© Svenska Akademien. SAOB spalt: R266; tryckår: 1956
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
RANNSAKA ran³~sa²ka, stundom ransa⁴ka (ransa'ka el. ra'nsaka (l(äs) rannsäka WESTE), v. -ade (OPETRI Tb. 27 (1524) osv.) (pr. sg. -er GlR 26: 582 (1556), MESSENIUS Swanhuita A 2 b (1613); pr. sg. pass. -es JUSLENIUS 380 (1745); p. pf. -en BjörkekDomb. 12/11 1601, Därs. 28/1 1602, -t HH N11I. 1: 6 (1561)). vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE, -ELSE (numera mindre br.; RYDEN Pontoppidan 291 (1766), SvB 1898, nr 77, s. 1, -NING (se d. o.); jfr RANN-SAKARE (se avledn.). (rand- 1541–1618. rann- (raan -, ran-) 1523 osv. -8age 1541. -8aka (-saaka, -sacka) 1523 osv. -sakia 1588–-1590. ranscha G1R 2: 98 (1525))
[fsv. ransaka; jfr ä. d. randsage, d. ransage, nor. ran- 8ake, isl. rannsaka samt eng. ransavk (inlånat från ngt av de nord. språken); förleden motsv. isl. ran":., got. razn o. feng. arn (samtliga med bet.: hus) , av ett germ. rasna- (som äv. ingår i GRANNE); senare leden ett verb i avljudsförh. till SÖKA]
jfr O-RANNSAKAD.
[RANNSAKA 1]
1) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) företaga en undersökning för att leta efter en person l. ett föremål. särsk. efter en rymling l. tjuvgods o. d., göra en efterforskning l. husu11dersökning hos ngn l. på en plats; söka igenoIn ngt l. söka hos l. kroppsvisitera ngn; dels med obj. betecknande person l. lokalitet l. förvaringsrum o. d., dels utan obj., i sådana uttr. som rannsaka ngnstädes (i ngt, Jtos ngn o. d.), rannsaka efter ngn l. ngt, äv. allmännare: leta efter ngn l. ngt. G1R 1: 101 (1523). Bonden som silffret haffde mist lsete ra[n]aka ept[er] tiuffwen. OPETRI Tb. 37 (1524). The ransakade Cappelanen om han icke skuile haffua breff vppå sigh. SVART G1 160 (1561). Haffuer iag . . nooga ransaackat effter gamble monumenter. SHÜCK VittA 2: 347 (i handl. fr. 1667). En Gulddosa med Brillanter och en Brillanvs-ring, voro . . bortstulen, . . (v.) honom var gifven befallning . . ransaka hos m:-g efter dessa saker. ULLMAN Frök. 88 (1780). Att ingrn af Adelen må1te . . ohörd dömmas, eller dess hus och gårdar ransakas. HALLENBERG Hist. 1: 197 (1790). Nu kunde han inte längre behärska den längtan han närt . . att få rannsaka . . ('le tillfångatagna männens) penningpungar. OLssoN Fiv"- Öde 35 (1953).
[RANNSAKA 2]
2) († utoni i b, d, c, f) allmännare: företaga en undersökning av ngt för att få reda pangt; forska efter l. i ngt; undersöka; granska; pejla; äv. närmande sig bet.: pröva- med obj betecknande antingen vad man undersöker l. vad man söker få reda på l. söker utforska; äv. utan obj- (se särsk. a, d a, B); jfr 3- OPETRI Tb. 80 (1525). Ransaka och see, ath aff Galilea äp ingen prophete vthkommen. Joh- 7: 52 (NT 1526)- Att alla rekiennskiap[er] skolle öffuerlöpis och rannssakis. TbLödöse 158 (1589). (Om tiggare uppträda, skall) Borgmästare och Kåd i städerne låta uphämpta (dem), ransaka orsakerna ther till, och the torfftige på annat sätt hielpa. KOF II. 2: 376 (c. 1655). Spik ok Spär . . kallas ett Balberure Instrument, och är ett Söke lärn, ther medh man . . ransakar Sårets Diupheet. STIERNHIELM WgL 110 (1663). Ransaka ej Hans (dvs. Guds) Råd. FRESE AndelD 75 (1726). Tekmessa. Ack! säg min Ajas! Herre! hvad tillämnar du? Ajas. Ransaka icke: fråga icke: SPONGBERG Soph. 43 (1866). fven ra nnsakades . . (vid husförhören), huru det förhöll sig med det sedliga och samhälleliga livet bland rotens medlemmar. JmtFmT 7: 139 (1921; om ä. förh.). – jfr UT-RANNSAKA. – särsk.
