RAM ra⁴m (äWESTE; i pl. ramar rim mande med kammar CFDAHLGREN 2: 218 (1842)), sbst.¹, förr ä. RAMM,
sbst.¹ r. l. m. (f. LIND (1749)); best. -en; pl. -ar (ArkliR 1566, avd. 2, osv.) ((†) -er, ä. att häföra till sg. rama, ArkliR 1566, avd. 2, AHRENBERG Män. 2: 219 (1907)); förr ä- RAMA, sbst.¹, r. l. f.; pl. -or (BoupptSthm 'j'
1686,
BROMAN Gl ys- 2: 196 (c. 1730)) l. möjl. -er (se ovan).
(ram -hm) 1560 osv-
rama 1640–
c. 1730 (:
ramor,
pl.). ramm 1686. rammar, pl.
1693–1839. rammen, sg. b est.
1711–1801. ram- mer, pl.
1566)
[jfr y. fsv. rama, f., d. ramme; av mlt. rame, m. (l. mnl. rame l. holl. raam), ram att späna upp tyg o. d. på, (fönster)infattning m. m., motsv. mht. ram(e), f., stöd, stäl(ning), ram, fht. rama, f., stöd, stälning vid väning, t. rahmen, ä. t. o. t. dial. ä. rahm, m. o. f., rahme,
f.; av omstritt urspr. ] [RAM.sbst1 1]
1) konstruktion bestående av en l. flera lägder av träl. metall o. d., bildande (den fullstädiga l. ofullstädiga) periferien av en rund l. fyrkantig l. oregelbundeD figur o. tjäande till att späna ut ngt (t. ex. ett stycke tyg) på; stundom ä. dels (i sht i pl.) om dessa lägder, dels med inbegrepp av det utspäda materialet. Xöptes en ran1 till perlestickerne.
KläkamRSthm 1560 E,
s. 5 Fyrkantig stoor ram . . till en Crön–ingz Himmel af trä. HusgKamRSthm 1700, s. 118 . Minna . . j Späner silkesväven ut / Mellan bågens rammar.
STAGNELIUS (SVS) 1: 98 (c. 181 5). Tamburin består af ett stycke skinn, spädt öfver en rund ram.
WEGELIUS Musikl. 2: 188 (
1889). De ramar med målad vä som kallas kulisser.
BERGMAN i
3SAHL4'. 1: 172 (
1944).
–- jfr BLIND-, BRODER-, KIL-, KLÄDES-, SPÄNN-, TAK-, TRÄ-RAM m. fl. – särsk. a) (i sht förr) om stommen hos en snösko; jfr 3. BALCK Idr. 0: 122 (
1888).
EtnolStHammarstedt 80 (
1921).
b) (†) öveI-gående i bet. : skäm (av tyg utspät på ram); ä. om kuliss l. dyl.
(Sv.) Afsöndra et rum genom ramar;
(t.j ein Zimmer durch Schirme abtheilen.
MöLLER (
1790).
BESKOW Theat. 1832, Bil. 4
(om kuliss). [RAM.sbst1 2]
2) konstruktion (ofta av trä som helt l. delvis omsluter l. bildar den yttre begräsningen av ett mer l. mindre plant föremål, infattning; särsk. om infattningen kring spegelglas, tavlor o. d.; ä. (särsk. i pl.) om de lägder l. stycken varav en sådan infattning består; jfr KARM 1 d. Line. (1640; under plute us). I Spegell iuedh suarta Ramer. BoupptSthm ?a/,
1659. 1. Vhr medh förgyldh rahm.
Däs. "/i
1676.
Ett (spel)bord, som bestod af svart skiffer, infattadt i en ram. ÖDMANN Hågk. 18 (
1801;
uppl . 1918).
Rammarne omkring Altartafian. VDAkt. 1839, nr 367.
SvKyrk. Dal.
1: 20 (
1916). jfr
BILDHUGGAR-,
FOTOGRAFI-,
GIPS-,
GLAS-,
GULD-,
KOPIE-,
KOPIE-,
RINGS-,
SKÖLDPADDS-,
SPEGEL-,
STUCK-RAM m. fl. –- särsk.
a) i uttr.
i l.
inom (förr ä.
tin)und er) glas och ram, om tavla, bild o. d., betecknande att den ä täkt med glas o. försedd med infattning.
kan satte fätmöns porträt i glas och ram. REMMER Theat. 1: 46 (
1814: inunde r). Ett tal, som häger i kyrkorne under glas och ram.
WIESELGREN ScSkL 4: 412 (
1848).
BURMAN Spinn 231 (
1953: inom).
b) i öppning för fönster l. dörr l. lBcka o. d. anbragt (vanl. fyrkantig, stundom ä. rundad) träonstruktion vari fönstret (fönstren) osv. infätes (infätas); jfr
KARM 1 a.
LUNDSTRÖM LPGothus 1–2: 117 (
i handl. fr. 1609). Skall . . uti alla Krigz Collegii Rum . . Liys uptädas, Nembl 8 Liuus i hwart Fönster Karm som beståår af 4 Rammar.
