RANG raŋ⁴ r. l. m. (Civinstr. 352 (1661) osv.) ( n. RARP 6: 28 (1657)); best. -en1 pl. (numera bl. tillf.) -er'? (2RARP 9: 313 (1738), THORILD 3: 416 (1794)). (rang 1657 osv. range 1669. rangue 1684. rengen, sg. best. 1719) [jfr d., holl. o. t.
rang; av fr.
rang, rad, led,
ordning, rang, värde, av ffr.
reng, rene (varav eng.
rank), avdelning, krets, av germ.
hreng- (se
RING); etymologiskt ident–skt med
HARANG]
(
1678).
[RANG 1]
1) rad l. linje vari ngt förekommer l. är inordnat; särsk. konkret, om rad av föremål o. d. Tre ranger arkader öfver hvarandra. MoB 5: 68 (
1783)
DALIN (
1871) – särsk.
[RANG 1.a]
a) sjömil. linje (se d. o.
3 c); särsk. i uttr.
skepp av rang(en), linjeskepp. Jemka seglen, så att vij / I vår rang och ordning blij.
ROSENFELDT Vitt. 183 (
1689). Hv-arföre iag med Hans Kongl. Maj:tz Flåtta . . gick till Segels och stälte henne i de– tillbörlige
rang eller ordre de Bataille.
OSCAR II 5: Bil. 2, s. 87
(i handl. –-.
1712). 39 stora Skepp af Rangen.
SCHÖNBERG Bref 8: 273 (
1778).
[RANG 1.b]
b) om var och en av de mer l. mindre lodräta (hår)länkar varav en peruk förr stundom var uppbyggd. (På peruken) gå rangerna . . icke väl tillhopa. LUNDIN o. STRINDBERG GSthr' 353 (i han dl. fr- 1771)- [RANG 1.c]
c) bildl.: ordningsföljd, (rätt) ordning, tur. Där någon Capitain . . marcherar ifrån Paraden uthom Compagnietz Rang, och derigenoni förorsakar Confusion ibland de andre Compagnierne, böte Fem Daler. SthmStadsord. 2: 75 (
1692).
[RANG 1.c.slutet]
särsk. i uttr.
rangen kom'ner på ngn, turen kommer till ngn. H'rem som Rangen eller Raden kommer vppå
(av regementena) at gifwa Officerare til Partietzeller commenderingens fortsättiande.
DELACHAPELLE ExBook 35 (
1669).
[RANG 1.d]
d) i utvidgad anv., om plats l. ställe där ngn är placerad. Föllier nu ofx-erstens Range eller ställe för sitt Rege1nente, vthi 1narcherande medh Regementet haffuer han sitt ställe fram för främste Defensionen aff Moszqueterarue. DELACHAPELLE ErBook 63 (
1669).
SWEDBERG Dödst. 537 (
1711).
[RANG 2]
2) [eg. specialanv. av 1]
överenskommelse. (I äldre tid har det) varit Skånske Allmogen emellan visse föreningar och ranger träffade til brandstodsafgiften. 2RABP IX. 1: 313 (
1738).
[RANG 3]
3) [eg. specialanv. av 1]
(
numera vanl. o. sannol. äv. förr ofta uppfattat ss. utvidgad l. bildl. anv. av 4) om (värklig l. tänkt) plats l. ställning o. dyl. l. företräde(srätt) som ngn l. ngt intar resp. har i förh. till ngn annan l. andra resp. ngt annat (av samma art); särsk. om dylik plats osv. som ngn l. ngt har l. erhåller på grund av sin betydelse l. beskaffenhet l. kvalitet l. sitt värde l. sina förtjänster o. d.; stundom övergående i bet.: betydelse, värde, vikt;
stundom svårt att skilja från 4. FRESE VerldslD 47 (
1716,
1726). Huru är då under, at de ej älska och vörda Konster, som icke ens veta deras rätta rang och värde.
TESSIN Bref 1: 84 (
1751).
En Allmänhets . . vana at jämföra, des högmod at utstaka Snillens rang. KELLGREN (SVS) 5: 248 (
1790).
Latinets rang bland bildningsmedlen . . har länge varit omtvistad. SKN 1845 s. 25.
PT 1906,
nr 252 A,
s. 3. jfr
FÖR-RANG. – särsk.
[RANG 3.a]
a) i förb. med ordningstal (i sht första l. andra) l. adjektiven hög l. låg (l. komparationsform av dessa) l. i sht förr äv. adj. främsta, för att beteckna att ngn l. ngt är av en viss (större l. mindre) betydenhet l. har en viss (högre l. lägre) ställning o. d. LAGERBRING 7Hist. 8: 874 (
1776).
Assims mäktiga slägt, medtäflaren med hans (dvs. hövdingens) egen om . . första rangen inom bandet. RYDBERG Sing. 44 (
1857,
1865). Tillerkänna ngn främste rangen bland talare.
CAVALLIN (
1876).
Hög arkitektonisk rang. HAHR ArkitH 21 (
1902).
En gudinna av högre rang. BOYE Ast. 8 (
1931); jfr 4. särsk.