[RANNSAKA 2.a]
a) i sådana uttr. som rannsaka efter l. om l. över ngt, göra undersökning rörande ngt, söka utforska ngt, efterforska ngt; rannsaka uti ngt, forska i ngt; jfr d rc. iPetr. 1: 11 ( NT1526). Thet må vardha ransakat om, ho the äre, som fara om landhet. RA I. 1: 198 (1533). Nu vij begynne medt flijtt spörije och ransake effter, hvadh han bestältt haffver, finne vij, ath han (osr.). G1R 29: 25 (1559). The haf
[wa]
ransakat efter Jacob spilars framledne hustrues .. näste erfwinger i Findland.
2SthmTb. 7: 79 (1584). Jesu lidandes oändelighet . . blifver i evighet et ämne at ransaka uti. NOHRBORG 85 (c. 1765). Den kommission som sedermera ransakade öfver kustförsvaret 1719. MALMSTRÖM Bist. 1: 72 (1855); jfr 3. Blott han delsfartygens flaggor voro neutrala, . . rannsakade man icke efter deras verkliga ursprung. SvH IX. 1: 149 (1909). jfr EFTER-RANNSAKA.
[RANNSAKA 2.b]
b) (i vitter stil, fullt br.) i uttr. rannsaka en skrift (äv. i en skrift) o. d., undersöka l. se efter vad som står i l. rådfråga en skrift (angående ngt), forska i en skrift. Ransxaker scriffernar (fel för: scriffternar). Joh. 6: 39 ( NT 1526; äv. i Bib. 1917). Skall ransakas uthi ac tis, som nys inkompne äre, om Pär Andersson i Vrå . . haffver gådt eeden för dedt hoor han beskyltes. RP 6: 70 (1636); jfr 3. Rannsaka brev och handlingar. SvB(A) 1931 nr 283 s. 8.
[RANNSAKA 2.c]
c) övergående i bet.: ss. resultat av en undersökning l. efterforskning o. d. finna l. känna till l. (kunna) konstatera l. fastställa (ngt). Han (dvs. Gud) allene ransxakar affgrunden, och raenniskiornas hierta, och weet hwadh the tenekia. Syr. 42: 18 ("45") (öv. 1536); jfr d. D ykaren (kan) igenom Fartygets förhalande . . ransaka och utspana hvad som på Siö-botnen vidt och bredt finnes. TRIEWALD Konst. 71 (1734). Pröfning af allt, som dit intills varit ransakadt och uttaladt i samma ämne. RYDBERG RomD 48 (1877).
[RANNSAKA 2.d]
d) (i vitter stil, fullt br.) om en ingående granskning l. prövning l. analys av en människas innersta, hennes tankar, känslor o. upplevelser, motiven för hennes handlingar o. d.; äv. (med mer l. mindre klar anslutning till 3): gå till rätta med (ngn l. ngt); dels om Gud, dels om en människa (företrädesvis med avs. pa- sig själv l. sina egna tankar l. handlingar 0. d.). Rannsaka hjärtan och njurar o. d., se HJÄRTA II 1 e a, NJURE 2 a. Upp. 2: 23 (NT 1526). Herre tu haffuer ranszakat mich, och tu kenner mich. Psalt. 139: 1 (öv. 1536; Bib. 1917: du utrannsakar mig). Förr än tu någhon dömer, ransaka tigh sielff. LPETRI Sir. 18: 20 (1561; äv. i Apokr. 1921). Så weet thenn Alzmechtigiste szåm hiertte och grund ransakar. HH XXXIII. 1: 154 (1561). Ransaken, dödlige – edra syften. WALLIN Vitt. 1: 50 (1839). Han hade rannsakat sig själv och kommit till en ny insikt: Han hade begått egenrättfärdighetens synd. MOBERG 1nvandr. 40 (1952). När jag efteråt rannsakade mina intryck och reflexioner. SIWERTZ Pagoden 92 (1954). jfr ALL-RANNSAKANDE. – särsk.