HovförtäSthm 1693 A,
s. 376 Ramarn .. hvaremot Sluss-luckorne, eller Portarne . . passas VetAH 1811,
s. 88För dörrar göres af . . plank en fyrkantig ram, dörrkarm. ROTHSTEIN Byggn. 505 (
1859).
Luckorna .. (på ugnen) böra sluta tät intill sina ramar. TByggn. 1859,
s. 58 Till flätvingar hörande ramar att infattas i väg. VaruhbTulltaxa 1: 494 (
1931). jfr
KORS-,
LUCKRAM.
c) snick. om listväk (t. ex. i en dörr l. panel) som omsluter fyllning av tunnare material
STÅL Hyggn. 1: 301 (
1834).
(Då man gjorde skåpdörrar) hopfogade man ramar, mellan hvilka fyllningar insattes. 1MinnNorddr I. 2: 3 (
1881).
SvUppslB (1935). d) (i fackspr.)
stomme (av rostfritt stål l. dyl.) vari inpassas glasskivor som bilda vägar o. botten i ett akvarium. FoFl. 1930,
s. 187 e) i utvidgad anv., om bård l. figur liknande en tavelram som målats l. ritats l. sytts l. broderats o. d. ss. infattning till en bild resp. ett textilarbete o. d.
UGGLA Herald. 45(1746).
Alm(Sthm) 1837, s. 45
(på sedel). Ramen (som uppritats på pappersbladet) indelas . . i 4 delar på höjden och 5 på bredden. PASCH Linearritn. 4 (
1880).
R.amens . . huvuduppgift . . ä . . att begräsa annonsutrymmet från näliggande annonser och textytor. HandInd. 232 (1926). Fatab. 1930, s. 219
(på broder i). ,
BLAD-,
ORNAMENT-RAM. – särsk. (
i fackspr.)
i utvidgad anv.: inramad tidningsartikel. KARLGREN Journ. 10 (
1923).
f) i vissa mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. Til ram . . omkring örte-sägarna hade Mr. Collinson satt knokor af . . Ox-ben.
KALM Resa l: 452 (1753). Kring taffeln sig hopen deiar, / en böljande brokig ram. FRÖDING Eftersk. 1: 5 (
1888. 1910 ) Ansiktet . . lyste av förvätan ur päskragens svarta ram.
SIWERTZ JoDr. 329 (
1928).
– jfr GRAV-RAM. – särsk. [RAM.sbst1 2.a]
a) om kroppsdel l. naturföremål o. d. som omsluter en annan kroppsdel l. ett annat naturföremål osv. likt en infattning KOLMODIN QrSp. 1: 526 (
1732).
Sträderna äo . . den vackraste gröna ram kring en klar spegel. GEIJER Brev 217 (
1827).
Denna trakt, der . . åkertegarne . . omkransas af skogens ram. HÖJER Sv. 1: 279 (
1873).
Kring hela ansigtsovalen frodades en yfvig ram af mörkt hår. BENEDICTSSON Eftersk. 82 (c. 1885). SvNat. 1920, s. 68. jfr:
(Skäget) var rakat, att dett gick allenast med en smail ram upp åht örat.
LINNÉ Dal. 325 (
1735).
jfr SKOGS- RAM. d) om ngt mer l. mindre abstrakt; särsk. om ngt som täkes (logiskt) begräsa ngt annat l. bestäma ngts form l. omfång l. innefatta de villkor som gäla för ngts existens l. liv l. utveckling o. d. Ämnet kan icke uttömmas inom ett föredrags ram l. inom ramen av l. för ett föredrag. Detta problem. faller utom ramen för min framstälning. Inom sonettformens trånga ram. SKN 1841,
s. 90 Akademiska föreningen blef . . den yttre ramen för hans verksamhet. SVEIBULL LundLundag. 235 (
1891).
(Han) fann snart, att granskningen måste spräga ett pressinlägs ram. HT 1916,
s. 100Det åsyftade partiets (i sk rif- ten) egenskap att något falla ur ramen. BLANCK GeijerGötDiktn. 121 (
1918).
Ramen kring stapelavlöpningen. VFl. 1936, s. 155 jfr KOSTNADS-RAM. särsk. (med präel av fackspr.) om ramberätelse o. d. BÄCKSTRÖM Folkb. 1: 1, 3 (
1845).
B erätelser, sammanfogade inom en gemensam ram, liksom Boccaccios "Decamerone". NF 3: 260 (1878). Ramen för Guillaumes skildring ä en dröm. VLitt. 2: 139 (1902). [RAM.sbst1 3]
3) om för olika praktiska l. tekniska ädamål brukade föremål (l. delar av föremål) som till sin form i ngt avseende (ofta gm att bilda en mer l. mindre smäker konstruktion som omsluter en l. flera öppningar) påminna om en ram (i bet. (1 o.) 2); särsk. om fyrkantiga l. rundade l. oregelbundet formade sådana föremål som tjäa som upphägningsanordningsr l. till fäte l. till att ge stadga åt en konstruktion o. d.