[RANG 3.a.α]
α) i allmännare anv., i sådana uttr. som av första (förr äv. främsta l. yppersta l. översta) l. andra osv. rangen (äv. rang) l. första resp. andra osv. rangens l. rangs, av hög(sta) resp. lägre klass l. kvalitet. CAVALLIN Herdam. 4: 35
(i handl . fr.
1729)- Välgerningar af främsta raugen.
KEMPE FabritiiL 57 (
1762).
CAVALLIN Herdam. 8: 317 (i handl. fr. 1782: yppersta). En skojare af första rang.
LÆSTADIUS 1Journ. 250 (
1831).
Man hade ingen historisk roman före W. Scott, af öfversta rangen. RYDQVIST (1851) i SSAH LXI. 3: 123. Några af Europas första rangs skämttidningar. OoB 1899 s. 34.
En första rangens kännare av utrikespolitiska förhållanden. 1'Fl. 1937, s. 146 jfr FÖRSTARANGS-KONST,
[RANG 3.a.β]
β) (
förr)
sjömil. vid klassificering av örlogsfartyg efter (storlek o.) bestyckning o. d., i sådana uttr. som skepp o. d. av första, a'I.dra osv. rangen (för r äv. rang) l. första osv. rangens skepp o. d., (örlogs)skepp med största (vanl. över 100) resp. näst största osv. antalet kanoner. HCIIH 11: 169 (
1675).
(Den engelske) Konungen låter utrusta 23 Örlogskep, – aff den 3:die Rangen. OSPT 1686,
nr 3, s. 5.
JUNGBERG (
1873).
jfr : Krigs- eller Örlogs-skepp fördelas . . efter Canonernas antal, som de föra vanligast i 5 eller flera Slag eller Ranger. BERGKLINT MSam. 1: 199 (
1781).
[RANG 3.a.γ]
γ) (i Finl. †) i uttr. kapten av första rangen, kapten som erhållit fullmakt på kompaniChefsbeställning l. ss. kompaniChef; kapten av andra rangen, kapten av lägre löneklass o. tjänsteställning än "kapten av första rangen' . MEURMAN (
1847).
FinBiojrHb. 2486 (
1905).
b) [RANG 4.b]
b) pregnant(are), om stor betydelse l. vikt l. högt värde o. dyl. l. om framträdande position o. d. Sveriges rang som 8tormakt under 1600-talet. LEoPoLD 2: 122 (
1808,
1818). Hvad rang Samuel . . innehade som
Pro- phet, är bekant.
AGARDE Tl'Skr. Å: s (1542, 1855). Rysslands makvställning och rang i Europa. Almquist VärldH 8: 217 (
1938).
OLSSON Fröding 260 (
1950). särsk.
[RANG 4.b.α]
α) i uttr. med rang, av rang (se P). Det gör mig godt Mor Maja, det var öl med rang. BELLMAN (BellmS) 1: 264 (
1785 1790).
[RANG 4.b.β]
β) i uttr. av rang, av (hög) klass, av god kvalitet, av högt värde. Författare af rang. LEOPOLD 5: 123 (c. 1820). Rödhaken är skenbart ingen flygare af rang.
GELLERSTEDT Hult 130 (
1906).
MARTINSON i
3SAH Lg. 1: 38 (
1949).
[RANG 4.b.γ]
γ) i uttr. ta(ga) (sin) rang , ta (en framträdande) plats o. d. CFDAHLGREN 1: 88 (
1834).
Glädjen ånyo i hjertat tar rang. DENS. 2: 238 (
1837).
[RANG 4.a.slutet]
särsk. (enst., †)
ta(ga) stämma och rang, inta en framträdande plats o. ta till orda.
BELLMAN (BellmSj) 1: 148 (c. 1775,
1790).
[RANG 4.b.δ]
δ) i uttr. stå i rang om ngt, stå över ngt i rang. (En författare) skall ock vida väg i rang om Rikdom (dvs. de rika) stå. FRESE VerldslD 16 (
1715,
1726).
[RANG 4.c]
c) i vissa uttr. (jfr a, b). [RANG 4.c.α]
α) (
†)
göra rang, bestämma rangordningen. Skal åldren giöra rang, blir lögnen altid yngst. RUNIUS (SVS) 2: 106 (
1712).
[RANG 4.c.β]
β) (
numera föga br.)
i sådana uttr. som 8tälla I. 8ätta (ngn l. ngt) l. stå l. vara o. d. i (samnta) rang l. i rangen Tned ngn l. ngt, an se (ngn l. ngt) likvärdig(t) med ngn l. ngt, jän1ställa (ngn l. ngt) med ngn l. ngt; äv. i sådana uttr. som nedsätta l. 1yfta ngn till (lika) rang med ngn (l. ngt). En nympha ställes nu i rangen med gudinner. BROMS Vitt. 371 (
1715).
Att nedsätta menniskan till lika rang med djnret. SNELLMAN Stat. 7 (
1842).
CAVALLIN (1876 : i samme rang). (En till kristendomen omvänd j-ude kände sig så ovärdig) att han aldrig djerfdes räkna sig i rang med födelsekristna. BENEDICTSSON Folkl. 50 (
1887).
SÖDERMJELM Prof. 66 (
1913: lyfter . . till rang med) .
[RANG 4.c.γ]
γ) begära rang med ngn, begära att få samma rang l. värdighet som ngn. Heder! Ärra / . . Det är af er, som menskjor lära / At rang med Ängarne begära. KELLGREN (SS'S) 2: 267 (
1791).
[RANG 4.c.δ]
δ) uppstiga l. höja (sig) l. lyfta(s) l. upphöja(s) till l. få rang l. rangen (vard. l. skämts. äv. rang, heder och värdighet) av ngt (l. ngn), få l. skaffa sig o. d. platsen i. ställningen l. positioDen o. d. som ngt (l. ngn); jfr HEDER sbst.² 2 c slutet. Då skal det bifallas en fdling, at uphöja til rang af sin hustru, dottern . . af en aktningsvärd Borgersman. BJÖRN FörfFl. 17 (179 1). Man uppstiger
(numera lätt) till rang, heder och värdighet af en politisk notabilitet.
BEMALMSTRÖM 7: 406 (
1845).
nIedien under Cyaxares hö jde sig tilI rangen af en eröfrande stormakt. UVTF 12: 89 (
1875).
ÖDMAN VårD 1: 7 (
1882 1887) .
(Genom en sons födelse) var älskarinnan lyftad till rang af hans barns mor.
STRINDBERG Giftas 2: 135 (
1886).
[RANG 4.c.ε]
ε) ta(ga) rangen av l. ifrån ngn (l. ngt), överträffa ngn (l. ngt), ta loven av ngn (l. ngt). LIVIN Kyrk. Föret.
1 (
1781).
Hvad sjelfva melodierna vidkommer, så tcrde ingen nations folkvisor taga rangen ifrån de svenska. MANKELL Lb. 162 (
1835).
WIESELGREN ÖBord 142 (
1882).
[RANG 4.c.ζ]
ζ) (
numera föga br.)
ta(ga) rang bland l. bredvid l. med ngt l. ngn, inta sin plats bland l. liredvid ngtl. ngn. Taga rang bland konstnärer. CAVALLIN (
1876).
SYLWAN (o. Bing) 1: 486 (
1910: bredvid).
(Runebergs Kungarna på Salamis) kan dock icke taga rang med de episka dikterna.
SvLittH 2: 424 (
1919).
[RANG 4.c.η]
η) (
mera tillf.)
ta(ga) rang som ngt inta en plats som ngt. SYLWAN (o. Bing) 1: 231 (
1910).
[RANG 4.c.θ]
θ) (
†)
sätta ngn på högsta rangen av ngt, placera ngn i främsta ledet bland ngt.
AGARDU (o. LJUNGBERG) I. 1: 76 (
1852).
[RANG 4.c.ι]
ι) (
†)
bestrida ngn rangen framför sig, göra ngn rangen stridig. NORDFORSS (
1805).
[RANG 4.c.κ]
κ) [jfr d. gore en rangen stridig; efter t. einem den rang streitig machen]
göra ngn l. ngt rangen stridig, tävla med ngn l. ngt om den främsta platsen (på ett visst område l. i ett visst avseende), kunna mäta sig med ngn l. ngt. LINDFORS (
1824).
LAGERLÖF ToP. 160 (1920).
HELLSTRÖM i
SSAH LV111. 2: 210 (
1947).
d) mat. konkretare, om (vanl. positivt, helt) tal av klassificerande karaktär, som är knutet till l. är karakteristiskt för ett visst begrepp l. en viss storhet o. d. (t. ex. en matris l. funktion). ASScF 12: 98 (
1883).
[RANG 4]
4) (eg. specialanv. av 3] om (i en särskild rangordning fastställd grad av) värdighet o. därav följande (högre l. lägre grad av) företrädesrätt (i förh. till andra personer) som en person åtnjuter på grund av en viss soCial ställning (t. ex. ämbete l. börd); väl-dighet; äv. om (i en särskild rangordning fastställd) plats l. (social) position som en person intar på grund av sådan värdighet l. företrädesrätt; äv. sammanfattande, om allt som rör (olika grader av) sådan värdighet osv.; stundom äv. pregnant, om hög värdighet l. rang; stundom äv. i sådana (mer l. mindre tautologiska) förbindelser, som rang och heder l. rang och säte o. d.; numera i sht om förh. inom militärväsendet l. vid hovet l. i mer l. mindre utvidgad anv. i anknytning till 3. ha hög l. låg rang, tillhöra en hög resp. låg rangklass. Få l. ha generals rang l. rang av general. Efter rang(en), i rangordning. RARP 6: 28 (
1657).
Förordning om Rangen. (1680; i titel n). Uti Regementz parader . . rangeras Compagnierne efter Compagnie Commendeurens ålder och rang.
PH 1: 337 (
1722).
Ståndet hemställer om icke jemväl the af Borgareståndet, som domare-ämbetet bekläda, i anseende til deras embetes värde och vigt med rang och hedersställe böra ihugkommas. 2RXBP 8: 365 (
1734).
All civil rang upphäfdes formellt genom KK 11 sept. 1909. REUTERsKlöLD Grundlag. 56 (
1924).
–jfr CIVIL-, HOV-, KEJSARINNE-, TJÄNSTE-RANG. – särsk. [RANG 4.a]
a) i sådana uttr. som få l. ha l. tillägga ngn (lika) ?-ang m ed ngn, få l. ha samma rang som ngn.
CivInstr. 293 (1697).
