, r. l. m. l. f., förr äv.
[jfr d.
rasp, (ä.) d.
raspe; av mlt.
raspe; jfr holl.
rasp (ä. holl.
raspe) rasp rivjärn, t.
raspe, eng.
rasp; sannol. av ffr.
raspe, rasp (fr.
râpe, rasp, rivjärn, vartill
râper, raspa, riva); jfr mlat.
raspa, rasp; sannol. till det verb som föreligger i prov.
raspa, it.
raspare, span.
raspar, skrapa, raspa, nlat.
raspare, skrapa bort, i sin tur av germ. urspr. o. utgående från ett
-verb svarande mot fht.
raspōn, skrapa l. samla ihop, av ett urgerm.
hraps- med avs. på metatesen jfr
GÄSPA), till den rot
arap som föreligger bl. a. i t.
raffen (se
RAFFA). –
Jfr RAFSA,
RASP, sbst.³,
RASPA, sbst. o. v., RASPATORIUM m. fl.]
.
).
).
).
).
. – jfr
m. fl. – särsk.
.
).
) .
[jfr motsv. anv. i fr.]
).
(om tyska förh.).
).
). jfr (†): Coraliraspar.
).