[RANNSAKA 2.d.α]
α) i sådana uttr. som rannsaka om ngt, rannsaka 1igt; rannsaka med sig själv, rannsaka sig själv. OPETRI 1: 489 (1528). Mitt hierta haffuer ransakat här om, och öffuerwäghet mina gerningar. LPETRI Sir. 51: 19 (1561). (En nattvardsgäst skall) ransaka medh sig sielf om han förer it Christeligit och bootferdigt lefwerne. KOF II. 1: 123 (1659).
[RANNSAKA 2.d.β]
β) () i uttr. rannsaka hos sig l. i sin egen barm, rannsaka l. pröva sig själv; jfr 3. Ransake hwar i sin egen barm, förr än han straffar en annan. GRUBB 348 (1665). Dhen andra 'uil straffa, han ransake först hoos sigh sielff, om någor skuld finnes. DENs. 468.
[RANNSAKA 2.e]
e) (i vitter stil, fullt br.) i uttr. rannsaka sitt minne, forska l. leta i sitt minne. Hur jag , än rannsakar mitt minne kan jag inte finna någon pätor Kerrman vid ifrågavarande tidpunkt. BERGMAN JoH 122 (1926). TRENTER Al drNäck. 20 (1953).
[RANNSAKA 2.f]
f) (i vitter stil, fullt br.) i p. pr. i adjektivisk anv.: prövande, forskande; djuplodande. En rannsakande fråga. NORDFORSS (1805). Alexandras rannsakande blickar. KRUsENsTJERNA Pahlen 4: 65 (1933). Med rannsakande skärpa. SIWERTZ Fribilj. 139 (1943).
[RANNSAKA 2.g]
g) övergående i bet.: söka, försöka. Kwsans h
[ustrv]
skal ransaka om hon kan fi
[n]
a karlane som kistona togo wtaff he
[n]
es huss.
OPETRI Tb. 28 (1524).
[RANNSAKA 3]
3) (specialfall av 2] om doInstol l. domare: gm förhör o. d. värkställa rättslig undersökning rörande brott i syfte att få fram de fakta som äro behövliga för ett doInslut (företrädesvis gällande handläggningen av ett brottmål i första rättsinstansen); förr äv. om liknande officiell undersökning (nied förhör o. d.) värkställd av annan myndighet än domstol; i officiellt spr. endast om förh. före 1948.
[RANNSAKA 3.a]
a)
med personobj. o. i abs. anv. Thå the mich (dvs. Paulus) ransakat hadhe wille the släpt migh, effter ingen dödz saak fandz medh migh.
Apg. 28: 18 (NT 1526). Sedan skole the (dvs . par- terna) särskilte ransakas, så at ingen hörer hwadh then andra witnar. Siöl. 1667, Skipml. 8. KALLENBERG CivPr. 2: 50 (1927).
[RANNSAKA 3.b]
b) med obj. betecknande sak l. ärende o. d. OPETRI Tb. 27 (1524). Vij . . haffve förh örtt och ransaket then trätte, som emellem Jöns Vesgöthe till Vexiö och vår tiänere Jören Månsson varidt haffver. G1R 24: 135 (1553). KELLGREN (SVS) 5: 14 (1785). MEURMAN (1847).
[RANNSAKA 3.c]
c) i sådana uttr. som -rannsaka 0– l över ngt l. mellan ngra, rannsaka emot ngn, taga ngt i rannsakande. Apg. 25: 26 (NT 1526). (Han begärde av nä"nden) att the thenne saack wille taghe vdi ett gott och noghe ransakendhe. HH XIII. 1: 112 (1563). Anno [15] 9 thenn 14 januarij(.) rustuffuuo höllz thill ath rannsakia emello1'1 Oloff Larssonn och Daniell krögier. TbLödöse 119 (1589). Emoot öfwerträdarom . . och Lagzförachtarom skal aff Landxprofossen . . ransakas. SCHRoDERUs Comenius 667 (1639). Där något . . af Offic erarne eller de Geaiene (vid gardet l. amiralitetet) förbrutit varder, så bör däröfver af vederbörande ' Krigs- eller AmiralitetsRätt . . ransakas och dömas. PH 1: 790 (1729). Ransaka om et förräderr. LIND (1749).