POLHEM Brev 198 (
1735;
i bandstol). Hjulet . . stäles i ramen . . som invädigt på bäge sidor ä försedd med kuggar. JernkA 1829,
Bih. s. 321. Kulor, fätade på ståltrådar i en ram.
BerRevElLäov. 1832,
s. 37 Pålkranens fot eller ramen. ROTHSTEIN Byggn. 343 (
1857).
Sigtet (på et t gevä) . . (består) af en ram med derå skjutbar löpare. EldhandvSkjutsk. 1: 66 (
1876).
Över och under (pappers-)packen placeras ramar . . av bräer. SvSkog. 1161 (
1928). – jfr
ANKAR-,
ANLAGGNINGS-,
BLIND-,
FÅNG-,
HÅV-,
KNIV-,
KUL-,
KYLAR-,
LADD-,
SIKT-RAM m. fl. – särsk.
a) tekn.
på fordon: den horisontella (av balkar l. dyl. förfädigade) stomme påvilken överredet (o. motorn l. maskinen o. d.) anbringas (o. som vilar på hjulaxlarna); ä. om motsvarande del hos flygplan l. vissa transportabla maskiner; ä. (i sht i pl.) om de delar l. balkar av vilka en sådan stomme ä sammansatt. HWASSER HbLokF 27 (
1865).
Förr utfördes eldstaden (i ett lokomotiv) så bred att den jät fick rum mellan ramarne. TT 1900, M.
s. 19. Ramens läe inom . . eller utom hjulen
(på ett lokomotiv).
2UB 9: 180 (
1905).
VerdS 168: 19 ( 1910; hos flygmaskin m. m.). Friktionsspel med ram för placering af motor. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 119.
(Gatu-)upprifvarens ram.
Däs. /: 130.
NERÉN (
1930;
hos bil). jfr
BOGGI-,
INNER-,
TENDER-RAM. b) i sågväk: i vertikalled rörlig stälning vari äo infogade ett antal (numera vanl. minst två) långa vertikala klingor som såga stockar till plank o. bräer o. d.; ofta i allmänare anv., om hela maskinen.
PH 5: 3490 (
1752).
Såg . . på Hollenskt sät inrätad med 6 blad i den ena, och 2 i den andra ramen. HÜLPHERS Dal. 50 (
1762).
Sågen . . ä späd upprät i en ram af träeller gjutjern. ENEBERG Karmarsch 1: 53 (
1858).
På den tiden m an inte hade ram utan bara en visslande och vinande klinga. JOHNSON Hä 38 (
1935).
jfr LÖS- , SÅG-RAM. c) (i fackspr.) om den trätälning som utgör huvudpartiet av en späd handsåg. Landsm. XVIII. 1: 8 (
1912).
V) det av (metall)rör bestående parti av en cykel o. d. som styranordningen, sadeln, hjulen m. m. äo fäta vid; ä. inskräktare, om det horisontala röret mellan sadeln o. styranordningen på en herrcykel. ÖSTBERG Vel. 28 (
1894).
2NF 31: 1094 (
1921). jfr
CYKEL-,
VELOCIPED-RAM.
e) biodl. om vart o. ett av de föremål liknande en låg låda utan botten som instälas bredvid varandra på kant i en bikupa o. tjäa till fäte för bikakorna.
DAHM Biet 141 (
1878).
f) lant. den (ofta mer l. mindre stegformiga) del av en harv vid vilken pinnarna l. skäen äo fäta. TT 1899, M.
s. 41.
g) vap. på ädre kulsprutepjäer (vid Marinen o. fätnings- o. positionsartilleriet): (stegformig) jänkonstruktion som utgjorde fäte för piporna.
DE RON o. VIRGIN I. 8: 6 (
1887).
UFlott. 3: 33 (
1906).
h) vap. på revolver: ramformig del i vilken kammarstycket roterar.
EldhandvFätartill. 1887, s 10.
i) sjöt. om stommen till ett jänroder.
ENGSTRÖM Skeppsb. 55 (
1889).
jfr RODER-RAM. j) sjöt. visst slags (ramformig) anordning för lodning o. d.; om nutida förh. bl. om dylik anordning som bogseras akterut (jfr SLÄP-RAM). SD 1906, nr 14 s. 5.
STENFELT (
1920).
SvGeogrÅb. 193 3, s. 131. jfr
PEJLINGS-RAM.
k) redskap för mäning av ved, bestående av en horisontell öppen rektangel av plank o. en däöver stående stälning av två stolpar o. en överliggare.
SFS 1934, s. 735 1) (förr)
mil. om vart o. ett av de ramformiga stycken av vilka träeklänaden i ett mingalleri var sammanfogad; särsk. i uttr. hollädska rarnar, om sådan beklänad av bräer. 2NF 18: 561 (
1912).
jfr DELEEN 2: 315 (
1814).
m) (
förr)
vid tädsticksfabrikation: apparat bestående av bl. a. två lodräa ståndare som fasthöllo ett stort antal vågräa, långsmala skivor. mellan vilka fastklädes tädstickor som skulle förses med tädsats. NF 16: 1208 (1892). n) ( †)
mus. i tungpipa: uppslitsat metallrör mot vilket tungan slår, munstycke. DRAKE Töpfer 78 (
1850).
