla kroppar som kommit i beröring med de gasformiga radioaktiva grundämnena radon, aktinon o. toron. KemT 1900,
s. 14 Grundämnet thorium eger radioaktiva egenskaper i ungefär samma grad som uran. PT 1903,
nr 291 A,
s. 3. Ett antal meteoriter ha även visat sig vara radioaktiva.
BERGSTRAND Astr. 530 (
1925).
–
RADIO-AKTIVERA ¹⁰⁰¹⁰⁴⁰ i Sveal. äv. -32. (föga br.)
göra radioaktiv; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv. Radioaktiverad luft. LAHT 1914,
s. 153 –
RADIO-AKTIVERING ¹⁰⁰¹⁰⁴⁰ i Sveal äv -³² (i fackspr.)
jfr -aktivera. Radioaktivering af vatten. KemT 1914, s 11
–
RADIO-AKTIVITET ¹⁰⁰¹⁰⁰⁴ l. ¹⁰¹⁰¹⁰⁴, l. ³⁰⁰'-⁰¹⁰². (i fackspr.)
egenskapen l. förhållandet att vara radioaktiv; radioaktiv egenskap (hos grundämne o. d.). KemT 1900,
s. 25 Tors radioaktivitet är af ungefär samma styrka som urans. NordT 1904,
s. 268 HEILBORN ArtUppk. 139 (
1932).
–
RADIO-BLY ³⁰⁰-² , äv. ¹⁰⁰⁴. kem. en radioaktiv isotop av bly som ingår ss. led i uran-radium-serien, radium D. GRENANDER Radioakt. 43 (
1909 –
RADIO-ELEMENT 3⁰⁰-¹⁰² äv ¹⁰⁰¹⁰⁴, sbst.² (sbst.¹ se sp ⁷0).
fys. o.
kem. radioaktivt grundämne. KemT 1907,
s. 52 –
RADIO-FON ¹⁰⁰⁴. [RADIO-FON.ssg 1]
1 (
numera knappast br. fys. till
1. fotofon.
Balck Idr. Suppl.
206 (
1888)
. 2NF (
1915).
[RADIO-FON.ssg 2]
2) (†) till
3 radioapparat.
Radio 1923,
nr 3, s. 12. jfr: 1 st. f. . .
(broadcasting) har man i Sverige föreslagit radiofon . . rundradio m. m.
2NF 34: Suppl. 836 (
1923).
–
RADIO-FONERA.
[till -fon 2]
(
†)
== radiera, v.³ ÖSTERGREN (cit. fr. 1923).
–
RADIO-FONI ¹⁰¹⁰⁴. [RADIO-FONI.ssg 1]
1) (
numera knappast br.)
fys. till 1, om fortplantning av ljud med hjälp av en fotofon. 2UB 3: 547 (
1897).
AUERBACH (
1913).
[RADIO-FONI.ssg 2]
2) [jfr d. radiofoni]
(
numera bl. om danska förh.)
till 3 radio (se d. o. 1). LAMPA Exper. 101 (
1923).
1nternationella byrån för radiofoni i Genéve. SvD(L) 1926,
nr 74, s. 2. I den danska radiofoniens nya byggnad . . skall inrättas 16 eller 17 studios.
Upsala(A) 1934,
nr 176 s. 3.
Ssg (till -foni 2):
–
radiofoni-station. (
numera knappast br.)
radiostation. Köpenhamns radiofonistation. SvD(L) 1926,
nr 34.
s. 2.
–
RADIO-FOR -få4r, adj. (till gr. φόϱος, bärare (jfr fosfor)] -b (i fackspr., numera knappast br.) radiumhaltig, radiumbärande. 2NF (
1915).
Ssg:
–
radiofor-terapi. (
numera knappast br.)
med. radioterapi. 2NF 22: 880 (
1915).
SANTESSON Läkem. 45 (
1924).
–
RADIO-FOSFOR ³⁰⁰-²⁰ äv. ¹⁰⁰⁴⁰ l. -³² fys. o.
kem. radioaktiv isotop av fosfor. TMatFysKemi 1934 s. 168
–
RADIO-FYSIK ³⁰⁰'-⁰² l. ¹⁰¹⁰⁴. i sht med. vetenskapsgren behandlande metoder för alstring av radioaktiv strålning o. röntgenstrålning o. de fysikaliska förloppen vid sådan strålnings användning inom medicinen. 2NF 35: 1113 (
1923).
–
RADIO-FYSISK ³⁰⁰'-²⁰ l. ¹⁰⁰⁴⁰ i sht med. adj. till -fysik. SFS 1937,
s. 1137 – (
1)
RADIO-GRAF ¹⁰⁰⁴. fys. apparat för mätning o. registrering av solstrålningen. 2SvUppslB (
1923).
