RAPPHÖNS rap³~hön²s, stundom 4-1 (jfr KOCK Akc. 2: 99 (1884)), n.; best. -et pl. =. ( rap- 1538–-1753. rapp- 1541 osv. räp- 1698) (fsv. raphöns; av mlt. raph–n (med översättning av efterleden), varav möjl. holl. raphoen; sannol. ombildning (möjl. gm ansiutning till RAPP, adj.) av ett ord motsv. fht. rebahuon (t. rebhuhn), besläktat med ryska rjabka, serb. jareb, rapphöna, lillryska arobka, järpe, till en ieur. färgbetecknande rot (e)rebh-, varcill en växelform föreligger i JÄRPE] -b rapphöna (se d. o. 1): äv. ss. maträtt; numera företrädesvis i pl. En Pock rappJtöns. VarBer U 55 (
1538). 18raels Konung är vthdraghen til at sökia ena lopl?o, såsom man iaghar itt rapphöns på berghen.
zSam. ?6- 20
(Bib 1541) iheqse fuglar äge frijhet i Swerike hafwa . . som äre Trappegäss och Rapphöns.
Lagförsl. 59 (
1609).
HovförtärSthm 1639 A s. 87
(ss. husdjur). Ungt Happhöns med Kastanier.
RYDSTRÖM Adelsnäs 51 (i handl. fr.
1847).
Rapphönsets ljufva locktoner. PT 1905 nr 193 s. 3.
FoF 1937, s. 149
(pl.). – särsk.
[RAPPHÖNS .a]
a) (
numera mindre br.)
zool. i utvidgad anv., om (l. med inbegrepp av) vissa närstående fåglar tillhörande släktet PerdiN Briss. l. underfamiljen Perdicin@ä; särsk. (numera företrädesvis i ssgn KLIPP-RAPPHÖNS) om fåglar tillhörande släktet Alectoris Kaup, i sht fö-rr särsk. i uttr. röda rapphöns, om rödhönor (jfr RAPPHÖNA 1 a). Cook 2Resa 13 (
1783).
De r öde Rapphönsen. SÖDMANN (1787) hos BERGIUS PVet A
1780, 2: 79. Man åtskiljer tvenne slags Rapphöns: den Grå eller den allmänna och den Röda.
GRAvANDER Buffon 3: 180 (
1806).
1nom rapphönsens grupp möta vi en hel rad släkten (i Asien), som . . föra ett undangömdt lif i skogar. STUXBERG (O.
FLoDERUsl 2: 192 (
1901).
7Brehm 8: 504 (
1926;
ou' uttr.
8må rapphöns. om vaktlar; jfr
RAPPHÖNA 1
b. EKENBERG (o. LANDIN) 318 (1890 ).
Ssgr :
A
:
–
RAPPHÖNS-BRÖST.
i sht kok. RÅLAMB 14: 81 (
1690).
SALANDER Boleslawski o. Woodward rans 270 (
1934).
–
RAPPHÖNS-BUR.
(nUmera bl. tillf.) b url. dyl. för fångade l. tania rapphöns; jfr 1ykta, sbst.² ³ a. TROLLE-BONDE Hesselby 131 (i h andl. fr. 1770).
–
RAPPHÖNS-DUVA.
(fågelns utseende o. ljudet av dess flykt påminna om rapphönsens] zool. den till jordduvorna hörande amerikanska fågeln Starnoenas Cyanocephala Lin. JBrehm 2: 358 (
1875).
–
RAPPHÖNS-FJÄDER.
förr äv. med medicinsk anv. ApotT 1698, s. 57 BRUNO Gumm. 78 (
1762).
–
RAPPHÖNS-FÅNGST.
(i sht förr) BRUMMER 94 (
1789).
Rapphönsfångst med ryssja företage; med största framgång uti september. HAHR HbJäg. 410 (
1866).
–
RAPPHÖNS-FÄNGARE.
person som har till uppgift att fånga rapphöns. Af Raphönssfengiaren (erhållit) . . S str Raphönss . . Af Fugelfengiarea . . Småfuglar. HovförtärSthm 1642,
s. 532 LIND (
1749;
under reb-häner-fänger).
–
RAPPHÖNS-GARN.
(-höns- 1753 osv. -hönse- 1743) (i sh t förr) jäg. = -nät. ÅgerupArk. Beuppt. 1743 . BRUMMER 59 (1789;.
–
RAPPHÖNS-GRÅ. (
numera tl. tillf.)
E n klädning af rapphönsgrått taft. SthmModeJ 1846,
s. 72 –
RAPPHÖNS-HAGEL.
jäg. hagel sona användes vid rapphönsjakt. UB 6: 99 (
1874).
–
RAPPHÖNS-HANE.
SCHULT ZE Ordb. 1727 (c. 1755).