0) (†) i utvidgad anv., om slussport bestående av en höj- o. säkbar lucka.
KÖNIG Mec. 150 (
1752) .
p) (
i fackspr.)
ramflotte. VäterbK 1953, nr 2 38,
s. 3 [RAM.sbst1 4]
4) [specialanv. av l. utvecklat ur 2 (o. 3)]
(fyrkantig l. rundad) konstruktion avsedd att ge en viss form åt det som den begräsar l. att sammanhålla det l. hindra det att utbreda sig o. d.; särsk. (
numera knappast br.)
om kanton av en bassäg. Rammen af danimen. KKD 5: 241 (
1711).
Den . . trampade (torv-)massan . . formas vidare i ramar till små tegelformiga stycken. TT 1871,
s. 45 2SvUppslB 11: 738 (1949; vid gjutning). – särsk.
boktr. fyrkantig (jän)konstruktion som omsluter o. sammanhåller en stilsats; jfr
FORM II 6 O.
PRESS-RAM. BJÖRKEGREN 2277 (
1786).
jfr FORM-, KIL-, TRYCK-RAM m. fl. [RAM.sbst1 5]
5) [jfr motsv. anv. i ä. t.; jfr 3]
(†) bärgv. Ram . . kallas uti resverket för en stångjänshammare, det mycket grofva enkla eller dubbla träet, som ligger horizontelt och sammanhåller begge standarne. RINMAN 2: 716 (
1789).
[RAM.sbst1 6]
6) [jfr 2 f]
(
†)
mil. kader (se d. o. 2). Stam, tillika med befä och underbefä . . kallas en trupps . . ram. HAZELIUS Förel. 26 (
1839).
VRYDBERG (
1871) hos
WARBURG Rydbg 2: 122.
Ssgr (i allm. till
2):
–
RAM-AFFÄR.
affä (s e d. o. 6 slutet) dä ramar till tavlor, speglar o. d. säjas. AdrKalSthm 1916. Adr.
s. 152.
–
(2 d) RAM-AKVARIUM. (
i fackspr.)
akvarium (se d. o. 1) vars sidor äo infattade i ramar, stälakvarium. FoFl. 1930,
s. 187.
– (
3)
RAM-ANTENN.
el.-tekn. radioantenn bestående av en (fyrkantig l. rund) ram (av trä kring vilken en tråd ä lindad; ä. med något avvikande utförande. ERIX (
1923).
–
(1–-3) RAM-ARBETE -⁰¹⁰. särsk.
handarb. till
1: ett slags handarbete vid vars utförande material (tyg l. dyl.) spädes på en ram.
Freja 1879,
s. 136 (En) bård i ramarbete. Freja 1881,
s. 170 –
(2 f β) RAM-AVTAL -⁰². mellan parter (huvnuorganisationer) på arbetsmarknaden ingånget kollektivavtal som anger ramen för individuella avtal l. kollektiva avtal av läre ordning; särsk. inskräktare, om avtal mellan Svenska arbetsgivareföreningen o. Landsorganisationen angående indextilläg vid levnadskostnad sstegrin g. SvDA b. 17: 206 (1940).
–
(3 a,f) RAM-BALK.
i sht tekn. var o. e n av de balkar som bilda ramen på ett fordon l. vissa jordbruksredskap o. d. JUHLIN-DANNFELT 362 (
1886;
på harv). – (jfr
2 f B slutet)
RAM-BERÄTTELSE.
(med prägel av fackspr.) i litterärt värk: episk framstälning skildrande de förhållanden under vilka de hädelser berätas (av en l. flera personer) som bilda värkets huvudinnehåll; stundom ä. i utvidgad anv., om värk som innehåller sådan framstälning. Ramberätelsen till (Canterbury Tales). S.Litt. 2: 505 (
1903).
MONTELIN VLittH ;:
145 (
1933).
jfr SDS 1947, nr 256, s. 10
(ifråga om film). – (
1)
RAM-BORSTE. (
förr)
borste varmed 1nan efter ruggningen släade till ytan p– kläe som uppspäts i ramar till torkning. KJELLBERG Utl 402 (
1943).
– (
3)
RAM-BRO.
byggn. (av ett l. flera spann beståonde) betongbro i vilken brobalkon (i spannet resp. vart säskilt spann) tillsammans Ined upplagen bildar en enhetlig ramformig konstruktion; jfr
-väk 2 c. Betong 512 (
1945).
–
(2 c) RAM-BÄLG. (
†)
mus. orgelbälg dä träottnarna bestå av ett ramvärk med fyllningar av tunnare trä. DRAKE Töpfer 22 (
1850).
–
(3 e) RAM-BÄRARE,
r. i. m.
biodl. p–- ram i bikupa: upptill utskjutande del vari ramen upphäges.
LEWERÉN Bisköts. 41 (
1900).
–
(1,3) RAM-DYNA,
r. l. f. (
i fackspr.)
möbeldyna (som ä löstagbar o.) fastsatt på en ram. UPMARK Möbl. 36 (
1913).