–
RADIO-GRAFERA ¹⁰¹⁰⁴⁰ i Sveal. äv. -³², -ing. [RADIO-GRAFERA.ssg 1]
1) (
föga br.)
med. till 2 röntgenfotografera (ngt); särsk. ss. vbalsbs.t. -ing. Radioskoperingens företräde framför radiograferingen. Hygiea 1909,
s. 1242 [RADIO-GRAFERA.ssg 2]
2) (
numera knappast br.)
till 3 radiotelegrafera l. radiera (ngt); äv. abs. Billigare att radiografera på Sassnitzfärjan. SvD(A) 1921 nr 297 s. 5.
–
RADIO-GRAFI ¹⁰¹⁰⁴. i sht med. fotografering med hjälp av röntgenstrålar, röntgenfotografering; äv.: radiogram (se d. o. 1). Ekbohrn 2: 376 (
1904).
D'ädalus 1945, s. 20
(om radiogram).
–
RADIO-GRAFISK ¹⁰⁰⁴⁰. (i fackspr.)
adj. till -grafi. PETTERSSON FysUnders. 362 (
1908).
Radiografisk inspektion av lättmetallgjutgods. TT 1943 Bergsv.
s. 95.
–
RADIO-GRAM ¹⁰⁰⁴. [RADIO-GRAM.ssg 1]
1) (
i fackspr.)
till 2 med hjälp av röntgenstrålar framkallad skuggbild på en fotografisk plåt, röntgenbild. TT 1897, M.
s. 29.
[RADIO-GRAM.ssg 2]
2) (
numera föga br.)
till 3 trådlöst telegram, radiotelegram. Ett till skeppet afsändt radiogram blef lämnadt utan svar. SDS 1910,
nr 43, s. 4.
ZETTERSTRÖM SannMOrd 155 (
1933).
SNF23 533 (
1937).
–
RADIO-ISOTOP ³⁰⁰'-¹⁰² äv. ¹⁰⁰¹⁰⁴ fys. o.
kem. radioaktiv isotop. Kosmos 1946 s. 133.
–
RADIO-JOD ³⁰⁰'-² äv. ¹⁰⁰⁴. fys. o.
kem. radioaktiv isotop av jod. Kosmos 1946,
s. 120 –
RADIO-JÄRN ³⁰⁰'-²,äv. ¹⁰⁰⁴. fys. o.
kem. radioaktiv isotop av järn. 2SvUppslB (
1952.)
–
RADIO-KEMI ³⁰⁰-⁰² äv. ¹⁰¹⁰⁴ kem. de radioaktiva ämnenas kemi.
KemT 1912,
s. 22.
–
RADIO-KISEL ³⁰⁰'-²⁰ äv. ¹⁰⁰⁴⁰ fys. o.
kem. radio. aktiv isotop av kisel. TMatFysKemi 1934,
s. 168 –
RADIO-KOBOLT ³⁰⁰-20 äv. 10040 fys. o.
kem. radioaktiv isotop av kobolt. 2SvUppslB (1952).
–
RADIO-KOL ³⁰⁰-² äv. ¹⁰⁰⁴. fys. o.
kem. radioaktiv isotop av kol.
–
RADIO-KVÄVE ³⁰⁰-²⁰ äv. ¹⁰⁰³². fys. o.
kem. radioaktiv isotop av kväve. TMatFysKemi 1934,
s. 168 – (
1)
RADIO-LIT -
li4t,
r.; best. -en; pl. -er. (förr äv. -
lith) [till gr. λίϑος, sten (se lito-)]
miner. natrolit med strålig struktur. BERZELIUS ÅrsbVetA 1846,
s. 257 2NF (
1815).
–
RADIO-LOG ¹⁰⁰⁴ i bet. 1 m.||ig. i bet. 2 r. [till -log I 2 a]
[RADIO-LOG.ssg 1]
1) med. person som ägnar sig åt radiologi; röntgenolog. SDS 1908,
nr 106, s. 2.
[RADIO-LOG.ssg 2]
2) (
vard.)
i sht i sg. best., om radiologisk avdelning på sjukhus o. d.
Ssg (till -log 1)
–
radiolog-kongress.
KemT 1910,
s. 167 –
RADIO-LOGI ¹⁰¹⁰⁴. [till -logi 2 a]
lära(n) l veten. skap(en) om röntgen- o. radiumstrålningens användning inom medicinen; äv. i uttr.
medicinsk radiologi.
SDS 1905,
nr 48, s. 3.