–
RAPPHÖNS-HUND.
hund av sedd för l. använd vid rapphönsjakt; i sht förr särsk. ss. benämning på vissa raser, särsk. (viss typ av) pointer (l. setter), förr äv. pudel; jfr fågel-, höns-hund. DÄHNEUT 129 (
1746).
(T.) Pudel . . (sv.) rapl?höns-hund, knorlig hund. LIND 1: 1241 (
1749)- Rapphönshunden har tjock nos och hängande läppar.
BERLIN Lsb. 5i (
1852).
Rapphönshunden . . i synnerhet den kort-(snagg-)håriga rasen elle1pointern. UB 3: 470 (
1873).
2SvUopslB 13: 943 (
1949).
–
RAPPHÖNS-HYNDA. (
numera bl. tillf.)
== -t1k. Ld VBl. 1831,
nr 10, s. a.
–
RAPPHÖNS-JAKT. äv.
(jäg.) konkretare, övergående i bot.: jaktbart bestånd av rapphöns l. mark l. plats där sådant bestånd finns.
LIND (
1749;
under hÉner-bäitz e). En mer eller mindre fövilerfvad rapl?hön=jagt upp(
1866).
Rapphönsjagten bör alltid bedrifvas med tillhjelp af stående huud. Balvk Idr. 2: 83 (
1887).
–
RAPPHÖNS-KULL.
jfr kull sbst.¹, l. Cook ²Re:a 350 (1783).
–
RAPPHÖNS-KÖTT.
BOLAVI 19 a (
1578).
–
RAPPHÖNS-LOCK,
n . (tillf.) jfr iock, sbst.³ ². STRINDBERG Dam. 112 (
1898).
–
RAPPHÖNS-MARK.
(jakt)mark där rapphöns förekomnia (l. som lämpar sig ss. vistelseort för rapphöns). SD(L) 1892,
nr 198, s. 2
(i annons). –
RAPPHÖNS-MÖRSARE.
[efter ä. t. rebhU_:hnermörser; de nedslående gr anaterna från de mindre loppen i mörsaren ha liknats vid en kull rapphönskycklingar o. bomben från det stöm-a loppet vid n'odern]
(
förr)
mil. miörsare med flera mindre lopp runt ett större i Centrum. DALIN (
1855).
2.vF 19: 347 (1913). –
RAPPHÖNS-NÄT. (
i sht förr)
jäg. för rapphönsfångst; jfr -garn. SERENIUS (
1734;
under tunnel).
–
RAPPHÖNS-PIPA,
r. l. f. (
förr)
jäg. redskap varmed man lockade rapphöns, bestående av en med pergament l. dyl. överspänd ring genom vilken en tageltråd löpte; jfr pipa sbst.¹, ¹ b. ONEIFF Jagt 85 (
1821).
DALIN (
1855).
–
RAPPHÖNS-RAS,
r. l. m. l. f. [RAPPHÖNS-RAS.ssg 1]
1) ras av rapphöns. [RAPPHÖNS-RAS.ssg 2]
2) hundras (pointer- l. setterras l. dyl.) som rapphönshund tillhör. Valp af Rapphönsracr. DA 1793,
nr 49, s. 4.
–
RAPPHÖNS-REDE.
N1LssoN Fauna 11. 2. 1: 125 (1828).
–
RAPPHÖNS-RYSSJA.
(i sht förr) jäg. rapphönsgarn bundet i säckform. HAHR HbJäg. 213 (
1865).
KSYLAND Nord.MJakt. 21 (
1911).
–
RAPPHÖNS-SLÄKTE(T).
zool. släktet Perdix Briss. (förr äv. 1ned vidsträcktare innebörd, med inbegrepp av vissa närstående släkten tillhörande underfamiljen PerdiCina:). NILSSON Fauna 11. 2.
1: 120 (
18281.
2SvC'ppslB (
1952).
–
RAPPHÖNS-STAM.
om sammanfattningen av alla rapphöns inom ett område. MerAlleh. 1896,
nr 35 s. 3.
Rapphönssta'mmen i vårt land (befinner sig) i . . nedgåug. dosENIUs SvFågl. 3: 370 (
1930).
–
RAPPHÖNS-TIK. (
numera bl. tillf.)
(vuxen) rapphönshund av honkön. DA 1793,
nr 21, s. 4.
Fatab. 1929, s. 97
(c. 1920).
–
RAPPHÖNS-TUPP. (vuxen) rappllönshane.
NORDFORSS (
1805).
–
RAPPHÖNS-UNGE.
BJÖRKEGREN 2038 (
1786).
–
RAPPHÖNS-ÄRT, äv. (om frö)
-ÄRTA. (numera föga br.) varietet av foderärt 1ned brunspräckliga frön; äv. om fröna; i sht i pl.
LB 2: 371 (
1900).
SDS 1918,
nr 300, s. 10.
A
: