RAKET rake⁴t, sbst.², l. (numera bl. i FinJ.) RAKETT, sbst.², r. l. f. l. m. (SCHRODERUS Commynes 17 (1624) osv.) ((†) n. SCHRODERUS Commynes 17 (1624)); best. -en; pl. -er. Anm. Den i nedan anförda språkprov förekommande pl.-formen raquet ä möjl. (tryck)fel för raquetcrs, pl. gen. Raquet Swämares, Bränares . . Sorterande. GRUNDELI AnlArtill. 2: 27 (c. 1695). (rachetter, pl. 1781. racket 1624–-1855. racqvete- i ssg 1732 (: Racqvete-q vast) ragetter, pl. 1740. raket (-eet) r. 1635 osv. raket- 1800 osv. raquet 1710–-1825. raquete 1734–- c. 1770. raqueter (racqu-, raqv-), pl. 1667–-1793. raquette 1904. raquetten, sg. best. 1685. raquetter (raqv-), pl. 1712–-1832)

[jfr t. rakete, f., ä. t. rack et, f. o. n., rachetlin, ä. rogeten, pl., eng. rocket, ä. eng. racket, ä. fr. roquet, roluette, raluette; sannol. av it. rocchetta, liten spinnkäp, diminutivbildning tillrocca, spinnkäp, spinnrock (nv det germ. ord som föreligge1 i ROCK, spinnrock m. m.); benäningen rocchetta för raket (som torde ha anväts i ä. it.; jfr det från it. upptagna mlat. rocchetta, rocheta, rsket o. it. dial. rocheta, racheta, raket) beror sannol. på en rakets likhet med en spinnkäp med ull på]

[RAKET.sbst2 1]