–
RAM-FIGUR. (
i fackspr.)
[RAM-FIGUR.ssg 1]
1) till 2 e, på hälristning: figur bestående av korsande l. parallella (raka l. sicksackformade) streck o. d. inramado av en fyrkantig l. rundad linje. Fornv. 1925,
s. 14 [RAM-FIGUR.ssg 2]
2) (
mera tillf.)
till 2 f d slutet: figur (se d. o. 4) som tillhör ett litterät väks rani. WRANGEL Dikten 231 (
1912).
– (
3)
RAM-FILTERPRESS -⁰⁰?. tekn. filterpress bestående av ramar av vilka varannan överspäts med filterduk l. bestående av plåtar med filterduk o. niellan dessa insatta ramar. SvUppslB –: 416 (
1932).
Ingenjörshb. 4: 709 (
1951).
– (
3)
RAM-FILTRERPRESS -00' (
numera bl. tillf.)
== -filterpress. JcrnkA 18 90 s. 128.
AUERBACH (
1913).
– (
3)
RAM-FLOTTE. (
i fackspr.)
oni hög flotte bestående av för sjötransport avsett rundvirke (upplagt på en botten av bjäkar med sidostöttor); jfr ram, sbst.¹³ p. EDBERG T2rä 62 (
1929)-
Ssg:
–
ramflott-lägning. (
i fackspr.)
upplägning av virke i ramfiottar. NorrskensR. 1927,
nr 172, s. 2.
–
RAM-FORM.
I. till
2: för ram(ar) utmäkande forni (se d. o.
1 1); forni tios ram(ar).
BERG handarb. 193 (
1874).
––––- (1917)1I. (i fackspr.) till 3 e: mall anväd vid förfädigande av ramar till bikupor; jfr form II. DAHM Biet 140 (
1878).
LEWERÉN Bisköts. 42 (
1900).
–
RAM-FORMIG som har formen av en ram; som till sin form pam1nner om en ram; som bildar en fyrkantig 1. rund l. oregelbunden periferi kring en öppning. CEDERSCHIÖLD HbBarnm. 14 (
1843).
–
(3 m) RAM-FYLLARE. (
förr)
vid tädsticksfabrik: arbetare lned uppgift att fylla ra1nar med tädstickor som skulle förses med tädSatS. PT 1899,
nr 10: s. 3.
–
(3 m) RAM-FYLLNING. (
förr)
jfr -fyllare.
Ssgr (förr):
–
ramfyllnings-maskin.
PT 1898,
nr 103, s. 4.
–
ramfyllnings-rum,
n. PT 1898,
nr 103, s. 4.
–
(2 e) RAM-GARNITYR.
boktr. uppsätning l. förråd av (klich–er till) ramar l. ramstycken till trycksidor; jfr garn1tyr 2 slutet.
Fatab. 1914,
s. 77 –
(2 f) RAM-GRAV,
r. l. f. arkeol. forntida grav med en ram av kantstälda stenar kring likets (l. likens) plats.
TurA 1919,
s. 17.
– (
1)
RAM-GÅRD.
(om ä. förh.) vid kläestillväkning: (avgräsat områdo mod) samling av ramar för tygets torkning. LINNÉ S;g. 121 (1747) . BL 1: 153 (1835).
–
(2 f β) RAM-HUSHÅLLNING 10?0. nat.-ekon. ekonomisk väksamhet i ett land, vid vilken staten uppdrager ranien för näingslivet utan att direkt dirigera detta. Tur. 4 1948,
s. 148 –
RAM-HYVEL.
[jfr t. rahm(en)hobel]]
(
†)
för framstälning av ramar o. lister; jfr list-hyvel. BovpptVäxj. 1781.
SvTyIHex. (
1872).
–
(3 b) RAM-HÄL. (
†)
sannol. om plugg l. dymling som fäste en sågram vid ngn av de kraftöverförande delarna; jfr hä, sbst.² BROMAN Glys. 3: 92 (c. 1730).
–
RAM-JÄRN.
[RAM-JÄRN.ssg 1]
1) metall. till 3; i metallurgisk ugn: vartdera av fyra lång;smala, med hak försedda järn vilka utgöra fäste för de galler som skilja pipan från eldstäerna. JernkA 1828, 2: 93.
[RAM-JÄRN.ssg 2]
2) (
†)
boktr. till 4 slutet. Ramjern höra tvenne till en Ram; de måste vara raka utarbetade och icke allt för tunna, på det de vid slutningen icke så lät böjas. Täbel Boktr. 2: 31 (
1823).
–
(3 e) RAM-KUPA,
r. l. f. biodl. bikupa där bina bygga på flyttbara, fyrkantiga ramar. LANGLET Husm. 759 (
1884).
– (
3)
RAM-LAGER,
n. tekn. eg.: lager i en ram; i sht om vart o. ett av de lager som uppbäa vevaxeln i en maskin, vevaxellager. FRYKHOLM Ångm. 176 (
1881).
– (
3)
RAM-LAVETT. (förr)
artill. lavett bestående bl. a. av två vertikala ramar (på vilka rekylmanteln vilade).
HAZELIUS Artill. 61 (
1833).
UB 6: 58 (
1874).
–
RAM-LAVETTAGE. (förr)
artill. jfr
-1avett. 2NF 15: 1428 (
1911).
–
(2 e) RAM-LINJE.
(med präel av fackspr.) om linjer som likt en ram omfatta en teckning l. målning l. ett motiv på ett textilarbete o. d. SCHEUTZ Ritk. 230 (1 832). Porträten äo tryckta på grå botten inom svar1a ramlinier.
2Saml. 1: 158 (
1880).
SYLWAN Ryo r 84 (1934; på rya).
–
RAM-LIST.
list av det slag var av ramar till tavlor, speglar o. d. tillväkas; ä. koll. l. ss. ämnesnamn; jfr
list, sbst.² ³
a.
SDS 1870,
nr 1, s. 3.
(Två) collyrsmlist. PT 1901, nr 59 A,
s. 4 särsk. (
i fackspr.)
i oeg. anv., i fråga oni ramar (se ram, sbst.¹ ² e) som tecknats l. målats l. tryckts l. dyl. NordBoktrK 1915,
s. 15 –
RAM-MAKARE.
jfr makare 2. 2NF 23: 1289 (19 16). –
(2 e) RAM-ORNERING.
kOnkret: ornering som bildar l. finns på en ram. HAHR ArkitM 123 (
1902).
– (
1)
RAM-PLATS. (
förr)
vid fägeri: (öppen) plats för torkramar; jfr -gård. PT 1758,
nr 66, Bil.
s. 2.
–
RAM-PLATTA, r. l. f. på tavelram anbragt platta med uppgift om motivet, konstnäen o. d.
KJELLIN Troili 2: 231 (
1917).
– (
3)
RAM-PLOG. (
i sht förr)
lant. [RAM-PLOG.ssg 1]
1) plog i vilken sulan tillsammans med åsen o. dennas stolpar bildar en ram, fyrsidig plog. L–
plFmT 43: 93 (
1931).
JätlHäjedH 1: 435 (
1948).
2) om ett slags (hjulförsedd, tvåskäig) jänplog med skären fäta på ett i körriktningen löpande ramstycke. LB 4: 216 (
1905).
– (
3)
RAM-PLÅT.
tekn. plåt som utgör en ra1n l. ett ramstycke (0. bildar fäste för maskindelar o. d.). TT 1896. M. s. 81
(på lokomotiv).
LB 4: 11 (
1903;
dynamometer).
– (
3)
RAM-PRESS.
tekn. -- -filterpress. TT 1898, K.
s. 11.
Inenjörshb. 4: 709 (
1951).
–
RAM-PRIS,
sbst.¹, n. pris på ram (till tavla o. d.). kan gav inte jner ä rarn- priset för tavlan.
–
(3 d) RAM-RÖR.
om rö r som utgöra (vissa) delar av l. bilda ramen till en velociped l. motorcykel o. d. ÖSTBERG Vcl. 29 (
1894) . Ramrör,
(dvs.) de delar av ramen på en motorcykei, som ligga över och under bensintanken.
NERÉN (
1930).
–
(3 b) RAM-SERVIS. 1 (
i fackspr.)
sammanfattningen av de arbetare som sköta sågninSen vid en sågrani. EDBERG Trä 68 (
1929).
– (
3)
RAM-SIKTE.
vap. sikte bestående av en fällbar ram med en därpå förskjutbar löpare med siktskåra. EldhandvSjutsk. 2: 20 (
1877).
–
RAM-SKÅP.
kulturhist. litet, grunt vägskåp påminnande om en inramad tavla. Kulturen 1939,
s. 54 – (
3)
RAM-SLÅ, r. l. f. slå som utgör en del av en mer l. mindre ramliknandA konstruktion; särsk. om slå niellan två ben på en möbel. Bord med . . balusterformade ben och ramslåar.
UpplandNordM 14 (
1926).
ERIXON fltöbl. 2: XXXVII (
1926;
på stolar). Fatab. 1930, s. 190
(i brunnsöppning). – (
1)
RAM-SLÅ,
v.¹ (v. 2 se sp. 197). (om ä. förh.) uppspäna (ruggat kläe) i ram för att torka det. KJELLBERG Ull 402 (
1943).
–
RAM-SNICKARE. (
i sht förr)
jfr -makare. 1nkBeskattnNo'rk. 1911,
s. 33 –
RAM-SNIDARE. (
i sht förr)
jfr -makare . Husg RamRSthm 1730–32, s. 701.
– (
3)
RAM-SPANT.
skeppsb. kraftigt spant bestående av spantjän o. kontraspant som förenats med spantjänet Inedelst en plåt. RAMSTEN o. STENFELT (
1917).
–
RAM-STOCK.
[RAM-STOCK.ssg 1]
1) (
i fackspr.)
till 3: bjäke l. stock i ytterkanten på långsidan av fiotte l. fiottbro. KrigVAH 1808,
s. 113 2jvK ul- turb. 7–S:
258 (
1937).