[RANNSAKA 3.d]
d) i utvidgad anv.: ss. resultat av en rannsakning l. liknande offiCiell undersökning av annat slag finna l. (kunna) konstatera l. fastställa (ngt). (Tomos o. Peder tvista om rätt till tomtköp) Tha wart th[et] ransakat at ept[er] th[et] Toraos war eP nerme[re] skyld th[e] til sen ped[er] ard t–= jngh[e] aff th(e] war skyl th[-e] til tha dAmd[es] (osv.). OPETRI Tb. 45 ( 1525). Wij kunne icke annatt iansaka, en hann haffuer tagett dett (dvs. de omtvistade sakerna) wtij den meningh, at han wille paanta sigh sielff. TbLödöse 19 (1587). BjörkekDomb. I?/, 1601.
[RANNSAKA 3.e]
e) (i vitter stil) bildl. l. oeg. Fördöm ingen förra än tu aff sakens' weest. ranszaka först och straffa sedhan. Syr. 11: 7 ("10") (ör. 1536). N är du icke kan ransaka, / leke heller döm ! GELLERSTEDT GVis. 171 (1900).
Avledn.:
RANNSAKARE , sbst.¹, m.||(ig.).
[fsv. ransakare; jfr d. ransager, ner. ransaker, isl. rannsakari, eng. ransacker]
1) till 2. a) person som företager en undersökning av l. rörande ngt l. forsksr i ngt, un dersökare, forskare; särsk. i uttr. naturens rannsakare, om naturvetenskaplig fors–are. JPGOTHUS NMånsson C 3 a (1639). Himmelens lopps ransakare. IsoG. EUS Segersk. 986 (v. 1700). Snäckor och Muslor, sora af de idoge Natursens ran–akare samlas i Museis. GEDNER Linné En fråga 12 (1753). En tiovärdig ransakare af v–ra riksdagshäfder. BESKOW i 2SAH 38: 225 (1863). b) (numera bl. i vitter stil, tillf.) om ngn som utforskar l. "pejlar" l. söker utforska l. "pejla" en hemlighet l. löser l. söker lösa en gåta o. d. Jagh (Gud) är en rä.tt Dnmare: och alla b (1675). Rannsakare av Lolottes gåta. FinT 1931, 2: 362 c) (i vitter stil) till 2 d, om ngn som prövar en människas innersta o. d.; stundom med bibet. av: domare; särsk. om Gud. PERICI fl-rusxus 2: 72 a (1582). Gud . . som är aila hjeriaus Ransakgre. LAGERBRING 1Hist. 2: 51 (1773). HÖIJER 30Silverp. 72 (1949). jfr hjärte, själv-rannsakare.
[RANNSAKA 2]
2) (Inera tillf.) till 3: person (don?are, förhörsledare) som rannsakar l. förhör ngn.
SCHRODERUS Os. 2: 268 (1635). BLANCHE Band. 232 (1848).
[RANNSAKA 3]
3) tnumeI-a bl. i vitter stil, tillf.) i oeg. l. bildl. anv. av 1 l. 2.
[RANNSAKA 3.a]
a) person som Ined kritisk vaksamhet följer utvecklingen - av ngt l. iakttagandet av vissa bud l. regler o. d. I afseende på fädernebruken inom krigshären visade . . (Aemilius Paulus) sig som en . . noggrann ransakare och väktare.
EMANUELSSON Plut. 2: 305 (1842). Socialdemokratin, framtidens parti, har mindre behov av lovsjungare än av rarmsakare. HEDÉN 4: 289 (1909). b) om litteraturkritike r. HEIDENSTAM (1912) i .3SAH 25: 63.
Avledn.:
rannsakerska , f.
[fsv. ransakirska]]
till rannsakare 1 , 2 o. 3 o. med motsvarande bruklighet. LIND 1: 737 (1749).
ÖSTERGREN (1935).
RANNSAKLIG l. RANNSAKELIG, adj.
[jfr d. ransagelig]
() till 2.
[RANNSAKLIG.avl 1]
1) niöjlig att gm undersökning l. forskning la1-a känna l. vinna upplysning om. SCHULTZE Ordb. 4682 (c. 1755). jfr o-rannsak1ig.
[RANNSAKLIG.avl 2]
2) n oggrann, skrupulös. Celiarius 175 (1699).