1) för olika ädamål anväd projektil som består av en med en l. flera laddningar l. satser (ofta drivsats, sprägladdning o. en allt efte1 anvandningen skiftande försätning) fylld hylsa av papp l. metall o. d. jäte en dävid fät träribba (raketstång) o. som vid antädning av drivsatsen (satsen av drivniedel) drives i vä genom luften gm reaktionskraften vid förbräningsgasernas utströn)niande; ä. (o. i nyaste tid ofta) allmänare, om kropp (särsk. projektil, ä. luftfa:-kost) som framdrives enligt reaktionsprineipen o. som medför såvä bräsle som oxidationsmedel; särsk. dels om dylik projektil (av välande konstrnktion) anväd (alltsedan medeltiden) ss. vapen för krigsbruk (i fråga om moderna förh. vanl. försedd med stabiliseringsorgan av fenor o. d. i st. f. raketstång), dels om dylik projektil anväd för signalering l. ss. fyrväkeripjä (med drivsats l. försätning lbådadera bestående av änen som vid antädning alstra ljusfenomen), dels om dylik projektil varmed lina överföres till nödstält fartyg o. d. Congreveska raketer (förr) , ett slags (av den engelske generalen W. CONGREVE († 1525 först anväda) brandraketer. Ibland the Britannier war en gemeen Karl, som för lust skul kunde slägia eld vp i wäret, medh besynnerligh Konst tilredd, den Frantzoserne kalla Racket. SCHRODERUS Commynes 17 (1624; 1at. tex ten: Galli vocant fusas). Signalen (till anfallet) skulle gifvas med raqueter. RICHARDSON Krigsv. 3: 138 (1749). Ett fyrväkerie dä 500 Rachetter stiga i luften på en gong. CAEHRENSVÄRD Brev l: 44 (1781). Raketerna rusade ut över skutan, men folket däute hade ej krafter att taga den fina rädningslinan i riggen. HOLMSTRÖM LädSträd. 1: 31 (1913). Höjden . . till undersidan av molnen bestämes ofta medelst pilotballonger och raketer. FlygMotBibl. 4: 177 (1935). TT 1943, A llm. s. 240 (om farkost). Raketen (till raketgeväet) ä fenstabiliserad. 2SvUppslB 23: 817 (1952). jfr ANKAR-, ASTEROID-, BRAND-, FRÖJD-, KRIGS-, LYS-, MÅN-, RYMD-, RÄDDNINGS-, SIGNAL-, SKOTT-, STJÄRN-, VÄTSKE-RAKET m. fl. – särsk. a) i sådana uttr. som skicka l. säda l. släpa upp l. skjuta l. bräna av, ä. kosta, i sht förr ä. kasta upp l. upp- kasta en raket l. raketer, låta en raket osv. skjuta upp i l. i vä genom luften gm (slungning efter) antädning av drivsatsen l. gm utskjutning från raketapparat o. d.; särsk. i fråga om raket anväd för signalering l. ss. fyrvä-keripjä o. d. Så skute the aff raqueter hä uppå Wittembergz torgh at elden han liuste under himmelen. BOLINUS Dagb. 30 (1667). Fienden (lä) . . utj shymningen upkasta racketer. KKD 3: 195 (1711). At Gossar . . på Isarna omkring Staden . . kastat Raquetter och Svämare. PH 7: 5644 (1763). Skicka upp en raket. WESTE (1807). KONOW (1 887: kasta upp). Der släpte Otto upp en raket. HEDENSTIERNA FruH= 49 (1890). ÖSTERGREN (1935: Bräna av). b) (†) i pl., i kraftuttryck (anväda av militäer); jfr BOMB 1 a, GRANAT, sbst.³ slutet , KANON, sbst.³ ¹ b. rMen hvad, millioner rakete r: skall ni med den der gamla ryttarpistolen:r ropade öfversten. BLANCHE Bild. 1: 87 (1863). Däs. 89. c) i jämförelser (oftast med tanke på raket använd ss. fyrväkerinjä); särsk. i uttr. som ange att ngn l. ngt far l. flyger l. rusar upp l. i vä o. cl. utomordentligt hastigt samt i bildl. anv. häav; särsk. (i sht ngt vard.) i uttr. som en raket; jfr BLIXT 1 a er (r', KANON, sbs t.3 1 e a, PIL, sbst.¹ ¹ a slutet. SPEGEL GW 67 (1685). (I juli 1779) steg Hr Liedner upp på vår Hofparnass som en Raket. 2Saml. 3: 38 (1779). Gå up som en raquet, och falla ned som en styfkjortel. RHODIN Ordspr. 57 (1807). Haren i vä som en raket. SPARRE Alfåg. s6 (1916). d) oeg. l. mer l. mindre bildl. (() om föremål som till utseende (0. funktion) mer l. mindre påminner om en raket (i ovan under huvudmomentet angiven bet.); särsk. om en till utseendet om en rymdraket påminnande, med sittplatser försedd, på nöjesfät o. d. förekommande apparat som vid begagnandet sätes i hastigt roterando rörelse på en rund bana, månraket. HÖGBERG Fåg. 36 (1912; om stubintråd anväd för åstadkommande av fyrväkeri1iknande effekter). NDag(A) 1938, nr 113, s. 1 (på nöjesfät). särsk.

[efter motsv. anv. i t.]

(†) bärgv. om anordning för tändning av sprängskott, bestående av vass- l. pappersrör vari krut anbragts; anträfat bl. i ssgn RAKET-ANTÄNDNING. B) (i sht i vitter stil, numera bl. mera tillf.) om ngt mer l. mindre abstrakt (vanl. med tanke på raket anväd ss. fyrväkeripjä); särsk. om gnistrande kvickhet o. d.; stundom ä. om person (med tanke på hans andliga utrustning). TRIEWALD Läespån 50 (1710). Vår Pojke . . ä . . icke dum, men inte något sprakgeni eller rakett som brinner ut i bylsan. AnderssonBrevväl. 1: 361 (1857). Med oberänelig snabbhet uppsäde . . den Tegnérska qvickheten sina raketer. WIRSÉN i 3SAH 11: 226 (1896).