Kongl. Maj:t wil härmed i nåder hafwa tillagt Lieutenanterne af Kongl. Msj:18 Drabanter lika rang med Öfwerstar. LMil. 4: 1242 (
1700). Han har rang med sekreterarna i hofrätten.
MoB 5: 54 (
1767).
WESTE (
1807).
[RANG 4.b]
b) i uttr. ha l. få rang framför l. före (förr äv. för) l. efter ngn , ha l. få högre resp. lägre rang än ngn. SERENIUS (
1741).
1 städerne har Pastorn alltid rang före Borgmästaren. SCHUBERT Kyrkoförf. 1: 150 (
1822).
STRINDBERG NRik. 46 (
1882).
HARLOCK (
1944).
[RANG 4.c]
c) (
numera knappast br.)
i sådana uttr. som per- 8on l. man. av rang, rangsperson. ADLERBETH HorSat. 45 (
1814).
CANNELIN (
1921).
[RANG 4.d]
d) om ordningsföljd vari ngn l. ngt placeras med hänsyn till sin rang, rangordning (se d. o. 1; äv. bildl. (jfr 3). De förnäma Skuggarne ville gärna sitta främst (i Karons färja); men färjemannen förstod ingen annan rang än alt efter som de kommo in. DALIN Arg. 2: 274 (
1734,
1754). Up utan någen rang bd' fattige och rijke.
HIORTZBERG YttDom. 7 (c. 1740,
1756). Det finns en crealurens eviga rang, varom filosofer haft mycket att säga.
LARSSON Världskris. 84 (
1920).
[RANG 4.e]
e) konkret: rangordning (se d. o. 2). LdIil. 1: 259 (168 3). SCHMEDEMAN Just. 959 (
1685).
[RANG 4.f]
f) konkret: rangrulla. Rang. och Förteckningh: vppå Kongl. Maytx. Regementz. och Comp. Officerare till Häst och Foth. (1684; boktitel). [RANG 4.g]
g) pregnant, i sådana uttr. som (icke) hava l.få rang o. d., (icke) inneha resp. få en sådan tjänst o. d. som berättigar till en plats i rangordningen, (icke) vara resp. bli placerad i en rangklass. (Jag –wk- tar) at min Mor, sedan hon nu sielf . . ändteligen fådt Rang, torde bli mera förpickad på en Caracteriserad Måg, än förr. MoDÉE FruR 28 (
1738).
SUNDÉN (
1888).
h) i pl., om platser i en rangordning. Människliga fåfängan . . bildar sig ofta en lycksalighet i ranger och prunkande titlar. SCHÖNBERG A'nVetA 1772, s. 23 THORILD S:
416 (
1794).
i) (
enst.)
i uttr. lägga bort all r ang, upphöra att ta hänsyn till l. tänka på rangskillnader o. d. I afton äro vi ju till fest som glada menskor och lägga bort all rang: STRINDBERG Jaiie 9 (
1888).
j) (
förr)
mil. i utvidgad anv., om (högre l. lägre grad av) värdighet som tillkom en truppavdelning o. d. (i sht ett regBniente) på grund av dess ålder l. på grund av att konungen själv resp. regementschefen själv förde befälet över den o. d.; äv. om sådan värdighet tillkommande officerare vid dylik truppavdelning osv. SÖDERMAN ExBook 166 (
1679).
2LMil. 4: 1604 (
1717).
2NF 22: 999 (
1915).
5) [eg. specialanv. av S]
om grupp av personer som inneha en viss (högre l. lägre) värdighet l. ställning i samhället l. en viss rang (i bet. 4; rangklass; äv. bildl. CivInstr. 352 (1661)
(Författaren) indelar den Uppenb. Theologiens fiender i 4 Classer . . . 1 den andra Rangen komma alla de kättare at stå som varit för Reformation.
Svnterc. 1: 350 (
1755).
Tusendtals småherrar af alla ranger. THORILD (SVS) 8: 228 (
1792); jfr S.
Ssgr (i allm. till 4; i sht om militära l. utländska l. ä. svenska förh.):
A
:
–
RANG-AVSTÅND -⁰². jfr
-sklänad. –
RANG-BERÄTTIGAD,
p. adj. om person: som innehar l. är berättigad till en viss rang. Rangberättigade officerare. TjReglArm. 1858, l: 30.
–
RANG-BESTÄMMELSE.
jfr bestämmelse 1 a B. KrigVA T 1840 s. 47.
–
RANG-FEJD.
jfr -8 tr1d, -tvist. GT 1788,
nr 10,
s. 5 –
RANG-FRÄMST,
adj. superl. (föga br.) om (militär) person: som innehar den högsta l. främsta rangen; äv. substantiverat. QUENNERSTEDT Torneå 1: 159 (
1901).
SvD(A) 1922 nr 249, s. 8.
–
(3,4) RANG-FÅFÄNGA -⁰²⁰. (tillf.)
jfr fåfänga 5. ATTERBOM Minn. 104 (
1817).
–
(3 b) RANG-FÄSTNING. (
tillf.)
om betydande o. stark fästning. Wismsr . ., af Carl XI gjordt till en rangfästning. QUENNERSTEDT C12 2: 94 (
1916).
–
RANG-FÖRESKRIFT -⁰⁰². jfr -bestämmelse.
ANNERSTEDT UUH 11.
1: 367 (
1908).
–
(3 b) RANG-FÖRFATTARE. (
mera tillf.)
författare av rang. SVEDELIUs Lif 253 (
1887).
–
RANG-FÖRMÅN -⁰². särsk. (förr)
mil. till
4 j, om förmån som tillkom ett regemente o. d. på grund av dess rang.
SvH IX. 1: 54 (
1908).
–
(3 b) RANG-GENI. (
tillf.)
om mycket genialisk perSon. THORILD Bref 1: 103 (
1784).
–
(3,4) RANG-GRAD.
steg pa en rangskala, grad (56 grad sbst.¹ 4. 1llSvH 5: 285 (
1879).
sä.rsk. i uttr göra ranggrader emellan människor, grader: människor efter (deras) rang. Sjömän, som sett så många sorters menniskor, att de ej förmå att göra ranggrader dem emellan. WETTERBERGH SamhKärna 1: 117 (
1857).
–
(3,4) RANG-GRILL.
i pl.; jfr grill, sbst.² DALIN Vitt. 3: 242 (
1736).
–
(3 b) RANG-GUD.
om (hednisk) gud av hög rang, betydande gud. LBÄ 9–10: 104 (
1798).
–
RANG-KLASS. 1 (jfr t.
rangklasse]] (
numera bl. om förh. vid hovet;
jfr dock d)
om klass l. avdelning l. grupp i en rangordning (se d. o. 2), omfattande personer med samma rang; särsk. om var o. en av de från 1 till 40 numrerade klasser som funnos i 1714 års rangordning l. om var o. en av de från 1 till 9 numrerade klasser som finnas i den numera vid hovet använda rangordningen. CAsTRÉN Res. 2: 409 (
1848).
Till g:e rangklas sen hänföras . . 1ed(amöter) i Sv. akad(emien). SvU:pslB 22: 514 (1935). jfr officers-rangklass. särsk.
[RANG-KLASS.ssg 4.a]
a) (förr) om var o. eR av de (tre) klasser vari den svenska adeln förr var indelad. FLEETWOOD Berald. 62 (
1917).
[RANG-KLASS.ssg 4.b]
b) (
förr)
i sådana uttr. som vinna l. uppnå l. behålla en viss rangklass, placera: resp. kvarstå i en viss rangklass. Exameu fö1 vinnande af 14:de rangklassen. SvT 1852, ur 221, s. 3
(om ryska förh.).
Grimberg VärldH 10: 647 (
1941;
om ryska förh.). [RANG-KLASS.ssg 4.c]
c) (
förr)
8jömil. om var o. en av de (vanl. [RANG-KLASS.ssg 6]
6) klasser vari örlogsfartygen förr i11delades; jfr rang 3 a 3. På 1600-talet indelades fartygen inom alla örlogsflottor uti rangklassev. WRANGEL SvFlBok 48 (
1897).
d) (fullt b r.) i utvidgad anv. (med anknytning till
rang 3), om grupp av pesoner l. föremål o. d. av samma betydelse l. kvalitet o. d.
RYDBERG Myt. l: 462 (1886). (Hågahögen kom som fornminne) i samma rangklass som . . Utmelandskällaren. SCHÜCK VittA 7: 207 (
1943).
[RANG-KLASS.ssg 6.slutet]
särsk. (mera tillf.) pregnant, i uttr.
i rangklass, av rang. En konstnär i rangklass.
ATToRPs Molin 273 (
1930).
– (
3)
RANG-KORRELATION.
8tatist. korrelation mellan två icke direkt mätbara egenskaper hos olika individer o. d. som kunna ordnas i (en viss) rangordning. PsykPedUPpslB 2140 (1946).
–
(3 b) RANG-KORT,
n. (
tillf.)
spelt. i vissa kortspel: matador (se d. o. 2), honnör (se d. o. S). ÖsTERGREN (
1935).
–
RANG-KRONA,
r. l. f. herald. (emblematiskt använd avbildning av en) krona utmärkande den rang som tillkommer en person l. familj o. d. på grund av furstlig l. adlig börd. SCHLEGEL o. KLINGSPOR Herald. 80 (
1874).
–
(4 j) RANG-KÅR. (
förr)
mil. jfr -regemente. RUNEBERG 4: 190 (
1834).
LUNDELL (
1893).
–
RANG-LIKHET -⁰². jfr
1ik- het 9.
–
RANG-LISTA,
r. l. f. [jfr t. rangliste]
[RANG-LISTA.ssg 1]
1) till 3: lista l. förteckning vari personer l. före1ml ordnats med hänsyn till sin kvalitet l. beskaffenhet l. duglighet o. d.; särsk. 8port. om sådan lista över de bästa (i ett land l. i världen o. d.) inom en viss idrottsgren o. d. MoB 7: 103 (1809). Fyra ranglistor öfver törnrosor. HbTrädg. 8: 55 (
1884).
En ranglista . . över världens bästa bordtennisspelare. SDS 1952,
nr 281,
s. 13 [RANG-LISTA.ssg 2]
2) (numera föga br.)
mil. till
4 (j): lista angivande militärpersoners l. regementens o. d- (inbördes) rang; rangrulla.
FRYKELL Ber. 14: 124 (
1846).