[RAM-STOCK.ssg 2]
2) (
†)
byggn. till 3: vertikal stock som tillhör stommen i ett hus o. ä placerad meilan hörnstockarna. LfF 1862,
s. 145 [RAM-STOCK.ssg 3]
3) (
†)
bärgv. = ram, sbst.¹ ⁵. RINMAN 1: 233 (
1788).
DALIN FrSvLex. 2: 594 (
1843).
– (
5)
RAM-STOLPE. (
†)
bärgv. RINMAN 1: 785 (
1788).
Ramstolpar . . äo tvenne uti en hammarstälning lodrät upstående starka stolpar, som med ramstocken . . äo hopbundne. DENS. 2: 797 (
1789).
SvTyHlex. (1872). –
(2 e) RAM-STRECK.
särsk. (
i fackspr.)
om streck (på ristade stenar) som bilda en ram. NILSSON Ur. 2: 29 (
1862).
–
RAM-STYCKE. (
i fackspr.)
[RAM-STYCKE.ssg 1]
1) mer l. mindre ramformigt föremål (som ofta utgör en del av ett annat föremål); ä.: stycke l. del av en r–m; särsk. om var o. en av de lägder som bilda (lång)sidorna på en ram. a) till 2; särsk. a) till 2 c, om de stycken som tillsammans bilda ranien kring en fyllning l. spegel (i en dörr l. panel l. dyi.). BRUNIUS d1etr. 192 (
1836;
på en gravvård).
2NF 26: 113 (
1917;
på dörr). Ta peter som uppsätas i fyllningar, d. v. s. inom ramstycken.
HantvB I. 1: 168 (
1934).
B) boktr. ti ll 2 e: var o. en av de fyra lägder sona bilda ram kring en trycksida o. d. NordBoktrK 1909,
s. 13 jfr
SD( L) 1902,
nr 137, s. 2. jj) (
tillf.)
bildl.; jfr ram, sbst .1 2 f. Höga granar bilda taflans ramstycke till höger och venster. PT 1902 nr 202 A
s. 3.
Fenni a XL. 4: 6 (
1917).
b) till
3. TT 18 80, s. 132 (
i maskin). ROOSVAL Schmidt 7 (
1896;
i kamera). Fornv. 1907, s. 53 (
i möbel). särsk. cr) till
3 a;
om lägder (av motall l. trä som bilfla ramarna till ett hjulfordon l. en fiygniaskin l. dyl. Ramstycken till boggivagnar. 2NF 2d:
643 (
1914).
NERÉN (
1930;
i bil).
SoldatundFljgv. 1944 s. 203
(i flygplan). –) till 3 b, om de l?åda långsidorna i en sågram.
ENEBERG Karmarsch 1: 53 (
1858).
r) till 3 c, på handsåg: båge l. bygel l. del av handtaget dä bladet ä fät. CNATTINGIUS 164 (
1878,
1894). 0)
lant. till 3
f, =-
ram, sbst.¹ ³
f. JUHLIN-DANNFELT 283 (1886). E) vap. i kulsprutegevär långsmal, i profil ramformig del vid vars framäda pistongen ä fät. SoldatinstrInf. 1927 s. 76. [RAM-STYCKE.ssg 5]
5) byggn. om de grova, mer l. mindre parallella (o. horisontella) balkar som bilda stommen (o. övre o. nedre begränsningenj i ett fackväk; jfr -stäg 1. TT 1891,
s. 114 –)
vap. till
3 g:
ba kre delen av ramen på vissa ädre kulsprutepjäer. DE RON o. VIRGIN l. 8: 6 (1887). g) byggn. horisontellt (i bjälklag infält) unrlerlag för stödbenet till en takstol. Turd– 1897, –. 267. [RAM-STYCKE.ssg 2]
2) [jfr ram , sbst.¹ 5]
(numera föga br.) om horisontellt liggande bjäke –som vilar på stolpar l. dyl.). hamniarband. VetAH 1748,
s. 55 CNATTINGIUS 73 (
1875,
1894).
–
RAM-STÅNG.
[RAM-STÅNG.ssg 1]
1) (
numera mindre br.)
byggn. till 3, -= -stycke 1 b 5. TT 1902, V.
s. 9.
3NF 3: 1265 (
1925).
[RAM-STÅNG.ssg 2]
2) (
†)
bötr. till 4 slute t; möjl. om var o. en av de lägder som bilda en ram. Täbel Boktr. 1: 138 (1823).
– (
3)
RAM-STÄLLNING.
(med präel nv fackspr.) konstruktion (ofta med l–ger för rörlig– delar o. Ll.) som bildar Bn rani. DALIN FrSvLcx. 2: 311 (
1843).
LB 4: 261 (
1905;
på ringvät). –
RAM-SÅG.
[RAM-SÅG.ssg 1]
1) till 3 b: maskinsåg med s–-gblad i ram. TT 1873,
s. 218 [RAM-SÅG.ssg 2]
2) till 3 c: handsåg med ram. 2NF 2Q: 23 (
1918).
–
(3 b) RAM-SÅGAD,
p. adj. om v1rke: sågad med ra1Bsåg.