[RAKET.sbst2 2]

2) (ny anv.) om motor (anordning för uträtande av mekaniskt arbete) av det slag som framdriver en raket (i bet. 1, raketmotor; särsk. om sådan motor anväd för framdrivning av fortskaffningsmedel (särsk. flygplan). Raketsläe med 18 raketer, som avbrädes i fem serier med 1 1/2 sekunds mellanrum. ÖSTERGREN (cit. fr. 1929). Japanerna byggde under 2:a väldskriget sjävmordsflygplanet "Jinrai" (Blixtnedslaget), vilket framdrevs med raketer. 2SvUppslB 23: 813 (1952). jfr VÄTSKE-RAKET m. fl.

Ssgr (i allm. till 1):

– (1,2) RAKET-ANORDNING ~!0!2!0. (i sht i fackspr.) konkret: anordning (se d. o. 1 a b slutet) som utgöres av l. drives ai raket(er). AHLGREN Atomkrig 13 (1946).

– (1 d a slutet) RAKET-ANTÄNDNING. bärgv. antändning ai sprangskott medelst "raket" (se raket sbst.², 1 d k slutet). JernkA 1873, s. 138 (om t yska förh.).

– RAKET-APPARAT.

[jfr d. raketapparat, t. raketenappar at, eng. rocket apparatus]]

+u (i Sht i fackspr.) apparat (stativ med tillbehör) för utskjutning av raketer avsedda att överföra en lina till en mottagare (vanl. till ett fartyg i nöd); ngn gg ä. om sådan raket (jfr rädnings-raket). TSjöv. 1852, s. 65 (om danska förh.). Därs. 1855, s. 73 VFl. 1916, s. 160 (om raketer). SvUppslB 17: 448 (1933).

– RAKET-ARTILLERI.

[jfr t. raketenartillerie]]

mil. artiller i bestående av l. utrustat med raketvapen. TrigVAT 1855, s. 512 (om tyska förh.).

– RAKET-ARTILLERIST. (numera bl. tillf.) jfr -artilleri. KrigVAT 1838, s. 391 (om engelska förh.).

– RAKET-ATTIRALJ. särsk. om attiralj för sjörädning medelst raketapparat. SFS 1881, nr 8, s. 2s.

– RAKET-AUTOMAT. mil. raketstäl till artillerivapen, bestående av ett magasin från vilket raketerna niatas in på en styrskena. 2SvUppslB 23: 818 (1952).

– RAKET-BANA, r. l. f.

[RAKET-BANA.ssg 1]

1) i fackspr. till 1, om rakets Vana (se bana sbst.¹, ¹f). KrigVAH 1827, s. 54

[RAKET-BANA.ssg 2]

2) till 1 d a : bana för raket på nöjesfät o. d. NTid(A) 1938, nr 75, s. 1.

– RAKET-BATTERI.

[jfr t. raketenbatterie, eng. rocket battery (båda i bet. 1)

[RAKET-BATTERI.ssg 1]

1) mil. till 1, mots v. batteri (1, 2 o.) 3; jfr -artilleri. En Officer af det Eng elska Raket batteriet. 2MoB 1: 108 (1813).

[RAKET-BATTERI.ssg 2]

2) (i fac kspr.) till 2: batteri (se d. o. 5 a) av rakotmotorer l. rakettuber. TT 1943, Allm. s. 240.

– RAKET-BEFÄLHAVARE. (†) om chef för raketbatteri (se d. O. 1. WINGÅRD Minn. 12: 25 (1850; om engelska förh.).

– RAKET-BESKJUTNING. beskjutning n?ed krigsraketer. AHLGREN Atomkrig 91 (1946).

– (2) RAKET-BIL.

[jfr t. raketenauto]]

(hittills bl. försöksvis prövad) raketdriven bil. TurÅ 1929, s. 19

– RAKET-BLOMMA, r. I. f.

[jfr d. raketblomst]]

(mindre br.) bot. om olika (i Afrika vilt väande, i vårt land stundom ss. prydnadsväter odlade) arter av slätet Kniphofia Möneh, vilkas axlika, av en grov stägel uppburna blomklasar påminna on? en raket med dess raketstång, fackellilja. 2SvUppslB (1952).

– (1,2) RAKET-BOMB.

[jfr t. raketenbo mbe, eng. rocket-bomb]]

mil. flygbomb framdriven enligt raketprineipen, flygplansraket. 3HF 23: 543 (1937).