BERGROTH FinlSv. 326 (
1917).
–
RANG-LÖS,
a dj. till Q (j): som icke innehar ngn rang l. är placerad i e11 rangklass. KrigVAT 1839 s. 73
(om regemente). Upsala(A) 1925,
nr 275,
s. 4 AVledn.:
ranglöshet, r. l. f. Frey 1841,
s. 239 –
(3 bo) RANG-LÖVTRÄD.
om lövträd av hög kvalitet l. av ovanligt slag. Bokar; de för Uppsvearne bekantare rang-löfträden.
ATTERBOM .lGinn. 5 (i 8enare bearbetat brev fr. 1817).
–
(3 b) RANG-MAN,
m. [jfr d. rangr'and]]
om person av stor betydelse o. d. Smeden . . var en ansedd man en rangman vid konungarnes och jarlarnes hof. ATTERBOM VittH 143 (
1845).
–
(3,3 b) RANG-NATION. (
mera tillf.)
om nation som intar en framskjuten plats i ett visst avseende. (Sverige räknas) till rangnationerna, när det gäller sjöfart. VFl. 1926,
s. 4 –
RANG-NUMMER.
[RANG-NUMMER.ssg 1]
1) (tillf. ) till 3, om nummer som anger ngts värde i förhållande till ngt annat. PedT- 1950,
s. 53 [RANG-NUMMER.ssg 2]
2) till 8: (i en rangordning stående) nummer på en rangklasS. HENEL 1729 192 (
1730).
KELLGREN (SVS) 4: 288 (
1782).
31 mil. till 4, om nummer på regemente o. d. Vesterbottens Fält-Jägare-Regementes gamla rangnummer 19. Krig VAH 1842, s. 126
–
(4 j) RANG-OFFICER. (
förr)
om officer vid rangregemente. Krig VAT 1839 s. 267.
–
RANG-ORDNING. 1
[jfr t. rangordnung]]
[RANG-ORDNING.ssg 1]
1) abstr. om den (inbördes) ordningsföljd vari (rangs)personer äro placerade med hänsyn till sin (ögre l. lägre) rang. Coll- MedP 27/2
1699. Rangordningen mellan krigsmä1' bestämmes af den högre tjänstegraden och vid lika tjänstegrad af den högre tjänsteåldern uti graden.
UFlott. 1: 40 (
1903).
[RANG-ORDNING.ssg 2]
2) (
i sht förr)
konkret: (kunglig) förordning innehållande bestämnielser rörande rangförhållandena mellan olika ämbetsmaän o. dyl. o. deras uppdelning på olika rangklasser. ConsAcAboP 6: 9 (
1685).
Rig 1 939, s. 7.
3) i utvidgad anv. (av
1) l. med anknytning till
rang 3, om ordning o. ordningsföljd vari ngn l. ngt placera(t)s l. behandla(t)s l. uppträder o. d. på grund av sina förtjänster l. sin (högre l. lägre grad av) betydenhet l. kvalitet o. d.
De främste i Poöternas Rang-ordning. BRENNER Dikt. 1: Föret. 2 (
1713).
SvFl. 1939 s. 59. särsk.
[RANG-ORDNING.ssg 1.a]
a) i vissa uttr. a) göra rangordning emellan l. på föremål l. personer, placera föremål l. personer i rangordning, göra rangskillnad mellan föremål l. personer. Skulle Consistorium begynna att giöra rangordning emällan hvar student af lika åhr, studier och meriter, fick man alt förmycket att sysla. LINNÉ Bref l. 1: 132 (1747). Hippocrates gjör på alla vatn en rangordning. DENs. Diet. 2: 88
(c. 1750). V)
8ätta ngt på sam ma rang- ordning med ngt, ge ngt samma rang som ngt.
Polyfem 1V. 3: 1 (
1811).
b) om ngt som ut gör en grund för piacering i en rangordning. KaraBteren skall få ett ofantligt värde i samhället, och bli den enda rangordningen. AGARDH (o. LJUNGBERG) 11.
2: 48 (
1856).
Ssg (till -ordning 3):
–
rangordnings-regel; pl.
-regler. (
i fackspr.)
vid propor tionella val använd regel angående den ordning i vilken de på en valsedel upptagna namnen skola äga företräde sinsemellan. SFS 1910,
nr 7,
s. 9.
–
(3 b) RANG-PASTORAT. (
förr)
om (större) pa storat där företrädesvis präster med högre utbildning tjänstgjorde. TEGNÉR (WB) 8: 199 (
1837).
KyrkohÅ 1908,
s. 44 –
RANG-PLACERING.
1 rangklass o. d. VFl. 1936,
s. 18 –
RANG-PLATS.
[RANG-PLATS.ssg 1]
1) till 3 (b), om plats som ngn l. ngt intar (i förh. till andra l. ngt annat) på grnnd av sina förtjänster l. sin (höga) kvalitet o. d.; framskjuten l. bemärkt plats l. ställning; ansedd ställning, rangställning; särsk. i sådana uttr. som inta en rangplats i ngt, ha en (mycket) framträdande plats l. ställning i ngt. HÖJER Sv. 3: 411 (
1883).
Det svenska järnets gamla rangplats på världsmarknaden. TT 1900, Allm.
s. 233. särsk.