SvD(A) 1922,
nr 103, s. 16.
–
(3 b) RAM-SÅGARE.
Sågväksarbetare som u tför ranisågning. TT 1878,
s. 106 –
(3 b) RAM-SÅGNING.
sågni1ig med ranisåg (i bet. 1). EKMAN SkogstAb. 164 (
1908).
–
RAM-SÅGVÄRK -01, n. jfr -såg 1. NDA 1867, nr 151, s. 4.
– (
1)
RAM-TRUMMA, r. l. f. i shC
etnogr. primitiv trumma med skinnet spät övor on oval l. rund ram; motsatt: skåltrunima. E-
mer 1921,
s. 38 Fatab. 1945, s. 97
(om lapptrumma). –
RAM-TRYCK.
[RAM-TRYCK.ssg 1]
1) (
mera tillf.)
till 1: tygtr?-ck varvid schablonen spänes på 011 rani. Form 1941, s. 2s.
[RAM-TRYCK.ssg 2]
2) boktr. till 2 e: tryckutstyrsel bestående av en l. flera (dekorativa) raRlar. Katal-"1ntÖsterIund 6: 45 (
1929).
–
RAM-TRÄ,
förr ä. -TRÄD. träväk) soRi bildar l. ingår (l. ä avsett att ingå'j i en ram; dels om enstak-stycke, dels koll. l. ss. äinesnanin. [RAM-TRÄ.ssg 1]
1) till 2. (Fönster-)bågen . . har – til 4 tum bredt ramträ. PALMSTEDT Res. 102 (c. 1780).
SvSk og. 1245 (
1928).
[RAM-TRÄ.ssg 2]
2) till 3; särsk. (om ä. förh.; bygg-'t.) om lägsgående bjäkar i en flottbrO. Krig VAb 1817, s- 95.
–
(2 f β) RAM-UPPGÖRELSE -oioo. jfr -avtal. TSvLäov. 1953, s. 319
– (
1)
RAM-VIND,
r. l. m. (om ä. förh.) vid textilfabriker, fägerier o. d.: vind med ramar för torkning av kläe (ä. vadmal, garn, ull O. d.). PT 1758,
nr 66, Bil.
s. 2.
KJELLBERG Ull 375 (
1943).
–
RAM-VÄRK,
n. särsk.
[RAM-VÄRK.ssg 1]
1) (i fackspr. ) till 2: (trä. sten- l. metall)arbete bestående av en l. flera ramar; ofta 1ned tanke på att ran1arna ––ro sammansatta av flera stycken l. bilda ett sammansatt niönster; särsk. i fråga om tavlor l. andra konstväk l. speglar o. d.; ofta om ett system av korsande lägder (t. ex. profilerade bräer) anbragta som prydnad t. ex. på en väg; ä. om målade l. tecknade l. textila ramar (se ram, sbst.¹ ² e). Ett ramverk af arabesker och ornament. NF 4: 1234 (1881). (Målningen) omgif ves af ett ramverk, bildadt af . . vätmotiv. SD(L) 1897,
nr 427, s. 3.
I förgyllda ramverk insatta taflor. Sthm 2: 100 (1897). (Boken har) ramverk å de f örsta sidorna. HILDEBRAND i 3SAH 23: 246 (1908). ERIXON Jlöbl. 2:
LVI (
1926).
särsk. bildl. QUENNERSTEDT Lflv Vä. 9 (
1906).
Maskspelet (ä) . . en mas keradbal omfattad af ett mer eller mindre betydande dramatiskt ramverk. 2NF 17: 1173 (
1912).
[RAM-VÄRK.ssg 2]
2) tekn. till 3: konstrnktion bestående av en l. flera ramar; särsk. om vinkelstyv konstruktion av vanl. raka ele1nent, t. ex. balkar l. rör; särsk. om dylik konstruktion som tjästgör ss. stomme l. ger stadga –t ngt (t. ex. ett maskineri). S=etAH 1742 s. 213. Fjäerharfvar med fast ramverk.
LB 4: 235 (
1905).
SvSkog. 1260 (
1928).
särsk. a) till 3 a. FRYKHOLM Ångm. 183 (
1881).
Ramverket utgör den fasta stomme, hvarvid alla lokomotivets delar äo medelbart eller omedelbart fäta. LUNDBERG Lok. 82 (
1902).
2NF 34: Suppl. 385 (
1922;
i bil ). jfr
boggi- ramväk. b) om konstruktion av (korsande) bjäkar i en bygenad.
TP 1871,
s. 186 Vertikala plankor infalsas i ett byggnadens stomme bildande ramverk. HAHR ArkitH 2=
5 (
1902).
c) byggn . Ramverk . . (dvs.) en typ av betongkonstruktion för kortare broar, varvid upplagen tills. med den i huvudsak raka brobalken bildil en monolitisk enhet.
2SvUppslB (
1952).
–
(3 d) RAM-VÄSKA. (
i sht förr)
väka fät l. avsedd att fätas på en cykelram. TT 1902, Ark.
s. 6.
LD 1904,
nr 241: s . 2.