– RAKET-BOTTEN. (numera bl. tillf.) på olika sät utformad, genombruten skiva (av jänplåt) utgörande botten (den mitt emot spetsen befintliga delen) av en raket(hylsa). KrigVAH 1827, s. 49 (på krigsraket).

– (1,2) RAKET-BRÄNSLE. (i fackspr.) bräsl e i raket(motor). ArtiHT 1945, s. 185

– RAKET-BUKETT.

[jfr fr. bouquet (de fusées)]]

fyrväk. =- -bäare. EDHOLM SeklSlut 175 (1881). LUNDELL (1893).

– RAKET-BÅT.

[jfr eng. rocket boat]]

sjömil. fartyg utrustat med raketvapen; i fråga om moderna förh. om landstigningsbåt bestyckad med artilleripjäer för raketer. KrigVAT 1849, s. 201 2SvUppslB (1952).

– RAKET-BÄGARE. fyrväs. knippe (uppstigande) raketer; jfr bäare 2 slutet o. -bukett. SvTyHlex. 2 (1851). HAMMAR (1936).

– RAKET-DIVISION. mil. jfr division 6 a a o. -artilleri. 2SvUppslB 23: 818 (1952; om amerikanska förh.).

– (2) RAKET-DRIFT.

[jfr t. raketenantrieb, eng. rocket propulsion]

+u (i fackspr.) jfr drift 14 a. Försl agen att införa raketdrift på flygplan. TT 1943, Allm. s. 240.

– (2) RAKET-DRIVEN, p. adj. jfr -drift. Raketdrivn a bilar. ÖSTERGREN 5: 509 (cit.fr. 1929).

– (1 2) RAKET-DRIVSATS -⁰³,äv. -²⁰

[jfr t.raketentreibsatz i fackspr.) drivsats (dvs. sats av drivmedel) i raket.

TySvOrdb. 1873 (1932).

– RAKET-ELD.

[jfr t. rakete nfeuer, eng. rocket fire]]

+u eld varigm drivsatsen (satsen av drivmedel) brinner upp i en raket (förr ä. övergående i bet.: raket); ä. (o. numera nätan bl., mil.) om eldgivning l. skjutning med raketer (jfr eld 9 bl. Det ystra, sjelfsvåldiga umgägesskätet ä at likna vid en Raquet-tid. KELLGREN (SVS) 5: 416 (1791). BERZELIUS Årsb VetA 1821, s. 60. KrigVAT 1849, s. 200 (om eldgivning).

– RAKET-EXERCIS. mil. övning i handhavande av o. skjutning med raketer; jfr exercis 2. KrigVAT 1838, s. 362 (om ryska förh.).

– RAKET-FABRIK. ÖSTERGREN (1935).

– RAKET-FART. jfr fart 7, 8; särsk. i uttr. med raketfart, ofta liyperboliskt: utomordentligt hastigt o. d. (Hunden) flydde med raketfart hem. BERG Lab. 155 (1933).

– RAKET-FARTYG -⁰² l. -²⁰. sjömil. raketbåt. 28v- UppslB 23: 810 (1952).

– (2) RAKET-FLYGMASKIN 1-002.

[jfr t. raketenfiugseug]]

jfr -flygplan. ÖSTERGREN (cit.fr. 1928).

– (1,2) RAKET-FLYGNING.

[jfr t. raketenflug]]

flygning medelst raketdrift. ÖSTERGREN (cit. fr. 1931).

– (2) RAKET-FLYGPLAN -⁰², ä. -²⁰. raketdrivet flygplan. TSvLäov. 1941, s. 387

– (1,2) RAKET-FORDON 02 l. -20. Säsk. mil. till 1: fordon med däpå monterat raketstäl med tillbehör (jfr kanon-fordon); i fråga om moderna förh. om fordon varpå raketer forslas. KrigVAH 1827, s. 52 (om utlädska förh.).

– (1,2) RAKET-FÄRD. fäd med raketdriven luftfarkost; ä. allmänare: fäd med raketfart. Prof. Picard förutspådde . ., att interplanetariska raketläder (i framtiden) skulle bli en vardaglig företeelse. ÖSTERGREN (cit. fr. 1933). DENS. (1935; allmänare).