[RANG-PLATS.ssg 1.a]
a) i sådana uttr. som intaga l. tillkämpa sig främsta l. första rangplatsen bland l. i ngt, h a l. tillkämpa sig den törnämsta platsen bland l. i ngt. KARLIN Konstsl. 26 (
1886).
Den hellenska nationen hade tillkämpat sig främsta rangplatsen bland alla jordens folk. GRIMBERG VärldH 2: 392 (
1927).
[RANG-PLATS.ssg 1.b]
b) b) (
tillf.)
i uttr. tävla med ngn i rangplats, göra ngn rangen stridig. SvH Lk. 1: 277 (1910). [RANG-PLATS.ssg 1.c]
c) (
tillf.)
konkret(are), om betydelsefull plats l. lokalitet. Akterdäck . . är en rangplats ombord. SNF 1: 365 (
1923).
[RANG-PLATS.ssg 2]
2) (
föga br.)
till 8 : plats som ngn intar i en rangordning (se d. o.2), rang. KLINT (
1906).
ÖSTERGREN (
1935; mindre vanl.).
–
(3 b) RANG-PRESTATION.
om prestation av hög kvalitet o. d. SÖDERHJELM Prof. 15 (
1913).
–
RANG-PRETENTION.
Om krav på att få en (högre) rang. FORTHAN BrCalonius 436 (
1797).
–
(4 j) RANG-REGEMENTE. (numera icke i officiellt spr.)
mil. om regemente (tillhörande gardesregementena, livregementets kårer, artilleriet l. fortifikationen), vid vilket officerarna förr åtnjöto l?ögre rang än (o. togo befäl fra1nför) alla officerare inom samma grad vid övriga regementen l. förband. 2RARP 14: 842 (
1743).
ODHNER GS 2: 373 (
1896).
–
RANG-RULLA,
r . l. f. [RANG-RULLA.ssg 1]
1) mil. till 1: reglemente för gruppering l. rangering av soldater. PH 5: 3155 (
1751).
[RANG-RULLA.ssg 2]
2) till 8: (periodiskt utkommande) förteckning över (rangordningen för) personal (särsk. officerare o. deras vederlikar) inom krigsmakten; rulla; numera icke ss. officiell beteckning; förr äv.: rangordning (se d. o. 2; äv. bildl. Svea Rikes Krigsmagts Aneienitets- och Rang-Rulla. DA 1793 nr 114,
s. 2 Tsar Peter . . indelade hela adeln efter . . en rangrulla, som innehåller en mängd tjenstegrader. SVEDELIUS Statsk. 2: 29 (
1868).
En konstnärlig rangrulla för de tre stora Tessinarna. SvFolket 7: 316 (
1938).
Rangrullan, som numera går under benämningen "placeringslista". Dn-(A) 1951, nr 344, s. 13. –
RANG-SAMHÄLLE.
om det tidigare svenska samhället, där ämbetsmän o. d. voro placerade i olika rangklasser. Så länge klass- och rangsamhället fins till. STRINDBERG TjqvS 2: 32 (
1886).
–
(3,4) RANG-SJUK.
[jfr t. rang-sächtig]
(
numera bl. tillf.)
om person: som fikar efter (hög l. högre) rang. DALIN Arg. 1: 226
(1 733, 1754). Fru Rangsiuk.
MoDÉE (
1738;
titel på komedi).
Tyskarne äro, näst oss, det rangsjukaste folk som är bekant. Frey 1848,
s. 371 ENGELKE Småst ad 51 (1906). särSk. i utvidgad anv., med anknytning till rang 3(b): som strävar efter en rangplats l. den förnämsta platsen. Bland annat befanns vår lilla stad äga 5 . . sinsemellan rangsjuka societger.
TOPELIUS Dagb. 3: 12 (
1837).
–
(3,4) RANG-SJUKA.
(jfr t. rangsucht]] (numera bl. tillf.) jfr -8juk. MoDÉÉ FruR 41 (
1738).
F inT 1925. l: 394.
–
(3,4) RANG-SJUKLING.
rangsjuk person. DALIN Arg. 1: 120 (
1754).
–
(3,4) RANG-SKALA,
r. l. f. om serien av de i en bestämd ordning på varandra följande (rang)klasserna i en rangordning.
WIKNER Vitt. 228 (
1884).
Min farfars far hade (tidigt) hunnit rangskalans topp. WIESELGREN Hvirfl. 151 (
1891).
särsk. [RANG-SKALA.ssg 2.a]
a) bildl. Ett nöje . . stod allra högst på förströelsernas rangskala . . bränvinssupandet. QUENNERSTEDT 1ndSold. 18 (
1887).
ZETTERSTRÖM Uag 33 (
1946).
b) i sådana uttr. som
8tå högt l.
lågt o. d.
på den sociala rangskalan, ha högt resp. lågt (socialt) anseende.
Almluist VärldH 5: 464 (
1933). Ölkafe_'erna . . stå inte särskilt högt på den sociala rangskalan.
Form 1937,
s. 182 –
(3 b) RANG-SKALD. (tillf.) om betydande skald l. diktare.
(SCHÜCK o.) WARBURG 2LittB IV. 1: 21 (
1915).
–
(1 a) RANG-SKEPP.