Professorn i medicinsk radiologi vid karolinska institutet. SFS 1916,
s. 1463 –
RADIO-LOGISK ¹⁰⁰⁴⁰. adj. till -logi (o. -log). SDS 1905 nr 48
s. 3.
–
RADIO-LUMINISCENS ³⁰⁰-¹⁰⁰² äv. ¹⁰⁰¹⁰⁰⁴. fys. o.
kem. av radioaktiv strålning framkallad luminiscens. 2NF 57: 1217 (
1925).
– (
1)
RADIO-METER ¹⁰⁰⁴⁰. fgs. instrument för påvisning o. mätning av infraröd strålning. TT 1877, s. 55
– (
1)
RADIO-MIKROMETER ³⁰⁰-¹⁰²⁰ l. ¹⁰⁰¹⁰⁴⁰ fys. instrument för mätning av intensiteten hos (värme)strålning. 2NF (
1915).
–
RADIO-NATRIUM ³⁰⁰-²⁰⁰ äv. ¹⁰⁰⁴⁰⁰. fys. o.
kem. radioaktiv isotop av natrium. Kosmos 1937.
s. 114.
–
RADIO-NUKLID -nukli²d l. ²'-n'w-, l. 10104, l. -NUKLEID '-nuk1lei2d (sexstavigt) l.
-n'w1-, l. 100104
. [till lat. nucleus, kärna]
fys. o.
kem. sammanfattande beteckning för (substans innehållande) radioaktiva arter av atomer.
2SvUppslB 21: 537 (
1952).
–
RADIO-PATOLOGI ³⁰⁰'-¹⁰⁰² l. ¹⁰⁰¹⁰⁰⁴. med. lära(n) om de radioaktiva strålarnas o. röntgenstrålarnas invärkan på organismen. AHLBOM Strålbeh. 8 (
1939).
– (
3)
RADIO-PRINTER ¹⁰⁰⁴⁰. (i fackspr.) teleprinteranläggning kombinerad med en radiolänk. 2svUppslB (1952).
–
RADIO-SENSIBEL ¹⁰¹⁰⁴⁰. med. överkänslig för radium- l. röntgenstrålning. 2NF 22: 881 (1915).
–
RADIO-SENSIBILITET ¹⁰⁰¹⁰¹⁰⁴. med. jfr
-sensibel.
2NF 22: 883 (
1915)
–
RADIO-SKOPERING ¹⁰¹⁰⁴⁰ i Sveal. äv. -³². (föga br.)
i sht med. = -skopi Hygiea 1909, s. 1242
–
RADIO-SKOPI ¹⁰¹⁰⁴. fys. o. med. konst(en) att gm röntgenljus åstadkomma en bild på en fluorescerande skärm, röntgengenomlysning. SDS 1905, nr 48. s. 3.
–
RADIO-SVAVEL ³⁰⁰'-²⁰, äv. ¹⁰⁰⁴⁰. fys. o. kem. radioaktiv isotop av svavel. 2SvUppslB (1952).
–
RADIO-TELLUR ¹⁰¹⁰⁴ l. -TELLURIUM ¹⁰¹⁰⁴⁰⁰. (numera knappast br.)
fys. o.
kem. polonium. kemT 1904,
s. 157.
2NF 22: 877 (
1915).
–
RADIO-TERAPEUT ³⁰⁰'-102 äv. ¹⁰⁰¹⁰⁴ med. läkare som ägnar sig åt radioterapi. Hygiea 1914,
s. 1171 –
RADIO-TERAPEUTISK ³⁰⁰'-¹⁰²⁰ äv. ¹⁰⁰¹⁰⁴⁰. med. adj. till -teraput -(o. terapi). Kräft- sjukd. 219 (
1930).
–
RADIO-TERAPI ³⁰⁰'-¹⁰² äv ¹⁰⁰¹⁰⁴. med. sjukdomsbehandling med hjälp av radioaktiva strålar l. röntgenstrålar, strålbehandling, strål(nings)terapi; jfr radium-terapi, röntgen-terapi. RegHygiea 1899–
1908 249 (
1912).
–
RADIO-TOR ¹⁰⁰⁴. (numera knappast br.)
fys. o.
kem. radiotorium. GRENANDER Radioakt. 33 (
1909).
2NF 37: 1219 (
1925).
–
RADIO-TORIUM ³⁰⁰'-²⁰⁰, äv. ¹⁰⁰⁴⁰⁰. fys. o.
kem. ett radioaktivt grundämne som ingår ss. led i toriumserien. KemT 1911 s. 180.
–
RADIO-VÄTE ³⁰⁰'-²⁰ äv. ¹⁰⁰³². fys. o.
kem. radioaktiv isotop av väte, tritium. 2Sv2UppslB (1952).