– RAKET-FÖRBAND. mil. jfr förband 3 a o. -artilleri. AHLGREN Atomkrig 26 (1946; om ä. svenska fö rh.).

– RAKET-FÖRSÄTTNING -⁰²⁰. konkret; jfr försätning sbst.², 1. Krig VAH 1827, s. 51

– (1,2) RAKET-FÖRSÖK. 1 jfr försök 1. KrigVAH 1827, s. 47 TT 1948, s. 8 44.

– RAKET-GALGE. (numera bl. tillf.) raketstäl som påminner om en galge; jfr galge 3. SCHVLTHESS (1885).

– RAKET-GEVÄR. mil. rekylfritt gevär för avskjutning av raketer (vanl. anvät ss. pansarvänsvapen). DN(B) 1948, nr 301, s. l.

– RAKET-GIRANDOL. (mera tillf.) fyrvärk. == girandol 1. DALIN FrSvLex. 1: 163 (1842).

– RAKET-HYLSA. till raket hör ande hylsa vari drivsats (jäte sprägladdning o. försätning) ä anbragt. MÖLLER (1790).

– RAKET-HÖLSTER. (förr) mil. hölster för förvaring av krigsraketer. KrigVAH 1827, s. 63 (om engelska förh.).

– RAKET-KANON. mil. kanon för avskjutning av raketer; jfr -pjä samt -stäl. NF 13: 681 (1889). TT 1944, s. 914

– RAKET-KAPPA, r. l. f.

[jfr t. raketenkappe]]

fyrväk. käelformigt lock på rakethylsa som ä försedd med försätning för åstadkommande av guldrän, stjänor O. d. SCHULTHESS (1885).

– RAKET-KAST, n. jfr -kastning. TSjöv. 1857. s. 2 (vid räddning av skeppsbrutna).

– RAKET-KASTANDE, n. -kastning. ANNERSTEDT UUH II. 2: 406 (1909).

– RAKET-KASTNING. uppsädande av raketer gIn (slungning efter) antädning av drivsatsen l. gm utskjutning från raketapparat o. d.; jfr raket, sbst.² ¹ a. ANDERSSON Verldsoms. 3: 320 (1854).

– RAKET-KISTA 1

[jfr fr. caisse de fusées]

fyrvärk. kista l. låda med där anbragt gallervärk av trävaru en större mängd raketer (uppstälas l.) äo uppstälda för samtidig avbräning; ofta i utvidgad anv.: större mägd raketer som (äo avsedda att) avbränas samtidigt; ä. bildl. JournLTh. 1811, s. 56 ESSÉN KessSthm 17 (1916; bildl.). Min . . mycket impulsiv e väd – han kunde ibland vara som eld i en raketkista – föreslog genast att (osv.). ENGSTRÖM Hem:p. 68 (1921). 2SvUppslB –: 8 09 (1952).

– RAKET-KLUBBA, r. l. f. (i fackspr., numera bl. tillf.) klubba varmed raketsats packas i rakethylsa. ReglVirkeslefv. 1825, S 89.

– RAKET-KNIPPA, r. l. f- l.

– RAKET-KNIPPE. jfr -bäare. PT 1898, nr 229, s. 3.

– RAKET-KNUT. (i fackspr.) knut (se knut sbst.¹,

[RAKET-KNUT.ssg 1]

1) bestående av två halvslag (o. anväd bl. a. vid strypning av rakethylsor). ÖNRVALL Knut. 34 (1908).

– RAKET-KRUT. avsett för anvädning ss. drivmedel i raketor. ST 1895 nr 1642 B, s. 2.

– RAKET-KVAST. Om knippe av strålar l. gnistor från en (uppstigande) raket vid fyrväkeri l. signalering o. d. KOLMODIN QvSp. 1: 591 (1732). SvD(A) 1929, nr 2 51, s. 8

– RAKET-KÅR.