[jfr t. rangschiff, fr. vaisseau de rang]]
(
förr)
sjömil. linjeskepp; äv. bildl.
2RA 1: 696 (
1723).
Skepp af Lineen eller ock . . Rangskepp kallas de, som hafva nog styrka at kunna ställas med i raden vid en Sjöträffning. BERGKLINT MSam. 1: 200 (
1781).
QUENNERSTEDT StrSkr. 1: 62 (
1919;
bildl.). SvFolket 5: 248 (
1939).
särsk.
om stort pansarskepp, slagskepp. ENGSTRÖM Skeppsb. 4 (
1889).
Slag- eller Rangskepp . . de största, starkaste och bäst utrustade pansarfartygen. UFlott. 2: 6 (
1904).
–
RANG-SKILLNAD.
[jfr t. rangunterschied]]
[RANG-SKILLNAD.ssg 1]
1) till 3, 9: skillnad i rang. SNELLMAN Stat. 99 (
1842).
Någon ra ngskillnad olika ledare emellan tala vi icke om inom scouting. SvScoutförbBibl. 2S: 213 (
1939).
[RANG-SKILLNAD.ssg 2]
2) till q, konkretare, om gräns för en rangklass. (Hör en statsman icke) till en klass som är öfver allt stånd och som omöjligt låter inskränka sig inom någon af statens rangskilnader, så blir hans åsigt af menskliga sakerna . . för inskränkt. GEIJER I.S: 161 (
1811).
–
(3,4) RANG-STEGE.
[jfr d. ran gstige]]
= -skala. SDS 1901 nr 94 s. 4.
–
RANG-STRID,
r. l. m. [jfr t. rang-streit]]
[RANG-STRID.ssg 1]
1) till 3: 8trid l. tvist om ngns l. ngts betydelse l. värde l. förtjänster o. d. SvMerc. V. 2: 345 (
1759).
Rangstriden mell. Lund och Upsala. TEGNÉR (WB) 2: 457 (
1815).
[RANG-STRID.ssg 2]
2) (i sht förr) till 9: strid l. tvist om ngns rang l. avaneemang i rangklasserna. MÖLLER (
1790).
HT 1916.
s. 7.
–
RANG-STRIDIGHET -⁰⁰². [jfr t. rangstreitigkeit]]
särsk.
ti ll S; jfr -8trid 2. MÖLLER (
1790).
Förhandlingarna . . strandade på rang- och titelstridigheter. 2LittfH 27: 123 (
1873 1876).
–
RANG-STÄLLNING.
[jfr d.
rangst illingÅ särsk. till
3 (b); jfr
-plats 1.
. I. l: nr 13, Bil.
s. 38. Daily Mail . . bibehöll . . länge sin rangställning som den mest spridda tidningen.
BJURMAN SStatsm. 90 (
1935).
–
(3 b) RANG-STÄMPEL.
(i fackspr.) [RANG-STÄMPEL.ssg 1]
1) (om ä. förh.) på till försäljning avsedda järn- o. stålvaror anbragt märke avsett att garantera en viss (hög) kvalitet. ALMSTRÖM Handelsv. 100 (
1845).
[RANG-STÄMPEL.ssg 2]
2) (
förr)
konkret, om järn- l. Stålvara som försetts med ett instämplat kvalitetsmärke. VexjöBl. 1836,
nr 16, s. l.
Dadalus 1932 s. 55.
–
RANG-TITEL. (
i sht om ä. l. utländska förh.)
titel som tillkommer en (rangs)person på grund av hans rang. Vizir är en hög rangtitel. SvEDELIUs Statsk. 3: 251
(186 9). –
(3,4) RANG-TRAPPA,
r. l. f. (
tillf.)
jfr -skala. RYDBERG KultTörel. 1: 202 (
1884).
–
RANG-TVIST.
[jfr t. rangxwist]]
(i sht förr) särsk. till
4; jfr
-8tr1d (2). SCHÖNBERG Bref 2: 256 (
1778).
En rangtvist mellan s panjorer och engelsmän. SCHÜCK VittA 1: 10 (
1932).
–
RANG-TÄVLING.
abstr., om strid om (hög) rang; rangstrid. CGNORDFORSS i 2SAH 10: 271 (
1822).
–
RANG-VURM.
[efter ä. d. få en rangorm i hovedet]]
i u ttr. få en rangvurm i huvudet, börja vurma för rangväsen, börja sträva efter hög(re) rang. LAGERSTRÖM PolKannstöp. 76 (
1729).
–
RANG-VÄSEN. 1 äv. -
VA-SENDE. sammanfattning(en) av allt som rör rang l. rangordning.
KJELLGREN DanmH 112 (
1862).
A
:
–
(3 b 4) RANGS-PERSON.
( rang- 1788–-1889. rangs- 1803 osv.) person som innehar en (högre l. lägre) rang. GT 1788 nr 43 s. l. Generaler och andra rangspersoner.
LARSSON Borring Uppr. 155 (
1930).
särsk. (
numera knappast br.)
i utvidgad anv., om på ett visst område l. i ett visst avseende framstående l. betydande person. STURZENBECKER 1: 145 (
1861).
Med de akademiska rangpersonerna, sådana som Geijer Atterbom m. fl., hade jag inaen personlig berörinx. SVEDELIUS Lif 349 (
1887).