[jfr d. raketkorp:]]

(förr) mil. kår (se kår, sbst.³ ² b) utbildad för att handhava o. utrustad med krigsraketer; i fråga om sv. förh. om dylik kår som inrätades gm kUngligt brev 28/,12 1832 o. som 1845 ombildades till fyrväkarkår. Krig VAH 1832, s. 32 (om danska förh.). ALM BlVap. 276 (1932; om ä. sv. förh.).

– RAKET-KÄPP. -stång. ÖoL (1852).

– RAKET-LABORATORIUM. (numera bl. tillf.) mil. laboratorium för tillväkning av (0. försök med) krigsraketer. THOMÉE IllSv. 73 (1866).

– RAKET-LAVETT. (numera bl. tillf.) mil. lavett till raketstäl. KrigVAH 1827, s. 53 (om utländska förh.).

– RAKET-LIK, adj. lik en raket(s); särsk. med tanke på en rakets hastighet. JournSTh. 1809 nr 73 s. l. Walesadvokaten Lloyd Georges raketlika uppstigande. Silberer EugStatsm. 22 (1917).

– RAKET-LINA.

[jfr d. raket line, t. raketenleine, eng. rocket-line]

särsk. (i sht i fackspr. ): lina avsedd att av raket överföras till en mottagare tagare (vanl. till ett fartyg i nöd). TSjöv. 1852. s. 68 (om danska förh.). SvD(B) 1949, nr 283. s. 13.

Ssg:

– raketlin-låda, r. l. f. (i fackspr.) för förvaring av raketlina. RAMSTEN O. STENFELT (1917).

– RAKET-LIV. (i fackspr.) om lägsgående urborrning i raketsatsens centrum till vilken elden vid raketens antädning ledes. KLINT (1906).

– RAKET-LJUS, n. ljus utsät av (lys)raket. SD 1892, nr 335, s. 4.

– (1,2) RAKET-MASKIN. särsk. (förr) mil. till 1, om maskin för avskjutning av krigsraketer. KrigVAT 1903, s. 531 (om förh. 1814 ).

– (jfr 2) RAKET-MOTOR.

[jfr t. raketenmotor, en g. rocket motor]

i fackspr. motor (anordning för uträtande av mekaniskt arbete) vars väkan bygger på reaktionsprineipen o. som medför såvä bräsle som oxidationsmedel (särsk. anväd för framdrivning av projektiler l. flygplan o. d.). ÖSTERGREN (cit. fr. 1929).

– RAKET-MÄSSIG. (numera bl. tillf. ) jfr -1ik. LUNDIN NSthm 87 (1887; adv.).

– RAKET-MÖRSARE.

[jfr eng. rocket-mortar]

(i fackspr., numera knappast br.) mörsare (se d. o. 2) för avskjutning av rädningsraketer. SMITH (1917).

– RAKET-NÄL. (i fackspr.) smal stålten som skjuter upp från det underlag varpå en rakethylsa fätes vid ifyllning av raketsatsen o. som åstadkommer hålrummet (urborrningen) i raketsatsens centrum. AHB 66: 25 (1871).

– RAKET-ORGEL. mil. (om en orgel påminnande) raketstäl med ett flertal styrrör. ArtillT 1947, s. 188 (om utlädska förh.).

– RAKET-PIL. (om ä. förh.) brandpil som framdrevs gm förnräning av drivsatsen i en vid pilen fät rakethylsa. HOLMBERG Artill. 2: 96 (1882; om med eltida kinesiska förh.).

– RAKET-PJÄS. mil. artilleripjäs for raketer; jfr -kanon. KrigVAT 1947, s. 127 (o m amerikanska förh.).

– (2) RAKET-PLAN, n. -- -flygplan. TT 1946, s. 1123.

– RAKET-POST.

[jfr t. raketenpost]]

(om utlädska förh.) postinrätning varvid post transporteras medelst raketer. ÖSTERGREN (cit. –. 1933; (om österrikiska förh.).

– RAKET-PRINCIP(EN).

[jfr t. rak eten- prinzip, eng. rocket prineiple]]

+u (i fackspr.) om princip(en) för raketmotorers väkningssät. TT 1944 s. 914.

– RAKET-PROJEKTIL. (i s ht i f ackspr.) projektil bestående av en raket. TT 1944, s. 914

– RAKET-REGEMENTE. mil. jfr -batteri 1, -divisi on. Krig VA T 1857, s. 172 (om österrikiska förh.).

– (1,2) RAKET-ROBOT. (mera tillf.) robot(vapen) utgörande en raket l. driven av raketmotor(er). SDS 1944, nr 163, s. 10.

– RAKET-RÄNNA, r. l. f. (förr) mil. ränformig styrskena i raketstäl. TIGERHIELM 29 (1867).

– RAKET-RÖR.

[jfr t. raketenrohr]

mil. rör varigenom raket avskjutes o. som ger raketen dess inriktning; särsk.: styrrör i raketstäl. KrigVdT 1834, s. 319 BJÖRKMAN (1889; i raketstäl). AHLGREN Atamkrig 30 1946; på flygplan).

– RAKET-SATS.

[jfr t. rak etensats]

+u (i sht i fackspr.) (blandning av explosiva ämnen, anväd l. avsedd att anvädas ss.) fyllning (särsk. drivmedel) i raket(hylsa); jfr -drivsats. SvTyHlex. (1851). krigVAT 1853 s. 81 (i ett slags br andkulor). TT 1945, s. 301

– RAKET-SERVIS. (i fackspr.) pers onal (servismanskap) för skötsel av raketkanon l. för handhavande av raketer för sjörädning l. signalering o. d. GYNTHER 5: 56 (1858; efter handl . fr. 1855).

– RAKET-SIGNAL. signal som avges medelst raket(er). TT 1874, s. 122

– RAKET-SKAFT.

[jfr t. raketenstiel]

(†) -stång. WIKFORSS 2: 360 (1804). HEINRICH (1828).

– RAKET-SKOTT. skott med raket (fyrväkeripjä l. raketvapen). NILSSON Bock 164 (1933).

– (2) RAKET-SLÄDE. raketdriven släe. ÖSTERGREN 5: 509 (cit. fr. 1929). SDS 1954, nr 154, s. 5 (om amerikanska förh.).

– RAKET-SNABB. (m era tillf.) snabb som en raket. SvD(A) 1932, nr 347, s. 8.

– RAKET-SONDERING. (i fackspr.) undersökning av atmosfäeDs tillstånd medelst raket(er) som medför(a) instrument för olika slag av mäningar. 2SvUppslB (1952).

– RAKET-SPURT. sport. mycket snabb spurt. 1drBl. 1924 nr 82 s. 2.

– RAKET-SPÖ.

[jfr t. raketenrutel = -stång.

WESTE (1807). RAMSTEN o. STENFELT (1917)-

– RAKET-STAKE. == -stäg. LIND 2: 150 (1738). MÖLLER 2: 225 (1755).

– (2) RAKET-START. (i sht i fackspr.) start (särsk.: flygplans start) med hjäp av raketmotor(er). TT 1944, s. 915

– RAKET-STATION.

[jfr d. raketstation, eng. rocket station]]

särsk. (i sht i fackspr., numera bl. mera tillf.): sjörädningsstation utrustad med raketapparat. TSjöv. 1852, s. 68 (om danska förh.). 2NF 37: 177 (1924).

– RAKET-STATIV. (†) raketstäl (med två korta o. ett långt ben). Krig VAF 1846. s. 306. WoJ (1891).

– RAKET-STAV.

[jfr t. raketenstab]]

(†) == -stäg. BJÖRKEGREN 171 (1784). HEINRICH (1828).

– (2) RAKET-STEG. (i fackspr.) om var säskild av flera för framdrivning av en kropp (projektil l. luftfarkost) anväda raketmotorer som väka i tidsföljd efter vsrandra (så att en raketmotor börjar fungera, då en annans varkningstid ä till äda). 2SvUppslB 23: 811 (1952).

– RAKET-STICKA, r. l. f.

[jfr t. raket enstecken, en;. rocket stick]]

(föga br.) == -stång. WIKFORSS 2: 360 (1804). HEINRICH (1828).

– RAKET-STIGA. (†) stiga som en raket. En Terasse dä Heilsingborgs vattnet Raqvettsteg i en vattenkonst. CAEHRENSVÄRD Brcv 2: 305 (1799).

– RAKET-STJÄRT. ( i fackspr., föga br.) vid rädningsraket fastgjord kedja vid vilken raketlinan fätes. RAMSTEN o. STENFELT (1917)-

– RAKET-STOCK.

[jfr t. raketenstock]]

(†) redskap bestående av en urholkad träubb vari rakethylsan anbringndes, då den fylldes. MÖLLER 2: 644 (1785). WESTE (1807). DALIN (1855).

– RAKET-STRUT. (†) fyrvärk. strutformig tillsats till rakethylsa, anväd för inneslotande av större försätningar. XHB 66: 86 (1871).

– RAKET-STYCKE. (†) mil. raketkanon; anträfat bl. om utlädska förh. KrigVAT 1852 s. 716. Däs. 1853, s. 274.

– RAKET-STÅNG.

[jfr t. raketenstange]]

träibba l. trätång fäst (l. avsedd att fästas) vid rakethylsa för att tjäa ss. styrniedel vid raketens gång genom luften; jfr -käp, -skaft, -spö, -stake, -s tav, -sticka. LOENBOM Stenbock 1: 91 (1757).

– RAKET-STÄLL.

[jfr t. raketengestell]

ställ (i sin enklaste form bestående av en trälyka o. d.) vari raket anbringas vid avbräningen; ofta (särsk. i fråga om krigsraketer) om sådant stäl av mera komplicerad konstruktion, omfattande styrrör l. styrskona (styrskenor) o. lavett o. d.; jfr -automat, -galge, -orgel, -stativ, -stälning. NF 13: 680 (1889). 2SvUppslB 23: 818 (1952).

– RAKET-STÄLLNING. raketställ. BJÖRKEGREN 441 (1784). BJÖRKMAN (1889).

– RAKET-SVÄRM. (mera tillf.) sväm av raketer (särsk. vid fyrväkeri). TISELIUS Huxley Fyrv. 11 (1931).

– RAKET-SYSTEM.

[jfr eng. rocket system (i bet. 1)]

[RAKET-SYSTEM.ssg 1]

1) (i fa ckspr. i sht mil., numera knappast br.) om rakethylsa o. raketstång sammantagna, betraktade ss. en sammansatt kropp; ä. abstraktare, om (l. med tanke på) sätet för raketstångens fätande vid hylsan. KrigVAH 1827, s. 48 HOLMBERG Artill. 3: 252 (1883; abstraktare).

[RAKET-SYSTEM.ssg 2]

2) (mera tillf.) mil. allmänare, om det system för rekylfria vapen som kommer till anvädning vid avskjutning av raketer. ArtillT 1947, s. 135

– RAKET-TILLVÄRKNING ~020. särsk. till 1. KrigVAH 1835 s. 153.

– (2) RAKET-TUB. (i fackspr.) tub l. rör inneslutande en raketmotor (för framdrivning av flygplan o. d.). 2SvUppslB 23: 813 (1952).

– RAKET-VAGN.

[jfr t. raketenwagen, eng. rocket carriage (båda i bet. 1)]

[RAKET-VAGN.ssg 1]

1) (förr) mil. till 1: (fyrhjulig) vagn med däpå monterat raketstäl med tillbehör; jfr -fordon. LdVBl. 1836, nr 26, s. l.

[RAKET-VAGN.ssg 2]

2) (mera tillf.) til l 2: raketdriven vagn (som går på skenor). SvD(A) 1928, nr 170, s. 12 (i fråga om försök utfört i Tys kland).

– RAKET-VAPEN.

[jfr t. raketenwaffe]]

mil. eldvapen för utskjutning av raketer; ä.: raketprojektil anväd ss. vapen. TT 1944, s. 914 Radiostyrda raketvapen. SvD(B) 1946, nr 233, s. 4. 2SvUppslB 2 (1952; om eldvapen).

Avledn.:

– RAKETIST , m. (†) till 1: k rigsman som tillhör förband med raketvapen. KrigVAH 1827, s. 63 (om engelska förh.).